Dalensöndagar är ett gammalt klassiskt recept på en riktigt trevlig heldag som innebär att flera av Dalens lag spelar hemmamatch samma dag och i samma arena! För vår del blev det så att vi först såg IBK Dalens damer spela mot Örnsköldsvik (7-8 efter förlängning) och sedan följde upp denna match med herrarnas match mot Sirius (8-3).

Precis som tidigare tänkte jag att jag ska skriva lite reflektioner från respektive match och jag gör det i kronologisk ordning, vilket innebär att jag börjar med damernas match mot Örnsköldsvik (Övik).

En poäng för damerna – en dyrköpt läxa
Ja… jag tycker nog att det blev en ganska jobbig, men möjligen nyttig läxa för Dalen denna match som dock förhoppningsvis ger massvis med nyttig energi för fortsättningen av säsongen. För att utveckla vad jag menar var känslan att Dalen upprepade gånger tycktes ha matchen i egna händer, för att sedan mer eller mindre ge bort den till Övik som straffade Dalen hårt med spelvändningar och ett rakt och effektivt spel så snart nervositeten infann sig i hemmalaget.

Det som bekymrade mig var framför allt den stora nivåskillnaden hos Dalen där det växlade från stundtals riktigt fint spel till rentav slarvigt och jag tror att erfarenheten från idag kommer att handla mycket om att hitta tryggheten i det egna spelet och inte låta sig påverkas av ett hetsande och jagande motståndarlag – att hitta kyligheten när det gäller.

Allt var verkligen inte katastrof eller så, men problemen i uppspelsfasen orsakade återkommande problem och jag tror att det bidrog till den förlorade tryggheten i laget idag. Får Dalen ordning på detta tror jag att mycket är vunnet. Marginalerna var små och Dalen hade faktiskt chans på att avgöra det i slutet av tredje perioden och missade några fina chanser, men borde förstås inte ha hamnat i denna situation överhuvudtaget.

Övik då? Jag imponerades över hur skickligt de återkommande lyckades störa Dalens backar så snart hemmalaget försökte bygga upp ett etablerat anfall. Spetsat med en hel del fina spelvändningar och ett rakt spel som inte krånglade till det i onödan och satte Dalen i jobbiga lägen var det inte oförtjänt alls att gästerna gick vinnande ur dagens match.

Outnyttjad potential?
Jag sitter förstås bara och hobbyanalyserar här i bloggen, så något facit är jag aldrig och det finns förstås en hel del jag missar och inte tänker på, men något som slog mig under matchen idag är att jag gärna skulle vilja se någon form av förändring i spelsättet för formationen med Agnes Holmgren, Olivia Isaksson och Alva Nybjörk.

Detta är en formation med så mycket explosiv potential – och det jag hoppas på att få se mer av är att de utnyttjar dessa styrkor ännu mer och framför allt spelar bollen med mer fart under fötterna när vi har bollen, samt pressar högre upp i banan när motståndarna har den i egen zon. Här tror jag att det finns en outnyttjad potential som Dalen kan använda sig mer av än de gjorde idag.

Precision, vilja och taktiska drag
Jag har valt ut tre spelare att lyfta av lite olika anledningar idag, men som förtjänar att hyllas. Det går inte att undgå att Ida Sjölander har ett fint öga för att läsa spelet och jag imponeras över hur hon vissa gånger går in i en situation med sådan fin precision och liksom bara desarmerar faran och får det att se enkelt ut. Jag tycker även att det är fint att se spelare som visar känslor på planen, men med kontroll över dem.

En annan spelare som både jag och Maria hyllat i tidigare sammanhang för detta, men som fortsätter visa just denna fina egenskap är Victoria Ström som utstrålar vilja och beslutsamhet på ett sätt som jag tycker är väldigt föredömligt. Jag tror att det är en sådan egenskap som rätt använd kan ingjuta styrka i lagkamrater och som kan vara jobbig för en motståndare att möta – att liksom med ren rå viljestyrka vägra vika ner sig. Jag är dålig på att sätta ord på det, men har ni sett Ström spela så har ni nog sett samma sak som jag – en mental styrka.

Slutligen måste det nämnas både det faktum att Lina Nyby är en fenomenal tekare och att det är en fin coachning att tränare Stattin och Bredemo väljer tillfällen att nyttja denna styrka för att ge små fördelar till laget. Jag gillar den typen av att använda sig av spetskvaliteter hos sina spelare, vare sig det handlar om att ha någon som är en specialist i box play, eller på att ta ett offensivt frislag – det kan vara en liten joker mot motståndarna som avgör matcher!

Tre poäng för herrarna – om klasskillnad och att inte bjuda på något
Vissa matcher är bara sådana där att det liksom aldrig ens känns nervöst. Detta var en sådan match – det var som om Dalen bjöd in oss i arenan och bara: ”Sitt ner och njut av matchen, vi tar hand om detta!”

Och visst var det lite så? Även om Sirius inledde matchen med ett tidigt mål så radade Dalen snart upp chanserna en efter en och det dröjde inte länge innan Daniel Sonidsson gjorde hemmalagets första mål efter fint förarbete från Anton Åkerlund som vann bollen i offensivt sarghörn och bjöd på en smörpassning till Sonidsson som tackade genom att smälla in den bakom Jacob Pettersson i Sirius målbur. Sedan rann det iväg och först vid ställningen 7-1 och i mitten av den tredje perioden lyckades Sirius göra sitt andra mål i matchen.

Det var fint att se Dalens samtliga tre formationer skapa bra tryck i anfallsspelet, pressa högt och vinna bollar och även jobba hemåt och effektivt ta bort Sirius alla försök att överhuvudtaget ta sig in i matchen. Försvarsspelet i Dalen måste verkligen hyllas – det kändes som om det grusade alla Sirius möjligheter att ta poäng! Faktum var att det kändes som en enorm klasskillnad mellan lagen idag – där Dalen var flera nummer för stora för Sirius som även uppgivet verkade inse detta ganska tidigt i matchen. Jag imponerades dock av tränare Stefan Forsman i Sirius som gav ett tydligt seriöst intryck sett från läktarhåll, försökte uppmuntra och mana på sitt lag samtidigt som han även tydliggjorde för de egna spelarna att det inte var okej att besviket svinga klubbor i golvet när besvikelsen rann över. Fokus på rätt saker.

Nyförvärv, glada besked och målskyttar
Dalen gjorde som sagt en fin och stabil insats idag och kunde även växla in spelare som David Karlsson (som dock känns alltmer ordinarie?), Lucas Arvidsson och nyförvärvet Oliver Bodén som värvats tillbaka från Thorengruppen efter att ha spelat där i två säsonger och som ser väldigt intressant ut (påminner detta någon om Johan Larssons vägval?). Det återstår att få se hur mycket speltid han kommer få under säsongen, men att Dalen försöker ge de yngsta spelarna i laget tid och möjlighet att utvecklas under matcherna är uppenbart och ett gott tecken.

Glädjande nog kunde vi även notera att både Ketil Kronberg och Johan Larsson var tillbaka i spel idag. De båda saknades ju tidigare under veckan i bortamatchen i svenska cupen mot Växjö där Dalen förlorade (7-5). Johan Larsson som för övrigt utsågs till matchens hjälte i arenan, är som alltid ett nöje att följa från sidan när han följer med upp i anfallsspelet och man liksom inte vet om han spelar back, center eller forward för stunden. Ja, egentligen ger hela femman (Åkerlund, Forsman, Sonidsson, Svensson/Karlsson) skäl till gåshud när de sätter fart!

Vår alldeles egna schweizare, Michel Wöcke, visade för övrigt även prov på fin precision idag när han placerade in två mål och blev med en assist härutöver även matchens poängbäste idag. Två mål blev det även (lite) förvånande från Albin Carlsten som fortsätter göra bra ifrån sig från sin backposition och visar igen och igen att han är i SSL för att stanna! Personligen tycker jag bara att målen är en bonus, att han jobbar hårt i försvarsspelet och känns trygg med bollen är däremot väldigt bidragande orsaker till att han får gott om speltid denna säsong.

Förutsättningarna var goda: ett stjärnspäckat motståndarlag (Helsingborg) och spel i den gamla arenan (Vatten) bådade för en underhållande kväll och visst blev det så? Jag tror nog att vi var många som förvånades över Dalens rivstart i matchen där det blev mål redan i första bytet – ett mål som utökades till hela fyra mål innan den första perioden var över. Helsingborg såg förvånansvärt uddlösa ut och de flesta av oss på läktaren förstod nog att det knappast kunde fortsätta så.

Efter en betydligt svagare mittenperiod från Dalens sida, där Helsingborg radade upp en del chanser så reducerade Helsingborg både en och två gånger innan matchen gick in i den tredje perioden.

Förtjusande nog, för hemmapubliken, var Dalen flera strån vassare än Helsingborg under den tredje och sista perioden i matchen när det skulle avgöras och medan gästerna fick allt svårare att fokusera på annat än domarnas insats för kvällen så passade Dalen på att dra ifrån med några ytterligare mål och slutsiffrorna kunde slutligen skrivas till 7-4 efter två ytterligare reduceringar från Helsingborgs Christoffer Andersson (CA).

Förutom att jag har svårt att se Helsingborg spela utan att sakna den fenomenale målskytten och framspelaren CA (vilken otrolig spelare han är! Den ödmjuka utstrålningen gör det ju bara ännu svårare dessutom), har jag även ett mycket svagt öga för Jonathan Nilsson. Jag brukar inte ägna allt för många rader i bloggen åt motståndarnas spelare, men det vore ju en drömvärvning för vilket lag som helst? Jag är uppriktigt förvånad över att de (CA och Nilsson) inte skapade ännu mer kaos i vårt försvarsspel ikväll, men tror att det blir en duo i Helsingborg att se upp för i SSL under säsongen.

Motgångarna som rinner av
Såhär i efterhand känns det faktiskt mer än lite imponerande att Dalen vann kvällens match så övertygande. Redan innan matchen så saknades en hel del spelare och Dalens motgångar växte dessutom under matchen och för en stund kändes det nästan lite som förra säsongen med alla lappningar och anpassningar…

Ketil Kronberg klev av med någon form av skada, men stannade kvar för att motivera och peppa lagkamraterna. Inför matchen värmde Rasmus Andersson upp, men spelade inte och det får nog förstås som en försiktighetsåtgärd(?) med tanke på att han är skadad sedan tidigare.

Ludwig Svensson spelade inte idag och kunde skymtas i civila kläder i publiken, förhoppningsvis bara vilandes och inte någonting allvarligare. Anton Ahlbäck och Rasmus Mäkinen saknades även i Dalen idag. Har jag ens tagit upp alla (ej räknat våra långtidsskadade Vihtari-Hansson och Sikström)? Nåväl… Det medförde att Dalen i princip fick rulla på med alla spelare som fanns tillgängliga – vilket kan bli en stor utmaning och kräva snabba anpassningar, men även öppnar upp möjligheter för nya stjärnor att ta plats.

Nya stjärnor som föds
Jag unnar verkligen honom ett mål, sa jag på läktaren till Maria och syftade på unge Lucas Arvidsson som fick täcka för Ketil Kronberg i deras formation när Kronberg klev av skadad tidigt i matchen och som snabbt blev varm i kläderna efter en viss justering där han gick in som center och Alexander Hedlund gick ut som forward. Sedan kom så chansen där i mitten av tredje perioden och vi var nog alla lika förvånade när bollen plötsligt satt där bakom Edling i målet och Arvidsson gjort sitt andra SSL-mål (rättat: tack Ulrika!). Förutom målet ska dock Arvidsson även ha beröm för det sätt han hanterade ansvaret på, det var inga små skor att försöka fylla och han gjorde det mycket bra!

En annan spelare som jag upplever inte fått så mycket rampljus i Dalen ännu, men som verkligen visade upp ett imponerande närkamsspel idag var Felix Forslund som gjorde ett stort intryck på mig under matchen. Jag kan knappt vänta till nästa match – jag vill se mer av Forslund!

Med potential att gå långt
Går det ens en match utan att Emil Wiklund får svara på frågor i sändningens intervju eller blir omnämnd av mig här i bloggen? Knappast, men för alla som sett honom spela är det nog inte så svårt att förstå varför. För egen del älskar jag Wiklunds sätt att spela och sättet han uttrycker sina känslor på med ett så tydligt kroppspråk och hur öppet han visar vilka höga krav han ställer på sig själv och krigar på planen för att försöka nå upp till dem. Det är inte bara underhållande och föredömligt, det gör honom till en riktigt intressant spelare som har potential att gå riktigt långt.

Och på tal om denna potential slås jag ännu en gång av hur Skellefteå levererar dessa oslipade (halvslipade?) diamanter till SSL och hur imponerande snabbt de anpassar sig till spel i Sveriges högsta liga. Om jag jobbade med att utveckla unga spelare skulle jag verkligen vilja ta en närmare titt på hur de jobbar med ungdomarna där uppe, för att de gör mycket rätt känns uppenbart!

Några fler noteringar
Med tanken att hålla mig kort, men ändå få ned mina sista noteringar från matchen vill jag även nämna spelare som Måns Parsjö-Tegnér och Viktor Nystedt som axlar ett enormt lass sådana här matcher, gör så mycket viktiga saker på planen och sliter för varje millimeter i målburen eller på planen, men där det är så lätt att också ta för givet hur bra de faktiskt är. Måns är i den där formen där det känns som att han på egen hand kan vinna matcher åt oss (*host* svenska cupen *host*) och Nystedt är som jag sagt förut så mycket mer än de flashiga snurrningarna och en showman – han är en riktigt jäkla fin back!

Måste även bara få det sagt: Niclas Brohlin-Ljung, har han hittat rätt som back eller vad? Jag unnar honom all framgång och blir bara så glad över att se hur säker han är på planen. Trygg med bollen, läser spelet på ett bra sätt och drar även iväg ett och annat skarpt dragskott när chanserna ges. Niclas har börjat säsongen på ett riktigt bra sätt och har varit en viktig del av detta Dalen som delar tabelltoppen med Falun efter tre omgångar och som imponerat i svenska cupen.

Tidigare i veckan (Svenska cupen och allsvenskan norra)
Notera även att Dalen slog ut Falun i kvartsfinalen i svenska cupen tidigare i veckan efter att först ha förlorat under ordinarie tid, men sedan vann övertygande i straffläggningen där Måns Parsjö-Tegnér räddade samtliga fyra straffar som Falun lade medan både Ketil Kronberg och Emil Wiklund satte sina respektive straffar. I semifinalen kommer Dalen att möta Växjö som slog ut Helsingborg i sin kvartsfinalserie.

Under gårdagen mötte även IBK Dalens damer Umeå Västra i allsvenskan norra – en match där jag tyckte att Västra inledde piggt och skapade en del fina chanser, men där Dalen ganska snart tog över taktpinnen och bokstavligen öste in mål mot lokalkonkurrenten. Slutresultatet? Hela 14-2 till Dalen där Yui Takahashi gjorde hela fyra mål (och en assist) medan Hanna Kristoffersson blev poängbäst med sina sex poäng varav två mål och fyra assist. Kristoffersson som visar prov på ett fint spelsinne har en väldigt god förmåga att tajma passningarna vilket jag misstänker att lagkamraterna tackar för och kommer utnyttja skoningslöst under säsongen.