Jag tänkte ägna en stund åt att skriva ned lite tankar om något som jag personligen känner väldigt starkt för och det rör frågan om att skapa intresse för den sport som ligger mig och många andra varmast om hjärtat: innebandyn. Så länge jag kan minnas har det lyfts i olika sammanhang att det i största allmänhet görs för lite för att lyfta fram innebandyn och för att skapa intresse nog för att hjälpa sporten att växa mer än bland antalet utövare – hur får vi publik till matcherna och lyssnare till poddar, läsare till artiklar och ett allmänt intresse kring innebandy? Hur ska vi göra för att konkurrera med andra populära sporter?

Jag sitter verkligen inte på svaren, men inspirerad av Joel Milesson som gör skillnad genom att på twitter framföra ärliga åsikter om saker som kan förbättras och på så vis bidrar till en positiv utveckling av bland annat statistikföring och annat rörande innebandy vill jag också framföra lite tankar som förhoppningsvis är konstruktiva men som ett pågående ryggskott möjligen riskerar att färga ovanligt griniga i tonen.

Ett gemensamt abonnemang – för ett större intresse?
Eftersom jag själv har extra stor anledning att intressera mig för allsvenskan på både dam- och herrsidan denna säsong har jag uppmärksammat något som känns som en uppenbar missad möjlighet och det är det galna i att ha två separata abonnemang för dam- respektive herrallsvenskan. Konstaterades det inte redan för sisådär hundra år sedan, när det beslutades att SSL dam och herr skulle ingå i samma abonnemang, att det främjar intresset att erbjuda ett gemensamt abonnemang som täcker in både damerna och herrarna om vi vill öka intresset för hela ligan? Den som följer ett lag på ena sidan kan mycket väl passa på att se lite matcher på den andra sidan när möjligheten ges och det ändå ingår i abonnemanget. Det känns då skrattretande att det alltså är billigare att följa både SSL dam och herr (179 kr/mån) än att exempelvis följa endast herrallsvenskan (199 kr/mån). Och då har jag inte ens kommit in på skillnaden i kvalitet vad gäller både sändningar och kommentatorer m.m. om vi jämför de båda… Jag tycker ärligt talat att det känns alldeles för mycket som det gjorde när jag precis började följa innebandyn för ett antal år sedan: ”var glad att matchen sänds över huvud taget” och det är något av ett hån både mot lagen i allsvenskan och deras supportrar med tanke på priset för att följa allvenskorna. Lösningen är förstås att baka in båda abonnemangen i ett och samma paket till en rimlig månadskostnad.

”Storsatsningen”
Jag är nog kanske lite långsint också, men jag minns hur det skrevs på innebandy.se om att det skulle storsatsas på damallsvenskan (https://www.innebandy.se/nyheter/svensk-innebandy-storsatsar-pa-damallsvenskan) – vilket lät toppen, tänkte jag. Tyvärr har vi nog en lång bit kvar innan storsatsningen är något mer än att erbjuda något som borde vara en självklarhet (att alla matcher sänds) och en god tanke (studio allsvenskan och veckans match) som behöver mer engagemang och kontinuitet för att riktigt bära frukt. Förstå mig rätt, jag tycker verkligen om initiativ som studio allsvenskan och jag hyllar det verkligen, men det krävs mer än två (?) avsnitt per säsong om det ska kännas som en seriös satsning. Och vad gäller att alla matcher sänds förstår jag att vi måste börja någonstans, men att den näst högsta ligan sänder alla matcher 2023 får vi väl ändå ta som en självklarhet? Och kanske kan kvalitén i sändningarna följas upp lite grann också på sikt. Jag kan bara konstatera att om det här är definitionen av en storsatsning är jag jäkligt tacksam att det inte var en normal satsning för då antar jag att vi hade fått nöja oss med liverapporterna?

Sådant som ändå ger mig lite hopp om framtiden och alltid får mig på bra humör det är att se både privatpersoner och föreningar göra egna små satsningar för att bidra till att sprida innebandyn utanför planen. Det finns fortfarande poddare som väljer att prata om just innebandy där vi har den kanske kändast innebandypodden för tillfället, Protest mot domslut, eller mindre kända poddar som likväl fortsätter kämpa på såsom Duo SSL, eller den nystartade Visby IBK-podden som jag tycker är ett trevligt initiativ från Gotland. Själv saknar jag en tid då det faktiskt fanns mer bloggande och artiklar, men det kanske på vissa sätt är en döende form för att nå ut med sina budskap.

Så var säsongen äntligen igång även för innebandyserierna under svenska superligan och med det bjöds det på en rafflande innebandylördag där totalt fyra av Dalens lag spelade i division ett och allsvenskan. Jag ska visserligen försöka undvika att skriva allt för mycket om matcher som jag själv inte haft möjligheten att se eftersom det enda jag då rimligen kan uttala mig om är mer svepande slutsatser baserat på matchprotokollen, men jag kan inte låta bli att hålla ett öga på ibis för att följa hur det går för våra lag i de olika serierna. Det får dock klassas som en helt klart fin start på säsongen för Dalens samtliga lag där fyra spelade matcher resulterade i full pott och totalt tolv inspelade poäng till våra svartvitklädda.

IBF Dalen
IBF Dalens damer åkte upp till Luleå och spelade bortamatch mot seriekonkurrenten IBK Luleå som slutade en poäng och placering ovanför Dalen föregående säsong i allsvenskan norra och matchen slutade med vinst för Dalen (2-5). Poängbäst i matchen blev Dalens tremålsskytt Moa Kruuka.

IBF Dalens herrar inledde säsongen av division 1 Norra med en hemmamatch mot Öjebyn och vände underläge 1-3 med halva matchen spelad till vinst med 7-5 i slutändan. Poängbäst blev Dalens Adam Forsman med sina 2+2 och jag vill minnas att han gjort något enstaka byte i svenska superligan med IBK Dalen för någon säsong sedan? Hur som helst, starkt av Dalen att vända matchen och ta hem de tre poängen och en för övrigt rolig serie att följa för den som gillar fartfylld innebandy. Nu var det ett tag sedan jag och Maria följde division 1, men det är något otroligt charmigt och härligt med den fröjdiga och ibland något vårdslösa innebandy som det brukar bjudas på längre ner i seriesystemet och det finns även gott om sköna profiler i årets upplaga av Norra.

När jag ögnade igenom serien för ett tag sedan fångades min blick framför allt av Gimonäs som har ett riktigt profilstarkt lag med bekantingar bland annat från IBF och IBK Dalen. Framför allt möjligheten att se Johan Eriksson spela innebandy kittlar ju, men även spelare som Jim Johansson, Gustaf Rönnholm, Linus Andersson, Tobias Svensson och Tobias Gustafsson är gamla bekanta för egen del. Sedan håller jag verkligen tummarna för att Tobias Sikström får spela helt fri från skador. GUIF kan bli tuffa i år!

Damernas säsongsinledning
IBK Dalens damer åkte norrut till Skellefteå och tog sig an Gamla Stan som gjorde en bra föregående säsong som nykomlingar i allsvenskan och slutade fyra i tabellen. Det är dock ett lag som vad jag läst mig till haft en stor spelaromsättning till denna säsong och för den som följt Dalens silly season har förstås koll på att både Emmy Helander och Elin Hultman värvades därifrån till den aktuella säsongen. I Gamla Stan har vi dock bland annat två Dalenbekantingar i Emma Bäcklund som spelade för IBK och Wilma Bäcklund som spelade för IBF.

Med nämnda förutsättningar var det inte direkt en överraskning att Dalen var favorittippade inför mötet och våra damer levde även upp till förväntningarna och matchen slutade 1-6. Bäste målskytt i matchen blev Elin Hultman med sina två mål.

Herrarnas säsongsinledning
Så har jag kommit till den enda match jag hade möjlighet att se under gårdagen: Dalens hemmamatch mot Visby som slutade med hemmavinst och siffrorna 8-4. Jag ska vara försiktig med att uttala mig allt för mycket om lagen i herrarnas allsvenska på förhand, eftersom jag inte följt den tidigare i någon större utsträckning, men det är inte ett vågat påstående att kalla det ett förmodat toppmöte i serien när dessa båda lag med höga ambitioner möts. Jag var imponerad av Visby som jag tyckte bjöd på intensitet, fysiskt spel och en del luriga passningar som gjorde att det kändes viktigt att ständigt vara på sina tår. Deras målvakt Rasmus Ekström stod också upp riktigt bra i matchen och gjorde det onödigt svårt för Dalen emellanåt. Visby har även ett antal profilstarka namn i bland annat Wilmer Viinamäki och tidigare Mullsjöspelaren Kim Ganevik som det till och med här uppe i norr varit svårt att missa.

Dalen har för övrigt ett riktigt härligt upplägg för säsongen där de kommer spela huvuddelen av sina matcher i den klassiska Gammliahallen (Umeå Energi arena Vatten). Av privata skäl har vi för en tid inte möjlighet att vara på plats den närmaste tiden, men det är helt klart en uppgradering som publik jämfört med en dåligt fylld arena Vind. En klar nackdel var dock golvet som användes för matchen – eller ska jag kanske uttrycka det golvet som inte användes? Det var tydligen något fel med golvmattan som skulle användas och matchen spelades i slutändan på parketten vilket gjorde det närmast omöjligt att följa bollen i sändningen och förhoppningsvis är detta något Dalen får ordning på till kommande matcher.

Om jag ska kommentera något från matchen, med fokus på Dalen, fick jag en bra känsla från säsongsinledningen. Tre mycket viktiga poäng, men också ett kvitto för laget och oss supportrar att Dalen är mer än ett bra lag på pappret. Det känns riktigt bra att få börja säsongen på rätt sätt, men det är samtidigt otroligt viktigt att inte dra för stora slutsatser av en match. Vi har en lång och lärorik säsong framför oss och vi måste vara ödmjuka och arbeta hårt för jag är övertygad om att de andra lagen i serien kommer sätta oss på prov. Det såg vi ju om inte annat hos seriekonkurrenten Sundsvall som slog ut oss ur svenska cupen nyligen…

Dalen gjorde för övrigt en del aktivt coachande under matchen och det kanske är mer väntat så här tidigt under säsongen. Spelare som bytte formationer och lite nya kombinationer som vi inte sett så mycket av under försäsongen. Fredrik Edholm tillsammans med Kronberg och Carlbom till exempel i stället för att spela i den första formationen där vi framför allt sett honom. Emil Wiklund tillsammans med Hedlund och Åkerlund, en intressant trio. På backsidan gick Vihtari Hansson in och avlastade och han gjorde det bra, men personligen hoppas jag få se honom högre upp i banan. Strand inledde i första backpar men efterhand flyttades Forslund upp dit tillsammans med Forsman. Anton Ahlbäck växlades in och ut en del. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det tycker jag nog fortfarande att backsidan känns lite trevande och sårbar, men vi får se om det balanserar sig under säsongen. Känslan är att den inte är helt satt ännu och kanske kommer vi få se en del justeringar framåt?

Jag gjorde även några noteringar under matchen som jag tänker kan vara värda att nämna i korthet.
Vår målvakt Anton Grönlund kändes verkligen incheckad, gjorde en riktigt bra match och höll nere siffrorna för Visby och fyllde mig med lugn. AG är en viktig trygghet att ha där bakom backarna! Alexander Hedlund gjorde flest mål i Dalen förra säsongen och visade direkt prov på hans teknik och fina avslut med sina två mål och ser ut att vara i god form. Ketil Kronberg var på spelhumör och en av Dalens bästa spelare i matchen och verkade ha fint stäm med Fredrik Edholm som visade ännu en gång att han inte bara kan skjuta utan även har ett fint sinne för passningar, något som Ketil var skicklig på att utnyttja till fullo.

Kommande matcher
Nästa match för Dalens herrar spelas den 1 oktober klockan 17.30 borta mot Älvsjö. Föregående säsong slutade Älvsjö på en sjätteplats i tabellen och det ska bli en intressant ny bekantskap att stifta för egen del.

Damerna spelar sin nästa match hemma mot AIK den 30 september klockan 13.00. AIK spelar i den östra allsvenskan till vardags och är bekanta för Dalen efter att de bland annat möttes i kvalspelet till SSL förra säsongen där Dalen gick segrandes med 2-0 i matcher.

Jag fortsätter bloggandet med att försöka mig på att bryta ned vårt damlag i lite närmare detaljer. När Maria agerade testgrupp åt mig över tidigare inlägg var hennes första kommentar efteråt att jag hade mer att säga än vad hon hade förväntat sig, men jag känner i ärlighetens namn att jag bara skrapar på ytan och nog famlar i mörkret en del i min okunskap. Förhoppningen och mina intentioner är dock att göra ett bättre bloggår denna säsong. Som jag sa när herrarna åkte ur och damerna missade SSL-kontraktet med pyttesmå marginaler är det viktigt att alla vi som brinner för Dalen försöker bidra på de sätt vi kan för att stärka våra lag och spelare på olika sätt. Oavsett om det är genom att heja på dem på plats under säsongen, vara aktiva i sociala medier eller genom att göra trevande försök av bloggande, poddande eller intervjuande – låt oss stötta Dalen hela vägen framåt!

Min övergripande känsla kring damlaget uttryckte jag tidigare som en lyrisk känsla med höga förväntningar. Den känslan kvarstår efter en försäsong där det gjorts vad som förväntats. Dalen har vunnit de matcher de ska och kanske lite mer därtill genom att bjuda upp till två riktigt bra matcher mot Thorengruppens mästarlag i både DM-finalen och svenska cupen, samt vinsten av Scandic cup där Dalen till slut drog det längre strået i en jämn final mot topprivalen i allsvenskan norra: RIG Umeå. Framför allt visade Dalen prov på mental styrka i finalen mot RIG när de vände underläge till vinst i slutändan, trots att det märkbart tagit ut sin rätt att spela många matcher på kort tid med det högintensiva spel Dalen spelar.

Backsidan
Backsidan i Dalen är intressant och jag tycker inte att det känns helt självklart vilka spelare som kommer agera backar respektive forwards eller centrar när serien väl drar igång på grund av att det finns spelare i detta lag som visat att de kan användas där de behövs, men också för att det finns spelare som jag personligen tror har egenskaper som skulle kunna fungera bra på lite olika positioner. Jag har faktiskt haft lite problem att klura ut vilka backar Dalen kommer använda sig av i laget nu efter en del positionsbyten under försäsongen. Känslan har varit att backsidan improviserats på grund av att det saknats en del spelare, men om jag börjar med att utgå från laguppställningen på ibis har Dalen följande backuppsättning:

Lisa Ehlin
Ida Waern
Sara Danielsson
Ida Hansson
Emma Sarkkinen
Lisa Sjölund
Annie Ehlin
Julia Holmgren

Okej, det ger en viss fingervisning, även om jag inte är säker på att den stämmer till 100 %. Jag ska dock börja grotta lite närmare i backsidan och de mest självklara backarna i Dalen och som jag i nuläget håller högst är följande tre: Emma Sarkkinen, Ida Hansson och Lisa Sjölund. De förstnämnda två var förmodligen en av seriens bästa (seriens allra bästa?) backpar föregående säsong och jag tror knappast att de kommer hålla en lägre nivå denna säsong. Lisa Sjölund överraskade och växte fram till lite av en personlig favorit för mig med hennes otroliga lugn i försvarsspelet och styrka i närkamperna och jag ser fram emot att se vem hon kommer spela med till vardags kommande säsong.

När ryktena gick om att Camilla Lundin skulle återvända till Dalen och med tanke på att hon skolats om till back i Rönnby är det lite lockande att föreställa sig ett backpar med Sjölund, men det är frustrerande tyst om Lundins återkomst. Häromdagen upptäckte jag dock att hon numera står registrerad för IBF Dalen på ibis och frågan är om det är tanken att hon ska göra en stegvis återkomst till IBK, eller gör något liknande som Caroline Stattin gjorde tidigare när hon började hjälpa IBF och successivt klev över till tränarrollen. Eller har det bara blivit fel? Onekligen är det en spelare som med sina erfarenheter kommer göra gott för IBK när de går för att ta klivet upp? Nåväl.

Om backlistan stämmer har vi nyförvärven Sara Danielsson och Annie Ehlin som sannolikt konkurrerar om en plats i det andra backparet. Vi har även Lisa Ehlin som är en trygg back som gjort det bra tidigare och Ida Waern som fungerar på alla positioner, men som jag gillar på backplats just för att hon är en bollstark spelare som inte håller tillbaka i närkamperna. Waern är ju annars en spelare som är lite svårplacerad just för att hon lika gärna kan få en annan roll för dagen och lika gärna kan ta plats högre upp i banan…

På temat spelare som kan kliva in på alla möjliga positioner har Dalen för övrigt ett antal tänkbara namn. Elin Björke kan likt Waern vara ett bra alternativ. Även Rut Marklund har under försäsongen visat att hon kan agera back om det behövs och jag har på min lista som jag skrev upp innan jag kikade på ibis även skrivit upp Ida Sundström som också är en spelare som likt Waern och Björke kan gå in lite varstans och göra det riktigt bra. Jag tyckte att Sundström överraskade mycket positivt på mig förra säsongen och tror att hon kan vara en bra backkandidat till detta Dalen om det behövs. Lina Nyby är också en tänkbar back som jag tror skulle kunna göra gott med sitt sinne för spelet. Frågan är ju även om Julia Holmgren är tänkt att spela back för Dalen och hur mycket vi kommer få se henne under säsongen.

Forwards och centrar – och att ta ut tre femmor
De har inte alltid spelats som förstafemma under försäsongen, men råder det någon tvekan om vilka som är Dalens första formation? Här kommer vi rimligen att se Rut Marklund, Linnéa Bäckström och Hanna Kristoffersson (HK) med fortsatt stort förtroende att spela tillsammans. En härlig trio framåt, med talangfulle Marklund och poängdrottningen Kristoffersson som någon som följer allsvenskan omöjligen kan ha missat vet vi att det kommer ringa, men jag vill även slå ett extra slag för Bäckström som var en av mina personliga favoritspelare förra säsongen. Jag älskar spelare som utstrålar vad jag bäst kan beskriva svengelskt med ordet determination – en bestämd målmedvetenhet. Om HK:s bollkonster är värda entrépengen (det är de sanneligen!) är även Bäckströms härligt intensiva sätt att spela innebandy också det! Dalens förstafemma ställer jag då upp så här:

Rut Marklund – Linnéa Bäckström – Hanna Kristoffersson
Emma Sarkkinen – Ida Hansson

Bakom förstafemman då?
Dalen hade redan en stark andrafemma och en lovande tredjefemma, men har fyllt på med mycket intressanta nyförvärv som gör att det finns fler alternativ än tidigare för att verkligen krydda de övriga femmorna ytterligare. Konkurrensen känns väldigt tuff och Dalen skulle till exempel kunna spela Julia Olsson respektive Hanna Berglund som centrar i varsin formation (utan inbördes ordning) vilket jag tror skulle vara två riktigt starka alternativ med goda reservalternativ i Waern och Björke. Det lämnar sedan en mängd intressanta val på forwardssidan och det är något av ett lyxproblem Dalen ställs inför… Jag kan själv inte ta ut tre formationer utan att några spelare jag gärna ser på planen ändå placeras på bänken. Vilket dilemma!

Jag har egentligen inte sett tillräckligt av nyförvärven ännu för att våga uttala mig med större säkerhet, men mina tidiga intryck har gett mig en god känsla av både Emmy Helander och Elin Hultman – spelare som känns hungriga och riviga på ett sätt som gör att de kommit in riktigt bra i Dalen som spelar med högt tempo och hög press och som jag därför gärna ger chansen i en andrafemma. På backsidan är Lisa Sjölund ett självklart val och jag har valt att ta ut Annie Ehlin att agera hennes backkollega. Då skulle Dalens andrafemma kunna se ut så här:

Elin Hultman – Hanna Berglund – Emmy Helander
Annie Ehlin – Lisa Sjölund

Vidare till tredje och sista formationen då och nu blir det riktigt svårt. Jag har redan pekat ut Julia Olsson som tilltänkt center efter att ha tvingat in Hanna Berglund på centerpositionen och jag tycker nog att de båda känns väldigt jämna, men idag får Olsson ansvara för Dalens tredjefemma. Här vill jag från början se Anna Helander som avslutade föregående säsong på ett imponerande sätt i kvalserierna och jag vill se vad hon kan göra med det fortsatta förtroendet med speltid i Dalens tredjefemma och hur hon utvecklas av det. Då finns det en forwardposition kvar att dela ut och nyförvärvet Thea Taflin konkurrerar här med Ida Sundström och jag är kluven. Jag har inte tillräcklig koll på Taflin och jag gillar Sundströms egenskaper som spelare. Vi har även ett intressant alternativ i en spelare som Lina Nyby som har både ett bra skott och en förmåga att hitta vassa passningsmöjligheter.

På backsidan är det också hård konkurrens här… Jag är nyfiken på vad nyförvärvet Sara Danielsson kommer med och vill gärna ge henne en trygg backkollega. Ida Waern, Lisa Ehlin eller Elin Björke känns alla som bra alternativ. Eller kanske hårdjobbaren Elin Nordin? Ett svårt val, men får jag bara ta ut en landar mitt val nog på Waern. Formationen skulle då se ut så här:

Anna Helander – Julia Olsson – Thea Taflin
Sara Danielsson – Ida Waern

Det galna är att Dalen, med full trupp, alltså skulle ha en fullgod fjärdefemma som lika gärna skulle kunna få möjligheten att spela. Med Elin Björke eller Elin Nordin som center och den andre på backplatsen tillsammans med Lisa Ehlin. Och Lina Nyby och Ida Sundström som forwards med Julia Holmgren som valbart alternativ. Inte en dålig femma det heller. Det känns klart tryggare än den något sårbara trupp Dalen hade förra säsongen.

Målvaktssidan
På målvaktssidan har Dalen en riktigt stark duo i Isa-Marie Carsbo och Jennifer Strandberg där båda visat att de håller en hög nivå och god jämnhet, men där jag håller Carsbo som given etta efter att hon tydligt utmärkte sig under hela kvalspelet föregående säsong och har visat att hon kan stänga matcher mer eller mindre på egen hand på ett sätt som jag inte sett i Dalen sedan Matilda Wirthig lade hjälmen på hyllan. Jag har varit inne på det tidigare, men jag är personligen även väldigt svag för målvakter som spelar med en viss typ av utstrålning och pondus (läs: kaxighet på rätt sätt) och jag tycker att Carsbo har den auran. Det känns även riktigt bra att vi har en så pass skicklig andramålvakt i Strandberg som gör att Dalen även på målvaktssidan har en styrka i den stora truppen som gör oss mindre sårbara.

Det kändes lite härligt att få en klassisk innebandysöndag idag där både damerna och herrarna spelade respektive matcher med målsättningen att ta sig vidare i svenska cupen. I slutändan blev det dock förlust och uttåg för båda våra lag, men mina känslor efter matcherna skiljer sig åt en del.

För herrarna stod Sundsvall för motståndet, ett lag som spelar i allsvenskan kommande säsong precis som Dalen, men som till skillnad från Dalen gör det genom att ha avancerat upp i seriesystemet. Det var ett möte där Dalen med rätta hade favoritskapet och Sundsvall segrade i slutändan efter att först ha spelat 9-9 i fredags och 4-5 idag. Jag såg inte fredagsmötet, men i dagens match tycker jag att det var ganska tydligt att Sundsvall lyckades bättre med sitt spel medan Dalen rent krasst inte kom upp i den nivå som jag förväntar mig och kräver av detta lag. Några av ljusglimtarna i matchen var möjligen Anton Grönlund i målet som jag knappast skulle klandra för denna förlust, likväl som Adam Strand som jag tycker växte allt mer ju längre matchen led. Vi såg även ett ganska fint powerplay där Dalen gjorde flera av sina mål, inte minst genom fint samspel mellan Anton och Åkerlund och Alexander Hedlund.

Här utöver tyckte jag nog att Carl from gjorde ett ganska härligt inhopp och kom in med fin energi till laget när han väl fick chansen mot slutet av matchen. I ärlighetens namn tycker jag inte riktigt att försvarsspelet höll idag och Dalen hade svårt att ta tillvara på chanserna som de skapade. Det ska dock även tilläggas att Sundsvalls målvakt Johannes Pettersson imponerade.

Om jag i stället fokuserar på damerna som mötte världens bästa klubblag på damsidan, Thorengruppen, och var nödgade att vinna för att ta sig vidare i cupen så var det många sätt en förvånansvärt jämn match fram till slutminuterna i tredje perioden där Thorengruppen slutligen drog ifrån till 6-3. Jag tycker att Dalen verkligen visade att senaste mötet i DM-finalen som också var en jämn historia inte var en slump utan att det berodde på att Dalen faktiskt är ett riktigt bra lag. Till matchen idag ska även tilläggas att det saknades en mängd spelare i Dalen, men att Dalen trots det stod upp riktigt bra och precis som i DM-finalen var känslan att det stod och vägde långt in i matchen om Dalen skulle lyckas rå på Thorengruppen eller inte (lika läge 3-3 vid 12 minuter in i tredje perioden).

Thorengruppen är dock som väntat ett otroligt svårt motstånd att spela mot i 60 minuter och precis som senast lagen möttes nådde Dalen inte riktigt hela vägen. Jag tycker dock att Dalen visade en otroligt stark mentalitet och jag imponerades ännu en gång av lagets prestation likväl som flera av spelarnas individuella prestationer. Rut Marklund som spelade back idag, gjorde det riktigt bra och gick in med den klassiska respektlösheten mot motståndarna som vi är vana vid att se hennes spela med. Sedan hade vi nyförvärvet och tvåmålsskytten Emmy Helander som visade samma prov på härlig respektlöshet i sitt anfallsspel och hon stod bland annat för ett riktigt fint kraftmål där hon vred runt och tvingade in bollen i mål bakom både försvarare och målvakt, men stod även för fler målchanser. Jag måste även nämna Isa-Marie Carsbo som är en otrolig målvakt, stod för en mängd fina räddningar likväl som en, i vanlig ordning, skön intervju i sändningen efter matchen. I Carsbo har vi en målvakt som i mina ögon symboliserar de egenskaper vi behöver för att nå hela vägen till SSL igen och det gör mig genuint glad att se detta Dalen spela innebandy!

Jag fortsätter på denna korta serie av blogginlägg inför seriestarterna med en genomgång av mina tankar kring Dalens spelarmaterial. Om jag ska syna herrlaget i sömmarna har jag höga förväntningar på detta lag som grupp och i ärlighetens namn mönstrar Dalen, trots spelartapp som Viktor Nystedt och Niclas Brohlin-Ljung, en starkare trupp än vi såg förra säsongen. Med det kommer dock både krav och förväntningar som det måste levas upp till. Dalen har pressen på sig att vara ett topplag i allsvenskan och det är en press man både ska ha och kunna klara av. Spelare som vill att matcher betyder något och som vill spela med ett syfte, som vill förtjäna sina platser och visa vägen framåt – nu får de chansen! Det kommer inte finnas någon långtråkig halvsömnig serielunk, för låt oss tala klarspråk: varenda träning och match framåt är i ett enda syfte nu och det syftet är att vara så jäkla bra vi bara kan vara när det väl gäller. En kvalplats ska säkras och ett mycket tufft slutspel vinnas, oavsett vilket motstånd som står på andra sidan. Den kravbilden vill jag att alla är med på och jag tycker mig se ett Dalen som mentalt är mycket påkopplat vilket ger mig goda förhoppningar om den kommande säsongen.

Förstafemman och backsidan
Hur ser formationerna ut då? Satsar Dalen på en stark förstafemma med två avlastningsfemmor? Tre jämnare femmor? Vad är planen? Jag sitter inte på svaren, men om DM-finalen och Scandic cup var någon som helst indikation har Dalen en mycket lovande femma som ska leda laget, men som kommer backas upp av två femmor med intressant potential. I vår första formation har vi en smart center i Alexander Hedlund, tvåvägsspelaren Anton Åkerlund och det ständigt offensiva hotet Fredrik Edholm. Jag blir inte förvånad om detta även fortsättningsvis är den tilltänkta formationen framåt – det finns en grund mellan de tre för ett mycket skarpt samspel som kommer bli svårt att möta när alla detaljerna väl sitter.

På backsidan har Dalen bland annat ställt upp Felix Forslund och Pär Forsman, med möjligheten att växla in spelare som exempelvis Adam Strand för att kunna flytta ned Forslund i andra eller tredje backparet. Det är ett bra backpar med en stark försvarsförmåga och potential att följa med i anfallsspelet utan att öppna upp sig bakåt. Forsman har karaktär som jag personligen älskar att se, visar vägen med både ord och handling och utstrålar styrka på ett föredömligt sätt medan Forslund är en snabb och hårt arbetande spelare som inte tar några genvägar och har ett oväntat rappt handledsskott som vi får se lite för sällan. Är det här våra två bästa backar? Jag är benägen att säga ja, men det finns mycket konkurrens i Jacob Mäkeläinen (Mäki) som var en av de absolut största utropstecknen under Scandic cup och jag måste ärligt säga att han suddade ut det lilla frågetecknet jag hade noterat på förhand. Mäki är precis sådär härligt påkopplad och intensiv som jag älskar att se honom och när han i princip tvingades hålla ihop hela femmor av våra mindre rutinerade spelare och visade prov på fenomenalt box play-spel som vi knappt sett i Dalen sedan Jonas Svahn-tiden… ja, då övertygade han mig. Mäki är tillsammans med Forsman och Forslund en av våra bästa backar!

Ett förvärv som för övrigt verkat flyga helt under radarn i innebandymedier, men som jag gillar skarpt är Vidar Mårtensson som spelade back i DM-finalen och under Scandic cup och vet ni vad, det har inte alls varit dumt… Vidar har kvaliteter som passar riktigt bra där och jag vågar hävda att det varit något av ett genidrag att ta ned honom som back i detta Dalen. Jag gillar också att backsidan har stärkts upp ytterligare, för just backsidan i Dalen har annars ärligt talat oroat mig om jag ska titta på den med (för mig, ovanligt) kritiska ögon och det är förstås effekten av säsong efter säsong av att förlora nyckelspelare som tar ut sin rätt och Dalen har gått från att ha ett av SSL:s kanske bästa backpar (Nystedt och Andersson) med flera mycket spelskickliga backar där bakom (ex. Johan Larsson) till en backsida som bakom Forslund och Forsman sett osäker ut. Förstå mig rätt, Anton Ahlbäck är en bra back och är på sina bästa dagar en back som ger mig gåshud, men för att övertyga mig helt handlar det om jämnheten. Kan han hålla sin högsta nivå i en högre grad skulle det betyda mycket, men just nu ser jag honom som ett frågetecken på grund av ojämnheten. Sedan har vi Adam Strand som är riktigt spännande! Har potential att bli riktigt bra med lite mer erfarenhet, men vi får se hur han utvecklas. Förvånar mig ändå ofta hur trygg han redan är, samtidigt som jag alltid får en liten känsla av att inte veta var vi har honom ännu. Nå, vi får se.

Spelare som Felix Andersson och David Karlsson har inte riktigt fått chansen att övertyga mig ännu om att de är redo för att på allvar kunna konkurrera om en plats på tre backpar. Karlsson som drabbades av en skada för ett tag sedan har inte kunnat spela varken under DM-finalen eller Scandic cup (men var tillbaka i laguppställningen under gårdagens bortamöte i svenska cupen) och har alltid känts som en hårt arbetande back, men som inte riktigt nått nästa nivå i sitt spel ännu. Andersson gjorde en ganska bra cup måste jag säga och har visat att han kan kliva in som center eller forward när han behövs, men jag vet ännu inte riktigt hur han står sig i matcher där det verkligen gäller.

Dalen har även möjligheten att fylla på med några andra spelare som visat att de kan hantera olika positioner. Wilhelm Vihtari Hansson (Wille) och Wilmer Entall har visat att de kan axla mer eller mindre vilken position de än behövs på, men om jag får välja ser jag helst att de används som centrar eller forwards, för det är där de verkligen skiner. Det var för övrigt några av utropstecknen för mig under Scandic cup: Willes insats som center var något som verkligen stod ut positivt och jag tycker även att Entall har gjort precis vad vi fick indikationer på redan förra säsongen genom att verkligen kännas som en given spelare på tre femmor och som till och med konkurrerar om speltid när laget ska gå ned på folk. Här har Dalen två spelare som jag tycker känns riktigt spännande och som kommer överraska positivt den kommande säsongen, det är jag övertygad om.

En sista sak gällande backsidan och det är att Dalen släppte en överraskande värvning i form av tidigare Gävlespelaren Erik Söderström. En back som fått goda vitsord utifrån det lilla jag hört, men som mycket olyckligt skadade sig i första matchen under Scandic cup och det har pratats om en långtidsskada, tyvärr. Om ryktena om hans kvaliteter stämmer kan det dock på sikt vara ett tillskott som på allvar höjer konkurrensen ytterligare hos våra backar vilket vore mycket välkommet. Då kan jag på allvar börja sudda ut det frågetecken jag satt på Dalens backsida och möjligen börja forma om det till ett utropstecken… jag hoppas!

Forwards och centrar
Om jag blickar förbi Dalens förstafemma och ovannämnda spelare har vi ett antal spelare kvar att diskutera. Dalen har en rightare som jag tycker är väldigt intressant och det är Oliver Forslind. Jag måste ärligt säga att jag gillar Forslind skarpt med hans hungriga energi och intensitet och jag tror att han kommer växa mer och mer under säsongen. Sedan har vi en annan intressant forward i Emil Wiklund som på många sätt var en av de absolut största höjdpunkterna på hela Scandic cup med sitt härligt retfulla sätt och en otrolig form – jäklar vad mycket potential han besitter inför den kommande säsongen, om den här försäsongen gett någon indikation. Jag har hållit ögonen öppna efter Noah Norlander, en riktigt skicklig och smart center som jag iskallt räknar med kommer leverera kvalitet den kommande säsongen, men han syntes inte till under Scandic cup eller DM-finalen. Däremot såg jag att han var med i laguppställningen för matchen i svenska cupen igår och det är nog ett gott tecken.

Sedan har vi en blandning av mer och mindre erfarna spelare där veteranerna Ketil Kronberg och Andreas Carlbom visat att de blir att räkna med kommande säsong. Jag måste faktiskt säga att Carlbom var i bättre fysisk form än jag hade vågat hoppas när vi såg honom under Scandic cup. Och Kronberg ser ärligt talat minst lika bra ut som han gjort de senaste säsongerna… 43 år gammal, men han fortsätter trotsa alla naturlagar och är fan helt otrolig! På andra sidan av spektrumet har vi en ny ung spelare i laget i Carl From som värvats från Skellefteå IBK som känns mycket lovande och framför allt visar en otrolig hunger att bidra. Slutligen har vi några spelare som fått väldigt sparsamt med speltid tidigare i form av August Flod, Wille Malm och Wilmer Åsenstam som förhoppningsvis kommer få möjligheten att utvecklas mer under Dalens tid i allsvenskan och kanske kan slå sig in på tre formationer på sikt.

Målvaktssidan
Slutligen är det förstås målvaktssidan. Den känner jag mig trygg med. Jag gillar Anton Grönlund (AG) skarpt och vi har även en talangfull målvakt bakom honom i form av Alexander Ljungström, samt en hungrig reserv i Simon Persson från IBF. I DM-finalen visade Anton prov på ett starkt psyke, inte minst under straffläggningen, och jag tror att han bara kommer fortsätta växa kommande säsong. Dalen väntas fronta den kommande säsongen med det norrländska lugnet AG i målburen, gott så!

Exempel på formationer
Det är knappast en av mina styrkor att gissa formationer, men jag gjorde ändå inför Scandic cup ett försök att skissa ihop tre toppade femmor med Dalens lag på pappret. Det skulle kunna se ut ungefär såhär, tänkte jag då:

Åkerlund – Hedlund – Edholm
Forslund – Forsman

Forslind/Carlbom – Norlander – Kronberg
Strand – Mårtensson

Wiklund – Entall – Vihtari Hansson
Mäkeläinen – Ahlbäck

Hur nära verkligheten lyckades jag? Jag kan konstatera en detalj som jag skulle justera mer eller mindre direkt: Vihtari Hansson skulle utgöra en riktigt fin center och där är jag kluven mellan honom och Entall. En annan detalj är Dalens backformationer där Mäki skulle kunna flyttas upp till första eller andra backparen beroende på vad en formation behöver för stöd därifrån. Och Ahlbäck skulle få konkurrera om sin plats, men jag håller honom snäppet före övriga backar där bakom i dagsläget.

Med säsongsstarten inom räckhåll för våra allsvenska lag och både DM-finaler och Scandic cup spelade tänkte jag göra något slags försök att hajpa upp säsongsstarterna genom att i en kortare inläggsserie summera mina tankar och förväntningar kring Dalens båda lag. Till min hjälp har jag skrivit lite stödanteckningar från DM-finalerna och Scandic cup med förväntningar inför cupen och reflektioner efteråt, men går även på magkänsla, tyckande och mina erfarenheter som Dalensupporter och innebandynörd. Först ut: Överblicken!

Dalen 2023/24 – summering av lagbyggena
Förra säsongen slutade med minst sagt mycket dramatik… Innebandy har sällan gjort så ont som när herrarna åkte ur svenska superligan efter en katastrofal förluststreak som borde ha lösts för länge sedan och det var brutalt hjärtskärande att se den nedslagna mentaliteten i laget som ledde till degraderingen. På andra sidan spektrumet hade vi otroliga framgångar för våra damer och det var på en hårsmån som Kais Mora drog det längre strået och knep uppflyttningsplatsen från oss, men det var en fantastisk resa att följa med på och ett slutspel som verkligen pulserade av liv och förväntningar!

Tro mig när jag säger att jag haft höga förväntningar på Dalens silly season inför den kommande säsongen och jag tycker att det har levererats på flera håll – även om jag samtidigt skrivit ned några frågetecken som jag förhoppningsvis ska kunna reda ut i kommande inlägg.

Spelare ut

På herrsidan har laget sedan föregående säsong tappat ett antal spelare:
Oliver Bodén (Sundsvall FBC)
Daniel Sonidsson (Team Thorengruppen)
Ludwig Svensson (klubban på hyllan)
Viktor Nystedt (Storvreta)
Niclas Brohlin-Ljung (Helsingborg)
Michel Wöcke (HC Rychenberg)
Tobias Sikström (Gimonäs)

Jag har markerat några av namnen där jag personligen känt att Dalen haft det mest kännbara tappet. Svensson som jag bara kan förmoda tvingats sluta på grund av sina skador känns otroligt tråkigt, men förståeligt. En back som hel och frisk hade varit en väldig fin tillgång i Dalen vars backsida fått en rejäl smäll de senaste säsongerna. Att tappa både Nystedt och Brohlin-Ljung som var Dalens första backpar senaste säsongen efter att tidigare ha tappat backar som Johan Larsson och Rasmus Andersson – ja, det här kommer Dalen känna av.

Övriga spelartapp tror jag av olika anledningar kommer vara mindre kännbara för Dalen. Bodén är en spelare som fortfarande behöver tid på sig att växa sig in i spelet, men som vi sannolikt kommer se mer av i något sammanhang. Sonidsson hade en riktigt tuff föregående säsong och kom aldrig upp i den nivå vi vet att han besitter. Förhoppningsvis mår han gott av ett miljöombyte och kan hitta tillbaka till den potential jag tror att han har i sig. Att Dalen slarvade bort Wöcke kändes från sidan av otroligt märkligt med tanke på den svåra säsongen man hade framför sig och jag kan bara spekulera i att det måste funnits en tanke bakom att bänka honom framför andra spelare som, i ärlighetens namn, inte levererade. Kanske inte en spelare som hade fällt avgörandet, men en spelare som hade bidragit när andra inte gjorde det. Vad gäller Sikström är det en spelare som kom in i Dalen med mycket viskade förväntningar om att det var en riktig kapvärvning, men det var något som olyckliga skador satte totalt stopp för och jag tror aldrig att vi fick uppleva hans faktiska potential. Mycket synd och jag hoppas för Tobias skull att han får möjligheten att spela innebandy frisk och skadefri framöver.

För damerna då? En betydligt kortare lista på förlustsidan:
Victoria Ström (klubban på hyllan)
Yui Takahashi (klubban på hyllan)

Att Takahashi skulle lägga klubban på hyllan tror jag varit lite väntat, men det har varit en intressant spelare att följa och något av en måltjuv när hon liksom smugit in bakom motståndarförsvaret med sin kvickhet där hon ofta klev fram och sprättade upp bollen i målet. Det största tappet inför den kommande säsongen är dock Ström som varit Dalen trogen och som spelat med mycket känslor och energi och passat mycket bra in i det höga speltempo som Dalen numera spelar. Här gäller det för Dalen att lyckas fylla på med nya hungriga spelare som vågar ta för sig. I övrigt har laget hållits intakt och det ger självklart väldigt goda förutsättningar för den kommande säsongen att bygga vidare på framgångarna de noggrant arbetat för de senaste säsongerna.

Spelare in
Om förlustsidan var en blandning av mer eller mindre betydelsefulla förändringar måste det sägas att det på plussidan hänt en hel del värt att notera i respektive lag.

På herrsidan har förvärven handlat om återvändare och comebacks:
Anton Åkerlund
Fredrik Edholm
Andreas Carlbom
Erik Söderström
Carl From
Vidar Mårtensson

Jag har valt att framför allt markera Åkerlund och Edholm som tveklöst får anses vara de stora namnen på listan och två spelare som kommer ha förväntningar på sig att leverera. Jag kommer att komma in närmare på dem i kommande inlägg. Jag skulle dock även ha kunnat markera en spelare som Carlbom, veteranen med ett otroligt mäktigt förflutet och jag tror att risken är att en och annan bloggläsare kanske ifrågasätter mina tankar här, men han har fortfarande en del kvar att bevisa för mig vad gäller frågan om han fortfarande håller (även om Scandic cup gett en god fingervisning om att ”gubben” verkligen har det i sig).

Söderström är för mig ett intressant frågetecken medan From har visat framfötterna ordentligt tycker jag och känns otroligt talangfull men kommer ha en utmaning att ta sig an motståndare som är två till tre gånger större än honom i kroppsstorlek. Slutligen har vi Mårtensson som är en bekant spelare sedan tiden jag och Maria flitigt följde division 1 här uppe i norr. Jag kommer in på Vidar närmare i kommande inlägg, men jag kan kortfattat säga att det är en spelare jag alltid haft ett positivt öga till och det var en värvning som gjorde mig väldigt glad när jag fick reda på den.

Damerna har även de varit väldigt flitiga på värvningssidan:
Camilla Lundin (?)
Thea Taflin
Sara Danielsson
Emmy Helander
Elin Hultman
Annie Ehlin
(Anna Helander)

Det stora utropstecknet för damerna är den i sportexpressen omtalade värvningen av Camilla Lundin som i mina ögon smäller väldigt högt – en spelare av riktigt hög klass som kommer bidra med både rutin och skicklighet. Det enda som oroat mig är hur tyst det varit i form av officiella bekräftelser av övergången från Dalens sida och att Lundin fortfarande inte står med i lagets bygge på ibis… Vad händer?
Här har jag inte markerat några övriga spelare av den simpla anledningen att jag har för dålig koll för att våga dra några större slutsatser. Känslan är dock att Dalen fortsätter på den mycket lyckade inslagna banan att scouta toppskiktet av spelare i den norra allsvenska serien för att bygga det bästa norrländska laget nästefter de svenska mästarinnorna Thorengruppen. Känslan har dock redan från det lilla jag sett hittills varit att Dalen hittat riktigt hungriga spelare i Taflin, Emmy Helander och Hultman som tydligt visat att de vill bidra med samma energi och höga tempo som övriga delar i laget. Det ska dock bli mycket intressant att följa samtliga nya spelare den kommande säsongen och se dem växa in i Dalen – och visst känns det som att Dalens redan mycket starka och spetsiga lag bara blivit ännu spetsigare?

Ni har säkert funderat över varför jag lade en parentes på Anna Helander som faktiskt klev upp från IBF till IBK redan föregående säsongen. När hon gjorde den övergången vet jag inte om det var helt självklart att hon skulle tillhöra IBK från början denna säsong, kanske var det så, men om det inte var det så visade hon klart och tydligt att hon förtjänade den platsen genom det sätt hon spelade på inte minst under kvalomgångarna. Anna imponerade stort på mig och Maria och det är en spelare att hålla utkik efter den kommande säsongen, det är jag helt övertygad om.

Övergripande förväntningar
Hur ser mina övergripande förväntningar inför den kommande säsongen ut då? I kommande inlägg ska jag försöka bryta ner lagdelarna lite mer i detalj, men övergripande skulle jag säga att den bittra eftersmaken från förra säsongen vad gäller herrarna är bortblåst. Det finns bara en riktning och det är framåt och visst har vi fått en fin försmak på vad detta lag kan åstadkomma? DM-guldet mot Team Thorengruppen och en väl genomförd Scandic cup ger helt klart en positiv skjuts av tro på detta lag som har för målsättning att nå ett kval och i slutändan vinna en resa tillbaka till svenska superligan.

När vi pratat med några av spelarna och även fick möjligheten att intervjua lagets nya tränare Linn Lundström (som tränar Dalen kommande säsong tillsammans med rutinerade Tommy Larsson) fick vi tydliga besked om att vi även fortsättningsvis kommer få se ett Dalen som spelar med hög press och hög intensitet, men som blir ett starkare spelförande lag. Min känsla har efter de spelade matcherna varit att vi kommer få se ett offensivt fokuserat Dalen som gärna är spelförande och spelar med hög intensitet, men som spelar med mer eftertänksamhet än den stundtals huvudlösa innebandy vi såg förra säsongen. Vilket jag tror är bra, för att inte säga nödvändigt. Jag tror att det är ett steg i rätt riktning.

Vad gäller damerna Jag blir ärligt talat alldeles lyrisk vid tanken på vårt damlag och den kommande säsongen. Det finns inte mycket negativt att säga – Dalen har tagit ett redan mycket starkt lag och stärkt upp det ytterligare.

På tränarsidan fortsätter Caroline Stattin som gjort ett mycket framgångsrikt jobb tillsammans med tränarkollega Urban Karlsson. Stattin har antagits till guldsteget för tränare och påminner mig om framgångsrika tränare som Jonatan Brolin när jag pratat med henne. En klok tränare som förstår hur man svetsar samman en grupp.

Förväntningarna är således höga – och det ska de vara!