Kategori: Okategoriserade

Dalensöndag med Övik och Sirius: Om en dyrköpt läxa och outnyttjad potential – och om klasskillnad

Av , , Bli först att kommentera 0

Dalensöndagar är ett gammalt klassiskt recept på en riktigt trevlig heldag som innebär att flera av Dalens lag spelar hemmamatch samma dag och i samma arena! För vår del blev det så att vi först såg IBK Dalens damer spela mot Örnsköldsvik (7-8 efter förlängning) och sedan följde upp denna match med herrarnas match mot Sirius (8-3).

Precis som tidigare tänkte jag att jag ska skriva lite reflektioner från respektive match och jag gör det i kronologisk ordning, vilket innebär att jag börjar med damernas match mot Örnsköldsvik (Övik).

En poäng för damerna – en dyrköpt läxa
Ja… jag tycker nog att det blev en ganska jobbig, men möjligen nyttig läxa för Dalen denna match som dock förhoppningsvis ger massvis med nyttig energi för fortsättningen av säsongen. För att utveckla vad jag menar var känslan att Dalen upprepade gånger tycktes ha matchen i egna händer, för att sedan mer eller mindre ge bort den till Övik som straffade Dalen hårt med spelvändningar och ett rakt och effektivt spel så snart nervositeten infann sig i hemmalaget.

Det som bekymrade mig var framför allt den stora nivåskillnaden hos Dalen där det växlade från stundtals riktigt fint spel till rentav slarvigt och jag tror att erfarenheten från idag kommer att handla mycket om att hitta tryggheten i det egna spelet och inte låta sig påverkas av ett hetsande och jagande motståndarlag – att hitta kyligheten när det gäller.

Allt var verkligen inte katastrof eller så, men problemen i uppspelsfasen orsakade återkommande problem och jag tror att det bidrog till den förlorade tryggheten i laget idag. Får Dalen ordning på detta tror jag att mycket är vunnet. Marginalerna var små och Dalen hade faktiskt chans på att avgöra det i slutet av tredje perioden och missade några fina chanser, men borde förstås inte ha hamnat i denna situation överhuvudtaget.

Övik då? Jag imponerades över hur skickligt de återkommande lyckades störa Dalens backar så snart hemmalaget försökte bygga upp ett etablerat anfall. Spetsat med en hel del fina spelvändningar och ett rakt spel som inte krånglade till det i onödan och satte Dalen i jobbiga lägen var det inte oförtjänt alls att gästerna gick vinnande ur dagens match.

Outnyttjad potential?
Jag sitter förstås bara och hobbyanalyserar här i bloggen, så något facit är jag aldrig och det finns förstås en hel del jag missar och inte tänker på, men något som slog mig under matchen idag är att jag gärna skulle vilja se någon form av förändring i spelsättet för formationen med Agnes Holmgren, Olivia Isaksson och Alva Nybjörk.

Detta är en formation med så mycket explosiv potential – och det jag hoppas på att få se mer av är att de utnyttjar dessa styrkor ännu mer och framför allt spelar bollen med mer fart under fötterna när vi har bollen, samt pressar högre upp i banan när motståndarna har den i egen zon. Här tror jag att det finns en outnyttjad potential som Dalen kan använda sig mer av än de gjorde idag.

Precision, vilja och taktiska drag
Jag har valt ut tre spelare att lyfta av lite olika anledningar idag, men som förtjänar att hyllas. Det går inte att undgå att Ida Sjölander har ett fint öga för att läsa spelet och jag imponeras över hur hon vissa gånger går in i en situation med sådan fin precision och liksom bara desarmerar faran och får det att se enkelt ut. Jag tycker även att det är fint att se spelare som visar känslor på planen, men med kontroll över dem.

En annan spelare som både jag och Maria hyllat i tidigare sammanhang för detta, men som fortsätter visa just denna fina egenskap är Victoria Ström som utstrålar vilja och beslutsamhet på ett sätt som jag tycker är väldigt föredömligt. Jag tror att det är en sådan egenskap som rätt använd kan ingjuta styrka i lagkamrater och som kan vara jobbig för en motståndare att möta – att liksom med ren rå viljestyrka vägra vika ner sig. Jag är dålig på att sätta ord på det, men har ni sett Ström spela så har ni nog sett samma sak som jag – en mental styrka.

Slutligen måste det nämnas både det faktum att Lina Nyby är en fenomenal tekare och att det är en fin coachning att tränare Stattin och Bredemo väljer tillfällen att nyttja denna styrka för att ge små fördelar till laget. Jag gillar den typen av att använda sig av spetskvaliteter hos sina spelare, vare sig det handlar om att ha någon som är en specialist i box play, eller på att ta ett offensivt frislag – det kan vara en liten joker mot motståndarna som avgör matcher!

Tre poäng för herrarna – om klasskillnad och att inte bjuda på något
Vissa matcher är bara sådana där att det liksom aldrig ens känns nervöst. Detta var en sådan match – det var som om Dalen bjöd in oss i arenan och bara: ”Sitt ner och njut av matchen, vi tar hand om detta!”

Och visst var det lite så? Även om Sirius inledde matchen med ett tidigt mål så radade Dalen snart upp chanserna en efter en och det dröjde inte länge innan Daniel Sonidsson gjorde hemmalagets första mål efter fint förarbete från Anton Åkerlund som vann bollen i offensivt sarghörn och bjöd på en smörpassning till Sonidsson som tackade genom att smälla in den bakom Jacob Pettersson i Sirius målbur. Sedan rann det iväg och först vid ställningen 7-1 och i mitten av den tredje perioden lyckades Sirius göra sitt andra mål i matchen.

Det var fint att se Dalens samtliga tre formationer skapa bra tryck i anfallsspelet, pressa högt och vinna bollar och även jobba hemåt och effektivt ta bort Sirius alla försök att överhuvudtaget ta sig in i matchen. Försvarsspelet i Dalen måste verkligen hyllas – det kändes som om det grusade alla Sirius möjligheter att ta poäng! Faktum var att det kändes som en enorm klasskillnad mellan lagen idag – där Dalen var flera nummer för stora för Sirius som även uppgivet verkade inse detta ganska tidigt i matchen. Jag imponerades dock av tränare Stefan Forsman i Sirius som gav ett tydligt seriöst intryck sett från läktarhåll, försökte uppmuntra och mana på sitt lag samtidigt som han även tydliggjorde för de egna spelarna att det inte var okej att besviket svinga klubbor i golvet när besvikelsen rann över. Fokus på rätt saker.

Nyförvärv, glada besked och målskyttar
Dalen gjorde som sagt en fin och stabil insats idag och kunde även växla in spelare som David Karlsson (som dock känns alltmer ordinarie?), Lucas Arvidsson och nyförvärvet Oliver Bodén som värvats tillbaka från Thorengruppen efter att ha spelat där i två säsonger och som ser väldigt intressant ut (påminner detta någon om Johan Larssons vägval?). Det återstår att få se hur mycket speltid han kommer få under säsongen, men att Dalen försöker ge de yngsta spelarna i laget tid och möjlighet att utvecklas under matcherna är uppenbart och ett gott tecken.

Glädjande nog kunde vi även notera att både Ketil Kronberg och Johan Larsson var tillbaka i spel idag. De båda saknades ju tidigare under veckan i bortamatchen i svenska cupen mot Växjö där Dalen förlorade (7-5). Johan Larsson som för övrigt utsågs till matchens hjälte i arenan, är som alltid ett nöje att följa från sidan när han följer med upp i anfallsspelet och man liksom inte vet om han spelar back, center eller forward för stunden. Ja, egentligen ger hela femman (Åkerlund, Forsman, Sonidsson, Svensson/Karlsson) skäl till gåshud när de sätter fart!

Vår alldeles egna schweizare, Michel Wöcke, visade för övrigt även prov på fin precision idag när han placerade in två mål och blev med en assist härutöver även matchens poängbäste idag. Två mål blev det även (lite) förvånande från Albin Carlsten som fortsätter göra bra ifrån sig från sin backposition och visar igen och igen att han är i SSL för att stanna! Personligen tycker jag bara att målen är en bonus, att han jobbar hårt i försvarsspelet och känns trygg med bollen är däremot väldigt bidragande orsaker till att han får gott om speltid denna säsong.

Bli först att kommentera

Dalen – Helsingborg (7-4): Motgångar och nya stjärnor som föds – och lite kort om veckans matcher dam/herr

Av , , Bli först att kommentera 0

Förutsättningarna var goda: ett stjärnspäckat motståndarlag (Helsingborg) och spel i den gamla arenan (Vatten) bådade för en underhållande kväll och visst blev det så? Jag tror nog att vi var många som förvånades över Dalens rivstart i matchen där det blev mål redan i första bytet – ett mål som utökades till hela fyra mål innan den första perioden var över. Helsingborg såg förvånansvärt uddlösa ut och de flesta av oss på läktaren förstod nog att det knappast kunde fortsätta så.

Efter en betydligt svagare mittenperiod från Dalens sida, där Helsingborg radade upp en del chanser så reducerade Helsingborg både en och två gånger innan matchen gick in i den tredje perioden.

Förtjusande nog, för hemmapubliken, var Dalen flera strån vassare än Helsingborg under den tredje och sista perioden i matchen när det skulle avgöras och medan gästerna fick allt svårare att fokusera på annat än domarnas insats för kvällen så passade Dalen på att dra ifrån med några ytterligare mål och slutsiffrorna kunde slutligen skrivas till 7-4 efter två ytterligare reduceringar från Helsingborgs Christoffer Andersson (CA).

Förutom att jag har svårt att se Helsingborg spela utan att sakna den fenomenale målskytten och framspelaren CA (vilken otrolig spelare han är! Den ödmjuka utstrålningen gör det ju bara ännu svårare dessutom), har jag även ett mycket svagt öga för Jonathan Nilsson. Jag brukar inte ägna allt för många rader i bloggen åt motståndarnas spelare, men det vore ju en drömvärvning för vilket lag som helst? Jag är uppriktigt förvånad över att de (CA och Nilsson) inte skapade ännu mer kaos i vårt försvarsspel ikväll, men tror att det blir en duo i Helsingborg att se upp för i SSL under säsongen.

Motgångarna som rinner av
Såhär i efterhand känns det faktiskt mer än lite imponerande att Dalen vann kvällens match så övertygande. Redan innan matchen så saknades en hel del spelare och Dalens motgångar växte dessutom under matchen och för en stund kändes det nästan lite som förra säsongen med alla lappningar och anpassningar…

Ketil Kronberg klev av med någon form av skada, men stannade kvar för att motivera och peppa lagkamraterna. Inför matchen värmde Rasmus Andersson upp, men spelade inte och det får nog förstås som en försiktighetsåtgärd(?) med tanke på att han är skadad sedan tidigare.

Ludwig Svensson spelade inte idag och kunde skymtas i civila kläder i publiken, förhoppningsvis bara vilandes och inte någonting allvarligare. Anton Ahlbäck och Rasmus Mäkinen saknades även i Dalen idag. Har jag ens tagit upp alla (ej räknat våra långtidsskadade Vihtari-Hansson och Sikström)? Nåväl… Det medförde att Dalen i princip fick rulla på med alla spelare som fanns tillgängliga – vilket kan bli en stor utmaning och kräva snabba anpassningar, men även öppnar upp möjligheter för nya stjärnor att ta plats.

Nya stjärnor som föds
Jag unnar verkligen honom ett mål, sa jag på läktaren till Maria och syftade på unge Lucas Arvidsson som fick täcka för Ketil Kronberg i deras formation när Kronberg klev av skadad tidigt i matchen och som snabbt blev varm i kläderna efter en viss justering där han gick in som center och Alexander Hedlund gick ut som forward. Sedan kom så chansen där i mitten av tredje perioden och vi var nog alla lika förvånade när bollen plötsligt satt där bakom Edling i målet och Arvidsson gjort sitt andra SSL-mål (rättat: tack Ulrika!). Förutom målet ska dock Arvidsson även ha beröm för det sätt han hanterade ansvaret på, det var inga små skor att försöka fylla och han gjorde det mycket bra!

En annan spelare som jag upplever inte fått så mycket rampljus i Dalen ännu, men som verkligen visade upp ett imponerande närkamsspel idag var Felix Forslund som gjorde ett stort intryck på mig under matchen. Jag kan knappt vänta till nästa match – jag vill se mer av Forslund!

Med potential att gå långt
Går det ens en match utan att Emil Wiklund får svara på frågor i sändningens intervju eller blir omnämnd av mig här i bloggen? Knappast, men för alla som sett honom spela är det nog inte så svårt att förstå varför. För egen del älskar jag Wiklunds sätt att spela och sättet han uttrycker sina känslor på med ett så tydligt kroppspråk och hur öppet han visar vilka höga krav han ställer på sig själv och krigar på planen för att försöka nå upp till dem. Det är inte bara underhållande och föredömligt, det gör honom till en riktigt intressant spelare som har potential att gå riktigt långt.

Och på tal om denna potential slås jag ännu en gång av hur Skellefteå levererar dessa oslipade (halvslipade?) diamanter till SSL och hur imponerande snabbt de anpassar sig till spel i Sveriges högsta liga. Om jag jobbade med att utveckla unga spelare skulle jag verkligen vilja ta en närmare titt på hur de jobbar med ungdomarna där uppe, för att de gör mycket rätt känns uppenbart!

Några fler noteringar
Med tanken att hålla mig kort, men ändå få ned mina sista noteringar från matchen vill jag även nämna spelare som Måns Parsjö-Tegnér och Viktor Nystedt som axlar ett enormt lass sådana här matcher, gör så mycket viktiga saker på planen och sliter för varje millimeter i målburen eller på planen, men där det är så lätt att också ta för givet hur bra de faktiskt är. Måns är i den där formen där det känns som att han på egen hand kan vinna matcher åt oss (*host* svenska cupen *host*) och Nystedt är som jag sagt förut så mycket mer än de flashiga snurrningarna och en showman – han är en riktigt jäkla fin back!

Måste även bara få det sagt: Niclas Brohlin-Ljung, har han hittat rätt som back eller vad? Jag unnar honom all framgång och blir bara så glad över att se hur säker han är på planen. Trygg med bollen, läser spelet på ett bra sätt och drar även iväg ett och annat skarpt dragskott när chanserna ges. Niclas har börjat säsongen på ett riktigt bra sätt och har varit en viktig del av detta Dalen som delar tabelltoppen med Falun efter tre omgångar och som imponerat i svenska cupen.

Tidigare i veckan (Svenska cupen och allsvenskan norra)
Notera även att Dalen slog ut Falun i kvartsfinalen i svenska cupen tidigare i veckan efter att först ha förlorat under ordinarie tid, men sedan vann övertygande i straffläggningen där Måns Parsjö-Tegnér räddade samtliga fyra straffar som Falun lade medan både Ketil Kronberg och Emil Wiklund satte sina respektive straffar. I semifinalen kommer Dalen att möta Växjö som slog ut Helsingborg i sin kvartsfinalserie.

Under gårdagen mötte även IBK Dalens damer Umeå Västra i allsvenskan norra – en match där jag tyckte att Västra inledde piggt och skapade en del fina chanser, men där Dalen ganska snart tog över taktpinnen och bokstavligen öste in mål mot lokalkonkurrenten. Slutresultatet? Hela 14-2 till Dalen där Yui Takahashi gjorde hela fyra mål (och en assist) medan Hanna Kristoffersson blev poängbäst med sina sex poäng varav två mål och fyra assist. Kristoffersson som visar prov på ett fint spelsinne har en väldigt god förmåga att tajma passningarna vilket jag misstänker att lagkamraterna tackar för och kommer utnyttja skoningslöst under säsongen.

Bli först att kommentera

Djurgården – Dalen (4-8 SSL herr): Gästspel, frenesi och en femma i centrum

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blev ingen innebandy under lördagen eftersom vi spenderade dagen på annat håll, men jag vill ändå passa på att nämna Dalens damer som åkte upp till Luleå och plockade samtliga tre poäng i en stabil vinst med 8-1. Roligt även att notera att lagets klack följde med på resan uppåt i landet och höll igång under matchen – ett fint engagemang!

Under söndagen spenderade jag i stället en lugnare dag i soffan framför herrlagets bortamatch mot nykomlingen Djurgården. Det var några säsonger sedan jag såg Djurgården spela, då i allsvenskan, men vad jag förstått av försäsongsskriverierna har det varit en ganska tuff silly season för Stockholmslaget. Jag såg dock fram emot matchen och det är ju allmänt känt att nykomlingar brukar vara starkast och lurigast att möta just i början av säsongen. Dagens match, som slutade med en ganska klar vinst för Dalen, kändes däremot aldrig särskilt nervös. Åtminstone inte för egen del.

En på vissa sätt självklar förväntan man borde kunna ha på alla lag i en högsta serie, men som inte alltid är lika självklar i praktiken, är att de fortsätter gå för det under hela matcherna och inte ger upp när det går tungt. Och jag upplevde att Djurgården utstrålade en ovilja att ge sig, vilket är positivt och gör matchen mer underhållande för oss som tittar. Målvakten Andreas Beckius fick en svettig dag i målet och höll siffrorna nere för Dalens del med ett fint målvaktsspel. Djurgårdens box play fick även Dalen att se tämligen harmlösa ut i numerärt överläge och Dalen får nog fortsätta fundera lite på detaljerna där – men i övrigt var det väl egentligen inga större frågetecken om vilket lag som skulle ta hem poängen idag? Dalen var ett flertal nummer större på planen.

Gästspel, frenesi och straffläggning
En del av temat för dagens inlägg handlar om gästspel där jag främst tänker på två spelare som klivit in och tagit för sig – Anton Grönlund som vaktade målburen idag medan Måns Parsjö-Tegnér fick vila en match och Niclas Brohlin Ljung som tagit Rasmus Anderssons plats alltsedan han skadade sig i den tidigare matchen mot Storvreta.

Grönlund visade definitivt prov på att Dalen har en fin reserv bakom kollegan och landslagsmålvakten Parsjö-Tegnér, stod för en stabil insats där han höll huvudet kallt i svettiga situationer och bjöd på ett flertal riktiga klassräddningar. Om Anton var nervös över att få chansen idag så visade han det verkligen inte – och visst känns det som en bra trygghet för Dalen under vad som kan komma att bli en lång säsong. Brohlin Ljung förtjänar också att nämnas och täcker precis som nämnde Grönlund för en landslagsspelare och jag tycker att han har gjort det väldigt bra. Har bra kontroll på sin yta i försvaret, följer med upp i anfallsspelet och visar med tydlighet för sina lagkamrater att han är tillgänglig när möjligheterna ges.

Frenesin i matchen stod Emil Wiklund ännu en gång för tillsammans med Ketil Kronberg och Alexander Hedlund. Vilken jobbig och intensiv trio det måste vara att ställas mot som motståndare? Rent målmässigt var det inte Dalens bästa femma idag, men slitet de står för på planen är värdefullt för hela laget och att det kommer leda till en hel del poäng framöver tvivlar jag inte på.

Sist men inte minst i sammanhanget var det fint att se Michel Wöcke få chansen att lägga en straff och att han så självklart satte den också. Just zorrande som fenomen är inte min grej, till skillnad från kommentatorn som hyllade straffen till skyarna, men effektiviteten och teknikskickligheten tackar vi för och det blir definitivt en dimension i straffläggningarna under säsongen att räkna med för Dalens del. Sedan uppskattade jag även intervjun med Wöcke i ena periodpausen som tryckte just på vikten av att spela ordentligt, inte slarva med passningarna och att jobba hemåt 100-procentigt – viktiga aspekter vi även såg prov på från hela Dalen i den tredje perioden som kanske inte var den mest underhållande, men som rent taktiskt säkrade de tre poängen utan någon egentlig fara för att sväva iväg.

Femman som stod i centrum
Avslutningsvis tänkte jag nämna den formation som jag såg allra mest fram emot att se på planen idag – Dalens andrafemma! Redan första bytet utstrålade Anton Åkerlund en självsäkerhet som typiska målskyttar brukar uppvisa – och mycket riktigt satt snart både det första och sedan även det andra målet för Åkerlunds klubba! Tillsammans med en formation som satte sina passningar och kändes väldigt synkade idag så kändes det som om mer eller mindre varenda byte ledde till minst en eller två fina chanser och jag tycker verkligen om att se att Dalens andrafemma har behållit den röriga identiteten från förra säsongen. Och då menar jag rörig på ett positivt sätt.

När Dalens andrafemma är inne så är det svårt att veta vem som axlar vilken roll, för plötsligt sker det positionsväxlingar mellan center och backposition och från ingenstans är Ludwig Svensson uppe högt och naglar sig fast framför mål och smäller in bollar. Pär Forsman är både agressiv anfallsspelare och försvarsspelare och Johan Larsson vet vi ju sedan tidigare hur han kan både passa, skjuta och plocka bort sin motståndare i hemjobbet.

Jag gillar verkligen den här formationen och då finns det dessutom en hel del sparat krut i Daniel Sonidsson som är en riktigt vass målskytt, men som inte fått presentera sig på riktigt ännu denna säsong – upplever jag, trots att han gjorde ett mål idag. Och Anton Åkerlund… ja, så här ska han fortsätta!

Bli först att kommentera

Dalen – Falun (6-4 SC): Om vår underbara virvelvind och om att nyfrälsas

Av , , Bli först att kommentera 0

Med mitt tredje innebandyabonnemang numera aktiverat (jag har en irriterad rant innestående för dumheterna med att varenda match ska kräva ett nytt inlogg på en ny sida och ytterligare en månadskostnad) och en fortsatt något skeptisk känsla kring svenska cupen i innebandy sitter jag ändå här med en god känsla. Farhågorna som jag nämnt tidigare att omgivningen målat upp kring detta Dalen som skulle vara för skadeskjutet för att vara att räkna med denna säsong kan vi nog lämna bakom oss, eller?

Några saker är uppenbara – Dalen har kvar en jäkla massa kvalitet i detta lag och Dalen spelar med hög press, fart och en tro på det egna spelet som är befogad. Samtidigt syns några tydliga förändringar också där den mest påtagliga ändå måste vara att de inte längre har tre jämnstarka femmor (eller något som liknar det), utan där det främsta vapnet sitter i de första två femmorna.

Med det sagt vill jag dock inte ringakta Dalens tredje formation som jag ändå tycker är intressant och där jag framför allt tycker att det finns en väldig massa vilja och energi. Jag har med glädje kunnat notera att Anton Ahlbäcks nerver som höll honom tillbaka den föregående säsongen tycks vara helt under kontroll och jag tycker att han har inlett starkt! August Flod fick en del byten under den senare delen av matchen och gjorde det riktigt bra – han känns rejäl på planen.

Matchen då?
Annars började ju dagens match på kanske sämsta tänkbara sätt (nå, allt är relativt) när Viktor Nystedt gjorde ett snöpligt självmål blott elva sekunder in i den första perioden. Det råder dock inga tvivel om att Nystedt revanscherade sig under matchen, för jisses vilken match han gjorde! Viktor är vår underbara virvelvind som skapar kaos i motståndarnas anfallsspel lika gärna som i motståndarnas försvar – han skapar chanser framåt lika ofta som han gör viktiga insatser i försvaret, dödar tid när det behövs och liksom studsar fram mellan motståndarna som en flipperkula, men får det att se så självklart enkelt ut på något vis och plötsligt är han i offensivt sarghörn och rör om med en snurrpassning. Ja jisses, jag blir snurrig bara av att skriva om det, men Viktor Nystedt ska vi vara tacksamma för att vi har i Dalen!

… matchen då?
Förlåt, jag kom av mig i min iver att skriva några rader om en av matchens bästa spelare på planen. Jag återkommer till några fler jag vill nämna. Matchen då… ja, matchen. Alltså, jag upplevde att Falun såg som allra farligast ut när de under framför allt matchens första halva gick i någon form av raketfart framåt rakt mot mål och det nästan var svårt att hänga med i streamen vad som höll på att hända. Dalen hade dock bra koll på läget, med Måns Parsjö-Tegnér i sedvanlig månsterform (ja jäklar vad bra han är, missade att nämna detta i mitt förra inlägg men han är ju helt otroligt säker?) och ett försvar som verkligen gjorde det fint idag. Facit? Noll insläppta mål i spel fem mot fem för Dalens del. Faktum är att Dalens samtliga mål gjordes i numerärt underläge eller på straff – om jag inte räknar med Nystedts självmål. Det måste ju innebära toppbetyg till Dalens försvarsspel?

Anfallsspelet då? Alltså, jag upplevde att Dalen skapade en hel del chanser framåt, men liksom inte fick dit bollarna. Inte heller att det såg nervöst ut, utan snarare att det var nära men inte mer än så. Jag tycker mig höra något gammalt citat från Johan Eriksson för ett antal år sedan där han pratade i någon intervju om att så länge chanserna skapas så kommer allt att lösa sig – och visst skulle man kunna säga att så även blev fallet här. I tredje perioden rasslade det slutligen till ordentligt för Dalen som inledde den målmässiga vändningen från underläge 1-4 till att sluta 6-4 med att Anton Åkerlund smällde dit Dalens andra mål i matchen och gjorde det med ett jäkla fint gameface. Det var inte svårt att tolka uttrycket – Dalen var påkopplade! Matchens finaste mål stod nog annars Alexander Hedlund för och jag ser fram emot att få se high lightsen så småningom, för det kändes nästan overkligt när han snirklade upp den i målet i en tilltrasslad situation.

Spelare att nämna
Jag lovade att återkomma till några spelare jag ville nämna. Jag har ångrat mig – jag stannar vid en spelare. Ketil Kronberg. Jag förstår inte hur han kan vara äldst på planen, men ge sken av att vara piggast av alla. Hur gör han det? Jag kan inte hylla honom tillräckligt, även om gudarna ska veta att jag skrivit om hans bedrifter i bloggen vid åtskilliga tillfällen, men jag känner mig nyfrälst varenda säsong. Och denna säsong har jag redan blivit smått förälskad i energin som finns mellan Kronberg och Emil Wiklund – helt magiskt! Frågan är hur många bollar dem kommer vinna högt upp i banan med den där pressen, känslan är att det kan bli många…

Bli först att kommentera

Säsongsstart och fem poäng – ett inlägg om 100% och pondus, samt om nyförvärv och ett sjukt utropstecken (dam och herr)

Av , , Bli först att kommentera 0

Säsongens första matcher för IBK Dalen och för både damerna och herrarna stod några av de båda seriernas kanske svåraste motståndare – RIG respektive Storvreta! Jag måste dock bara få säga det en gång för alla, herregud vad fantastiskt att få se innebandy på plats igen! Vilken känsla det är att vara där och känna spänningen i luften – jämfört med att följa en halvtrött stream på tv:n. Jag var mer än en smula nervös inför säsongsstarten också.

Skulle damerna fortsätta på samma imponerande linje som de avslutade den föregående säsongen (idel vinster) och hur skulle herrarna tackla en motståndare som Storvreta efter en något skakig försäsong? Lägg därtill ett Storvreta som precis slagits ut av Visby(!) i svenska cupen och som givetvis var revanschsugna efter den uppenbara missen strax inför säsongsinledningen.

Jag tänkte att ni får sammanfattningen av mina tankar i kronologisk ordning och i slutet av inlägget har jag även bett Maria bjuda på hennes topp tre från idag – det vill ni inte missa!

IBK Dalen – RIG (7-6 OT)
Det blev en både spännande och jämn match mellan två av allsvenskan norras förmodade topplag och som även rundades av på ett minst sagt ganska dramatiskt sätt när gästerna drog på sig utvisning, efter utvisning, efter utvisning – ja faktiskt hela tre stycken. Att Dalen då passade på att avgöra det hela i spel fem mot tre kändes väl inte så väldigt överraskande. Om vi bortser från denna sekvens av matchen var det dock en mycket jämn sådan!

Dalen inledde matchen säkert och det kändes som att de hade bra kontroll över det som hände på planen, trots att RIG skickligt utnyttjade ytor i Dalens försvar och skapade en del chanser. Jag såg där och då framför mig att det möjligen skulle kunna bli en ganska bekväm match där Dalen ändå behöll stora delar av spelförandet, men den andra perioden var det ingen tvekan om att RIG var det bättre laget. När RIG fick självförtroende och tog för sig i matchen fick Dalen svårt att svara upp på det och det syntes en del nerver som renderade i misstag. Passningar i blindo eller som fastnade på motspelare, skott i täck och kanske det mest uppenbara att fina lägen som skapades inte mynnade ut i något – effektiviteten.

När RIG gick ifrån till en tvåmålsledning i början av den tredje perioden tänkte jag, nervöst, att vi nu skulle få se om Dalen hade styrkan att ta sig tillbaka i matchen igen – framför allt mentalt. Och svaret på frågan blev ja, Dalen kändes mer skärpta och det blev tydligt att spelare med spetskvaliteter klev fram, men framför allt gick det att se hur alla slet för varandra, om varenda boll och yta. Det är en indikation på ett lag som spelar som ett lag och för varandra och det var en starkt bidragande faktor till att Dalen lyckades vända och vinna denna match, det är jag helt övertygad om!

Ett urplock av reflektioner från damernas match
Det finns så många olika saker jag skulle kunna lyfta en sådan här efterlängtad match, men jag har valt ett litet urplock som jag tänkte dela med mig av till er och sparar på övriga tankar som säkert kommer komma ut i bloggen på ett eller annat sätt under säsongen.

Insatsstyrkan
Att klacken Insatsstyrkan har anslutit till Dalen som en förstärkning från läktaren är en otrolig stämningshöjare som förtjänar att hyllas igen och igen! Laddade med trumma och ett antal olika ramsor höll de liv i matchen från sidan av planen hela vägen från början till slut. Vi är inte bortskämda med sådant engagemang inom innebandyn, men oj vad det ger energi till hela arenan! Jag tror att jag kan ha klappat sönder mina händer i farten, men det fick det vara värt! En stor applåd riktas till denna fina klack som lovat att stötta IBK Dalen hela vägen tillbaka till SSL!

Hundraprocentig
Lina Nyby, nyförvärvet från Finland, gjorde ett starkt intryck på mig redan i den första matchen av säsongen med hennes sätt att gå in helhjärtat i närkamperna och hur hon ägde sin yta med bollen med både kroppsspråk och beslutsamhet. Lägg dessutom till att jag tror att hon måste ha varit hundraprocentig i tekningarna (eller nära nog) vilket är en riktigt fin tillgång som jag noterade att Dalen utnyttjade ett antal tillfällen vid taktiskt viktiga tekningar.

Närkamper och kylighet
Och är jag inne på ämnet att gå in helhjärtat i närkamperna och särskilt i fråga om att vinna dem så måste jag bara få passa på att lyfta fram Olivia Isaksson som inledde denna säsong från centerposition. RIG ska verkligen ha att dem gjorde det svårt för Dalen i kampen om bollen många gånger och inte sällan var det två eller rentav tre spelare som kunde hänga på och slita i en spelare längs sargerna, men då kändes det väldigt tryggt att Isaksson klev in ett flertal gånger och vann bollarna när Dalen verkligen inte hade råd att förlora dem. På backsidan var Ida Hansson en viktig sådan trygg punkt och jag imponerades över hur kyligt hon hanterade stressade situationer med bollen.

En spelare med pondus
Målet vaktades idag av Isa Marie Carsbo som lyftes upp denna säsong från IBF Dalen och som värvades till Dalen till den föregående säsongen från Åkersberga. Jag minns att Carsbo gjorde en riktigt imponerande insats mot just IBK Dalen i ett möte mellan de båda Dalenlagen tidigare där hon utstrålade en sån ”jävlar anamma-utstrålning” att det var svårt att missa och det kom då kanske inte som en större förvåning att hon även visade prov på denna pondus idag.

Jag gillar verkligen att se målvakter som har den typen av självförtroende och liksom försöker ingjuta styrka i sina lagkamrater när det hettar till, såsom exempelvis inför det numerära underläget idag. Carsbo är även rörlig och kvick på att möta bollarna – jag tror att det kommer vara hård konkurrens om den första målvaktspositionen denna säsong!

IBK Dalen – Storvreta (4-3)
Jag hoppades verkligen att Dalen skulle gå in och göra en bra match och tänkte att resultatet var något lite sekundärt, även om jag alltid hoppas på vinst förstås. Besviken blev jag ju dock verkligen inte – Pär Forsman gick in tidigt i matchen och dammade på med ett slagskott som satt i nätet bakom Viktor Klintsten – och Dalen jobbade verkligen på bra. Passningar som gick fram, inga större prov på varken nervositet eller strul med bollkontrollen – försäsongen var över och Dalen hade stämplat in från start!

Om jag skulle försöka summera matchen relativt kortfattat så skulle jag säga att Dalen var det bättre laget i både den första och den tredje perioden, medan Storvreta fick vittring och utdelning framför allt i matchens andra period. Där drog Dalen dessutom på sig två utvisningar som Storvreta skoningslöst utnyttjade mot ett ganska desperat hemmalag som inte fick ordning på försvaret. Nå, egentligen vill jag ändå slänga in en liten hyllning till Albin Carlsten här som jag tyckte gjorde mycket bra, men ändå fick se sig lite oförtjänt besegrad i det andra numerära underläget.

Kalla mig partisk, men rent spelmässigt tycker jag även att sett över 60 minuter att Dalen var det lag som förtjänade poängen idag och det kändes rättvist att matchen slutade med vinst för hemmalaget. Till Storvretas försvar kan tilläggas att de saknade några viktiga spelare som brukar göra livet surt för oss, Robin Nilsberth och Albin Sjögren bland annat, men i slutändan kändes det som om deras försök allt mer mynnade ut i någon slags ”få bollen till Andreas Stefansson”-taktik som inte räckte till (men jisses vad hal den liraren är?).

Reflektioner från herrmatchen
Även under herrarnas match gjorde jag några noteringar som jag tänkte återge lite kort här i bloggen. Utan inbördes ordning får ni dem här nedan under respektive underrubriker.

Nyförvärven
Jag har bara sett en SSL-match med honom i Dalen, men jag har redan fått en riktigt god känsla från Rasmus Mäkinen. Eller som jag sa till Maria redan efter den första perioden, honom gillar jag! Utstrålningen och viljestyrkan hos en spelare som så öppet ger allt i varje byte och som du från läktaren kan se på hur blicken låser sig av beslutsamhet innan denne går in i duellerna – fantastiskt!

Även Michel Wöcke var ett av Dalens nyförvärv som fick gott om speltid idag. Och jag måste säga att han verkligen växte på planen ju längre matchen gick och någon brist på vilja att bidra fanns det verkligen inte. Jag tycker heller inte att det finns några spår av att han skulle vara något slags ”one trick pony” som bara glider runt och zorrar – här har vi av dagens match att döma en spelare som kommer kunna utnyttja sin längd och räckvidd tillsammans med sitt spelsinne till att skapa chanser för sina medspelare.

Trepoängarna
Pär Forsman (2+1) och Anton Åkerlund (1+2) gjorde tre poäng vardera idag och jag tycker att båda två förtjänar att nämnas för deras viktiga insatser på planen idag. Forsman är ett fantastiskt monster som aldrig ger sig, tuff i närkamperna, sliter för varje millimeter och bidrar både offensivt och defensivt och ja, alltså vilken älskvärd spelare han är!

Jag har sagt det förr, men visst har han ett väldigt fint spelsinne, Åkerlund? Ofta på rätt ställen, eller rättare sagt, ser till att vara på och ta sig till rätt ställen för att spela fram en medspelare eller för att själv ta avsluten (även om han ibland såg lite förvånad ut när chanserna också dök upp?) satte han det ack så viktiga 2-3-målet för Dalen som gjöt in lite energi och tro på vändningen inför den tredje perioden. Jag unnade verkligen Anton det där målet och jag hoppas att han inte tvekar att nypa till när lägena kommer framöver – för att de kommer att komma är jag helt övertygad om!

Ett sjukt utropstecken
Jag sa till mig själv att jag ska ta upp en sista reflektion här och visst, det skulle kunna handla om hur fantastisk Ketil Kronberg är (det är han) och vad fint det var att han fick avgöra (det var det), eller om hur Alexander Hedlund liksom agerade cementblock mot Storvreta och stoppade upp motståndare på ett föredömligt sätt, men jag väljer efter detta sätt att kringgå min egen regel att kort och gott konstatera att Emil Wiklund är ett sådant sjukt utropstecken – wow vad vi ska vara glada över den värvningen till Dalen!

Marias topp tre
1. Säsongspremiären för både dam och herr är äntligen igång och en spelare som verkligen visade sin form från första sekund på plan är Agnes Holmgren. Finns ingen motspelare stillastående som kan ta henne när hon vänder runt och jag imponeras gång efter gång hur sjukt bra hon är!

2. Andra plats som tas välförtjänt av Pär Forsman, killen som går från klarhet till klarhet och som idag visade upp sitt fina skott och verkligen axlat andra femmans centerplats. Kvällen matchhjälte skvätte in 2 mål och jag tror detta bara är början.

3. Innebandy ska ses live men jag insåg ändå inte hur mycket jag saknade det och starten med Insatsstyrkan som skrek och trummade på under damernas match gav mig gåshud och en känsla av slutspel, denna säsongen ser jag fram emot!

Bli först att kommentera

Säsongsstarten 2021/22 – äntligen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu gäller det – säsongsstarten i både svenska superligan och i allsvenskan är här och som jag har längtat! Inte bara efter innebandyn som sådan och alla de timmar av frossande av matcher, resultat och allt annat som det innebär – utan av att få nörda ner sig i innebandyn igen! Det är ärligt talat jäkligt svårt att hålla glöden uppe under sommaren när innebandyn känns så avlägsen, intresset överlag är svalt och silly season är överstökad relativt snabbt efter att finalerna är spelade. Nu blickar jag dock framåt mot helgen och de matcher som utlovas där och har samlat lite kortfattade tankar under några rubriker nedan.

Hur bra är vi egentligen?
För herrarnas del är frågan om Dalen, som så många gånger tidigare, lyckas studsa tillbaka från en tuff silly season med förluster av viktiga spelare och ändå knyta ihop laget och få fram nya stjärnor. Jag har en stark övertygelse om att det kommer gå – Dalen är inte riktigt så sargade som det har målats upp och har ett flertal nyckelspelare som kommer visa vägen likväl som flera yngre förmågor som kommer blomma ut. Emil Wiklund är ett namn vi kommer att få se mer av, men jag förvånas ärligt talat över att så många i ivern att påtala alla mål Dalen förlorat på pappret verkar glömma bort spelare som Alexander Hedlund, Daniel Sonidsson, Rasmus Andersson och Viktor Nystedt (vilket backpar?!), Johan Larsson, Måns Parsjö-Tegnér, Ketil Kronberg m.fl. Dalen har ett lag med mycket rutin kvar och det kommer visa sig när säsongen ska summeras till våren!

Tronskiftet
En annan fråga som framför allt media ägnat många clickbaitande rubriker kring har varit den om Thorengruppens herrar kommer gå om Dalen denna säsong – att tronskiftet ska ske nu och så vidare. Jag tyckte för övrigt som en sidenote att Måns Parsjö-Tegnér svarade bra på detta och om synen på Dalen i en artikel på innebandymagazinet – läs den gärna här.

För egen del tror jag inte att Thorengruppen tar över taktpinnen i Umeå denna säsong, trots katastrofrubrikerna kring Dalen och trots att Thorengruppen ser starka ut och blir en tuffare motståndare denna säsong än vad de var framför allt under den första halvan av föregående säsong. Dalen sitter på mycket rutin och har en kultur som byggts upp under lång tid, inte bara i spelarna i laget utan även hos ledare och inom föreningen som sådan. Att spelartruppen förändras i Dalen är ingenting nytt och jag tror att Dalen repar sig även denna gång.

Med det sagt blir det däremot intressant att följa även Thorengruppen under säsongen; de har ett flertal talangfulla och skickliga spelare där det framför allt är de yngre spelarna som fångat mitt intresse när jag såg en stor del av deras matcher föregående säsong och att få se hur de utvecklas under den kommande säsongen kommer som sagt bli intressant. Hampus Öhgren, Adam Lidgren, Axel Hjälm och Hugo Bertilsson (för att nämna några) – allihop är väl i spannet runt 17-23 år vill jag minnas, men har olika kvaliteter som gör dem helintressanta!

Ett tydligt mål i sikte – och vägen dit!
För damernas del är frågan om detta blir säsongen där resan tillbaka till svenska superligan blir realitet. Rustade med en ny-/gammal tränaruppsättning och med en blandning av rutin och intressanta nyförvärv och en stor portion vilja tror jag verkligen att förutsättningarna finns i laget! Dalen bygger ett lag som ska vara mer spelförande och offensiva – och visst finns det potential för det i detta lag! Under den kortvariga föregående säsongen blev jag väldigt imponerad av Hanna Berglund som jag beskrev i ordalag som ett perfekt tillskott till Dalen och jag tror att vi är många som väntat på att hårt arbetande Yui Takahashi ska få chansen med IBK, men jag ser även mycket fram emot att få återbekanta mig med löpstarka och kvicka spelare som Alva Nybjörk och Agnes Holmgren, tuffe Olivia Isaksson och rutinerade (lagkaptenen!) och tekniske Camilla Lundin som tack och lov är kvar i detta Dalen som förlorat en del veteraner inför denna säsong.

Ni har väl inte heller missat att laget har fått en egen klack? Insatsstyrkan, som de kallar sig, var på plats under DM-finalen mot Thorengruppen och väntas vara på plats mot RIG även på söndag. Jag tror att de gärna får med sig fler som tar ton och tar i under matchen, så värm upp stämbanden om du kommer vara på plats!

Om det går planenligt hela vägen till kvalet tror jag för övrigt att det kommer bli galet spännande matchserier vi kommer att få se! Det är ju några klubbar som uttalat går för att satsa på att ta sig till SSL, inte minst Storvreta om vi tittar på lag som är relativt belägna i norr… nå… relativt som sagt! 🙂

Vad har ni sett mest fram emot med den kommande säsongen?
Själv hoppas jag på att vi äntligen får se innebandyn på plats, att känna magin och känslorna i arenan och på läktaren igen! Jäklar vad roligt det ska bli!

Bli först att kommentera

IBK Dalen (herr): Fler tankar om lagbygget (del 2) – goda och dåliga nyheter och om en spelare som flyger under radarn?

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har hållit lite på att släppa del två av mitt försök att kolla till Dalens herrlag inför den kommande säsongen, men kände att det var dags nu. Mycket av nyheterna som gått att läsa om Dalen efter uttåget i slutspelet har nästan uteslutande handlat om Dalens svåra silly season och alla spelare som lämnar med mera och det har släppts några fler sådana nyheter sedan senaste inlägget, men vi har även fått ta del av några goda nyheter sedan dess.

Fler spelare som lämnar Dalen
Först till de mindre goda nyheterna – Jonas Landström hade enligt uppgifter i Västerbottens-kuriren inte fått ett förlängt kontrakt med Dalen och det är nu även bekräftat av Dalen att han inte blir kvar i laget. Jag har lite blandade känslor kring detta på grund av att jag haft lite svårt att placera Landström som spelare i laget. I Dalen har Landström särskilt den senaste säsongen bidragit med bredd och har fått fylla på den position som saknats i laget för stunden, vare sig det varit som back, forward eller center. Det har varit nödvändigt, särskilt under en säsong som den senste där många spelare saknats mer eller mindre till varje match. Om jag dock skulle spekulera varför han inte erbjudits ett förnyat kontrakt med Dalen beror det möjligen på att han hållit en lite för ojämn nivå och därför haft svårt att konkurrera om speltiden med andra spelare i laget.

Lämnar eller stannar kvar?
Fler osäkra nyheter som tagits upp är att det fortfarande är ett flertal spelare i Dalen som står utan kontrakt inför den kommande säsongen. Rubrikerna har handlat mycket om Fredrik Edholm som gjorde ett succéinhopp i Dalen under säsongen där han gjorde mål på i princip varenda boll han tog i – helt galet! Edholm som har riktigt fina spetskvaliteter som målskytt och lurig framspelare har som de flesta säkert minns haft en oturlig historik av skador och vi är nog många som skulle vilja se vad Fredrik kan göra om han får träna och spela fri från skador. Ryktesvägen har jag hört att Edholm har några olika alternativ han väljer mellan, men där Dalen är ett av dem. Personligen skulle jag bli väldigt glad om vi får se honom i Dalen redan från början kommande säsong, men vi lär få vänta på besked ett tag till.

Övriga spelare som står utan kontrakt är vad jag kunnat läsa mig till Wilhelm Vihtari Hansson, Niclas Brohlin Ljung och Johan Larsson. Jag kan inte se en enda anledning för Dalen att inte vilja förlänga med någon av dessa spelare och kommer gå in mer på detaljerna gällande detta nedan, men den spelare som flugit allra mest under radarn i detta avseende måste ändå vara Larsson. Jag kan verkligen inte förstå hur det inte varit några rubriker (alls?) om denna spelare som jag håller väldigt högt och som varit en viktig del i den ack så framgångsrika ”CA-formationen”. Är Johan en av SSL:s mest underskattade spelare? I mina ögon har Larsson utvecklats mycket sedan han tog klivet tillbaka till Dalen från Team Thorengruppen för ett antal år sedan och han är ytterligare ett bevis på hur framgångsrikt Dalen jobbar med sina backar. Och till Dalen vill jag bara säga en sak: sajna Larsson already!

En intressant värvning
En nyhet som jag valt att klassa som intressant är Dalens värvning av en schweizisk spelare: Michel Wöcke. En spelare jag inte vet någonting om, men som efter lite eftersökande googlande kommer från HC Rychenberg som spelar i Schweiz högsta liga där han gjort sig känd som en ”zorrokung”. Jag ska ärligt talat säga att det faktum att just zorrandet lyfts fram som en spelares mest framträdande kvalitet gör mig osäker på vad spelaren kommer bidra med i övrigt på planen och det gör mig inte jättetrygg, men jag litar på att Dalen har scoutat spelaren och värvat honom för hans övriga kvaliteter snarare än en sådan detalj. Urban Karlsson har beskrivit honom som en straffspecialist och en spelare som kan spela back, forward eller center och som varit en nyckelspelare i Rychenberg. I övrigt har Wöcke vad jag förstått stått för ett antal mål varje säsong i NLA och är en lång spelare med vänsterfattning.

De goda nyheterna!
Till de riktigt goda nyheterna har vi å andra sidan fått veta nu att Dalen har förlängt med Rasmus Andersson – åtminstone för en säsong. Att förlängningar skrivs med en säsong i taget bekymrar mig ärligt talat. Vi såg det med Linus Holmgren som förmodligen hade lämnat redan en säsong tidigare om det inte varit pandemi – det har varit ganska allmänt känt att han varit helt öppen med att han vill prova vingarna någon annanstans, i Schweiz eller i någon annan del av Sverige. Linus skrev en ettårig förlängning med Dalen och ja, nu har det ju blivit känt också att han skrivit på för Falun i två säsonger. Så frågan är vad det är som gör att så många spelare från Umeå vill prova vingarna på annat håll? Samtidigt ser vi utmaningen med att långsiktigt värva spelare söderifrån (undantag finns förstås) när Dalen nu har två viktiga spelare som vänder hemåt samtidigt i Christoffer Andersson och Sebastian Degeryd.

Att vara en del av Dalen ska betyda något!
Vad ska Dalen som traditionellt slutspelslag i mitten av tabellen och i likhet med flera andra lag i samma situation göra för att undvika att bli en slags återkommande plantskola åt Storvreta och Falun som lockar över spelare när de blommar ut med prospekten att vinna SM-guld med någon av Sveriges två prenumeranter på guldet? Jag vet ärligt talat inte, men att fortsätta på den inslagna vägen med känslan av ett starkt kollektiv som trivs bra tillsammans och med ett attraktivt spelsätt – det är nog en viktig grund framåt! Att föreningen fortsätter jobba på att stärka upp varumärket Dalen känns lika givet, att få det att betyda någonting att spela i svartvitt, någonting att vara stolt över. Vad är det exempelvis som gjort att Ketil varit Dalen så trogen alla dessa år? Och från oss supportrars håll: se till att stötta våra lag, föreningar, spelare och tränare när vi kan, likväl som varandra! När publiken släpps in på matcherna igen skulle jag vilja både se och höra publiken stötta våra spelare och vårt lag ordentligt. Tillsammans kan vi skapa stämning som gör matcherna ännu mer levande!

Bli först att kommentera

IBK Dalen (herr): Tidiga tankar om lagbygget (del 1)

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är möjligen lite tidigt att börja spekulera allt för mycket kring Dalens lagbygge inför den kommande säsongen – särskilt med tanke på att vi i princip bara fått kännedom om ett antal spelare som lämnar laget – men jag tycker ändå att det är intressant att titta lite närmare på vilket spelarmaterial som sannolikt finns kvar och vilka eventuella lagdelar som behöver förstärkas. Jag hade först tänkt släppa detta i ett enda långt inlägg, men insåg att vissa delar blir ganska långa. Jag har därför valt att dela upp det lite för att förhoppningsvis underlätta läsningen något.

Plus
På plussidan (ej räknat förlängningar här) finner vi Emil Wiklund som glädjande nog blir kvar i Dalen efter att ha förstärkt Dalen under säsongen när Gamla Stans division blev pausad på grund av pandemin, samt Dalenfostrade August Flod som värvats in från RIG. Det har utlovats mer och att Dalen vill ha ett ännu slagkraftigare lag än den gångna säsongen. Det blir sannolikt svårt att få ett ännu starkare lag, sett till de spelare man nu tappar, men det blir intressant att följa Dalens silly-besked framöver och om de lyckas nå målsättningen att i vart fall få en bredare trupp inför den kommande säsongen.

Minus
Samtidigt är det ingen vidare rolig uppgift att gå igenom alla de spelare som lämnar laget efter den aktuella säsongen: Linus Holmgren, Mattias Ljunggren, Sebastian Degeryd och Christoffer Andersson. Det har även skrivits om att Rasmus Andersson har ett utgående kontrakt, men jag har hört trovärdiga rykten som säger att Rasmus Andersson är klar för en fortsättning i Dalen.

Förlängningar
Att behålla Rasmus som vuxit ut till en back med tydliga landslagskvaliteter och som definitivt varit en av lagets bästa spelare den gångna säsongen får nog ses som en av de viktigaste förlängningarna tillsammans med förlängningen av Måns Parsjö-Tegnérs kontrakt som annonserades tidigt – och den mycket intressanta förlängningen av Daniel Sonidsson som ser ut att få en viktig offensiv roll i laget framöver.

Och på tal om viktiga förlängningar… I skrivande stund väntar vi fortfarande på besked om Ketil Kronberg spelar vidare, men att döma av de citat som florerat i media vågar vi nog vara ganska hoppfulla på att få se den norske legenden spela minst en säsong till. En förlängning som får ses som extremt viktig, särskilt med tanke på att kulturbäraren Ljunggren lämnar laget.

Sett till spelarna som lämnar tappar Dalen alltså viktiga nycklar på centerpositionen, den offensiva vänsterkanten och på vänster backsida och frågan är hur laget ska kunna täcka upp och kompensera för dessa förändringar. Jag ska bara tänka lite högt kring de olika lagdelarna här nedan och ställer kanske framför allt mest frågor utan att sitta på några svar, men se gärna om ni håller med mig.

En titt på vänsterkanten
Siffrorna ljuger inte, vänsterkanten med högerfattade spelare har varit väldigt framgångsrik vad gäller poängproduktion den gångna säsongen och i och med tappet av Degeryd och Andersson har Dalen förlorat sina två bästa målskyttar. Sett till högerfattade forwards har Dalen kvar den mycket pålitlige och spelskicklige Anton Åkerlund, men därutöver ser det ganska tunt ut. Om inte centersidan tunnas ut något och exempelvis Niclas Brohlin Ljung går in som forward i stället. Brohlin Ljung som blandat och givit lite de senaste säsongerna, men har ett fint öga för spelet och jag ser honom nog mer som en framspelare än en målskytt. Jag tror att man gärna behåller honom som center, särskilt med tanke på att den positionen ser oroväckande tunn ut för tillfället (vilket jag återkommer till under kommande inlägg där jag går igenom centersidan).

En tänkbar återvändare?
Det har skrivits om att Dalen hoppas på att kunna locka tillbaka Patrik Rokka till laget. Jag har inte följt Falun särskilt flitigt under säsongen, men har reagerat på att Rokka synes ha fått oväntat sparsamt med speltid de matcher jag kollat på. Jag vet inte vad detta berott på, men Patrik var en spelare som gjorde det väldigt bra när han var i Dalen för några säsonger sedan och som kan spela både back och forward, har ett bra avslut och kan slå fina passningar. Jag vill även minnas att han var en skicklig box play-spelare. Lyckas Dalen värva Rokka har vi definitivt suddat ut en del av ”katastrofstämpeln” på denna silly season.

Uppflyttningen?
En annan möjlig tanke är om Christoffer Johansson som spelat med Dalens division 1-lag kan vara redo för en uppflyttning. Det var ett tag sedan jag såg Johansson spela och då gjorde han det med någon form av knäskydd och jag vet inte vad den långsiktiga tanken har varit, men känslan har alltid varit att han varit en spelare som är för bra för division 1. Kan det vara dags för Johansson att få chansen med Dalens SSL-lag i stället? Här kanske någon som läser detta har lite bättre koll?

Bli först att kommentera

Bloggen gör en omstart

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har försökt skriva om detta inlägg ett antal gånger och sitter nu här igen och gör små justeringar innan det laddas upp. Med mer nervositet än vad jag hade förväntat mig, måste jag erkänna. Bollen är i rullning, jag har pratat med Dalen och bloggen är nu nedtagen från Dalens hemsida och den tilltänkta omstarten är påbörjad. Syftet med detta inlägg är att kortfattat försöka förklara några av omständigheterna som gjorde att jag slutade blogga och även varför jag valde att väcka liv i den gamla adressen och inramningen igen. Det blir kanske inte så mycket innebandy i detta inlägg, men jag lovar att det kommer.

Varför har bloggen varit så inaktiv?
Jag vet inte om jag har några läsare kvar, men jag ville börja med att skriva ett lite mer personligt inlägg och i korthet förklara varför det varit sparsamt med inlägg, varför jag valt att flytta tillbaka bloggen till den gamla adressen och vad mina tankar är för bloggens framtid. När jag från början fick frågan om jag var intresserad av att börja skriva på Dalens hemsida i stället var jag väldigt taggad och försökte tänka på nya sätt att göra ännu mer – samtidigt som jag tillsammans med Maria i perioder försökt väcka liv i vår podd (Dalenpodden) och någonstans längs vägen kände jag mer och mer att jag inte längre räckte till och att allting blev väldigt utspätt. Jag har inte varit nöjd med det jag skrivit, känslan i mitt huvud var alltid på allt jag inte hann med eller allt jag missade att följa upp och glädjen i att skriva förbyttes mot ångest och dåligt samvete som blev till en ond cirkel i mitt huvud. Mönstret var svårt att bryta, men jag kände i perioder att jag var på väg att hitta tillbaka till glädjen att skriva. Försöken att hitta tillbaka motivationen slogs sedan abrupt i spillror när vår familj drabbades av motgångar privat vilka jag inte vill utveckla närmare här, men jag valde då bort skrivandet helt. Med pandemin som följt därefter och de stora svårigheter den förstås innebär för många, har jag i alla fall funnit stor glädje och tröst i innebandyn den senaste tiden och jag känner mig för första gången på ganska länge redo för att göra ett allvarligt försök att starta om med bloggen – det känns roligt igen. Jag känner ett behov att skriva av mig och jag har ännu en gång hamnat i det här läget då mitt nötande av innebandy i detaljer och hobbyanalyser här hemma driver Maria smått galen (misstänker jag) och då kanske bloggen är ett klokt alternativ – om inte annat så för stackars Marias skull!

Bloggens framtid och huvudsakliga fokus
För att undvika att hamna i samma mönster igen har jag valt att kommande säsong försöka begränsa mig i bloggen till att i första hand följa IBK Dalens damer och herrar. Härutöver kommer jag sannolikt att skriva både det ena och det andra om andra ämnen och även om andra lag eller spelare, men jag ger inga löften om detta. Mitt andra mål är att försöka hitta tillbaka till min gamla känsla av att skriva för att det känns roligt och att lyfta sådant jag tycker är intressant. Den som vill läsa detaljrika matchreferat eller djupa analyser om tempoväxlingar och domares syn på man-man-spel genom tiderna kommer nog att bli besviken – mitt fokus kommer handla om att försöka återge mina tankar kring den innebandy jag tittar på och förmodligen innehålla både hyllningar, bekymrade hobbyanalyser och problematiserande av sådant som andra knappt ägnat en tanke.

Beslutet att flytta tillbaka bloggen?
Varför har jag valt att flytta bloggen från Dalens hemsida då? Det har verkligen ingenting med Dalen att göra i alla fall. Jag har fått ett fantastiskt bra stöd både kring de tekniska delarna och allt kring bloggen, samtidigt som jag aldrig har begränsats i något jag uttryckt i bloggen eller haft några uttalade förväntningar på mig – ”bara fortsätt göra din grej”.

Det handlar nog om mina egna hjärnspöken, men jag har trots det nämnda haft svårt att känna mig helt avslappnad i mitt bloggande, känt mig otillräcklig och befarat att det varit lite otydligt för den som läst något av mina inlägg om det är något som jag skriver på uppdrag av Dalen. Så har aldrig varit fallet, jag har haft fria tyglar, men jag har som sagt befarat att det kan upplevas så. Jag hoppas även kunna nå ut till fler innebandyintresserade i Västerbottens-området genom att skriva på bloggen här hos den lokala tidningen. Och framför allt hoppas jag att den gamla bekanta bloggmiljön ska ge mig en skjuts tillbaka till min gamla känsla av att bloggandet är roligt! Kravlöst och en massa personligt tyckande där jag hoppas kunna dra mitt lilla strå till stacken för att skapa intresse kring vårt älskade lag!

Vad händer härnäst?
Jag har förberett ett antal ämnen som jag kommer att ägna tid åt att skriva om den kommande tiden. Jag har antecknat tankar och ämnen under hela säsongen som varit och även om delar av dessa spillt ut på Twitter har jag tänkt utveckla dem mer här i bloggen den närmaste tiden. Hur ofta inlägg kommer ut beror nog mycket på vad som händer, det kommer komma fler inlägg vissa veckor och färre inlägg under andra perioder av året. Sedan har vi ju förstås närmast silly season, där jag får erkänna att mina listor och anteckningar är gamla och jag inte har lika bra koll längre.

Silly season som kanske får kallas för horrible season eller något i den stilen i år, med tanke på vissa av de negativa nyheterna som florerat kring både Dalens herrar och till viss del även damer. Jag har dock hört ett rykte som om det stämmer kommer göra alla Dalensupportrar betydligt gladare – men det har inte bekräftats ännu. Så vi får helt enkelt se, och hålla tummarna…

Jag ska för övrigt även försöka summera säsongen 2020/21 och titta närmare på lagbyggena i Dalen. Hur ser respektive lagdel ut och vad hoppas jag på att få se nästkommande säsong? Hur lyckades det nya spelsättet egentligen? Vilka chanser har Dalen till nästa säsong? Jag hoppas att ni följer bloggen och delar med er av era tankar och kommer med förslag och önskemål på ämnen! Nu kör vi igång!

Bli först att kommentera

Finalmatchen Dalen – Mlada Boleslav (5-10): Gåshud, straffspecialisten, backhandknacken och samspelet

Av , , Bli först att kommentera 0

Finaldagen började ganska likt de flesta av dagarna under cupen med fasta tider för genomgång för laget med tränarna och sedan måltider, avresa, uppvärmning med mera – med ett kanske något extra taggat lag. För motståndet stod hemmalaget och arrangören Technology Florbal Mlada Boleslav – en motståndare många hoppats på att få se i finalen efter att de vann gruppen. En extrakrydda för Dalens del var dessutom möjligheten att få utkräva revansch från förlusterna föregående år.

Förväntningarna på Mlada Boleslav var bland annat att det skulle spelas fysiskt, där har de några riktigt jobbiga spelare att möta på planen. Cirka tio minuter före matchstart när jag skriver på denna inledning av finalinlägget har hallen fyllts till uppskattningsvis två tredjedelar, trumman är igång och det finns en förväntansfull atmosfär. Nu kör vi!

 

IBK Dalen – Mlada Boleslav (5-10)

Såhär när jag ska summera mina tankar efter matchen som slutade med förlust för Dalen och därmed ett silver hem till Umeå kan jag inledningsvis konstatera det som jag redan visste – det tjeckiska mästarlaget Mlada Boleslav är riktigt bra! Tuffa i närkamperna, spelskickliga och med en tydlig inställning att de gick in för att vinna guldet. Därutöver hade de stödet från hemmapubliken, vilken trots att de inte var mer än kanske 200-300 personer gjorde väldigt mycket väsen av sig, det var nog inte lugnt en enda stund i arenan från början till slut.

 

Dalen då?

Någon revansch blev det inte och som så ofta var det misstagen som fällde Umeålaget, vilka trots resultatet ändå gjorde en relativt stark insats. Tyvärr infann sig den där vidriga känslan av att bollen inte går in någon gång där under andra perioden och det blev allt mer uppenbart när fina chanser skapades från Dalens sida, men avsluten var för höga, missades eller räddades med små marginaler.

Som så ofta under försäsong eller i början av en ny säsong fanns det även mer att önska från kontringsspelet, likväl som att målen fortsatt ramlat in varje tillfälle Dalen spelat numerärt underläge i någon situation under Bohemia Trophy. Dessvärre blev det många gånger så att passningar inte satt där de skulle, bollar fastnade längs vägen och det bjöds även på en del avslut som öppnade för farliga spelvändningar för motståndarna i stället.

Allt var dock som sagt inte katastrof, långt ifrån. Inledningsvis kändes det ändå som om Dalen hade matchen i goda händer och det var även en del situationer jag plockar med mig som positiva godbitar att suga på till nästa gång det bjuds på innebandy innan säsongen.

 

Gåshud och straffspecialisten

Det händer när jag lyssnar på en riktigt bra låt, eller ser en sekvens i innebandy som är något alldeles extra, som till exempel när Viktor Nystedt får feeling och löper för fullt och allt bara klickar. Idag ledde en sådan löpning till att Andreas Holmgren fick göra sitt första mål i Dalentröjan. Där satt jag på läktaren och njöt…

Viktor Nystedt

Viktor Nystedt

Tidigare under turneringen har det ju förresten blivit några straffar som tilldömts Dalen och då har Joel Grape Tjernström klivit fram och levererat. Finalen var inget undantag – två tilldömda straffar och ytterligare två mål in på Grapes målkonto från Bohemia Trophy. Fyra av fyra straffar har han alltså prickat rätt, Joel.

 

Backhandknacken och samspelet

När det ringde i stolpen från en hård backhandknack var det möjligen inte helt väntat att den som avlossade knackskottet var Niclas Brohlin Ljung, men så var det – och visst, det satt inte riktigt, men snyggt var det i alla fall!

Jag noterade även att det stundvis fanns ett trevligt samspel mellan Anton Åkerlund, Johan Larsson och Joel Grape Tjernström vilket ofta även ledde till kvicka och relativt farliga avslut. Om den samstämmigheten skulle sitta i en hel match tror jag att motståndarna skulle kunna få det kämpigt att hålla bollarna ute, eller ja, det var i alla fall min känsla.

 

Klippt och skurna?

Jag noterade även hur skönt Linus Holmgren och Ketil Kronberg verkar klicka på planen. Det finns något visst där som jag gillar. Jag satte även ett plus på Linus för hans intensitet när han ligger på motståndare för att stressa och jaga av dem bollen på mittplan och i forecheckingen.

Linus Holmgren

Linus Holmgren

 

Guld för Mlada Boleslav, silver för Dalen

Bohemia Trophy slutade alltså med att arrangören Mlada Boleslav tog hem guld och IBK Dalen silver. Utifrån matchen idag måste jag även säga att guldet vanns välförtjänt av det tjeckiska storlaget. Chans till revansch kommer dock Dalen att få när de båda lagen förhoppningsvis möts i Scandic Cup om någon månad.

IBK Dalen med silverpokalen

IBK Dalen med silverpokalen

Ett inlägg som summerar cupen lite närmare kommer möjligen under morgondagen om det hinns med under resans gång. Jätteroligt att det har varit så många som följt bloggen de här dagarna, ett stort tack till er läsare! Och stort grattis IBK Dalen till silvret!

Bli först att kommentera