Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Mariaskolan

Bloggstiltje

Av , , Bli först att kommentera 1






Det blev inget bloggande för min del under resan.

Europa i stort är inte är lika ”uppkopplat” som Sverige, det är få platser vi besökt där vi haft nättillgång. Man upplever alldeles klart att Sverige ligger i framkant på området.

Jag har dessutom haft ett hårdvarufel som hindrat mig att använda den egna datorn. Vi har inte använt mobilt Internet i Europa som på ”14-ländersresan” för tre år sedan, utan kört med sms-inlägg som Kicki A skött.

Huvudorsaken till sparsamma uppdateringar är annars att vi satsat mer på att uppleva, lära och utforska än att återberätta. Samtidigt ska sägas att VF.s Agne Hörnestig varit med och coachat eleverna och kommit med skrivartips.

Jan kör hela tiden. Nja, vi följer regelverket…

Av , , Bli först att kommentera 0

Jan kör hela tiden. Nja, vi följer regelverket och gör som vi ska. Däremot heter båda chaufförerna Jan. Vi bytte i Hagsta för en stund sedan. Av någon anledning kommer jag inte in på Mariaskolans blogg, så det blir några ord här. Stämningen är god på bussresan och det börjar bli så där "resesocialt". Kontakter tas lite mer kors och tvärs i gruppen. En av lärarna fick nyss stryk i schack av en av eleverna. Nu ska jag sova en liten stund. Inte så länge kvar till Stockholm. Återkommer därifrån.

Opolitik, politik och social träning

Av , , Bli först att kommentera 1

Vet inte om man kan säga att man ska vara opolitisk i elva dagar om man både tänker besöka riksdagen och EU-parlamentet.

Vi ska också ha en del samhällskunskap. Betygen för åttan och nian kommer inte att sättas slutgiltigt förrän efter resan – det gäller flera ämnen. Bussen ägs av "Föreningen för pedagogiska resor" och resan har ett pedagogiskt syfte.

Annars blir det rätt opolitiskt under den här "sista resan med gänget". Bör väl vara det när man ska arbeta heltidernas heltid med ett gäng högstadieelever. Nu är vi så pass många vuxna att vi ska kunna ha stunder för oss själva, enligt tidens krav, men ändå. Fokus kommer inte att vara på partipolitik och valrörelse. Får kanske tillfälle att ta igen det senare.

Det är få saker som är så roliga som att ta med människor på en resa. Antingen det nu gäller elevers växt och utveckling, särskilt när de överträffar förväntningar, eller det handlar om utveckling genom gemensamma upplevelser vid resor eller annat.

Ett problem idag är att det finns för få arenor där unga människor lär sig ta hänsyn till varandra, att ibland fokusera utanför sig själv och arbeta osjälviskt för ett gemensamt mål. Att faktiskt också underordna sig andras vilja och behov. För att vara lite politisk ändå så motsäger det inte alls ett samhälle som bättre än idag uppmuntrar initiativ, innovationer, nya servicefunktioner, arbetsamhet och fri företagsamhet. Tvärtom!

En bussresa på 600 mil är en arena där man kan få lära sig både hänsyn, städning, matlagning och att man ibland måste göra saker samtidigt med andra – oavsett om man just då har lust eller inte. Bussen måste rulla på givna tider, den ska städas varje dag, mat ska lagas och de vuxna är inte med för att serva de unga i alla lägen. Nix, så ont vill vi dem inte.

Alltför många unga  idag får en onödigt svår framtid för att man får för mycket serverat.

 

När du läser det här har vi förhoppningsvis rullat iväg. Följ oss på Mariaskolans reseblogg.

Mot nya mål. Det är konstigt hur det dyker…

Av , , Bli först att kommentera 6

Mot nya mål. Det är konstigt hur det dyker upp nya saker när man ska iväg på resa. Imorgon 0630 ska vi iväg mot Stockholm och Europa med Mariaskolans högstadium. Det är små detaljer som poppar upp hela tiden. Spännande är det. En dryg fjärdedel av eleverna har inte varit utomlands förr. Då är det förstås en alldeles särskild upplevelse att göra 600 bussmil och bl.a. se några stora huvudstäder. Det är en pedagogisk resa, inte en traditionell skolresa. Men det är klart att det finns en del nöjen inplanerade också. Går det som tänkt kommer vi att berätta lite vad som sker i "Mariaskolans reseblogg" härpå VK-bloggen.

Tiden som rektor är slut

Av , , 20 kommentarer 15

Efter den här terminen slutar jag som rektor på Mariaskolan på egen begäran.

Efter att ha varit ansvarig för Mariaskolan i 16 år, 17 med förberedelseåret, så har den här tiden i livet nått sitt slut. Det har varit roliga och lärorika år och jag ångrar inte att jag sa ja till uppgiften. Det har varit krävande också, även om skolan är liten. Ibland just därför.

Att driva en liten friskola innebär inte att "segla omkring på en räkmacka". Vi har många gånger i vardagen fått skratta år diverse fördomar som är ute och går i media. Både om friskolor i allmänhet och om skolor på kristen grund, skolor där det är "tillåtet" att vara kristen. Ibland har det inte gått att skratta åt kapitala felaktigheter heller. Att få ihop organisation och ekonomi har krävt uppfinningsrikedom av hela personalen och mycket välsignelse.

Det har underlättat mycket att vi har fått ha en så bra relation till skolkontoret i Umeå och att de ofta vetat så mycket bättre än andra hur saker förhåller sig på friskolor och vilket arbete vi utfört. Vi har inte alltid varit överens, men oftast blivit det.

Verksamheten på Mariaskolan och förskolan Klippan fortsätter, med barn och elever från förskolan och förskoleklassen till år nio. Ny rektor tillträder i slutet på juni och kommer att ha en ledningsgrupp till sitt förfogande.

Efter några års "karens" från skola och styrelse (för att ge nya ledningen en bra start) kan jag tänka mig att hjälpa till på ett eller annat sätt, beroende på omständigheter och eventuella önskemål. När man blivit så pass "avhängd" att man själv och alla andra förstår att man inte bestämmer.

Min fru Agneta som började som Mariaskolans första lärare och byggmästare slutar också. Vi har arbetat i ett team där vi kompletterat varandra och där hon varit minst lika mycket rektor som jag. Ingen av oss vill fortsätta på skolan utan den andre. Nu är vi övertygade om att det är meningen att lämna över och gå till andra uppgifter. Vilka vet vi faktiskt inte.

Några har frågat om det är "för att jag ska bli riksdagsman". Det är inget jobb, utan liksom kommunala uppgifter ett tidsbegränsat förtroendeuppdrag. Det skulle också krävas mycket för att kryssas in från 5:e plats på listan, även om mitt parti får två mandat. Att vi slutar på skolan har inget direkt samband med politiken. Jag kan känna lockelsen i att en period ha ett arbete som är "färdigt" när man går hem, men är också öppen för ett vidare engagemang för människor och samhälle.

Agneta och jag är som sagt glada för alla åren och för de relationer vi fått ha med elever, föräldrar, medarbetare, friskolekollegor och kommunala företrädare. Det är många elevers ansikten och röster man kommer att ha med sig. Inte bara deras som hör av sig eller dyker upp, ibland långt efter att de slutat.

Tack alla vi fått arbeta för och med!

Elevkontakter

Av , , Bli först att kommentera 2

Har just haft ett sent sms-utbyte med en elev som slutade för flera år sedan.

Jag tror de här "frivilliga" elevkontakterna är något av det jag kommer att sakna mest när dagarna som rektor på Mariaskolan är slut. På en liten skola, en byskola i stan, får man ofta en annan sorts kontakt.

Det är väl olika anledningar till att man hör av sig, när det sker. Men det handlar ofta om något som inte är så lätt. Det vore väl fel att kalla de kontakterna "roliga". Men jag kommer att sakna dem.

Nu är det väl inte säkert att de kontakterna upphör bara för att man gör något annat. Jag hoppas inte det, utan att de i så fall avklingar lite långsamt.

Ett roligt sammanträde

Av , , Bli först att kommentera 1

Det var ett roligt skolsammanträde ikväll, det är kanske inte alltid det känns så. Hade jag inte använt ordet "konstruktivt" så mycket på sistone hade jag använt det igen.

Det blir en del förändringar för vår verksamhet det kommande läsåret, men det känns ikväll mest som positiva och spännande utmaningar.

 

Mariaskolan gjorde sig påmind

Av , , Bli först att kommentera 2

Det blev även en lördag i länshuvudstaden.

På Affärshuset på Mariedeal, där Barnens Hus ligger, berättade en del av Mariaskolans personal om verksamheten i förskolan Klippan och skolans låg-, mellan och högstadium. (Ja, jag använder de beteckningarna, då vet alla vad jag pratar om)

Man turades om att stå utanför Café Victoria och verkar absolut ha haft vad man gjorde. Mycket folk var ute på löningslörda´n och en del ville veta mer om alternativet Mariaskolan.