Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: ge inte upp

Skotten träffar, bomberna bommar

Av , , Bli först att kommentera 18


Snart nog dör någon, men visst är det märkligt att skotten på storstädernas gator är så målinriktade och träffsäkra och de många explosionerna oftast så märkvärdigt ut i det blå. Det smäller när ingen är ute och inga konkurrerande kriminella eller ”otrogna” ligger kvar.

Säkert har en del sprängningar ett syfte som är klarare för polisens underrättelsegrupp än för oss ovetande. Men jag tror G.W. har rätt. Vi har gängspräng, spänningsspräng och så en del skrämselspräng från helt annat håll än de flesta väntar.
Nu måste det till en ambitiös och framgångsrik kraftsamling som visar hur fördelningen egentligen är. Framför allt att skyldiga tas och hålls borta från gatorna. Länge.

Hoppas nu att polisen kan förbättra filmen som visar dem som tycks lämna bomben på Östermalm. Så pass att man kan spåra den som springer runt hörnet och den Audi A5 eller A7 man färdas i.

Kom ihåg Churchill som spred lugn i helt gräsliga avgrundstider när Hitlertyskland fällde tusentals ton spräng- och brandbomber över London. 29 december 1940 sägs 1500 bränder ha rasat i London. Sammanlagt dödades mer än 40 000 människor och över en miljon hus i London förstördes eller skadades under Blitzen. Tyvärr var Storbritannien inte bättre när de civila i t.ex. Hamburg och Dresden drabbades.
Jag försöker inte relativisera bort allvaret i det som sker nu, men tycker vi ska lära av Churchill. Han motarbetade terrorns syfte med stor synlighet i drabbade områden och ingjöt lugn och mod i en ofattbart prövosam tid.

Låt dagens ”skrämmare” av alla slag bli så besvikna som bara är möjligt.

Hoppas hett ha helt fel

Av , , 2 kommentarer 7


Funderar över dem som vill att saker inte ska fungera och inte förbättras. Som provoceras när andra försöker göra det bästa av en verkligt problematisk situation. De som suggererar varandra till riktigt svartvitt tänk och vars önskan och strävan verkar vara att mörkerbilden ska besannas. Helst med moms.

Vi ska inte dagdrömma och skönmåla, men låt oss hoppas och jobba på att det går bättre än väntat där det ser riktigt illa ut. Att vi får ta tillbaka saker vi tänkt och sagt, korrigera hållningar och kassera in några prestigeförluster.

Jag har områden där jag vill ha fel. Har du?