Juldagsinnebandy, ibsilly och dubbellicenser…

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter ett litet uppehåll kring jul är vi nu igång igen. Abstinensen har dock inte hunnit bli total, nej då, vi fick oss en innebandyfix när vi på juldagen tog oss iväg till Skellefteå för att ta del av det trevliga initiativet uppstyrt av bröderna Karlstén (Fabian och Rasmus) där Gamla Stan IBK (de yngre) mötte det så kallade ”Gamla” Gamla Stan (de äldre) – ett slags all star team med diverse innebandyprofiler med förflutet i föreningen. Inledningsvis blir det därför några rader kring detta uppskattade event.

Jag hade även för avsikt att under uppehållet skriva några rader om dubbellicenser och samarbetsavtal och däribland den specifika händelsen att Jonas Svahn spelade med IBF Dalen i matchen mot Djurgården, men det får ni i stället kortfattat ta del av här nedan.

Det blir även lite rykande färsk ibsilly och även någon rad inför Dalens match ikväll mot Örebro i herrarnas svenska superliga. Håll till godo!

 

Juldagsinnebandy i Skellefteå

Det var en trevlig tillställning med varm inramning och en gemytlig atmosfär när Gamla Stan mötte Gamla Gamla Stan. Uppgiften som speaker axlades av, för vår del numera bekante, Staffan Åkerlund som på ett föredömligt sätt lyfte matchen och de båda lagen på ett positivt sätt från platsen i sekretariatet.

Stämningen mellan lagen var god, även om en viss rivalitet växte allt eftersom matchen tog fart, en match som blev mer spännande än vad inledningen först gav sken av. Det rann nämligen iväg till hela 5-0 för de äldre i början av andra perioden, innan det aktuella division 1-laget skakade av sig respekten för motståndarna och började spela med större trygghet. Bortblåsta var bolltappen, fumligheten och osäkerheten, ersatta av determination (svengelska?) och utdelningen blev total! Matchen slutade med vinst 11-6 till Gamla Stan och det var väldigt roligt att få se dem spela ut i en kombination av fint kontringsspel och några riktigt vassa avslut.

En särdeles märkbar skillnad förelåg också, inte så förvånande, i de så kallade ”special teams”, det vill säga, spel i numerärt under- och överläge. De yngre var samspelta och flera klasser bättre och det tog inte många sekunder innan målet(n) var ett faktum, faktiskt i varenda power play de fick under matchen.

Slutligen också roligt att få se flera av profilerna spela, däribland Fabian Karlstén, numera tränare i IBF Dalen i allsvenskan norra. Fabian fick visserligen fick se sig besegrad av ribba, stolpar och skottäckande motståndare, men han har ett riktigt fint nyp i avsluten och det är inte allt för svårt att tänka sig att han gjort ett eller annat mål i sina dagar.

 

Gamla Stan förstärker IBF Dalen (ytterligare)

Gamla Stan delade för en liten stund med sig av nyheten att Oskar Tafvelin lämnar Skellefteå och Gamla Stan IBK för att spela med IBF Dalen i allsvenskan norra. Oskar börjar till synes redan direkt efter nyår och det ska bli oerhört spännande att se vad han kan tillföra till Dalen!

 

Dubbellicenser, samarbetsavtal och konspirationsteorier

I grund och botten är tanken bakom dubbellicenser och samarbetsavtal, såsom jag förstått det, att öka möjligheterna för spelare att tillhöra ett lag, men kunna spela i två lag samma säsong. Syftet är huvudsakligen att ge unga spelare chansen att prova på spel i högre divisioner utan att för den sakens skull samtidigt behöva välja bort spel i den lägre division med risken att det blir mycket bänknötande och väldigt begränsat matchande i den högre serien.

En naturlig följd av att många unga spelare tagit klivet upp i en högre division för att sedan bli förpassade till bänken har tidigare, såsom jag förstått det, bidragit till att många unga spelare slutat med innebandy i förtid. Det är väldigt olyckligt och något som förstås bör motverkas om möjligt.

 

Nyttigt att nöta bänk?

Jag har läst att det även finns de meningsmotståndare som är av den meningen att det snarare är nyttigt för unga att ”nöta bänk” och att det härdar unga spelare, en slags nödvändig del av processen, men jag har svårt att se den kopplingen. Bara för att det finns en möjlighet att spela till vardags i ett lag i en lägre division och även få möjligheten till viss speltid i en högre division, försvinner på intet sätt konkurrenssituationen som föreligger mellan spelarna i de båda lagen. Vikten av att jobba hårt och förtjäna sin plats på planen försvinner ju på intet sätt genom denna möjlighet. Jag tror snarare att möjligheten att få spela matcher på rätt nivå är till nytta för att både bibehålla intresset hos unga spelare, samt likväl för att bidra till deras utveckling som spelare.

Jag är därför överlag väldigt positiv till möjligheten till samarbetsavtal och dubbellicenser. En fråga som dock aktualiserats något genom innebandymagazinets kampanj på slutet har varit huruvida det finns ett ”rätt sätt” och ett ”fel sätt” att nyttja systemet på (min tolkning).

 

Skickat ner spelare för att toppa de allsvenska lagen, eller?

En händelse som fick vissa personer att gå igång i sociala medier var bland annat att Jonas Svahn spelade en match med IBF Dalen (mot Djurgården). Det allmänt vedertagna antagandet, vad jag läst mig till, verkar ha varit att detta var ett tilltag av Dalen för att rädda kvar det allsvenska laget som behöver poäng för att hålla sig kvar. Ett liknande resonemang har förts kring Team Thorengruppen som skickat ner SSL-spelare till samarbetsklubben Umeå City i allsvenskan norra. Antagandena som florerat har även där till stor del handlat om hur Umeå City toppas för att gå bra i allsvenskan norra.

Jag är visserligen inte Dalen eller Team Thorengruppen, jag vet inte hur de resonerat kring detta, eller de uttryckliga skälen till att detta gjordes, men låt mig redogöra för mina antaganden utifrån den information jag har gällande detta. Förvisso kan det vara så att det helt, eller delvis, är en fråga om att toppa sina allsvenska lag, men jag tänker att det kan finnas fler och andra skäl för föreningar att göra på detta vis och jag har även svårt att se att de gjort det av den anledningen hittills.

Vad gäller Jonas Svahn så var det känt på förhand att han skulle missa derbymatchen mot Team Thorengruppen, likväl som kvällens match mot Örebro av personliga skäl. Mot bakgrund av detta och den viktiga roll Svahn spelar i IBK Dalen just nu och även på sikt kommer spela för att Dalen ska ha en chans att ta sig till slutspelet, är det inte särdeles långsökt att anta att Jonas Svahn spelade matchen med IBF Dalen för att inte gå miste om lika mycket speltid. Jag är faktiskt övertygad om att Jonas Svahn spelade med IBF Dalen, inte för IBF:s skull, utan för IBK:s skull. Argumentet att Dalen skickade ner Svahn bara för att säkra poäng till IBF Dalen har jag svårt att köpa enbart mot denna isolerade händelse. Om Dalen medvetet syftar till att vidta ett sådant förfarande av denna anledning, finns möjligheten för Dalen att betydligt mer systematiskt och utstuderat göra detta utan att på något sätt bryta mot några regler. Faktum är att möjligheten funnits under hela säsongen utan att ha utnyttjats vad jag kunnat se.

Även sett till de övriga spelarna som Dalen huserar i både IBF och IBK går det svårligen att med någon säkerhet komma till den slutsatsen. Spelare som Ludwig Svensson, Daniel Sonidsson, Niclas Brohlin Ljung och Alexander Rönnlund är förvisso skickliga spelare, men de är tveklöst spelare som får en relativt begränsad speltid i svenska superligan och får sin huvudsakliga speltid under matcher i allsvenskan. Jag upplever snarare att de är goda exempel på hur detta kan användas för att utveckla spelare. Det kan även tilläggas att Andreas Carlbom som spelade i matchen mot Djurgården, vad jag hört gjorde detta eftersom han precis återhämtat sig från en skada och behövde speltid.

Om jag i stället riktar blicken till Team Thorengruppen har spelare därifrån själva förklarat detta i sociala medier med hänvisning till att det varit spelare som precis återhämtat sig från skador i behov av speltid, andra som inte alls presterat i SSL och av nödvändighet skickats ner till allsvenskan för att vakna till, m.m.

Det är inte orimligt i min mening att det finns andra skäl för föreningar att skicka ner spelare till en lägre division än för att toppa lagen i de lägre divisionerna. Det är nog dock, såsom Maria påpekade för mig när vi diskuterade detta tidigare, dessvärre lätt att göra ett sådant antagande om att nedflyttningen sker för att gynna laget i den lägre divisionen, inte vice versa, eller för att gynna spelaren i fråga.

Frågan föreligger fortfarande huruvida det är rätt och riktigt att göra så, men jag tycker att det är viktigt att skilja på de olika skälen till att föreningar gör på ett visst sätt, eftersom det är viktigt för att utveckla en idé och om nödvändigt flytta eller skapa gränser för hur exempelvis en viss regel ska och får användas.

 

Hur bör dubbellicenser, samarbetsavtal, m.m. nyttjas?

Enligt min mening bör möjligheterna att flytta ned, eller upp spelare göras med spelaren i fokus. Det bör i första hand vara en flytt som syftar till att bidra till spelarens utveckling och ge möjligheter för denne att prova på spel i en högre division och sålunda huvudsakligen vara aktuellt för unga spelare, även om det även kan stämma in på äldre spelare.

För att uppnå detta syfte kan det eventuellt på sikt bli nödvändigt med ytterligare begränsningar vad gäller möjligheterna att flytta spelare, särskilt från högre led till lägre led om detta görs av ”fel skäl”, men detta torde främst bero på om det faktiskt uppkommer problem med att sådant regelmässigt sker på ett sätt som står i strid med syftet bakom att möjligheterna infördes.

För min del blir jag inte jätteupprörd över om enstaka SSL-etablerade spelare emellanåt spelar i en lägre division, förutsatt att det finns goda skäl till nedflyttningen och att dessa inte är i linje med att krydda laget i den lägre divisionen, för att rädda dem från en nedflyttning i seriesystemet de gjort sig förtjänta av eller dylikt. Det finns dock såklart nyanser och skalor här som påverkar min syn på rätt och fel i förhållande till frågan om upp- och nedflyttningar. Att regelmässigt flytta ned uppenbart etablerade SSL-spelare till lägre divisioner bör däremot överlag knappast anses utgöra ändamålsenlig användning av möjligheten att göra så…

Jag är å andra sidan väldigt positiv till möjligheten att flytta upp unga spelare som är redo för att prova på spel i högre divisioner, men kanske inte är riktigt redo för att etablera sig där på fullo ännu. Det ökar, som jag ser det, bara möjligheterna att anpassa miljön för spelare ännu mer utan att för den delen riskera att låsa fast spelare i ett lag där de på grund av hårda konkurrenssituationer får hämmad speltid.

Ibland upplever jag också att diskussioner kring just det här med att unga spelare erbjuds chansen till spel i ett lag i en högre division kan te sig något märklig. (Unga) Spelare förväntas förstå hela innebörden av att acceptera ett erbjudande att prova på spel med ett lag i en högre division och får sedan helt sonika stå konsekvenserna om de inte kan etablera en plats i laget. Det ställer ganska höga krav på spelaren och dennes förståelse av lagbytet, men samtidigt ganska låga krav på det lag som värvar.

Förvisso är det bra att spelare har självinsikt och lär sig ödmjukhet, men det är även viktigt att föreningar tar ansvar för att hjälpa till med att utveckla spelare och ger dem chansen att växa. Det ställer också krav på att föreningar faktiskt gör sin läxa före de värvar in spelare. Jag tror att det många gånger kan vara relativt svårt för en ung spelare att motstå ett erbjudande om att få spela med ett lag i en högre division och det är då viktigt att spelaren ges tydlig information och rimliga förväntningar över vad flytten kommer innebära. Att en spelare värvas till ett lag för att sedan tyna bort på bänken gynnar i slutändan ingen.

 

IBK Dalen mot Örebro

Jag och Maria hade för avsikt att, om vi hann med det, spela in ett kort ”inför matchen”-avsnitt och lägga upp på IBNOrrland, men det hanns tyvärr inte med. I stället kommer jag hålla mig kort här.

Matchen börjar kl. 18.30 och spelas i Umeå Energi Arena vind. Kom och kolla, det kommer bjudas på underhållning, det finns fika och ingenting slår att kika på innebandy live!

Ses där!

Tio goda, nej, FANTASTISKA skäl till att se DirtyDalen på plats idag!

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag och Maria har inte varit nöjda med att en så liten del av Umeåpubliken letar sig ner och kikar på IBF Dalens matcher. Detta måste förstås bero på att inte alla känner till vilka IBF Dalen är och har förstått ännu vilken underhållning de går miste om. För att försöka råda bot på detta ska jag dock lista några riktigt goda skäl till att ni ska ta en paus från stressig julhandel och övriga förberedelser inför jul, stilla innebandyabstinensen och njuta av lite högoktanik innebandy på plats!

IBF ”Dirty” Dalen spelar hemma mot Djurgården kl. 14.00 idag (söndag) och gör det i Umeå Energi Arena vind.

Om de av er som aldrig sett IBF Dalen spela förut inte redan låtit er övertygas, ta då en titt på följande skäl och se om det inte pirrar till lite av nyfikenhet ändå!

 

Tio fantastiska skäl till att bege er ner till Umeå Energi Arena kl. 14 idag!

1. Innebandyabstinensen måste stillas och till det behövs en dos Dalen!

Abstinensen som är extra stor till följd av att Malmö FBC inte sände bataljen mellan IBK Dalen och Malmö i damernas svenska superliga under gårdagen. Vi säger dock stort grattis till Dalen som slog Malmö och tog tre viktiga poäng!

2. Säkra källor bekräftar att Jonas Svahn och Andreas Carlbom förstärker Dirty Dalen idag!

Om dessa profiler väcker ert intresse kan jag lova er att Dalen har många fler profiler som gör allsvenskan norra till en av landets skönaste serier att följa! Kom och lär känna dem vetja!

Chanserna är dessutom goda att:

3. Vidar Mårtenssons dragskott får er att häpna!

4. Tobias Svensson gör några sjuka räddningar! Garanti!

5. Gustaf Hedström tacklar någon stackare hela vägen till Piteå och Linus Andersson gör livet surt för motståndarna i sarghörnen!

6. Christoffer Dahl och Jacob Mäkeläinen kontrar med sådan fart att ni drar efter andan!

7. Gustaf Rönnholm gör både poäng och får några fler utvisningsminuter!

8. Ludwig Svensson hugger på bollarna som en kobra och utstrålar taggad till tusen… gånger tusen!

9. Rasmus Karlstén och Magnus Enström jobbar hårt och båda tar sig in i poängprotokollet!

10. Peter Grönroos gör mål från backplats, Jonathan Larsson zorrar och Andreas Berglund gör några monsterlöpningar!

 

Krydda detta med lite gott kaffe och speaker Pasi som garanterat får er att dra på smilbanden, detta kommer bli en mycket underhållande tillställning! Vi ses väl där?

Innebandy på jobbet, juldagsinnebandy, poängligan i div. 2 och #ibsilly-rykten

Av , , Bli först att kommentera 0

Eftersom min fru och vapendragare när det kommer till innebandy har fullt upp med annat den här helgen blir det inget poddavsnitt i dagarna, så jag tänkte i stället ta tillfället i akt att kolla till läget i norr och nämna ett spännande julevent för oss innebandyentusiaster.

 

Innebandy på jobbet

Jag fick en oväntad fråga på jobbet om jag skulle vara intresserad av att hålla i någon slags innebandyövningar/tävlingar under en större träff med vår region i företaget under våren. Jag fick förstås frågan på grund av att det är allmänt känt bland mina kollegor att jag älskar innebandy.

Och visst låter det riktigt roligt, men alltså, folk verkar överlag ha lätt för att missta min nördiga passion för innebandy som om jag faktiskt kan spela innebandy på någon slags nivå. Well, om korpen hade en farmarliga så skulle det förmodligen vara en lämplig nivå, men nu börjar jag fundera på om jag kanske måste ta upp mixinnebandyn på Iksu igen eller något för att inte skämma ut mig helt och hållet… Nåja!

Arbetskollegorna verkar riktigt (oväntat) taggade på att vi ska spela matcher och jag har fått veta att vi har flera riktiga vinnarskallar också. Det var lite överraskande måste jag säga, eftersom vi haft tankar på att dra igång någon slags regelbunden innebandy sedan en tid, men det visat sig svårt att hitta tillräckligt många som varit intresserade för att vi ska kunna komma igång på riktigt. Kanske blir detta startskottet?

 

Juldagsinnebandy

Våra kära grannar i norr, Gamla Stan IBK, bjuder på het innebandy under juldagen då det arrangerats en spännande match mellan Gamla Stans lag som gör det riktigt bra i division 1 som ställs mot ett lag bestående av föredetta spelare och intressanta profiler i norr. Låter det spännande?

Gå in och kika på Gamla Stans konto på twitter eller facebook och läs mer om vilka som presenterats och få information om själva eventet.

Det går av stapeln den 25 december kl. 15.00 i Balderhallen (Skellefteå). Jag och Maria har redan bokat in oss, det kommer bli riktigt skoj!

 

Poängliga – Herrar Division 2 Norra och lite #ibsilly

Jag känner mig lite skyldig, efter mitt felaktiga antagande på twitter nyligen om att Jim inte låg etta i poängligan, haha, så jag tänkte kolla till läget lite för att se hur det går för några gamla Dalenprofiler som lirar i division 2.

Med nio spelade matcher vardera ligger Jim Johansson på en stark första placering med 56 poäng inspelade, tätt följd av Peder Bodén som spelat ihop 47 poäng.

Peders broder Alexander hittar vi på en nionde plats med 21 poäng efter sex spelade matcher. Därefter har vi Johan Eriksson som spelat in 14 poäng på sex matcher vilket lämnar honom på plats 19. Det finns dock en hel uppsjö av gamla Dalenspelare i denna serie, mycket tack vare att många av dem spelar i IBK Umeå norr.

Och på tal om spelare som spelat med Dalen… Jag har ryktesvägen hört att några gamla spelare tränat med IBK Dalen på sistone och har även hört att Fredrik Edholm är allt närmare att kunna börja spela igen. Det betyder kanske ingenting, men jag har mina förhoppningar… 🙂

Jag noterade även i iBIS att Jonas Svahn(!) står med i laguppställningen för IBF Dalen mot Djurgården under morgondagen, likväl som Andreas Carlbom. Vilka slutsatser drar ni av det här? Tror ni att det blivit något fel, eller kommer vi att få se dem spela?

Är Carlbom på väg tillbaka från skadebekymren? Ska Svahn förstärka centersidan i IBF Dalen, eller är han bara väldigt spelsugen?

 

Dalenmatcher att hålla koll på

IBF Dalens damer har för närvarande ett uppehåll till 13 januari efter att ha spelat matcher nyligen mot de båda topplagen Örnsköldsvik och RIG vilket slutat med två knappa förluster.

I eftermiddag, kl. 17 spelar IBK Dalens damer borta mot Malmö FBC, en minst sagt viktig kamp om poängen mellan de båda lagen. Matchen verkar dock dessvärre inte sändas, vad jag kan se. Förhoppningsvis får vi dock rapporter i Sportswik från matchen.

I morgon, söndag, spelar IBF Dalens herrar hemma mot Djurgården kl. 14, vilket är en match jag tänker att jag ska se på plats. Det är dags att publiksnittet höjs!

På tisdag spelar Dalens herrar borta mot Team Thorengruppen kl. 18.30, ett derby jag sett oerhört mycket fram emot och som det grämer mig extremt mycket att jag kommer missa. Det ser rentav ut som om jag inte kommer ha möjlighet att se den på SSL-play heller, men det återstår att se.

Intervju med #17 Camilla Granström: ”saknade den gemytliga stämningen i Dalen”

Av , , Bli först att kommentera 0

Camilla Granström (Bildkälla: www.ibkdalen.se)

Jag och Maria pratade tidigare om några spelare vi skulle vilja lyfta fram i bloggen och var båda överens om att vi definitivt måste ställa frågan till IBF Dalens Camilla Granström. Detta är första säsongen vi bekantar oss med IBF Dalen, men Granströms sköna spelstil med idel luriga ”ögon i nacken”-passningar, fint spelsinne och förkärlek till att använda backhanden har det varit svårt att missa!

Det är med stor glädje vi delar med oss av denna mycket trevliga intervju med Camilla som bjöd på en riktigt bra intervju!

 

Hej Camilla,
Berätta gärna lite kort om dig själv och vilken anknytning du har till Dalen för de läsare som eventuellt inte vet vem du är.

Jag är född och uppvuxen i Kalix. Säsongen 09/10 blev jag värvad till Umeå City och flyttade ner till Umeå. Ett år senare träffade jag min sambo, Jonas Svahn, och det blev min första kontakt med IBK Dalen. Trots att jag spelade i en konkurrerande förening blev jag varmt välkomnad och kände mig snabbt som hemma bland killarna i laget samt alla eldsjälar i föreningen.

Efter en tre år lång sejour i IBF Falun och Sala Silverstaden kände vi båda att vi saknade den gemytliga stämningen i Dalen och valet blev därför väldigt lätt; att flytta ”hem” till Umeå. För närvarande spelar jag i IBF Dalens Allsvenska lag.

 

Hur gammal är du?

Jag är 29 år ung.

 

När började du spela innebandy?

Jag började spela innebandy när jag var 5 år. Då fanns det inga flicklag i Kalix så jag lirade tillsammans med grabbarna mina första 2-3 år, de flesta var två- och tre år äldre än mig.

 

Vilken är din moderklubb?

IBK Kalix (heter nu Team Kalix Innebandy) är min moderklubb.

 

När insåg du att du var duktig på innebandy?

Jag vet inte om jag anser mig som en duktig spelare än idag, som tävlingsmänniska är jag aldrig riktigt nöjd. Men jag har alltid haft en stor passion för innebandyn vilket för med sig att jag lagt ned en otrolig tid på sporten, oavsett om det gällt egna träningar, andras träningar, egna matcher eller andras matcher. Man lär sig av alla tillfällen och utvecklar sin spelförståelse genom att se andra spela!

Ska jag nämna ett ögonblick så var det nog när jag spelade F-15 och vi mötte Bergnäset hemma. Vi vann matchen med 28-0 och jag gjorde 21 poäng (14+7). Efter matchen kom motståndarnas tränare fram till mig och gav mig beröm, det var stort för mig att få höra det av ett annat lags tränare!

Fun fact; min egen tränare bänkade mig sista 15 min i den matchen, haha.

 

Hur länge har du spelat med Dalen?

Jag är inne på min tredje säsong i Dalen.

 

Har du hållit på med några andra sporter, eller var det alltid självklart att det skulle bli just innebandy?

Jag har spelat fotboll från 7 års ålder tills jag var 21 och flyttade till Umeå. I själva valtillfället var det inte helt självklart att jag skulle välja innebandyn, jag var mycket bättre i fotboll. Men nu i efterhand så har jag insett att jag alltid haft ett större intresse för innebandyn och prioriterat den framför fotbollen.

 

Vilket nummer spelar du med och hur kommer det sig att du spelar med just detta nummer?

Jag spelar med nr 17. Har alltid spelat med nr 7 men när jag kom till Umeå City var det numret redan taget så då föll det sig naturligt att ta 17 som i alla fall hade en sjua i numret.

 

Hur är känslan i laget just nu?

Känslan i laget är god, vi har bytt spelsystem inför denna säsong och har sedan dess varit förberedda på att det kommer att gå upp och ned i och med detta. Vi har bra sammanhållning och härliga individer i laget!

 

Hur upplever du att säsongen varit för din del?

För mig personligen passar vårt nya spelsystem mycket bättre än vårt gamla. Jag kommer automatiskt högre upp i banan och spelar vi som vi ska så ger vi motståndarna färre initiativ.

Jag tycker dock att jag bränt alldeles för mycket klara lägen för att vara nöjd men en del poäng har rullat in hittills vilket alltid är skönt!

 

Har du några personliga mål du vill uppnå inom innebandyn?

Som spelare tar jag det säsong för säsong. Denna säsong är mitt mål att bidra med poäng för att hjälpa laget att vinna matcher. Ser man längre fram så är jag absolut sugen på att ta upp min tränarkarriär (tränade IBF Falun Dam SSL efter att jag precis fött barn) i någon form.

 

Är det någon spelare i laget som du upplever är extra jobbig att möta på träningarna? Varför?

Maja Marklund är riktigt jobbig! Hon är sjukt vältränad och ger aldrig upp, dessutom går hon aldrig på mina finter heller så hon är given på denna fråga! Jag är glad att hon oftast spelar i samma femma som mig, haha.

 

Har du, eller har du haft någon förebild eller favoritspelare du sett upp till inom innebandyn?

Jag ser upp till många och av olika anledningar. Rickie Hyvärinen för att han stack ut. Johan Samuelsson för att han är lagkapten personifierad. Mattias Samuelsson för hans enorma vinnarskalle och hjärta för sitt lag. Rasmus Enström för hans ödmjukhet trots att han är världens bästa spelare.

Men jag måste säga, även om det är partiskt, att jag ser upp till min egen sambo väldigt mycket. Att se hans karriär på nära håll och hur hårt han jobbat under åren för att komma dit, gör mig riktigt imponerad!

 

Vilket är ditt bästa innebandyminne?

Alla ungdomscuper man spelat är såklart härligt att se tillbaka på. Men säsongen jag gjorde som tränare i IBF Falun skulle jag nog säga, även om jag inte var spelare då. Ingen trodde att vi skulle klara av att hålla oss kvar i SSL och hade ett tufft spelschema sista matcherna, men vi fixade det! En helt fantastisk känsla!

 

Om du skulle rymma från ett fängelse tillsammans med en spelare eller ledare från laget, vem skulle du välja och varför?

Jag skulle välja Sofia Ström. Hon pluggar till polis. Jag skulle kunna muta henne att ordna nycklar samt kartor så att jag tog mig ut hyfsat obemärkt!

Storvreta – IBK Dalen (4-6): Ett kryddigt Dalen, direktskottet och kaffe med choklad

Av , , Bli först att kommentera 0

Det behövdes verkligen någonting extra för att skölja bort den dåliga eftersmaken från Faluns middagsbjudning i söndags. Inför matchen kändes det lite som om tallriken stod serverad under en sådan där silverkupol, ni vet, som de bland annat använder på hotell för att hålla maten varm. Vad som väntade där under visste vi inte ännu, men känslan var att vi antingen skulle få hugga in på ett extremt revanschsuget och kryddigt Dalen, eller få smaka på rester från söndagsmatchen.

Redan från matchens första period stod det dock klart att vi skulle bjudas på något helt annat än plattmatchen senast. Javisst, tjugo minuter spelad tid och borta var den unkna smaken, ersatt av en förväntansfull längtan efter mer och såhär efter matchen kan jag knappt minnas när jag njutit så mycket av en bortamatch senast.

 

Storvreta – IBK Dalen (4-6)

Dalen spelade matchen på två formationer och med John Stiglund i målet. Visst kändes det som om Dalen hoppades på att få en stark inledning i matchen, vilket brukar göra en stor skillnad på hur matchbilden sedan artar sig för Umeålaget.

Dalen inledde första perioden med ett flertal fina kontringar från Marcus Berglund, Anton Åkerlund och Marcus Berglund tillsammans med Viktor Nystedt och Henrik Sjöström. Viktor följde med väldigt fint i anfallsspelet med hjälp av hans imponerande kvickhet. Stundvis varvades Patrik Rokka in i både första och i andra formationen och även Johan Larsson fick ett byte i slutet av matchen.

Till skillnad från den för Dalens del mållösa tillställningen mot Falun, var det mycket glädjande att se Marcus Berglund snyggt sätta matchens första mål tidigt i första perioden. Samma Berglund som dessvärre även råkade dra på sig en utvisning i slutsekunderna av första perioden… men, det är sådant som händer när man är het – och Berglund var riktigt het i dagens match!

Storvreta då? Ja, Robin Nilsberth sköt sedvanligt ett antal skott i täck och Valdemar Ahlroth gjorde mål på Dalen ännu en gång. Allt eftersom matchen gick synes dock allt mer att Mattias Ljunggren gjorde det jobbigt för Ahlroth. Bara en känsla? Nja, visst såg han märkbart frustrerad ut och gav Ljunggren någon blick emellanåt..?

 

Period nummer två

Dalen inledde andra perioden med att skickligt döda av hela det numerära underläget, nå, efter att Storvreta fick en galen ribbträff förstås. Viktor Nystedt och Jonas Svahn gjorde det riktigt bra, rentav Svahntastiskt bra och tiden rann ut, Marcus Berglund fick åter kliva in på planen igen.

Minuterna senare fick Dalen frislagsläge där Ljunggren stod välplacerad och såg redo ut för att skjuta. Mest på skoj sa jag till Maria att ”nu blir det frislagsmål, Ljunggren skjuter!”. Det ironiska? Mattias Ljunggren sköt – och visst var det mål! Kaboom! Och plötsligt händer det, att jag fick rätt det vill säga!

Glädjen fortsatte när Viktor Nystedt kom som skjuten ur Ljunggrens kanon och fint lade in bollen bakom Viktor Klintsten i Storvretamålet, assisterad av Alexander Hedlund!

När sedan Lukas Harnesk(!) med ett direktskott dundrade in Dalens fjärde mål, assisterad av Mattias Ljunggren, var glädjen här hemma helt galen! Inte på något sätt en given målskytt, men jag tycker att Lukas kämpat sig till ett mål under säsongen… även om jag trodde att det skulle komma i samband med att han sprungit sig till ett friläge snarare än genom ett dunderskott utifrån. Lukas som har ett ganska bra slagskott, något vi dock (oftast) bara får se under uppvärmningarna…

Hedlund vann bollar, Svahn vägrade lämna över bollen till motståndarna och stod för riktigt vassa passningar, Ljunggren var tuff i försvarsspelet och tvekade inte att både skjuta och bidra med fina passningar för att sätta igång kontringarna. Ja jisses, det var mycket som kändes bra efter två perioder mot Uppsalalaget. Och jag ska förstås inte glömma att nämna John Stiglund som stod för både vassa räddningar och fina utkast!

 

Period nummer tre

I inledningsminuterna av perioden åkte Lukas Harnesk ut och Robin Nilsberth reducerade till 2-4 för Storvreta i det numerära överläget. När Storvreta därefter växlade upp allt mer blev det allt mer nervöst här hemma i soffan.

Dalens time-out tycktes ge ett visst andrum och Dalen återvann lite momentum. Chanserna haglade tätt åt båda hållen, något mer åt det hårt pressande Storvreta. Kombinationen av en stekhet John Stiglund och ett hårt uppoffrande Dalen som täckte bort returer och gjorde det allmänt svårt för hemmalaget att peta in bollarna.

När Marcus Berglund sköt bollen i målramen trodde vi att Dalens femte mål skulle sitta, men i stället fick vi hålla andan till bytet därefter då Sebastian Degeryd äntligen fick göra mål! Degeryd som slitit så hårt för det!

Storvretas Albin Sjögren ville dock annat och sköt kliniskt in 3-5 bakom Stiglund. Med åtta minuter kvar av tredje perioden kändes det som om det skulle fortsätta vara en nagelbitare.

Kort därefter började publiken jubla i IFU arena eftersom Alexander Rudd klev in på banan. Många långa nervösa minuter och sekunder därefter, ett mål dömdes bort för Storvreta på grund av en hög klubba.

Ketil Kronberg missade Storvretas öppna mål(!) och straffades direkt när Storvreta satte 4-5 med klockan på 19.11 in i tredje perioden. När Ketil Kronberg fick chansen på nytt att lägga in bollen i den tomma buren i slutsekunderna av matchen missade han dock inte!

 

Avslutande reflektioner

Vi vågade knappt tro på tre poäng där mot slutet av matchen, men visst blev det så att Dalen fick med sig samtliga tre poäng hem. Dalen som förmodligen var ganska uträknade av många inför matchen och jag ska erkänna att jag och Maria kände en ganska stor oro. Dalen har en hög högsta nivå, men frågan var om Storvreta borta var den match de skulle lyckas plocka fram den.

Det kändes riktigt bra att ha fel och även obeskrivligt skönt att se ett Dalen som inte bara följde spelplanen till punkt och pricka, utan även visade prov på ett imponerande kontringsspel och även lyckades sätta lägena när de presenterade sig.

Ikväll var Dalen långt ifrån en dålig eftersmak… Snarare en god bit elegant choklad till en kopp nymalet och nybryggt kaffe av finaste kvalitet. Mmm… IBK Dalen!

IBNorrland: Avsnitt 3 uppe på Soundcloud

Av , , Bli först att kommentera 0

I senaste avsnittet av IBNorrland diskuterar vi tränarbytet i Team Thorengruppen, tycker till om passivitet och ställer oss frågan – vem ligger egentligen bakom Hjortpics på twitter? Borde Christian Hjort få en löneförhöjning och vad menar Maria egentligen med att ni borde damma av dammlådan?

Vi går vidare in lite djupare på avsnittets lag – IBF ”Dirty” Dalen i herrarnas allsvenskan norra och frågar oss samtidigt om Anthony har en innebandycrush på Christoffer Dahl.

Slutligen har Maria laddat upp med några riktigt tuffa frågor relaterade till Dirty Dalen – klarar ni att få fler rätt än Anthony?

Avsnittet hittar ni antingen genom att söka på IBNorrland i Soundcloud eller genom att följa länken nedan:

https://soundcloud.com/user-779497347/avsnitt-3

 

 

Gårdagens Dalenmatcher: Umeåderbyt, supertaggad, ett patenterat skott och passiviteten(…)

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett lite kortare inlägg, men jag tänker gottgöra er någon gång senare i veckan genom att bjuda på en riktigt trevlig spelarintervju jag medvetet hållit lite på. Jag och Maria har även planer på att spela in nästa poddavsnitt redan nästa helg om allt går som vi har tänkt. Och det finns en hel del spännande saker att prata om vill jag lova! Först tänkte jag dock summera mina tankar efter gårdagens matcher där jag osedvanligt inte följer kronologisk ordning. Först ut blir alltså IBF ”Dirty” Dalens bortamatch mot hemmalaget Umeå City i herrarnas allsvenskan norras första Umeåderby.

 

Umeåderbyt

Matchen slutade med de talande siffrorna 9-3 till Umeå City och jag skulle summera den ungefär såhär: två jämna perioder med chanser åt båda hållen och en tredje period där det gällde att koppla greppet. Umeå City var ruggigt effektiva direkt, gjorde mål på första skottet och det dröjde inte länge förrän andra och sedan tredje målet var inne också. Luften gick ur Dalen som aldrig återhämtade sig, eller orkade rycka upp sig tillräckligt för en upphämtning. Umeå City kunde ganska komfortabelt utnyttja Dalens alla misstag när de försökte jaga reduceringar och gjorde några fina mål.

 

Provokationen och en uppmaning till skärpning

Något som provocerade mig lite, vilket givetvis var tanken också från sekretariatet, var att de spelade upp DirtyDalens ”Gameday” i högtalarna både i slutminuten av matchen och även efter att matchen var över. Lite osnyggt, provocerande och nederligt, haha. Jag ska erkänna att jag tycker att det är både vidrigt och lite kul på samma gång.

Dessvärre om jag ska känga inramningen vad gäller musiken något, vilket jag faktiskt gör rätt ofta ändå (let’s face it, det behövs!), så måste jag påpeka att jag faktiskt inte alls begriper mig på valet av att spela metal, hårdrock och diverse rock som helt saknar takt för att trigga publiken i viktiga sekvenser under matcherna.

Alltså, hör ni det där? Det är ljudet av INGEN SOM KLAPPAR! Skärpning nu! Och det gäller alla som känner sig träffade, verkligen inte bara Umeå City – det är ett alldeles för vanligt fenomen även i svenska superligan. Det är ingen idé att gång efter annan slänga igång någon låt på måfå som helt saknar takt, ta tillvara på chanserna att spela musik som faktiskt taggar publiken och gör det till en upplevelse. Vad är vitsen annars, frågar jag mig.

 

Taggad – supertaggad – Ludwig Svensson?

Ja, Ludwig Svensson var taggad och gjorde vad jag kunde se från läktaren sitt bästa för att leda Dalen hela matchen. Dirigerade medspelare, kämpade och slet, stångade iväg en motspelare och fick sitta av två minuter i första perioden, men stod sedan för ett mål i matchen också. I tredje perioden fick Svensson även agera center. Det var riktigt kul att se Svensson spela mycket och få ta för sig! En skicklig och underhållande spelare som inte fått mycket speltid i svenska superligan ännu, men som på sikt lär etablera sig allt mer där. Måtte han bara lära sig tygla sig något och rikta energin där den behövs 🙂

En annan spelare jag banne mig blir mer och mer förtjust i varje gång jag ser han spelare är Jonathan ”showman” Larsson. Jag lade till ett litet smeknamn där som jag börjat använda när jag pratar med Maria om Larsson. Ja, han är en riktig showare och jag gillar det väldigt mycket! Det bjuds på zorros, iskalla dragningar och fina straffar när Jonathan spelar innebandy och han ser även klart starkare ut nu än vad han gjorde under Scandic cup också, orkar mer. Håll ett öga på honom när ni tar er ner och kikar på IBF Dalen!

 

IBK Dalen – Sirius (Svenska superligan, herr)

Jag har ingen större lust att återge hela matchen här, det blir lite svepande i stället.

Överlag en ganska tempofattig och tråkig match där Dalen borde tagit tre poäng, men Sirius var imponerande effektiva i power play och det sedan uppstod en sekvens i slutminuterna av ordinarie tid som tyvärr förtog en del av nöjet med att kolla på matchen. Jag återkommer till det, jag vill dock inleda med några av de positiva sakerna jag ändå tog med mig från matchen.

Markus Lindström fortsätter göra mål! Det är också roligt att se honom växa både vad gäller tryggheten med bollen och i spelet överlag!

Mattias Ljunggren fortsätter spela riktigt bra även i det offensiva spelet, står för fina passningar och rör sig på ett sätt som gör att han får fina skjutmöjligheter – men, flera gånger kom passningarna inte, vilket kändes slösaktigt av fint förarbete och som jag hoppas kan slipas bort mer och mer.

Viktor Nystedt sköt ett patenterat ”vad gör han, det där kommer aldrig… MÅL!”-mål och får det att se så enkelt ut också, damn!

En sista värd att nämna är Anton Åkerlund som jag skämtsamt skojade har blivit en uttalad fjärdemålsskytt i Dalen, alltså inte att han skjuter fyra mål utan att han skjuter Dalens fjärde mål i matchen såsom han även gjorde mot AIK senast. Jag nämner det dock inte för att lyfta fram min lite tama vits, utan därför att målet var riktigt snyggt. Åkerlund tog tid på sig innan han pricksköt in den i den pyttelilla luckan Tobias Steineck lämnade i Siriusmålet.

 

Passiviteten…

Urk, jag vill knappt ge mig in på detta, men känner ändå ett visst ansvar. Jag förstår taktiken, jag tror att jag förstår en del av tankarna som låg bakom beslutet och jag respekterar det. Jag gillar det bara inte. Händelseförloppet var följande:

Sirius och Dalen hade ställningen lika, 4-4 med något mer än tre minuter kvar att spela av tredje perioden. Det blev Dalens boll och Dalen beslöt sig för att hålla den och passa den fram och tillbaka mellan backarna för att döda ut resterande del av perioden och säkra poängen. Sirius visade inga som helst initiativ på att jaga på eller forechecka heller. Två lag som helt uppenbart bestämde sig för att en poäng var för värdefull för att riskera i en eventuell jakt på tre poäng. Över tre minuter av ingenting… Ett ganska märkligt beslut, eftersom båda lagen är i desperat behov av poäng (dock av två helt olika anledningar).

Jag vet inte hur de båda lagen resonerade, jag har inte diskuterat det med någon av lagen, men jag vågar mig på ett försök att analysera i alla fall Dalens tankegångar och skäl bakom detta taktiska drag.

1. Dalen har en duktig straffmålvakt i Måns Parsjö-Tegnér och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

2. Dalen har en duktig straffläggare i Fredrik Edholm och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

3. Sirius har en möjligen(?) något tveksam straffmålvakt i Tobias Steineck som vacklat något denna säsong överlag.

4. Sirius har en duktig straffläggare i Joakim Olsson som jag är säker på att Dalen kände till, men tilltron till Parsjö-Tegnér är stor (av goda skäl).

Lägg därtill att Dalen har några spelare som är duktiga i spel fyra mot fyra överlag, så tror jag att Dalen tänkte att rent taktiskt hade de ett visst övertag mot Sirius som dessutom gått väldigt tungt och som kanske har en del hjärnspöken att brottas med.

Det var en kalkylerad risk, en stark tilltro att chanserna var goda på att plocka två poäng – i stället för att riskera en/två poäng för att få en trepoängare i slutminuterna av tredje perioden. Och let’s face it, Sirius stod i princip bara och väntade med ett tajt försvar på att Dalen skulle gå bort sig och kontringsmålet skulle vara ett faktum. Lägg dessutom till att Dalen har en relativt svag form mot just Sirius och att känslan är ganska dålig mot Uppsalamotståndet… Ja, ni fattar. Så tänker jag i alla fall.

Jag kan som sagt respektera det taktiska draget. Jag gillar det bara inte.

Jag brukar såga lag som inte ens vågar ta ut målvakten med ett, eller två måls underläge och det ska hämtas upp i slutskedet av matchen. Lag som hänger med huvudena och inte vågar gå för det. Inte för att Dalen hängde med huvudena, men jag tyckte att både Dalen och Sirius visade en trist blekhet i slutskedet av matchen som lade en skugga över hela matchen.

Det är fortfarande mer än halva säsongen kvar att spela och jag förstår att den här poängen kan bli avgörande för båda lagen. Samtidigt kan jag inte undgå att tänka tanken att de potentiella poängen som uteblev mycket väl kan bli vad som avgör i slutändan. Jag vet inte riktigt hur jag ska runda av, men jag hoppas på bättring framöver för det här var alldeles för blekt och trist.

 

IBK Dalen – AIK (5-4 straffar): Supporterkultur, kvitteringen och ett lugnande besked

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är skyldig er mina reflektioner från Dalens hemmamatch som spelades i torsdags mot AIK i svenska superligan herr. Ursäkta dröjsmålet, jag var alldeles för trött för att orka med att samla mina tankar under torsdagkvällen och under gårdagen fanns det tyvärr ingen tid över.

Jag har dock tänkt ägna några rader åt något jag tycker är viktigt före jag går in på själva matchen: supporter- och läktarkultur.

 

Supporter- och läktarkultur

Som supporter och innebandynörd vet jag i allra högsta grad hur lätt det är att känna starkt för både idrotten i stort, de lag jag hejar på och följer, samt de spelare jag fattat tycke för. Jag lider i motgångar och firar medgångar, jag tjoar och hejar när mitt lag gör mål, eller vinner en match och jag kan knappt andas i slutminuterna av en jämn match.

Jag försöker alltid hålla en god ton och jag finner ingen glädje i att vara negativ eller elak mot någon. Det händer dock att jag buar en ful situation på planen, eller när domarna missar ett fult tilltag från motståndarlaget.

Jag vill tro att jag har ganska mycket förståelse för hur lätt det är att känslomässigt ryckas med i en match, men jag känner att jag måste ta upp en viktig sak här. Det finns gränser för vad som är ett passande beteende på läktaren (eller i sociala medier), även för de mest inbitna och hängivna supportrar, och när de gränserna passeras blir det inte bra. Det blir faktiskt en ganska otrevlig stämning.

Framför allt vi vuxna har alla ett ansvar att bygga och bibehålla en positiv supporter- och läktarkultur där alla kan känna sig välkomna, utan onödigt hatande. Skriv om sporten, kom till matcherna och stötta hemmalaget, applådera och uppmuntra, passa samtidigt på att ge bortalaget en släng av att de spelar på bortaplan och inte får något gratis här, visst, men kalla ingen för könsord eller andra nedsättande uttryck och tänk på att det är barn på läktaren. Att det är motståndare ger oss inte frikort att säga vad vi vill. Tänk också på att visa respekt mot de som tagit sig ner till matchen för att heja på det andra laget, även om de inte tycker som dig och det kan vara frustrerande att höra glädje när du själv känner besvikelse över ett insläppt mål. Det är sport.

Jag upplever att innebandyn överlag är bra vad gäller just att bibehålla en positiv supporterkultur där alla ska känna sig välkomna och ingen bli utsatt för onödiga påhopp. Överlag, som sagt, tyvärr förekommer det dock undantag och situationer som inte är önskvärda.

Så för att runda av: låt oss se till att vår supporter- och läktarkultur är en god sådan, med hänsyn och respekt för våra medmänniskor!

 

IBK Dalen – AIK (5-4, efter straffar)

Så, med det tråkiga ur vägen tänkte jag bjuda på lite reflektioner från matchen mot AIK. Jag och Maria var på plats och upplevde matchen som slutade på ett minst sagt superdramatiskt vis! Jag vet inte om jag slappnade av en sekund under hela tredje perioden och framåt…

Överlag skulle jag nog säga att detta är den starkaste insatsen AIK stått för mot Dalen på två, kanske tre säsonger. Bortalaget AIK inledde matchen bättre än hemmalaget med en blandning av ett fokuserat försvarsspel och sedvanligt chansartat anfallsspel som byggde på kvicka kontringar och långa bollar till Patrik Hagberg och Andreas Stefansson. Det enda målet i första perioden gjordes dock av AIK:s Oskar Hagberg.

 

Andra perioden

I den andra perioden utnyttjade AIK misstagen från Dalen och fick kontra till sig en utökning till 0-3. Frustrerande för hemmapubliken, medan AIK säkerligen kände att allt gick planenligt.

Kort efter att gästerna tagit sin tremålsledning fick dock Dalen möjligheten att spela power play. 17 sekunder senare tog Mattias Ljunggren vara på möjligheten, laddade bössan och avlossade och Dalens första mål i matchen var ett faktum! Assisten stod den evigt unge, alltid kunglige Ketil Kronberg för. Målet blev också startskottet för Dalen som ryckte upp sig avsevärt och även tidigt gick ner på folk. Sebastian Degeryd assisterade sedan Kronberg som gjorde Dalens andra mål och upphämtningen var på gång på allvar inför tredje perioden.

 

Tredje perioden – 20 minuter nervositet

I matchens tredje period inledde AIK redan från start med den något tveksamma taktiken att i princip slänga upp långa bollar så fort de fick tag i bollen från det jagande hemmalaget. Det lönade sig förstås inte, att spela av en hel period med en ettmålsledning hör nog till de svårare sakerna att lyckas med i innebandy och mycket riktigt satte Mattias Ljunggren Dalens kvitteringsmål med ett bra avslut på den riktigt fina passningen från Jonas Svahn. Det är ljuvligt, helt fantastiskt att se Ljunggren skjuta och det låg faktiskt i luften ett tag i tredje perioden att han skulle göra sitt tredje mål, men det blev inte så.

Glädjen blev heller inte långvarig, ungefär minuten senare lyckades Kevin Lieback Asp passa in till Andreas Stefansson som planterad framför Måns Parsjö-Tegnér knackade in den i Dalenmålet.

Just då kändes det inte så nervöst, Dalen hade kommit igång och det var stor skillnad från hur de hade inlett matchen i första perioden. Noterbart för hela matchen var också att det var Dalens första formation som var i särklass bäst på planen, spelade med mycket energi och skapade en hel del fina chanser. Å andra sidan stod AIK:s målvakt Jonathan Hjelm för en riktigt stabil insats i motståndarburen, vilket gjorde att det blev jämnt hela vägen. Kvitteringsmålet dröjde… och dröjde… och dröjde. Oh my god, nervositeten som infann sig var enorm!

Måns Parsjö-Tegnér lämnade målburen för spel sex mot fem och det såg riktigt bra ut. Dalen skapade fina chanser från högerkanten, men skotten gick utanför, eller räddades av Hjelm. AIK:s långa rensningar tog Dalen snabbt vara på.

När Patrik Rokka sedan dundrade iväg ett fint skott som räddades med handen av Hjelm och tiden var på väg att rinna ut började känslan av att det skulle sluta med förlust infinna sig, fasen.

19.53 in i tredje perioden sköt Anton Åkerlund in kvitteringsmålet, assisterad av Kronberg och reaktionen var enorm! Hela Umeå Energi Arena kokade och det firades hejdvilt! Åkerlund gick ner på knä och firade kvitteringen som gjordes med ynka sju sekunder kvar! Måns Parsjö-Tegnér hoppade/flög/ramlade över sargen och brast ut i galet jubel! Ja, fantastiskt vilken känsla!

 

Övertid och straffläggning

Övertiden slutade mållös och matchen gick sålunda vidare till straffläggning där AIK:s straffläggare Alex Kjellbris ställdes mot Dalens Fredrik Edholm. Det slutade med att Edholm lade ett säkert avslut förbi Hjelm på tredje försöket, medan Parsjö-Tegnér räddade samtliga tre av Kjellbris straffar. Bonuspoängen gick till hemmalaget och det kändes som en fantastisk prestation av Dalen att hämta upp matchen efter den svaga inledningen och vinna mot AIK (2.0) som överlag kändes disciplinerade och närmare än någonsin att hämta en trepoängare mot just Dalen. Det tackar vi bland annat den skicklige straffläggaren Fredrik Edholm för som även ska börja träna för fullt framöver och väntas vara åter i spel på riktigt inom kort. Riktigt glädjande nyheter och något vi ser mycket fram emot! Varmt välkommen tillbaka Fredrik!

Jag frågade förresten även lagkapten Ketil efter matchen om han inte var sugen på att lägga straffarna mot Hjelm, där jag förstås syftade lite på den nervösa drabbningen i straffläggningen mot Höllviken tidigare.

”Självklart, jag vill alltid lägga straffarna”, svarade Kronberg och skrattade.

 

Lugnande besked

Jag kan även ge det lugnande beskedet till de av er som, precis som oss, noterade att Henrik Sjöström haltade ut till omklädningsrummet med hjälp av kryckor efter matchen. Henrik svarade mig att de misstänkte en fraktur i stortån, men efter röntgen såg det bra ut.

Vilken lättnad och därmed ingen smolk i bägaren efter det glädjande avslutet på matchen mot AIK. Sjöström får mycket förtroende i Dalen denna säsong och har visat gång efter annan att han förtjänat det!