Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: flyktingar

Tankar efter afrikanskt möte

Av , , 4 kommentarer 3

I går kväll var det möte för vänfamiljer till nysvenskarna i Vännäs. Vi har inte bidragit på det området sedan flyktingvågen i början av vår tid i Vännäsby, men har haft saken i tankarna.

Efter mötet skulle jag söka upp en ung man. Han var inte hemma, men jag blev inbjuden på te av en av hans vänner.Vi fick bra kontakt och snart kom ytterligare en ung studerande. Tiden led och maten som lagats under tiden såg ut att vara färdig. Jag reste mig för att tacka och gå när värden sa:

"-Vart ska du? Det är mat nu!"

Vi åt och pratade utbildning, jobb och lite arbetsmarknad i Sverige. När han hörde att jag varit rektor rätt länge hämtade han sitt CV som han använt för att söka extraarbete. Han frågade hur en svensk chef uppfattade vad han skrivit och om något borde ändras. Vi redigerade litegrann.

När man möter unga personer med liknande social kompetens, initiativkraft, ambition och lust att bidra får man en del tankar. Kanske utopiska, men vågar man vädra infallen kan någon ibland få bärande idéer ur dem.

Jag önskar det fanns sociala företag med minimala administrationskrav för människor i  liknande situationer. Miniföretag som kan skötas av de arbetande så snart som möjligt Kanske kunde hobbyformen användas så att de som har tid och lust till extraarbete men svårt med formulären inte får stoppskylten i plytet direkt. Egentligen är det väl "Sociala RUT" jag pratar om, men det systemet är för krångligt för målgruppen att hantera själv.

Jag ser framför mig arbete och möten som på en  basnivå  fyller vardagsbehov och nyttjar och kultiverar resurser som finns. Just för de här pojkarna kunde en sån sak medverka till att göra svenskundervisningen effektivare och öppna upp förståelse för hur svenskarna och deras samhälle fungerar bakom fasaderna.

Även under tiden med SFI eller senare studier finns mycket av dagen kvar efter lektionerna. Det sociala livet är ofta magert. Många invandrare från afrikanska länder jag mött är vana vid stort utbyte med andra och att händernas arbete behövs.

Det hade varit roligt att se somalisk-eritreanska snöskottare hjälpa äldre husägare på vintrarna. Eller hårt upptagna yngre. På somrar och höstar kunde man klippa gräs eller hjälpa till att måla stugor eller någon ännu kvarvarande lagård. Kanske spadvända trädgårdslandet eller hjälpa till med veden. Eventuellt långpromenaden med hunden ägaren inte längre orkar ge all motion.

De flesta av de unga nyinvandrade jag mött har stor respekt och lyhördhet för äldre, något som inte är lika vanligt överallt. Man anar att många skulle kunna vara väldigt "kundorienterade". Många skulle säkert göra insatser gratis för vänskaps skull, men jag ser också introduktion och stimulans till arbete och företagande framför mig. Till vardagsavtal, "leverans", betalning och självkänsla.

Det skulle initialt behövas hjälp med ledning, samordning, förberedelse och löpande praktiska instruktioner. Det borde kunna lösas.

Liknande saker kunde vara aktuella för svenska ungdomar. Men jag gissar att motivationen i det här gänget generellt kan vara större.

Många i buketten av invandrare har företagarerfarenhet med sig från sina hemländer och familjer. Flera har potential att höra till morgondagens arbetsgivare i Sverige. Någonstans måste man börja få användning för sina resurser. Passivisering av dessa, liksom våra ungdomar, är inhumant och på flera vis slöseri.

 

 

Ensamkommande barn?

Av , , 14 kommentarer 5

I dagens SvD finns en ledarartikel som är lika viktig som kontroversiell. Den kommer att orsaka en del debatt.

Främlingsfientliga krafter vill förstås mjölka ur maximalt av en sådan här diskussion, det ser man redan nu i bloggkommentarerna. Många av dem som tänker att vi utan konsekvenser för samhället förmår ta emot alla som skulle få det bättre i Sverige än i hemlandet blir kanske också upprörda av att resonemanget ens kommer upp. 

Inte desto mindre måste det resoneras om detta. Främst för de ensamkommande barnens skull. Det rimliga i att det tydligen händer att 22- eller 24-åriga män som relativt välbeställda familjer har haft råd att sända till Sverige tar asylplatserna från verkliga flyktingar måste diskuteras. Som artikeln säger måste det också anses märkligt att det till 80-90 % är pojkar som kommer.

Vi ska värna asylrätten och ha asylmottagning. Vi ska ta emot ensamkommande barn, men någon ordning måste det vara så att de medel vi har att använda till detta kommer till största humanitära nytta. Det här är svårt, men måste hanteras. Att blunda är inte ett alternativ.

Klicka på länken, läs artikeln, fundera och kommentera.

..

 

Brist på arbetskraft

Av , , 7 kommentarer 1

Håhåjaja, det är inte allt som är lätt att förstå. Banverket har svår personalbrist.

Svenskar har inte utbildat sig åt det här hållet, eller vill inte ha just de ingenjörsjobb som Banverket erbjuder. När Södertälje kommun började kolla upp utbildningsnivån på sina irakiska invånare visade det sig att 4 av 10 har högre utbildning. Klicka på länken och läs vidare i artikeln. Den är lite intressant för oss som är intresserade av att lösa problem.

En annan sak är att ändan alltid är bak. De som vill hata människor som ser annorlunda ut har två huvudkanaler. Antingen kan man hata dem för att de inte arbetar, eller också kan man hata dem för att det gör just det. Antingen fokusera på att de kostar pengar eller på att de tar jobben. Men just jobben det står om här vill svenskarna tydligen inte ha.

Svåra saker om invandring

Av , , 2 kommentarer 0


När jag kom till medborgarhuset i Vännäs för KS-sammanträde igår såg jag något som jag inte hört ett ljud om. Riksteaterns "Asylshopping" gick för gymnasiet och skulle även gå på kvällen. Man lockade bland annat med en bild på Migrationsminister Tobias Billström. Ämnet, ministern och nyfikenheten gjorde att jag gick på föreställningen trots att sammanträdet blev långt.

Jag har knappt varit på något som haft så få åskådare. Det beror förmodligen på att svag annonsering, man hade väl fokuserat på skolorna. ("Asylshopping" går även 2 gånger under tisdagen för skolorna i Vännäs. Dock inte ikväll som jag skrev först!)

Föreställningen handlar inte om lätta saker. Inte för dem som ska besluta om regler för invandring och flyktingmottagande. Inte för dem som sköter hantverket, för handläggare och poliser. Absolut, absolut inte för dem det främst gäller, dem som kommer med en bakgrundshistoria som bara de själva känner fullt ut.

En pjäs ska väl vara skruvad, mycket gjorde starkt intryck, men jag hade blivit illa berörd om jag arbetat på Migrationsverket. Att framställa det som om personalen gärna hjälper asylsökande begå självmord kändes billigt och orättvist. En annan sak är att man sett tidningsuppgifter om bekymmersamt uppträdande från några tjänstemän och att risken att man blir alltför härdad förmodligen är stor.

Jag bearbetar fortfarande tankar och intryck, men en sak vet jag. Jag vill inte byta med sådana som av olika orsaker tvingats lämna sitt hem och försöker komma in i vårt land – de invandrare som är flyktingar. Inte heller vill jag byta med dem som av andra orsaker väljer att komma till ett land där de varken har språk eller familj. Inte med dem som arbetar med migrationen heller.

De finns de som menar att invandringen i Sverige ska vara fullt fri. Att vårt samhälle skulle klara och må bra av att dörrarna ställdes vidöppna för alla oavsett skäl. Att Sverige självklart skulle fortsätta att vara välkomnande och bra för dem som kommer. Dit tror jag i stort sett alla politiska ungdomsförbund hör. Jag kan på ett sätt förstå teorin, men tror inte på praktiken.

På andra sidan finns de som tror att det skulle vara rätt och riktigt om man stängde gränserna och kastade ut alla som inte var födda här eller i våra grannländer. De är rätt få, lyckligtvis, men ändå för många. Följden av en sådan mörkerdriven konfrontation och alla dess följder skulle bli ett samhälle som inte är hanterbart och som jag inte skulle vilja bo i.

Det finns mycket att fundera över i spannet mellan dessa åsikter. Särskilt för dem som ska utarbeta rättssäkra riktlinjer som stämmer med internationella konventioner och har plats för barmhärtighet. Det behövs, även för oss svenska medborgare. Sverige, kanske särskilt Norrlands inland, kommer absolut inte att klara den stora pensionsvågen utan "nya svenskar" med de låga födelsetal vi haft de senaste årtiondena. (I Norrlands inland dessutom ungdomsutflyttningen) De "svenskar" som inte finns är ett hot mot välfärden, inte de som flyttar hit och slår rot. En del tror inte det när de ser ungdomsarbetslösheten, men det blir förmodligen obehagligt tydligt inom några få år.

Något som ofta kommer bort i debatten är andelen företagare bland invandrarna. Enligt Nutek är var nionde företagare invandrare,  bland svenskarna är det var tionde. 2002 var hade en femtedel av nyföretagarna utländsk härkomst medan de utgjorde en niondel av befolkningen. Nyföretagandet som helhet är skrämmande lågt i Sverige. Lägst i norden och på plats 38 av 40 i en hyfsat ny undersökning. Vad innebär det för vår framtida välfärd? Får vi sätta vårt hopp till nysvenskarna?

Samtidigt hamnar alltför många i passivitet, utanförskap och bidragsberoende, vi ljuger om vi förnekar det. Vi har, kanske  välmenande, jobbat oss neråt under årtionden och nu måste Sverige bli mångdubbelt bättre på integration. Invandrare som fått permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, med rättigheter och skyldigheter, måste släppas in i det samhälle där de lever. (Vilket inte betyder att etniska svenskar ska utplåna sin kultur och gömma bort resterna som kan finnas kvar av det kristna arvet) I en undersökning från EU-kommissionen som presenterades sommaren 2007 hörde Stockholm och Malmö till de storstäder i Europa där integrationen lyckats allra sämst.

Det finns en del att göra.

 

 

 

Uppföljning av bråken i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 1


Det har varit en fullmatad vecka och jag ser på bloggen att jag missat att lyfta fram en händelse av viss vikt i Vännäs.

När socialförsäkringsutskottets moderata ordförande och ledamöter besökte Vännäs så stod vårens händelser kring några av flyktingarna i centrum. På bilden fick riksdagsledamöter och politiska sekreterare en genomgång av Liljaskolans skolchef Bo Nilsson och flyktingsamordnare Ingrid Lindroth. Undertecknad och Gösta Eklund var också med.

Förutom detta fick vi även träffa länstyrelsens Integrationsdirektör Lars-Göran Brandt i ärendet. Socialförsäkringsutskottet är bl.a. ansvariga för migrationsfrågor och det känns bra att de fick justera och komplettera den yviga mediabilden av händelserna i Vännäs.