Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Riksdagen

Be Svantesson om ursäkt?

Av , , 6 kommentarer 13


Jag blev först trött när jag såg de första uppgifterna om Elisabet Svantessons boende. Efter det mest spektakulära fusket för några månader sedan står trixande politiker en upp i halsen. Hoppas det inte blir mer.

Mediaupplägget var klockrent i det här fallet, det var förstås girighet. Ett försök att tillskansa sig pengar. Men då var det ett riktigt uselt för en högt utbildad ekonom.

Jag känner ingen skyldighet att försvara Svantesson av partihänsyn eller annat. Jag är ytligt bekant med henne, uppskattar henne, men hoppas att jag skrivit ungefär detta vem än som råkat ut för ett liknande drev av TV4, Expressen och andra.

Elisabet Svantesson har varit skriven i det län som valt in henne, i en liten högskattekommun i storleken mellan Vännäs och Lycksele. Hennes man jobbade i Stockholm och måste bo där han hade dygnsvilan. Hon valde att vara skriven i Nora där de tydligen tillbringade mycket tid när hon inte var i Stockholm eller, som ofta, på resande fot.

Skillnaden i skattesats mellan Stockholms kommun och Nora är totalt ca 4 kronor per hundralapp. Om hon varit skriven med sin man i Örby i Stockholms kommun hade hon tjänat i alla fall 6-7000 mer per år när hon hade högst lön under de här åren. Alltså jämfört med att vara skriven i Nora och få ersättning för dubbelt boende. När hon tjänade minst hade hon tjänat 3-4000 på att vara skriven i Stockholm. Om jag snabbräknat rätt.

Tror någon att licentiaten missat att hon valde en högskattekommun i försök att sno till sig mer pengar? Jag är rätt övertygad om hennes fulla koll, hon valde att vara skriven i deras landsbygdsboende. Trots att det blev 50-60000 mer i skatt för henne. Och bortåt en halv miljon till Nora och Örebro län istället för till Stockholm.

En del medier som inte tänkt hela vägen har varit snabba att håna och häckla. Även politiker som själva verkar i högskattekommuner med skral ekonomi. Visst hade vi velat att fler höginkomsttagare valt att bo hos oss? Trots att de tjänat några ordinära månadslöner efter skatt på att inte göra det.

Vi får känna oss fria att be Elisabet om ursäkt om vi beskyllt henne för girighet. Grattis till medierna vars medarbetare räknade innan de skrev. Det kan vara därför drevet inte riktigt vill ta sig.

Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt

Av , , 4 kommentarer 11


Det finns många aktuella politiska frågor. En het är Arbetsförmedlingen som vi alla har tankar kring. Även många anställda.
När man ska förändra en så stor och viktig myndighet med så många uppgifter bör det inte göras med prestige och giljotin.

Jag arbetar inom folkhögskolan, en egen utbildningsform som under två majoriteter fått regeringsdirektiv att arbeta med Arbetsförmedlingen. Några skolor har tvekat inför de uppdragen, inte Dalkarlså. Att hjälpa till med integration i samhälle och på arbetsmarknad, med att få bli behövda och självförsörjande är bland det största vi kan göra våra medmänniskor. Även för demokratin.
Fler och fler folkhögskolor vidgar arbetet och hjälper allt fler genom traditionella allmänna och nya kurser. Utbildningsformen passar särskilt bra för vuxna med blandad bakgrund, erfarenhet och kunskap. I den förnyade Arbetsförmedlingen ser några att folkhögskolorna kommer att ha ännu större betydelse för utbildning och även matchning. Jag tror det blir så. Ändå tycker jag att politiken bör hålla in hästarna en aning.

Låt reformeringen ske mer konservativt än revolutionärt. Vi går sannolikt mot en lågkonjunktur som kan bli tuff. Många som nästan överraskande lätt fått jobb trots svag utbildning, avbruten skolgång eller svaga språkkunskaper kommer tilbaka till Arbetsförmedlingen i lågkonjunkturen. Det kommer att behövas många insatser mot människorna och arbetsgivarna. De måste initieras med tanke. Många blommor behöver blomma, men en trädgårdsmästare behövs.

Olika verksamheter i olika former gör och kan göra goda insatser med bra ledning och personal med kunskap, professionalism, bemötande, kreativitet, initiativkraft, lokal förankring och vilja att göra gott. Det finns och behövs kompletterande aktörer av olika slag. Från icke vinstdrivande folkhögskolor till bolag. Men igen, det måste finnas en effektiv, fungerande myndighetshantering av helheten. Att ”ta bort” Arbetsförmedlingen är en dröm som snabbt skulle bli en mardröm.

Sverige har förskräckande brist på människor på viktiga områden. Vissa brister är strukturella, inte konjunkturiella. Fordonsförare, vårdpersonal, pedagogisk personal, många hantverkare och specialister med flera kommer att fattas även i lågkonjunktur. Där det går måste arbetskraftsbristen mötas med förenkling och mindre byråkrati.
Framför allt måste mängder av människor flyttas från framtid i försörjningsstöd närmare arbetsmarknaden, ofta steg för steg. För många tar det tid, men vad är alternativet?

Myndighetssverige måste samarbeta nära och effektivt med kommuner, företag, entreprenöriella folkhögskolor, universitet och andra organisationer. Ingen kan göra allt och behoven skiftar i olika landsdelar och på olika områden. Det behövs decentraliserade beslutsvägar och lokala samarbeten. Gigantiska stelbenta upphandlingar med oändliga överklagansprocesser är överskattade. Likaså upphandlingar där man bjuder under varandra tills ingen vettig verksamhet är möjlig ens med fusk.

Summa summarum. Låt inte reformeringen av Arbetsförmedligen ske i blind, ideologisk eufori. Låt den ske konservativt. Behåll det som fungerar, få det något förstoppade att fungera och odla fler externa samarbeten med civilsamhället och andra. Klipp det som måste klippas, men tänk efter före. Tro inte att allt fixar sig bara för att det sker digitalt, så många som AF servar nu behöver möta människor. Låt personalen börja våga ta mer initiativ och vara mindre rädda för att göra fel.

Sverige har inte råd med förlorade år på arbetsmarknadsområdet. Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt.

När man rör om blir det rörigt

Av , , Bli först att kommentera 15


Det är många som kommenterar idag när den ideologiskt viktiga nationella nivån har fått en statsminister efter en hitintills aldrig skådad process. Några från politikens alla väderstreck säger nu för mycket. Jag väntar lite med kommentarerna.

En liten sak vill jag ändå säga.
Vi är många som känner oro en dag som denna, några rent av ångest.
På ICA-parkeringen i Vännäs sa en man så här veckan före valet:
”-Jag är inte SD:are och aldrig blir jag det, jag har inte förtroende för dem, men nu kommer jag att rösta på dem för att röra om.”
Jo, min vanligtvis så kloke vän. Nog lyckades du och väldigt många med liknande tankar röra om. Till det får man kanske gratulera. Men mest bara det. Jag tror inte ni tänkte ge Löfven segermandatet.

De som röstat på SD av övertygelse och med förtroende är en helt annan grupp. De har knappast samma ångest och deras röster ska också respekteras.

Landet har en statsminister och får en regering. Var vi än står så måste vi ”gilla läget”, googla om du är osäker på uttryckets egentliga betydelse. Vi måste fokusera på landet och frågorna vi kan påverka.
Politiken är medlet, inte målet.

Nytt spännande läge

Av , , 8 kommentarer 7


Sverige behöver en ny regering, Sverige förtjänar en ny regering och Sverige kan få en ny regering. Själv hoppas jag på en så bred Alliansregering som det bara går och att en S agerar klokt.

Läs vad Kristersson sa idag om talmansuppdraget, läs inte bara rubriker om det. Klart och koncist:

”Ja, ni har alla hört talmannens beslut.

Och jag har svarat att jag kommer att acceptera att han till kammaren föreslår mig som statsminister. Det har jag också sagt till mina Allianskollegor.

Det innebär att riksdagen kommer gå till skarp omröstning två månader efter valet. Detta efter en sonderingsprocess som nu har pågått i fem veckor, men som nog varit nödvändig för att tydliggöra vilka alternativ som verkligen står till buds.

Jag har sonderat. Stefan Löfven har sonderat. Talmannen har fört grundliga enskilda samtal och samtal i grupp om de alternativ som han anser har varit tänkbara. Det finns ingen realistisk lösning som inte är prövad.

Vår bild är alltså att alternativen nu är uttömda, och att ytterligare samtal utan riktiga beslut inte leder någon vart. Partierna måste samla sig till avgörande så att landet får en regering.

***

När jag hade sonderingsuppdraget sonderade jag först och främst Alliansens gemensamma förstahandsalternativ – att Alliansens fyra partier kunde bilda regering efter sådana politiska överenskommelser med Socialdemokraterna som leder till att de kan tolerera den regeringen.

Socialdemokraternas besked om detta, både till mig och mina allianskollegor, har varit ett tydligt nej. Den senaste veckans samtal under talmannens ledning har för alla inblandade också bekräftat att det alternativet inte finns.

Jag beklagar det, eftersom det skulle kunna ge förutsättningar för politisk långsiktighet. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna inte verkar vara beredda att ingå i blocköverskridande samarbete i annat fall än om de själva innehar regeringsmakten. Jag beklagar det, men respekterar det.

***

Möjligheterna att sondera överenskommelser med Miljöpartiet är också uttömda. När jag hade kontakter med Mp – främst om möjligheterna till större överenskommelse inom klimatpolitiken – gavs inte minsta antydan om att Miljöpartiet kan tolerera en Alliansregering. I vart fall inte med Moderaterna.

Och de politiska skillnaderna mellan oss har blivit allt tydligare de senaste fyra åren. Migrationspolitiken, synen på välfärden och stora delar av den ekonomiska politiken är bara tre exempel.

Däremot har jag alltså under lång tid sett möjligheter att nå bra kompromisser mellan Alliansen och Miljöpartiet inom just miljö- och klimatpolitiken, där jag tvärt om tror att de politiska skillnaderna ofta överdrivs.

Men att för hela Alliansens räkning sondera en regeringskoalition mellan Alliansen och Mp, är inte aktuellt för oss moderater och inte heller för Kd. Av flera skäl. Först och främst politiska. Det kräver en politisk samsyn som helt enkelt inte finns.

Ett annat skäl är matematiskt. En sådan regeringsbildning når inte upp till 175 och måste alltså bygga på att Socialdemokraterna lägger ner sina röster och tolererar regeringen. Vi moderater gick till val på att bilda en Alliansregering. Inte på en koalition med Miljöpartiet – som löpande bygger på budgetsamarbete med Socialdemokraterna.

Miljöpartiet uttryckte dessutom tydligt att de i grunden inte vill bilda regering med Alliansens alla fyra partier, utan med S, C och L. Miljöpartiets uttryckliga krav att under inga omständigheter ingå i en regering som leds av Moderaterna, understryker bara detta ytterligare. Om Moderaterna i nationell politik är ett så stort problem för Mp bör vi nog dra slutsatsen att en koalitionsregering inte är möjlig.

***

Nu går riksdagen alltså mot en statsministeromröstning där Moderaternas förslag kommer att ligga på bordet. Det betyder att jag vill ha så mycket allianspolitik som möjligt, med så många allianspartier som möjligt.

Helst vill jag att alla fyra Allianspartier ska delta i regeringsbildningen. Alliansen är en politisk familj där varje parti tillför omistliga värden. Det har jag tyckt hela min politiska karriär och det tycker jag fortfarande.

Det politiska ledarskap som Annie Lööf, Ebba Busch Thor och Jan Björklund står för, vill jag ha med i nästa regering. Men – om inte alla fyra partier nu är möjligt, så tre eller två partier i regeringen och i gott samarbete med dem som i så fall står utanför själva regeringen.

Den regering jag vill bilda kommer föra Alliansens politik, i Alliansens anda och på Alliansens villkor. Om inte alla fyra partier ingår i regeringen från början, så har jag uttryckligen sagt att jag skulle önska att de som står utanför, ger den nya regeringen ett år.

Därefter gör vi en gemensam utvärdering av resultatet med sikte på att gå tillbaka till riksdagen och där ta ställning till möjligheten att bredda regeringen till hela Alliansen. Allianspartier utanför regeringen kan också i varje läge se till att regeringen avgår, om man tycker att politiken som förs inte överensstämmer med Alliansens.

Ebba Busch Thor har redan givit beskedet att Kristdemokraterna vill vara med och bilda denna största möjliga Alliansregering. Jag har stor respekt för Centerpartiets och Liberalernas ståndpunkter under valrörelsen och sonderingarna, men hoppas alltså att även de kommer att vilja bli viktiga delar av en ny regering.

Alliansen är det i särklass största regeringsalternativet i svensk politik. Och vi har en gemensam bas för ett regeringsprogram som har goda möjligheter att vinna brett stöd.

Sverige har ett komplicerat parlamentariskt läge, men Sverige ska inte ha en till mandatperiod som den förra. Inte landa i en ny Decemberöverenskommelse, och Alliansen ska inte avstå från egen politik om den har möjlighet att vinna stöd.

***

Sverige stannar naturligtvis inte, trots långdragna talmansrundor och sonderingar. På gott och ont. Det allra mesta fungerar naturligtvis utmärkt även utan riktig regering.

Men under de senaste dygnen har Uppsala, Malmö, Hagsätra och Mölnlycke drabbats av olika former av skjutningar. De bara fortsätter och är en brutal påminnelse om att Sverige snabbt behöver en regering som tar tag i de problem vi har.

För fyra veckor sedan skrev jag en artikel på DN-debatt som presenterade det politiska program som i fyra rubriker bör ligga till grund för en ny svensk regering:

Samhällskontraktet mellan staten och medborgarna måste återupprättas.

Sverige ska vara ett jämlikt samhälle som håller ihop.

Svensk ekonomi måste rustas för sämre tider och reformeras för att möta ökande internationell konkurrens.

Migrationspolitiken måste bli långsiktigt hållbar och integrationen fungera väldigt mycket bättre.
Och det kan – till sist – finnas anledning att säga något mer om just migrationspolitiken. Jag sa redan när jag valdes att jag är övertygad om att Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik, som klarar av att förena Sveriges delansvar för en trasig värld med många på flykt, med Sveriges fulla ansvar för hur det också går i Sverige.

Och att den uppgiften nu brådskar. Det är min bestämda ambition att en ny regering omedelbart ska tillsätta en parlamentarisk utredning som på cirka ett år tar fram en migrationspolitik som kan vinna bred respekt och uppslutning. Och att regeringen tills dess söker stöd för att förlänga den nuvarande temporära lagen tills en permanent är på plats.

Det senare brådskar. Lagen löper ut den 19 juli nästa år och en proposition måste läggas till riksdagen redan i början av nästa år. Om inte detta sker återgår vi till den gamla migrationspolitiken före 2015. Det vore utomordentligt olyckligt.

Nu närmar vi oss skarpt läge. Nu har vi pratat om en ny regering i snart två månader. Nu är det dags att också fatta beslut om en.

Jag är mycket ödmjuk inför situationens allvar och alla svårigheter som kan ligga framför oss. Både de partipolitiska – där alla Alliansens fyra partier av lite olika skäl måste komma fram till att detta nu är den bästa lösningen. Eller i vart fall den minst dåliga.

Men också de parlamentariska därefter, där ingen regering numera enkelt kan påräkna sig majoritet, utan får navigera i en för Sverige ovan politisk terräng.

Då behöver man förstå några saker:

Att en minoritetsregering måste ha respekt för att det är riksdagen som bestämmer, inte regeringen. Ovant men viktigt. Den svenska parlamentariska traditionen under efterkrigstiden är den motsatta, där regeringen bestämmer och riksdagen lyder. Så är det inte längre, och varje regering måste klara av att inte alltid få sin vilja igenom.

Men riksdagen måste också ta ansvar för sina beslut. Om en riksdagsmajoritet gång på gång och i viktiga frågor fattar beslut som inte regeringen kan acceptera får riksdagen skaffa sig en ny regering.

Och även en minoritetsregering måste klara av att skapa en politisk kurs som kan väcka bred respekt hos svenska folket och i riksdagen.
Jag är övertygad om att Alliansen kan få bra politiskt genomslag för det stöd vi har hos svenska folket. Jag är också övertygad om att det i grund och botten finns en majoritet i kammaren, som inte bara ville byta ut den nuvarande regeringen utan som också ville se en ny regering och en ny riktning.

Och jag känner mig förpliktigad att pröva den möjligheten.

Ulf Kristersson”

S-förslag: Ge EU beskattningsrätt här

Av , , Bli först att kommentera 10


Det finns olika sätt att se till att partiet Putin vill se växa och som också förespråkar ett swexit får fler väljare.

Ett nytt grepp i den grenen måste vara att som S starke man i Västerbotten, Erik Bergkvist, föreslå att EU ska få beskattningsrätt i Sverige. Förutom att rekommendera att Sverige ökar sitt generella bidrag skriver han idag i Dagens Samhälle att EU ska få beskatta oss. Aldrig i livet, är min kommentar.

EU måste som andra politiska och administrativa nivåer begränsa sina utgifter. Vilka som styr i EU framöver är svårt att sia om. Vilka det än blir ska resurserna de får tillgång till passera våra svenska demokratiska institutioner.

Vår demokrati är inte självklar

Av , , Bli först att kommentera 5


40 % av våra riksdagsledamöter anser att den svenska demokratin är hotad. Inifrån.

Vi är några som tänkt i de banorna, men då kanske ur delvis andra perspektiv. Bryr du dig om hur det ser ut i morgon och i övermorgon, missa inte Jan Schermans programserie; ”Länge leve demokratin”.

Börja med det viktiga första programmet.

Det är nu det ska göras

Av , , 4 kommentarer 5

Det går för sakta med förberedelserna för att slussa ut människorna i den stora flyktingvågen i samhället. Alldeles för sakta. 

Politiken centralt och lokalt kan inte dröja, vi måste söka lösningarna på hur vi ska vidga flaskhalsar och sänka trösklar. Vi talar om saker vi inte gjort förr, sånt vi inte gjort i omfattningen som nu krävs. Vi har inte tid och råd med prestigekamp mellan organisationer, myndigheter och politiska nivåer och det kan finnas fackliga käpphästar som måste stallas en tid. Nya projekt måste initieras av våra myndigheter, fler vägar prövas. ”Omorganisering” eller politikutveckling duger inte som ursäkt för utebliven leverans.

Mycket måste till. Tidig och breddad språkundervisning med större kapacitet. Meningsfull och bidragande sysselsättning betydligt snabbare än sån någonsin kommit igång. Enklare och snabbare utbildningar till enklare uppgifter i offentlig och privat sektor. Initialt kanske finansierad av både företag, kommuner, landsting och stat – beroende på vilken sektor man ska jobba i. Sysselsättningar som i sig blir språk- och kompetensutvecklande och upptagningsområde för vidare utveckling och fortsatt utbildning. Och inte minst en jordmån för självkänslan.

Vilka resurser finns, vilka behov och vilka hinder? Vad behöver vi ändra, finns det lagar och strukturer som behöver kringgås av en periods ”undantagstillstånd”? Var god inventera.

I den här gigantiska uppgiften tror jag att vi behöver ett nära samarbete mellan flera samhällssektorer och alla partier med öppen agenda. Taktisera och plocka politiska poäng får man göra en annan gång. Vi behöver komma till rasande snabba och hyfsat breda beslut som håller över tid. Ett och annat misstag är oundvikligt, att vänta lite till vore nog det största. Att göra som vi gjort och mest förvara väldigt många människor i allt längre, tröstlös väntan kan bli explosivt, definitivt inte konstruktivt.

Bidrag utan uppehållsrätt?

Av , , 2 kommentarer 11

Det finns gränser och det ska finnas gränser. 

Jag hoppas verkligen att Försäkringskassan får igenom den önskan det står om här. Det är orimligt att de ska tvingas betala ut t.ex. bostadsbidrag, barnbidrag och föräldrapenning till människor som inte har rätt att vistas i Sverige. 

Det krävs en lagändring här, och det snabbt.

När politiken tar fel

Av , , 2 kommentarer 7

Tänk om vi öppet och ärligt kunde erkänna när det blivit grundligt fel i politiken. ”Ja, vi gjorde en grov felbedömning och höll dessutom fast vid den illa länge. Vi kan bara beklaga, be om utsäkt och hoppas att det går att reparera i tid.”

Det borde gå att säga så när misstaget är ett tydligt faktum. Särskilt i frågor där alla gick mer och mindre vilse. Den ärligheten skulle kunna stärka politikens anseende och relevans och locka nya människor att ta ansvar i den. (I.o.f.s. inte alltid politikers mål) Det hårdskruvade taktiserandet står väldigt många väldigt långt upp i halsen. 

Bäst vore förstås om så många misstag som möjligt kunde undvikas. Just nu känns det som många stora, dyra och svårreparerade misstag är på väg att begås nationellt…

Ett tack

Av , , Bli först att kommentera 7


Personrösterna till riksdagen var färdigräknade härom dagen och jag ville säga ett tack till dem som kryssat mitt namn på Moderaternas lista i Västerbotten.

Det har inte funnits tid, möjlighet eller ambition till någon personlig satsning detta val och både privata och jobbrelaterade omständigheter har begränsat även den allmänna insatsen. För de stora är 124 röster inte mycket, men jag är som sagt tacksam för var och en.

Jag önskar Edward Riedl lycka till i uppgiften att representera Västerbotten bland de 349 och önskar Elisabeth Björnsdotter Rahm lycka till i de uppgifter som säkert väntar på henne framöver.

Jag är förstås besviken och orolig över valresultatet generellt och även över att två av Allianskamraterna förlorade riksdagsplatserna i Västerbotten. Sverige har försatts i ett mycket speciellt läge, men det är folket som valt och då gäller det.