…
Svensk skattelagstiftning och tillämpningen av den kan verkligen orsaka skador. Det kan bli stora konsekvenser av att hjältarna som offrade sin sommar och stoppade elden ska beskattas för nattvila och nödtorftig föda. Vi får inte döda insatsviljan hos våra ”doers”.
Etikett: brandmän
En brännande fråga
…
Under Vännäsdagarna fick jag prata lite med räddningschefen i Vännäs, Bjurholm och Nordmaling. Conny Eriksson.
Vännäs börjar ha problem vi inte haft förr – brist på deltidsbrandmän. I Bjurholm började det vara kris, men där har situationen räddats av att fler och fler kvinnor gått in i uppgiften. Där har vi inte kommit lika långt i Vännäs.
Många yrkeskategorier kan man samarbeta med andra kommuner om, det kan vara svårare med dem som ska släcka våra hus när det brinner. Kanske få ut oss själva – i tid. Det handlar om minuter och sekunder och då kan tre mil vara långt.
Räddningstjänstens deltidare ska arbeta och bo så att man kan inställa sig på fem minuter vid larm. Man ska ha fysiska förutsättningar och vilja hantera den bundenhet det innebär att stå till förfogande under jourveckorna. Antalet som prickar alla förutsättningarna tycks minska.
Jag hoppas att vi får en liknande utveckling som i Bjurholm, att några kapabla kvinnor ansluter sig och inspirerar fler. Det är också viktigt att arbetsgivarna är positivt inställda till att anställda engagerar sig i räddningstjänsten.
När man upplever en brand eller sitter fastklämd i en bil, då vill vi alla att hjälpen finns och kommer. Fort.
Hör av dig till Räddningstjänsten.
När det sker
…
De senaste veckornas norska storbränder är globalt sett ”måttliga” katastrofer, men ändå väldiga i omfattning och konsekvenser för bygd och boende. Den som rasar just nu beräknas ta upp emot 140 byggnader.
I våra nordiska länder vill vi gärna tro att vi har kontroll på det mesta, men våra ansträngningar och planer hjälper inte alltid.
Bränderna aktualiserar också detta med deltidsbrandmän i våra trakter. Det behövs tränande män och kvinnor som både kan ta jouren och vara på plats när elden försöker bli husbonde istället för att vara dräng.
Det finns nog många orsaker till att det är svårt att fylla platserna. Rörligare arbeten är en, men det finns fler. Klart är att det behövs fler deltidare i de flesta av våra mindre kommuner som inte kan ha fasta styrkor. Kanske du, din son eller svärdotter?
Även företag och organisationer borde vara positiva till att anställda blir deltidare. Ibland kan det vara värt hur mycket som helst att man har en brandman på plats.
Hettar till i Vännäs
…
Trodde ett ögonblick att jag var föremål för polisens intresse när det blixtrade blått bakom mig på vägen förbi Liljas fordonshus i afton, men det var räddningstjänstens chefsbil.
Det brukar bli självantändning i värmeverkets barkhögar ibland och nu var det dags igen. EONs personal hade hunnit gräva ut högen med en rekorderlig hjullastare och räddningstjänstens arbete blev måttligt.
Fick en påminnelse om deltidsbrandmännens betydelse igen. Många är i min ålder och äldre. Vältränade gråhårsmän. Inget fel på dem, 😉 , men de behöver blandas upp med nya unga. Jobbar man på hemorten måste det vara en utmärkt träningssporre och en bra extrainkomst. För att inte tala om tillfredsställelsen i lagarbetet och vetskapen om att verkligen göra nytta. En deltidsbrandman kan göra skillnad på liv och död mycket oftare än de flesta av oss andra och de är bra att ha nära till hands. Som arbetsgivare bör man vara mycket positivt inställd när anställda funderar på att ta engagera sig i räddningstjänsten.
Kvinnor och män i våra mindre orters centrum, join the force! Tipsa gärna era barn att skaffa utbildningen redan när de går Liljaskolan. Man kommer i princip ut som deltidsbrandman. Det är inte mycket komplettering som behövs.
Roligt att ha fel
…
Ett tag efter att de flesta ätit middag kom jag gående från planeringen på förskolan Örnen mot Castorskolan, det var dags att checka ut för dagen. När jag närmade mig skolan hörde jag riktigt kraftiga slag mot någonting.
Jag hann tänka att det var några som lymlade sig och snabbade på stegen. Några gestalter stod i mörkret mellan Rubinen och Hus A och tittade på någon som hamrade vilt.
Ingen sprang när jag kom och snart förstod jag varför. Någon var jämngammal med mig, det var kvinnor och män och några var mina nära medarbetare. För kvällen var de klädda i hjälmar, huvor och rätt tjocka kläder.
Räddningstjänsten skulle träna, köra mjölksyraträning och ha sig.
Det är ofta riktigt roligt att ha fel.
Det behövs förresten fler av den här sorten, både kvinnor och män. Träning blir det, nytta gör man och det är inte dumt med en riktigt bra extrainkomst heller.
Isande känsla
…
Idag har det blivit en del promenerande mellan verksamheterna i Bjurholm. Det är ju så när man jobbar centralt, det räcker i regel med apostlahästarna. 😉
När jag kom tillbaka från kommunhuset sista gången var det mörkt i skolan. Däremot var skolgården upplyst av räddningstjänstens röda bilar. Jag snabbade på stegen och sniffade efter rök som en hund efter gul snö. Men ingen röklukt, inga slangar eller springande brandmän.
Trygga, leende bjurholmare tittade ut på den orolige från sina förarstolar och sa att det var övning i fordonspositionering och annat. Skulle det bli allvar ska det gå som på räls med brandbilarna. Trots snöhögarnas förändring av skolgården. De är mycket välkomna till oss, men hoppas man slipper se dem på skolan i skarpt läge.
Det är bra att det finns frivilliga till våra räddningstjänster som både har jour och håller sig à jour. På många håll behövs det fler.
Till kvinnorna i Bjurholm
…
Och inte bara där.
Det är knepigt det där med tillgången på deltidsbrandmän som står för så stor del av räddningstjänst och brandskydd i Sverige. Man ska arbeta så till att man kan inställa sig på fem minuter när larmet går. Det blir färre av såna på många mindre orter där fler kanske pendlar och där befolkningen har en högre medelålder. Det är inte alla som har lust eller fysik till saken heller.
På många håll blir kvinnorna i "kåren" fler. Jag funderade på saken när jag körde hem från Bjurholm lite för sent ikväll. Det finns rätt många unga kvinnor, även i orter som Bjurholm, Vännäs och Vindeln, som jobbar hyfsat centralt. Vissa med arbeten med stort fysiskt inslag.
Kanske finns flera som skulle kunna se vitsen i att både få en anledning att träna mer regelbundet, förebygga skador i sitt arbete och samtidigt göra en väldig nytta för andra? Det är vad jag vet inte alldeles uselt betalt heller nuförtiden. Du som arbetar i vården kan också ha nytta av dina kunskaper och erfarenheter i många situationer.
Jag vill minnas att det behövs en handfull brandmän till i Bjurholm. Varför inte brandkvinnor?
Senaste kommentarerna