Det blev ingen innebandy under lördagen eftersom vi spenderade dagen på annat håll, men jag vill ändå passa på att nämna Dalens damer som åkte upp till Luleå och plockade samtliga tre poäng i en stabil vinst med 8-1. Roligt även att notera att lagets klack följde med på resan uppåt i landet och höll igång under matchen – ett fint engagemang!

Under söndagen spenderade jag i stället en lugnare dag i soffan framför herrlagets bortamatch mot nykomlingen Djurgården. Det var några säsonger sedan jag såg Djurgården spela, då i allsvenskan, men vad jag förstått av försäsongsskriverierna har det varit en ganska tuff silly season för Stockholmslaget. Jag såg dock fram emot matchen och det är ju allmänt känt att nykomlingar brukar vara starkast och lurigast att möta just i början av säsongen. Dagens match, som slutade med en ganska klar vinst för Dalen, kändes däremot aldrig särskilt nervös. Åtminstone inte för egen del.

En på vissa sätt självklar förväntan man borde kunna ha på alla lag i en högsta serie, men som inte alltid är lika självklar i praktiken, är att de fortsätter gå för det under hela matcherna och inte ger upp när det går tungt. Och jag upplevde att Djurgården utstrålade en ovilja att ge sig, vilket är positivt och gör matchen mer underhållande för oss som tittar. Målvakten Andreas Beckius fick en svettig dag i målet och höll siffrorna nere för Dalens del med ett fint målvaktsspel. Djurgårdens box play fick även Dalen att se tämligen harmlösa ut i numerärt överläge och Dalen får nog fortsätta fundera lite på detaljerna där – men i övrigt var det väl egentligen inga större frågetecken om vilket lag som skulle ta hem poängen idag? Dalen var ett flertal nummer större på planen.

Gästspel, frenesi och straffläggning
En del av temat för dagens inlägg handlar om gästspel där jag främst tänker på två spelare som klivit in och tagit för sig – Anton Grönlund som vaktade målburen idag medan Måns Parsjö-Tegnér fick vila en match och Niclas Brohlin Ljung som tagit Rasmus Anderssons plats alltsedan han skadade sig i den tidigare matchen mot Storvreta.

Grönlund visade definitivt prov på att Dalen har en fin reserv bakom kollegan och landslagsmålvakten Parsjö-Tegnér, stod för en stabil insats där han höll huvudet kallt i svettiga situationer och bjöd på ett flertal riktiga klassräddningar. Om Anton var nervös över att få chansen idag så visade han det verkligen inte – och visst känns det som en bra trygghet för Dalen under vad som kan komma att bli en lång säsong. Brohlin Ljung förtjänar också att nämnas och täcker precis som nämnde Grönlund för en landslagsspelare och jag tycker att han har gjort det väldigt bra. Har bra kontroll på sin yta i försvaret, följer med upp i anfallsspelet och visar med tydlighet för sina lagkamrater att han är tillgänglig när möjligheterna ges.

Frenesin i matchen stod Emil Wiklund ännu en gång för tillsammans med Ketil Kronberg och Alexander Hedlund. Vilken jobbig och intensiv trio det måste vara att ställas mot som motståndare? Rent målmässigt var det inte Dalens bästa femma idag, men slitet de står för på planen är värdefullt för hela laget och att det kommer leda till en hel del poäng framöver tvivlar jag inte på.

Sist men inte minst i sammanhanget var det fint att se Michel Wöcke få chansen att lägga en straff och att han så självklart satte den också. Just zorrande som fenomen är inte min grej, till skillnad från kommentatorn som hyllade straffen till skyarna, men effektiviteten och teknikskickligheten tackar vi för och det blir definitivt en dimension i straffläggningarna under säsongen att räkna med för Dalens del. Sedan uppskattade jag även intervjun med Wöcke i ena periodpausen som tryckte just på vikten av att spela ordentligt, inte slarva med passningarna och att jobba hemåt 100-procentigt – viktiga aspekter vi även såg prov på från hela Dalen i den tredje perioden som kanske inte var den mest underhållande, men som rent taktiskt säkrade de tre poängen utan någon egentlig fara för att sväva iväg.

Femman som stod i centrum
Avslutningsvis tänkte jag nämna den formation som jag såg allra mest fram emot att se på planen idag – Dalens andrafemma! Redan första bytet utstrålade Anton Åkerlund en självsäkerhet som typiska målskyttar brukar uppvisa – och mycket riktigt satt snart både det första och sedan även det andra målet för Åkerlunds klubba! Tillsammans med en formation som satte sina passningar och kändes väldigt synkade idag så kändes det som om mer eller mindre varenda byte ledde till minst en eller två fina chanser och jag tycker verkligen om att se att Dalens andrafemma har behållit den röriga identiteten från förra säsongen. Och då menar jag rörig på ett positivt sätt.

När Dalens andrafemma är inne så är det svårt att veta vem som axlar vilken roll, för plötsligt sker det positionsväxlingar mellan center och backposition och från ingenstans är Ludwig Svensson uppe högt och naglar sig fast framför mål och smäller in bollar. Pär Forsman är både agressiv anfallsspelare och försvarsspelare och Johan Larsson vet vi ju sedan tidigare hur han kan både passa, skjuta och plocka bort sin motståndare i hemjobbet.

Jag gillar verkligen den här formationen och då finns det dessutom en hel del sparat krut i Daniel Sonidsson som är en riktigt vass målskytt, men som inte fått presentera sig på riktigt ännu denna säsong – upplever jag, trots att han gjorde ett mål idag. Och Anton Åkerlund… ja, så här ska han fortsätta!

Med mitt tredje innebandyabonnemang numera aktiverat (jag har en irriterad rant innestående för dumheterna med att varenda match ska kräva ett nytt inlogg på en ny sida och ytterligare en månadskostnad) och en fortsatt något skeptisk känsla kring svenska cupen i innebandy sitter jag ändå här med en god känsla. Farhågorna som jag nämnt tidigare att omgivningen målat upp kring detta Dalen som skulle vara för skadeskjutet för att vara att räkna med denna säsong kan vi nog lämna bakom oss, eller?

Några saker är uppenbara – Dalen har kvar en jäkla massa kvalitet i detta lag och Dalen spelar med hög press, fart och en tro på det egna spelet som är befogad. Samtidigt syns några tydliga förändringar också där den mest påtagliga ändå måste vara att de inte längre har tre jämnstarka femmor (eller något som liknar det), utan där det främsta vapnet sitter i de första två femmorna.

Med det sagt vill jag dock inte ringakta Dalens tredje formation som jag ändå tycker är intressant och där jag framför allt tycker att det finns en väldig massa vilja och energi. Jag har med glädje kunnat notera att Anton Ahlbäcks nerver som höll honom tillbaka den föregående säsongen tycks vara helt under kontroll och jag tycker att han har inlett starkt! August Flod fick en del byten under den senare delen av matchen och gjorde det riktigt bra – han känns rejäl på planen.

Matchen då?
Annars började ju dagens match på kanske sämsta tänkbara sätt (nå, allt är relativt) när Viktor Nystedt gjorde ett snöpligt självmål blott elva sekunder in i den första perioden. Det råder dock inga tvivel om att Nystedt revanscherade sig under matchen, för jisses vilken match han gjorde! Viktor är vår underbara virvelvind som skapar kaos i motståndarnas anfallsspel lika gärna som i motståndarnas försvar – han skapar chanser framåt lika ofta som han gör viktiga insatser i försvaret, dödar tid när det behövs och liksom studsar fram mellan motståndarna som en flipperkula, men får det att se så självklart enkelt ut på något vis och plötsligt är han i offensivt sarghörn och rör om med en snurrpassning. Ja jisses, jag blir snurrig bara av att skriva om det, men Viktor Nystedt ska vi vara tacksamma för att vi har i Dalen!

… matchen då?
Förlåt, jag kom av mig i min iver att skriva några rader om en av matchens bästa spelare på planen. Jag återkommer till några fler jag vill nämna. Matchen då… ja, matchen. Alltså, jag upplevde att Falun såg som allra farligast ut när de under framför allt matchens första halva gick i någon form av raketfart framåt rakt mot mål och det nästan var svårt att hänga med i streamen vad som höll på att hända. Dalen hade dock bra koll på läget, med Måns Parsjö-Tegnér i sedvanlig månsterform (ja jäklar vad bra han är, missade att nämna detta i mitt förra inlägg men han är ju helt otroligt säker?) och ett försvar som verkligen gjorde det fint idag. Facit? Noll insläppta mål i spel fem mot fem för Dalens del. Faktum är att Dalens samtliga mål gjordes i numerärt underläge eller på straff – om jag inte räknar med Nystedts självmål. Det måste ju innebära toppbetyg till Dalens försvarsspel?

Anfallsspelet då? Alltså, jag upplevde att Dalen skapade en hel del chanser framåt, men liksom inte fick dit bollarna. Inte heller att det såg nervöst ut, utan snarare att det var nära men inte mer än så. Jag tycker mig höra något gammalt citat från Johan Eriksson för ett antal år sedan där han pratade i någon intervju om att så länge chanserna skapas så kommer allt att lösa sig – och visst skulle man kunna säga att så även blev fallet här. I tredje perioden rasslade det slutligen till ordentligt för Dalen som inledde den målmässiga vändningen från underläge 1-4 till att sluta 6-4 med att Anton Åkerlund smällde dit Dalens andra mål i matchen och gjorde det med ett jäkla fint gameface. Det var inte svårt att tolka uttrycket – Dalen var påkopplade! Matchens finaste mål stod nog annars Alexander Hedlund för och jag ser fram emot att få se high lightsen så småningom, för det kändes nästan overkligt när han snirklade upp den i målet i en tilltrasslad situation.

Spelare att nämna
Jag lovade att återkomma till några spelare jag ville nämna. Jag har ångrat mig – jag stannar vid en spelare. Ketil Kronberg. Jag förstår inte hur han kan vara äldst på planen, men ge sken av att vara piggast av alla. Hur gör han det? Jag kan inte hylla honom tillräckligt, även om gudarna ska veta att jag skrivit om hans bedrifter i bloggen vid åtskilliga tillfällen, men jag känner mig nyfrälst varenda säsong. Och denna säsong har jag redan blivit smått förälskad i energin som finns mellan Kronberg och Emil Wiklund – helt magiskt! Frågan är hur många bollar dem kommer vinna högt upp i banan med den där pressen, känslan är att det kan bli många…

Säsongens första matcher för IBK Dalen och för både damerna och herrarna stod några av de båda seriernas kanske svåraste motståndare – RIG respektive Storvreta! Jag måste dock bara få säga det en gång för alla, herregud vad fantastiskt att få se innebandy på plats igen! Vilken känsla det är att vara där och känna spänningen i luften – jämfört med att följa en halvtrött stream på tv:n. Jag var mer än en smula nervös inför säsongsstarten också.

Skulle damerna fortsätta på samma imponerande linje som de avslutade den föregående säsongen (idel vinster) och hur skulle herrarna tackla en motståndare som Storvreta efter en något skakig försäsong? Lägg därtill ett Storvreta som precis slagits ut av Visby(!) i svenska cupen och som givetvis var revanschsugna efter den uppenbara missen strax inför säsongsinledningen.

Jag tänkte att ni får sammanfattningen av mina tankar i kronologisk ordning och i slutet av inlägget har jag även bett Maria bjuda på hennes topp tre från idag – det vill ni inte missa!

IBK Dalen – RIG (7-6 OT)
Det blev en både spännande och jämn match mellan två av allsvenskan norras förmodade topplag och som även rundades av på ett minst sagt ganska dramatiskt sätt när gästerna drog på sig utvisning, efter utvisning, efter utvisning – ja faktiskt hela tre stycken. Att Dalen då passade på att avgöra det hela i spel fem mot tre kändes väl inte så väldigt överraskande. Om vi bortser från denna sekvens av matchen var det dock en mycket jämn sådan!

Dalen inledde matchen säkert och det kändes som att de hade bra kontroll över det som hände på planen, trots att RIG skickligt utnyttjade ytor i Dalens försvar och skapade en del chanser. Jag såg där och då framför mig att det möjligen skulle kunna bli en ganska bekväm match där Dalen ändå behöll stora delar av spelförandet, men den andra perioden var det ingen tvekan om att RIG var det bättre laget. När RIG fick självförtroende och tog för sig i matchen fick Dalen svårt att svara upp på det och det syntes en del nerver som renderade i misstag. Passningar i blindo eller som fastnade på motspelare, skott i täck och kanske det mest uppenbara att fina lägen som skapades inte mynnade ut i något – effektiviteten.

När RIG gick ifrån till en tvåmålsledning i början av den tredje perioden tänkte jag, nervöst, att vi nu skulle få se om Dalen hade styrkan att ta sig tillbaka i matchen igen – framför allt mentalt. Och svaret på frågan blev ja, Dalen kändes mer skärpta och det blev tydligt att spelare med spetskvaliteter klev fram, men framför allt gick det att se hur alla slet för varandra, om varenda boll och yta. Det är en indikation på ett lag som spelar som ett lag och för varandra och det var en starkt bidragande faktor till att Dalen lyckades vända och vinna denna match, det är jag helt övertygad om!

Ett urplock av reflektioner från damernas match
Det finns så många olika saker jag skulle kunna lyfta en sådan här efterlängtad match, men jag har valt ett litet urplock som jag tänkte dela med mig av till er och sparar på övriga tankar som säkert kommer komma ut i bloggen på ett eller annat sätt under säsongen.

Insatsstyrkan
Att klacken Insatsstyrkan har anslutit till Dalen som en förstärkning från läktaren är en otrolig stämningshöjare som förtjänar att hyllas igen och igen! Laddade med trumma och ett antal olika ramsor höll de liv i matchen från sidan av planen hela vägen från början till slut. Vi är inte bortskämda med sådant engagemang inom innebandyn, men oj vad det ger energi till hela arenan! Jag tror att jag kan ha klappat sönder mina händer i farten, men det fick det vara värt! En stor applåd riktas till denna fina klack som lovat att stötta IBK Dalen hela vägen tillbaka till SSL!

Hundraprocentig
Lina Nyby, nyförvärvet från Finland, gjorde ett starkt intryck på mig redan i den första matchen av säsongen med hennes sätt att gå in helhjärtat i närkamperna och hur hon ägde sin yta med bollen med både kroppsspråk och beslutsamhet. Lägg dessutom till att jag tror att hon måste ha varit hundraprocentig i tekningarna (eller nära nog) vilket är en riktigt fin tillgång som jag noterade att Dalen utnyttjade ett antal tillfällen vid taktiskt viktiga tekningar.

Närkamper och kylighet
Och är jag inne på ämnet att gå in helhjärtat i närkamperna och särskilt i fråga om att vinna dem så måste jag bara få passa på att lyfta fram Olivia Isaksson som inledde denna säsong från centerposition. RIG ska verkligen ha att dem gjorde det svårt för Dalen i kampen om bollen många gånger och inte sällan var det två eller rentav tre spelare som kunde hänga på och slita i en spelare längs sargerna, men då kändes det väldigt tryggt att Isaksson klev in ett flertal gånger och vann bollarna när Dalen verkligen inte hade råd att förlora dem. På backsidan var Ida Hansson en viktig sådan trygg punkt och jag imponerades över hur kyligt hon hanterade stressade situationer med bollen.

En spelare med pondus
Målet vaktades idag av Isa Marie Carsbo som lyftes upp denna säsong från IBF Dalen och som värvades till Dalen till den föregående säsongen från Åkersberga. Jag minns att Carsbo gjorde en riktigt imponerande insats mot just IBK Dalen i ett möte mellan de båda Dalenlagen tidigare där hon utstrålade en sån ”jävlar anamma-utstrålning” att det var svårt att missa och det kom då kanske inte som en större förvåning att hon även visade prov på denna pondus idag.

Jag gillar verkligen att se målvakter som har den typen av självförtroende och liksom försöker ingjuta styrka i sina lagkamrater när det hettar till, såsom exempelvis inför det numerära underläget idag. Carsbo är även rörlig och kvick på att möta bollarna – jag tror att det kommer vara hård konkurrens om den första målvaktspositionen denna säsong!

IBK Dalen – Storvreta (4-3)
Jag hoppades verkligen att Dalen skulle gå in och göra en bra match och tänkte att resultatet var något lite sekundärt, även om jag alltid hoppas på vinst förstås. Besviken blev jag ju dock verkligen inte – Pär Forsman gick in tidigt i matchen och dammade på med ett slagskott som satt i nätet bakom Viktor Klintsten – och Dalen jobbade verkligen på bra. Passningar som gick fram, inga större prov på varken nervositet eller strul med bollkontrollen – försäsongen var över och Dalen hade stämplat in från start!

Om jag skulle försöka summera matchen relativt kortfattat så skulle jag säga att Dalen var det bättre laget i både den första och den tredje perioden, medan Storvreta fick vittring och utdelning framför allt i matchens andra period. Där drog Dalen dessutom på sig två utvisningar som Storvreta skoningslöst utnyttjade mot ett ganska desperat hemmalag som inte fick ordning på försvaret. Nå, egentligen vill jag ändå slänga in en liten hyllning till Albin Carlsten här som jag tyckte gjorde mycket bra, men ändå fick se sig lite oförtjänt besegrad i det andra numerära underläget.

Kalla mig partisk, men rent spelmässigt tycker jag även att sett över 60 minuter att Dalen var det lag som förtjänade poängen idag och det kändes rättvist att matchen slutade med vinst för hemmalaget. Till Storvretas försvar kan tilläggas att de saknade några viktiga spelare som brukar göra livet surt för oss, Robin Nilsberth och Albin Sjögren bland annat, men i slutändan kändes det som om deras försök allt mer mynnade ut i någon slags ”få bollen till Andreas Stefansson”-taktik som inte räckte till (men jisses vad hal den liraren är?).

Reflektioner från herrmatchen
Även under herrarnas match gjorde jag några noteringar som jag tänkte återge lite kort här i bloggen. Utan inbördes ordning får ni dem här nedan under respektive underrubriker.

Nyförvärven
Jag har bara sett en SSL-match med honom i Dalen, men jag har redan fått en riktigt god känsla från Rasmus Mäkinen. Eller som jag sa till Maria redan efter den första perioden, honom gillar jag! Utstrålningen och viljestyrkan hos en spelare som så öppet ger allt i varje byte och som du från läktaren kan se på hur blicken låser sig av beslutsamhet innan denne går in i duellerna – fantastiskt!

Även Michel Wöcke var ett av Dalens nyförvärv som fick gott om speltid idag. Och jag måste säga att han verkligen växte på planen ju längre matchen gick och någon brist på vilja att bidra fanns det verkligen inte. Jag tycker heller inte att det finns några spår av att han skulle vara något slags ”one trick pony” som bara glider runt och zorrar – här har vi av dagens match att döma en spelare som kommer kunna utnyttja sin längd och räckvidd tillsammans med sitt spelsinne till att skapa chanser för sina medspelare.

Trepoängarna
Pär Forsman (2+1) och Anton Åkerlund (1+2) gjorde tre poäng vardera idag och jag tycker att båda två förtjänar att nämnas för deras viktiga insatser på planen idag. Forsman är ett fantastiskt monster som aldrig ger sig, tuff i närkamperna, sliter för varje millimeter och bidrar både offensivt och defensivt och ja, alltså vilken älskvärd spelare han är!

Jag har sagt det förr, men visst har han ett väldigt fint spelsinne, Åkerlund? Ofta på rätt ställen, eller rättare sagt, ser till att vara på och ta sig till rätt ställen för att spela fram en medspelare eller för att själv ta avsluten (även om han ibland såg lite förvånad ut när chanserna också dök upp?) satte han det ack så viktiga 2-3-målet för Dalen som gjöt in lite energi och tro på vändningen inför den tredje perioden. Jag unnade verkligen Anton det där målet och jag hoppas att han inte tvekar att nypa till när lägena kommer framöver – för att de kommer att komma är jag helt övertygad om!

Ett sjukt utropstecken
Jag sa till mig själv att jag ska ta upp en sista reflektion här och visst, det skulle kunna handla om hur fantastisk Ketil Kronberg är (det är han) och vad fint det var att han fick avgöra (det var det), eller om hur Alexander Hedlund liksom agerade cementblock mot Storvreta och stoppade upp motståndare på ett föredömligt sätt, men jag väljer efter detta sätt att kringgå min egen regel att kort och gott konstatera att Emil Wiklund är ett sådant sjukt utropstecken – wow vad vi ska vara glada över den värvningen till Dalen!

Marias topp tre
1. Säsongspremiären för både dam och herr är äntligen igång och en spelare som verkligen visade sin form från första sekund på plan är Agnes Holmgren. Finns ingen motspelare stillastående som kan ta henne när hon vänder runt och jag imponeras gång efter gång hur sjukt bra hon är!

2. Andra plats som tas välförtjänt av Pär Forsman, killen som går från klarhet till klarhet och som idag visade upp sitt fina skott och verkligen axlat andra femmans centerplats. Kvällen matchhjälte skvätte in 2 mål och jag tror detta bara är början.

3. Innebandy ska ses live men jag insåg ändå inte hur mycket jag saknade det och starten med Insatsstyrkan som skrek och trummade på under damernas match gav mig gåshud och en känsla av slutspel, denna säsongen ser jag fram emot!