Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: bussresa

Byte av arbetsuppgifter

Av , , Bli först att kommentera 7


I morgon blir det något annat.

Det blir ledigt från Bjurholm och istället första dagen av fem med utbildning för det förnyade yrkeskompetensbeviset för buss. Det ska bli roligt att träffa chaufförerna från Göstas. Det är även roligt med omväxling och förstås inte minst att köra buss. Det är något speciellt, särskilt om man får rulla iväg en bit.

Visst är det bra att yrkesförarna hålls à jour och vidareutbildas, men kravet på 35 timmars kurs var femte år för att få köra yrkesmässigt kommer att ta bort ännu fler förare från marknaden. De som just nu har andra jobb och inte har tid eller råd att ledigt och bekosta kursen själv eller kanske är osäkra på om det blir så mycket mer körning.

Det är bra med förbättringar, men vi måste sikta på att göra dem på enklare sätt och vis. Ibland måste vi kanske vara nöjda med det vi har eller förbättra innanför de ramar som finns.

Dagens ungdom!

Av , , Bli först att kommentera 12

Dagens ungdom!
Har under ett par dagar av och till umgåtts med en grupp ungdomar från Umeås fritidsgårdar. Ägaren Stig på Göstas Buss hade frågat om jag ville köra en helgtur till Västerås åt dem. Jag gillar ju att köra lite längre bussturer och svarade ja.
Fredag och lördag var det en nordisk konsertweekend för 80 gårdsband i Mälarstaden och 30 ungdomar skulle åka från Umeå.
Jag ska erkänna att jag tänkte att det kanske kunde bli en stökig tillställning när jag fick höra förutsättningarna.
En och annan hade anlagt ett stuk som kanske fick deras mormödrar att undra var den lille söte med gluggar i tänderna tog vägen, det är klart. Men han med den röda, tidvis långpiggiga punkfrisyren som tog i hand och tackade för skjutsen i Västerås på fredag kväll gläder säkert sin mormor rätt ofta. Han var inte ensam som tackade för sig. I morse var det många.
När jag skulle städa ur bussen på fredagskväll blev jag nästan rörd. Jag tror det låg tre papper på golvet. Toan såg ut som den inte använts. Det är frågan vilken pensionärsgrupp som hade kunnat lämna bussen snyggare. Det sa jag åt dem också, och fick applåder.
Alla i tonåren är förstås inte pratsamma med gamla gubbar, men flera var det. Några hade förresten allt ifrån skepparkepor till diverse hattar och rastainfuerade stickeluvor. Min stetsonhatt tilldrog sig visst intresse och under vargtimmarna i natt testades den av några längst fram i bussen medan vi pratade resor och liv.
Jag bodde inte med ungdomarna och var inte med dem igår, men ledarna Rebecka, Robert och Per-Erik rapporterade det uppenbara. Det var nyktert och skötsamt och de rätt strikta tiderna passades. En enda liten bagatell fick jag påpeka, en gång. Jag hörde inte ett knorr över att vi åkte innan festivalen var slut, två timmar tidigare än beräknat.
Det var inte bättre förr. Jag och mina jämnåriga hade knappast genomfört resan på det här sättet under mina tidiga och mer lurviga tonår.
Tack ska ni ha för den här upplevelsen, både ungdomar och ledare!

Belgisk våffla i Lycksele. Missade den berömda…

Av , , Bli först att kommentera 2

Från mobilen

Belgisk våffla i Lycksele. Missade den berömda våfflan vid Mariaskolans besök vid EU-parlamentet för några veckor sedan. Sitter nu på Duvan i i Lapplands huvudstad och pratar buss och framtid med "Föreningen för pedagogiska resor". Passar samtidigt på att ta igen missen med de goda belgiska våfflorna.  

Nu kan det sägas

Av , , 4 kommentarer 2

För en vecka sedan, vid den här tiden, så kom jag hem till Vännäsby med Mariaskolans resebuss. Vi hade åkt cirka 600 mil med den och varit i en del speciella situationer och på lite trafikmässigt knepiga platser ibland.

I tisdags startade jag den första gången sen hemkomstern och skulle flytta den till Dalkarlså. Den gick i två minuter innan motorn började gå kraftigt orent och måste slås av. Senare gick den inte att starta alls.

Jag tackade Gud! Tänk om vad det nu var som hade inträffat hade hänt i Tyskland, i en "multifilig" ronell i Paris eller någonstans trångt till där vi knappt tog oss ut med fullt fungerande buss. Hemska tanke. Första gissningen vid "haveriet" var ett spridarfel.

I förmiddags, när jag hjälpte till med lite kyrkstädning i Umeå, ringde resans andre chaufför och undrade om han kunde komma till Vännäs och leta felet. För en ideell organisation som "Föreningen för pedagogiska resor" går pengarna åt snabbt när man betalar märkesverkstadens tusenlapp i timmen, plus moms. Det är klart man nappar på ideella  erbjudanden.

5 timmar senare spann Scaniadieseln som en (storvuxen) katt igen. Det hade uppstått ett läckage så att det kom in luft i en koppling på sugsidan av bränsleledningen. Mer behövdes inte. Hur det sedan gick till att bussen med ett sådant "smygfel"  gick perfekt för oss ända hem och därefter inte alls, det övergår mitt förstånd.

Det är å andra sidan mycket som gör det.

Bussen med chaufför och reparatör i östra delarna av Berlin i slutet av maj.