Dalen har fått en mycket tuff inledning på säsongen i de två första matcherna där förlusten mot Helsingborg följdes upp med en brakförlust mot Pixbo som slutade med hela 11-1 till motståndarna vilken renderade i att laget krisstämplats på flera håll och att halva innebandy-Sverige verkar se Dalen som en given kandidat för nedflyttning… Visst är det dock lite väl tidigt att flagga lag för nedflyttning redan efter två spelade matcher? Jag har personligen svårt att tro så illa om vårt lag denna säsong, men visst har det samtidigt funnits anledningar att vara besviken sett till hur det gick mot Helsingborg och Pixbo och det är rimligt att kräva mer av Dalen.

Jag tror dock samtidigt att det är viktigt att komma ihåg att det finns en betydligt högre nivå i Dalen än vad man visade där (för ingen kan väl på riktigt tro att Dalen exempelvis trubbigt skjuter alla sina skott i magen på målvakterna varenda match säsongen igenom eller gör klassiska första-matchen-för-säsongen-misstag?) och jag tror även att det kommer hända positiva saker när några av de nya unga spelarna får lite mer kött på benen under säsongens gång. Jag tror att krisstämpeln är förhastad, men ser vi fortfarande samma tendenser om en sisådär sju-åtta omgångar ja då kommer det bli svettigt att vara Dalensupporter denna säsong.

Tre viktiga poäng och nyckelspelarna i Dalen

Så mycket skönare då att den viktiga bortamatchen mot Hagunda slutade med seger för Dalen (5-7) och framför allt att flera av Dalens nyckelspelare gjorde en fin insats och plockade med sig de tre poängen till Umeå. Även om säsongen är lång tror jag att det är viktigt framför allt för spelarna och laget själva att få känna att de gör en bra insats och det kan vara viktigt för de kommande matcherna att gå in med en bättre känsla. Lägg därtill två spelare som gjorde sina första mål i SSL, Wilmer Entall och Oliver Bodén, och det finns ännu fler skäl att glädjas åt kvällens match! Framför allt var det en formation i Dalen som särskilt stack ut ikväll och det var formationen med Ketil Kronberg, Alexander Hedlund, Oliver Bodén/Wilhelm Vihtari Hansson, Viktor Nystedt och Adam Strand där jag skulle vilja lägga till utropstecken på Kronberg, Hedlund och Nystedt som gjorde det riktigt bra! Ikväll visade de verkligen vägen!

Och visst var det Mattias Hall som hade beskrivit Vihtari Hansson som en energiinjektion i laget? Väldigt passande beskrivning för Wille som gjorde en riktigt bra insats och verkligen stod för just det – energi! Annars lär ju rubrikerna från matchen handla om Ketils tre mål eller Nystedts viktiga insats och jag tänker att här har vi några av de spelare som absolut ska och kommer bära Dalen denna säsong.

Daniel Sonidsson utgick vad jag förstod av vad som sades i sändningen med någon form av skadebekymmer efter Pixbomatchen som besvärade honom under uppvärmningen och jag vet inte om Dalen riktigt har någon direkt ersättare för honom, men Michel Wöcke gjorde ett tappert försök och stod faktiskt för några riktigt vackra aktioner och passningar och visst fasen har han väl förtjänat att få uppmärksammas för mer än hans zorrostraffar? Pär Forsman var också en härlig injektion i vanlig ordning och var nära att göra mål vid mer än ett tillfälle, men framför allt när han som skjuten ur en kanon dyker upp på frislaget och blev nekad av Hagundas August Moberg med små marginaler.

Avslutningsvis imponeras jag stort av Wilmer Entalls viljestyrka på planen – jag älskar spelare som kämpar frenetiskt och ger allt på planen och av allt att döma kommer vi få se mer av den varan från unge Entall som tackade för förtroendet och speltiden med ett fint närkampsspel och bra energi i den höga pressen.

Rustad med en av Marias chokladbollar och en kopp kaffe ska jag nu försöka hitta något positivt att säga om den inledande matchen för säsongen i svenska superligan (SSL) för Dalens herrar. Det är dock svårt att säga något annat än att inledningen knappast blev som vi hade hoppats på med en ganska klar förlust mot gästande Helsingborg. Motståndarna förvaltade spelvändningarna väldigt väl, precis som förväntat, men höll samtidigt Dalen borta från att sätta de flesta av sina lägen. Slutresultatet till trots var det inte så att det var en match där Helsingborg utklassade Dalen spelmässigt, men Dalen hade problem med nerver på vissa håll vilket ledde till några alldeles för enkla mål inledningsvis, skapade momentum och fick det sedan krossat vid Helsingborgs 2-5-mål och det går inte att missa att det är många nya spelare som ska spela in sig i laget och framför allt i SSL. Det kommer ta tid för Dalen att hitta formen, men potentialen finns där och jag tror att det kommer växa fram mer och mer under säsongen.

Ljusglimtarna

Precis som många andra var jag nog lite besviken över utfallet i matchen och jag tror inte att det var många av spelarna i Dalen som kände sig nöjda efter matchen. Det var inte så att alla gjorde en dålig match egentligen, men den går knappast till historien som något särskilt minnesvärt heller. Jag har dock funderat lite i efterhand på vilka ljusglimtarna var i Dalen och det fanns ändå ett antal sådana.

• Oliver Bodén är den första spelare jag tänker på – delvis för den vackra framspelningen till Daniel Sonidssons mål i matchen, men även för att han kändes mognare i spelet sedan föregående säsong och jag gillar också att han har ett lite lurigt sätt att skjuta på ibland som gör honom lite oberäknelig på ett intressant sätt.

• Adam Strand började matchen lite skakigt, men växte snabbt in i den och jag gillar hans förmåga att driva fram bollen med högt tempo när han sätter fart. Han fick visserligen bara en assist i poängprotokollet idag, men han var också oerhört nära på att få in ett mål också, men fick se sig besegrad av en helt makalös räddning från Helsingborgs Jonathan Edling. Nå, det dröjer nog inte allt för länge innan Strand gör mål i SSL.

• Att se Pär Forsman liksom ånga sig igenom motspelare kommer jag nog aldrig tröttna på. Viljan och styrkan besitter han och det är nog inte den första spelaren jag skulle vilja gå in i en frontalkrock med på planen…

• Power play-spelet är också en sådan där detalj som kanske är svår att bedöma från ett ynka tillfälle i matchen, men vad fasen. Jag letar efter ljusglimtar och en tycker jag ändå var att Dalen höll igång ett tempo under första halvan av det numerära överläget som förtjänade att leda till ett mål. Det var precis vad vi saknade hela förra säsongen – målmedvetenhet, tempo och bollförflyttning i kombination med att flera av spelarna sökte chanserna och tog dem när de uppstod. Mer av den varan tack!

Formationerna kändes också ganska bekanta efter att ha följt Dalen i Scandic cup och där har jag egentligen inte några invändningar – det finns en intressant potential i alla tre formationerna. Det som kommer bli intressant att se är förstås konkurrensen på vissa positioner, likväl som hur Dalen kommer göra med sparkapitalet i form av spelare som kämpat sig tillbaka från sina skador. Nå, vi får se hur det utvecklar sig under säsongen.

Den tredje delen i denna bloggserie om Dalens herrar tänkte jag tillägna stommen i laget, eller annorlunda uttryckt: de som ska göra det! För visst är det här orsakerna uppstår vilka gör att till exempel Kalmarsunds Kevin Haglund tippar att Dalen åker ur medan andra placerat Dalen i mellanskiktet i tabellen utom räckhåll för en slutspelsplats? Och vem kan klandra dem – Dalen tappar poängspelare säsong efter säsong. Landslagsspelare byter klubb och så vidare. De har inte fel, men glömmer samtidigt en viktig detalj – få spelare som lämnar Dalen som stjärnor eller landslagsspelare var det när de först kom till Dalen. De flesta var faktiskt ganska anonyma i innebandy-Sverige.

Några exempel: Måns Parsjö? Ung lovande andramålvakt i Falun när han kom till Dalen. Anton Åkerlund? Ung talang från Gamla Stans division 1 lag. Linus Holmgren? Hade en riktigt fin säsong i Thorengruppen men var fortfarande ganska okänd förutom rubrikerna om att han var ung för att vara lagkapten. Rasmus Andersson? Var det inte Albin Skur från Innebandysurr som sa något i stil med ”Hur ska man ens ha koll på spelare med namn som Rasmus Andersson?” när de kommenterade Dalens silly season det året? Han syftade förstås på ganska vanliga för- och efternamn i kombination med spelare från norr som folk söderut inte hade någon aning om vem det var. I Dalen fick alla upp ögonen för denne underbare back från Hörnefors!

Seriöst, jag kan fortsätta typ hur länge som helst med att rada upp namn och syftet är egentligen bara att påminna om detta: Dalen är enormt skickliga på att ta lovande spelare och hjälpa dem blomma ut. Ibland får jag en känsla av att vissa tror att det är en lyckosam slump. Att Dalen plötsligt förlorat alla sina kunskaper, kunniga tränare och eldsjälar och slutat handplocka spelare med omsorg? Tror någon att Dalen skriver vräkiga kontrakt med färdiga landslagsspelare? Nja, inte under mina år som supporter i alla fall. När Dalen skrev kontrakt med Höllvikens Christoffer Andersson för några säsonger sedan höll jag på att trilla av stolen och även han tog flera kliv framåt i utvecklingen i Dalen.

Det betyder förstås samtidigt inte att det inte finns skäl till viss oro. Att förlora skickliga spelare säsong efter säsong skapar tomrum som måste fyllas. Dalen och Thorengruppen skiljer sig något åt denna säsong på så sätt att jag skulle vilja summera det så att våra rivaler i Thorengruppen har behållit huvuddelen av de spelare som bar laget till en nästan-platsen i slutspelet förra säsongen. För deras del handlar det mycket om att få utdelning på dessa spelare igen och jag tror att de har goda förutsättningar för detta att döma av det jag sett under försäsongen.

För Dalens del kommer det krävas leverans på bekanta bärande spelare i laget förstås, men vi kommer även behöva nya spelare som kliver fram och kanske även helt nya spelare som träffar rätt redan första säsongen i laget. Jag tror dock att potentialen i Dalen är högre än vad många tror. Det är något av en klassisk Dalenmeny. Det är lätt och nästan en given årlig tradition i innebandy-Sverige att underskatta Dalen. Låt det fungera som bränsle att visa dem att de har fel – igen! Min andra säsong som supporter tippades Dalen i botten av tabellen och slutade säsongen med ett silver. Jag skulle i och för sig bli extremt överraskad om Dalen tar sig så långt denna säsong och jag tror själv att en slutspelsplats över huvud taget kommer vara en tuff utmaning, men det är å andra sidan ett ganska härligt exempel på hur oberäknelig innebandyn ändå kan vara.

Med den ganska raljanta inledningen avklarad tänkte jag kika på några delar av lagets stomme och eventuella sparkapital.

Målvaktssidan
Hur går det för Dalen att ersätta Måns Parsjö på målvaktssidan? Inga små skor för Anton Grönlund och Alexander Ljungström att fylla. Båda målvakterna har gjort det bra under cupen, men förstemålvakt är förstås Grönlund och han utstrålar både ett lugn och en trygghet som är väldigt förtroendeingivande. Han är inte bara en otrolig matinfluenser (på twitter) utan han har även visat att han är en riktigt bra och säker målvakt! Spelmässigt väldigt olik sin föregångare och lyser med sitt norrländska lugn. Frågan som återstår att se är om han kan hålla i detta under en hel säsong, men sett till cupens matcher är det uppenbart att vi har en fin målvaktsuppsättning!

Spelarna som ska göra det
Vilka spelare tänker ni på med den rubriken? Den syftar förstås på spelare som burit laget förut: Ketil Kronberg, Alexander Hedlund, Daniel Sonidsson, Pär Forsman. Jag kommer till Viktor Nystedt under en annan rubrik och skulle även kunna lägga till Emil Wiklund här, men jag tror att det kan vara lite tidigt ännu.

Samtliga nämnda spelare kommer onekligen vara otroligt viktiga för Dalen med sina kvaliteter och erfarenheter. Under Scandic cup fick Kronberg en del rubriker för sina klassmål, men den spelare jag personligen skulle vilja flagga för här är Alexander Hedlund som förmodas axla rollen som center även denna säsong. Hedlund ser ut att vara i en riktigt lovande form och var definitivt en personlig höjdpunkt att följa under cupen! Ni kan även vara lugna, Kronberg är i lika god form som alltid, Forsman ser rejält taggad ut och Sonidsson kan springa i all oändlighet och kommer göra poäng för Dalen och har börjat justera ned golfsvingarna till något domarna har lite lättare att godkänna… Förlåt Daniel men att se Pär imitera dina volleysvingar efter kvarten(?) var fruktansvärt roligt!

Blommar de ut (ännu mer) i år?
Här har vi en kategori spelare som kan passa in på många i säsongens uppsättning av Dalen, men jag har valt att hålla mig till spelare som redan visat att de kan, men där känslan är att det finns ännu mer potential att få ut. Här tror jag nog att fler än jag ganska omgående tänker på både Anton Ahlbäck och Felix Forslund. Jag tycker även att Emil Wiklund hör hemma här. En spelare som gjorde många riktigt bra insatser förra säsongen och en starkt bidragande orsak till att just hans femma bar laget i flera matcher undrr säsongen. Frågan blir om Emil denna säsong även kommer hitta jämnheten och kan bli en bärande spelare under hela säsongen. Räkna i sådana fall med att fler än jag kommer twittra glatt om Wiklund!

Jag känner att jag redan skrivit en hel del om Forslund, men vill i stället rikta lite uppmärksamhet åt Anton Ahlbäck. På backsidan behöver Dalen helt klart fylla tomrummen lämnade av Johan Larsson och Rasmus Andersson och det är mycket begärt. Ahlbäck gjorde en riktigt bra säsong förra säsongen och jag tycker att han visat på god potential under cupen som tyder på en uppåtgående utvecklingskurva. Med flera backar som lämnat, inte att förglömma Albin Carlsten, finns möjligheten för Anton att få en hel del speltid och jag tror att detta kan visa sig bli ett bra tillfälle för Ahlbäck att ta nästa kliv.

Sparkapital och oräknade tillgångar
Här finns både en del frågetecken och positiva saker jag tagit med mig från Scandic cup. Den första är förstås frågan varför Viktor Nystedt inte spelade. Visst var det väl så att han var med till Tjeckien tidigare och Dalen har inte gått ut med information som tyder på att lagets bästa back inte ska spela kommande säsong. Frågan är alltså om det finns några skadebekymmer som gjorde att Viktor inte spelade. Här har dock Dalen ett stort sparkapital som inte användes under cupen. Och på tal om sparkapital…

Hur ser det ut för Dalen gällande John Sjöstedt som gjorde några inhopp i slutet av föregående säsong och gjorde det bra? Jag hade förhoppningar om att få se John under cupen, men har inte sett eller hört något. Är han kvar i Dalen? Om ja är det en lovande spelare som kommer bli intressant att följa i Dalen!

Till de oräknade tillgångarna räknar jag med de långtidsfrånvarande spelarna som på grund av skador och hälsoskäl äntligen är tillbaka och syftar förstås på Wilhelm Vihtari Hansson, Tobias Sikström och Ludwig Svensson!

Wille missade förra säsongen på grund av ryggskada(?), ger laget bredd och är en energisk spelare som trivs bra i Dalens höga press. Sikström är en spelskicklig center som tidigare tränare Jonatan Brolin liknade vid Linus Holmgren och jag har längtat efter att få se honom tillbaka på planen efter den otäcka hjärnskakningen han drabbades av i en närkamp för en evighet sedan som hållit honom borta i nästan två säsonger.

Jag hoppas förresten att ni inte missade Ludwigs intervju i Västerbottens-Kuriren för en tid sedan där han pratade ut om psykisk ohälsa och depressionen han kämpade sig igenom efter pappans bortgång. En fin artikel och starkt av Ludwig att berätta om det svåra han gått igenom med råd till andra som befinner sig i eller hamnar i en liknande situation – en sann förebild för andra.