Den som väntar på något gott… kan behöva vänta lite till. Jag menar inte väntan på detta inlägg, utan jag syftar förstås på att Dalen tar en efterlängtad trepoängare på hemmaplan. I stället för en hemmaseger slutade det med kryss och att bortalaget Mullsjö tog med sig extrapoängen hem. Jag väljer dock att blicka på de positiva bitarna av matchen och ska nämna ett par av dem här.

Dalen – Mullsjö (5-6 efter förlängning)

Matchen var underhållande och fartfylld. På vissa sätt kändes det lite som slutspelsinnebandy. Det visades känslor och mycket vilja på planen. Det var gott om folk som letat sig till arenan, 1480 personer om jag inte missminner och det var ganska skön stämning.

Båda lagen skapade chanser, sett till matchen i stort, och båda lagen bommade flera fina lägen. Mullsjö ägde i princip första perioden och Dalen var klart starkare i andra perioden.

Dalens effektivitet i de numerära överlägena måste nämnas. Tre mål på tre chanser är inte illa. Det är faktiskt riktigt bra!

Flera spelare förtjänar att nämnas, däribland Johan Nygårdh och Benjamin Löfdahl i Mullsjö vilka var klart bidragande faktorer till att Mullsjö tog med sig två poäng. Nygårdh var inblandad i samtliga fem mål som Mullsjö gjorde under ordinarie tid och Löfdahl kändes stabil i målet i den ganska svängiga matchen. På tal om Nygårdh förresten… Jag har alltid tyckt att han känns lite jobbig för Dalen att möta ända sedan jag såg honom spela i Jönköping för några år sedan. Favoritmotstånd?

I Dalen vill jag börja med att nämna Mattias Wallgren som var robust, tuff och en defensiv bjässe i matchen, gjorde det jobbigt för Mullsjös anfallare och gick på lagom hårt utan att riskera några utvisningar. Det kändes tryggt med Wallgren på planen. Även backpartnern Mattias Ljunggren stod för en bra insats och satte Dalens ack så viktiga 5-4 mål. Det var inte långt från att bli det vinnande målet…

Ett annat par som ska nämnas är Patrik Rokka och Fredrik Edholm. Jag säger bara wow, den duon kombinerat med någon av Dalens tre centrar (Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Marcus Berglund), det kan bli riktigt bra. Edholm har som nämnts inte bara ett fint skott, utan kan även lägga luriga passar och har en ganska fräck bollkontroll emellanåt. Rokka är spelskicklig och är en duktig avslutare, stod för två mål i matchen (ett av dem assisterat av Patrik Suchanek – ni minns säkert hur de bidrog till att Dalen plockade poäng senast mot Storvreta) och fortsätter imponera.

Jim Johansson utlovade målgaranti före matchen och visst blev det så. Det sa bara pang och så satt det där. Jag vet inte om folk börjar glömma bort hur bra han kan vara, han har haft lite svårt att komma till avslut de senaste matcherna han spelat. Men visst finns det mycket kvalitet i Johansson och jag är övertygad om att vi kommer få se mer av honom under säsongen.

Avslutningsvis vill jag nämna att Henrik Sjöström nu äntligen är tillbaka efter att ha varit skadad. Han spelade inte i matchen idag, vilket kanske inte är så konstigt efter tre månader utan spel (läste jag), men jag noterade ett flertal gånger hur han peppade och hejade på sina lagkamrater från bänken. Riktigt kul att se och det stärker bara intrycket jag redan fått av den skottäckande boxplayspecialisten – en skön lagspelare i riktig Dalenstil!

Så närmar sig 2017 med stormsteg, även om det i skrivande stund är några dagar kvar. Jag kikade lite närmare på hur spelschemat ser ut framöver och jag tror knappt att det är sant! Om spelschemat stämmer bjuds det på enorma mängder innebandygodis framöver… Här kommer en sammanställning av Dalens närmaste matcher:

December (hemma – borta):

29: Dalen – Mullsjö

Januari (hemma – borta):

7: Dalen – Helsingborg

11: Falun – Dalen

15: Dalen – Växjö

18: Sirius – Dalen

22: Warberg – Dalen

26: Dalen – Karlstad

28: Höllviken – Dalen

Februari (hemma – borta):

1: Dalen – Team Thorengruppen

8: Dalen – AIK
Det innebär alltså att det spelas tio matcher under ungefär fem veckors tid.

Galet! Helt vansinnigt – och helt fantastiskt! Äntligen drar herrarnas SSL igång på riktigt igen!

Några ord om matchen mellan Storvreta – Dalen (4-4)

Det såg ett tag ut som om Storvreta skulle ta hem samtliga tre poäng, den för matchen hete Jimmie Pettersson gjorde nämligen sitt tredje mål för matchen och drygade ut Storvretas ledning till 4-2 med cirka 7 minuter kvar av tredje perioden. Hur svarade Dalen på detta? Skickade in Patrik Suchanek förstås!

Den tjeckiska landslagsbacken gjorde precis som under VM och var en nyckelspelare i jakten på kvitteringen. Med hjälp av Fredrik Edholm satte Suchanek 4-3 och lade sedan med cirka halvminuten kvar av tredje perioden över bollen till Patrik Rokka som satte 4-4. Väl i övertid blev det dock mållöst för båda lagen.

När jag summerade matchen för mig själv konstaterade jag att Storvreta var klart effektivare i så kallade ”special teams”, det vill säga, numerära över- och underlägen. Det blev två mål i numerärt överläge för Uppsalalaget, medan Dalen däremot missade samtliga av de tre tillfällen som det bjöds på under matchen. Bortalaget Dalen kändes däremot starkare i spelet fem mot fem och någonstans kändes slutresultatet lite rättvist ändå. Storvreta lyckades inte stänga matchen där i slutet av tredje perioden och skotten slutade 19-26 till Dalen.

Annars var det kanske inte en match som går till endera lags historia för bästa prestation. Det märktes att det varit ett längre uppehåll och som åskådare får vi nog dessvärre räkna med att det tar några matcher innan spelet är på topp igen för de flesta lagen.

Team Thorengruppen mot Karlstad (6-7)

Jag kikade även på matchen mellan Team Thorengruppen (TTG) och Karlstad som slutade 6-7 efter stor dramatik efter att TTG hämtade ikapp ett stort underläge, nästan identiskt med den första matchen lagen emellan där i början av säsongen. Det stod 0-4 till bortalaget efter första perioden och Karlstad kändes bra, medan TTG var lite vilsna. Hemmalaget jagade dock ikapp och bet sig fast i matchen och var nog så nära att tvinga matchen till förlängning, men fick dessvärre se sig besegrade på ordinarie tid i slutändan. Roligt dock att Victor Nensén, inlånad från Umeå City i norra allsvenskan, fick göra ännu ett mål i SSL. Han vet uppenbarligen hur han ska göra för att hitta nätet.

Bottenstriden då?

Fortsätter vara tajt och spännande. Nu ligger både Karlstad och TTG på 18 poäng efter 15 spelade omgångar.

Warberg har 15 poäng efter 16 spelade omgångar och ligger strax före Höllviken som spelat ihop 14 poäng på 16 matcher.

Spännande?

Missa inte heller att Sirius har 18 poäng efter 15 omgångar också. Det är med andra ord jämnare än någonsin i kampen om att hålla sig kvar i SSL.

Nu har visserligen Warberg äntligen löst tränarsituationen (de själva försatte sig i…) och meddelat att meriterade och erfarne Ulf Hallstensson kliver in som tränare. Frågan många av oss ställer är givetvis hur detta kommer att påverka Warberg. Lyckas de bättra på poängsnittet, eller blir det en fortsatt tuff säsong för Warberg?

Ett annat intressant lag är förstås AIK (2.0). De ligger efter 14 spelade matcher på en stabil 9:e placering med 19 poäng, vilket jag tycker är riktigt imponerande med de förutsättningar de haft för säsongen. Även här blir det förstås intressant att se vad som händer framöver. Lyckas nya AIK fortsätta haka på i jakten om en slutspelsplats, eller finns det en risk att laget halkar ner i bottenstriden?

Med VM i Riga över är det äntligen dags för svenska superligan (SSL) att dra igång igen på herrsidan. Veckans omgång bjuder/bjöd förvisso på flera intressanta matcher – vad sägs om Linköping mot Växjö, Team Thorengruppen mot Karlstad, eller Pixbo mot Mullsjö – men, ärligt talat, visst bleknar de lite jämfört med en bortamatch mot svenska mästarna Storvreta? Jag talar förstås om den efterlängtade Dalen-matchen!

En glädjande notering från VM är att flera Dalen-spelare och före detta Dalen-spelare stack ut och var riktigt bra. Utan att nämna samtliga och utan inbördes ordning:

Schweiziska Nico Scalvinoni var fantastiskt bra – och som Maria påpekade hemma i soffan i snövita Umeå, var ett av de mest uttalade namnen av kommentatorerna under sändningarna vi såg. Scaaalvinoooniii! Tar han nu med sig den energi och glöd han visade under VM till spel i den svenska toppligan bådar det gott för bredden i Dalen. Jag har någon gång muttrat lite om att spelare måste få rätt förutsättningar för att kunna prestera, men det är förstås ett ömsesidigt förhållande: nu gäller det inte bara för tränare Brolin och Hjort att ge nummer 91 förtroende och speltid, utan även för den schweiziska stjärnan att visa vad han går för i Dalentröjan.

Norges Ketil Kronberg blev till slut pappa (igen) och kunde därmed med gott samvete resa till Riga för att förstärka det norska landslaget i vad han uttalat skulle bli hans sista landslagsspel. Det slutade dessvärre inte med norsk framgång i VM efter en snöplig förlust mot Danmark efter straffar, men Kronbergs prestationer gick dock inte av för hackor. Han stod för ett antal mål på de få matcher han spelade, men framför allt visade han sådan enorm vilja och kämpaglöd att det var omöjligt att undgå när han var på planen. Det var många tillfällen då Kronberg lade över fina passar och skapade enorma chanser – där det tyvärr saknades spelare av samma kaliber för att omvandla lägena till poäng på tavlan. Hur många gånger tänkte vi som ser Kronberg i Dalentröjan till vardags – tänk om Jonas Svahn var där… Nåväl. Ketil Kronberg är en spelare som växer i viktiga matcher och i VM var han en gigant. Det är tråkigt för internationell innebandy och Norge i synnerhet om detta var sista gången vi fick se Kronberg i norska landslaget, men vi får väl se vad som händer.

Tjeckiska Patrik Suchanek spelade tillsammans med de tidigare Dalenspelarna Milan Tomasik och Martin Tokos, likt föregående VM och såsom vi sett Tjeckien ställa upp deras andra formation i diverse turneringar. Jag erkänner att jag alltid gillat att se dem spela ihop och grunden till det lades rimligen redan under deras tid i Dalen, men de känns samspelta och är som bäst i matcherna där Tjeckien förväntas vara så kallade underdogs. Jag är visserligen enormt förtjust i att se spelare som Matej Jendrisak på planen, snacka om spelare i världsklass, men jag håller ändå alltid ögonen extra öppna varje gång ”Dalenkedjan” är på planen. Vad gäller Suchanek imponeras jag alltid av att han gör det så bra i en fysiskt tuff miljö, vilket internationell innebandy verkligen är, trots hans något ringa storlek, och att han därutöver har en väldigt skarp speluppfattning. Det är inte en slump att Tjeckien väljer att sätta in Patrik Suchanek i viktiga spelsekvenser såsom när det spelas sex mot fem för att jaga ikapp, eller under slutminuterna i matchen, viktiga power play, med mera.

Sveriges Jonas Svahn, den snabbaste spelaren i världen, stod som center i den bästa spelaruppsättningen Sverige kunde frammana till VM 2016 och gjorde det med bravur. Det kan tyckas märkligt i sammanhanget att beskriva Svahn som en spelare som gör andra spelare bättre, med tanke på vilka enorma stjärnor han spelade med, men sådan är han upplever jag. Jag vill minnas att han under VM uttryckte något i stil med att han inte tänker så mycket på att skjuta själv med spelare som Alexander Galante-Carlström och Rasmus Enström på kanterna, vilket jag tyckte var lite roligt och som samtidigt kanske reflekteras i hans poäng från VM också, vilket uppgick till ett mål och fem assist (1+5) om jag förstår statistiken korrekt. Samtidigt är det väl knappast för poängskörden Svahn spelar i landslaget, han uppvisar ju sådan enorm kapacitet i både försvarsspel och spelvändningar och bör räknas till en av världens bästa spelare i box play, att det vore märkligt att inte se Svahn som en landslagsspelare.

Inför Dalen mot Storvreta

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva inför matchen som väntar, annat än att det ska bli riktigt roligt att se dessa båda topplag göra upp om 3 poäng. Storvreta är som motståndare en av mina absoluta favoriter att se Dalen möta, eftersom det finns en intressant slutspelshistoria lagen emellan och det alltid bjuds upp till kamp mellan dem båda. Att Storvreta dessutom har flera riktigt skickliga spelare gör det inte sämre. Nu är dessvärre Storvretas Alexander Rudd skadad och kommer inte att spela ikväll, men för Dalens del gäller det ändå att se upp för flera av Uppsala-lagets spelare, inte minst Henrik Stenberg som är glödhet för närvarande och som lär ta med sig energi och revanschlust från VM, samt lagkaptenen Mattias Samuelsson.

I Dalen finns det flera spelare jag ser fram emot att se på planen, men får jag bara välja en spelare blir det utan tvekan backen Mattias Ljunggren som till följd av en otursam skada under försäsongen, endast haft begränsade möjligheter att spela säsongen hittills – men som är en av Dalens höjdpunkter på planen. Jag har visserligen en viss förkärlek för skickliga backar, men kombinationen av en duktig fysisk back, med god speluppfattning och ett giftigt stenhårt skott, det bådar gott för underhållande innebandy!

I övrigt förväntar jag mig ett Dalen som jublar vid varje täckt skott och som gör allt för att göra det nervöst för hemmalaget Storvreta att spela innebandy, hugger på varje misstag och visar innebandy-Sverige+Tjeckien (om de tittar?) varför Dalen är en av guldkandidaterna i år. Någon lätt match blir det dock inte för något av lagen, det lär bli jämt, tufft och krävas 100% av laget som går segrande i slutändan,  vilket är fina ingredienser för en god innebandysoppa.

Missa inte sändningen på SSL-Play klockan 17.55.

VM i Riga

Jag har haft detta inlägg halvskrivet sedan länge, men inte riktigt tagit mig för att skriva färdigt det. Även nu, i skrivande stund känns det halvskrivet och långt ifrån färdigt. Hur summerar jag ett så viktigt ämne som jämställdhet i ett blogginlägg? Jag skrapar knappt på ytan. Dock känns det kanske ännu lite mer aktuellt att ta upp ämnet i och med de signaler som sänts från VM i Riga.

För er som möjligen har missat det har bland annat lättklädda kvinnor i korta kjolar valts ut att posera tillsammans med uppklädda män i kavaj för att dela ut priser. Detta uppmärksammades bland annat av IBK Dalens Erika Johansson som twittrat och bloggat om det, vilket sedermera ledde till att arrangörerna reagerade och att prisutdelningen därefter fick ske med mer påklädda kvinnor.

Genom att reagera och agera lyckades därmed Erika Johansson påverka, och i min och mångas mening, bidra med positiv förändring. De mindre trevliga efterskalven har det dock gått att läsa om, det har nämligen framkommit att Johansson samtidigt fått utstå en hel del otrevliga kommentarer i form av hot och hat. En vanligt förekommande sådan kommentar har tydligen varit att det problem hon lyft fram är litet (eller obetydligt?) i jämförelse med andra världsproblem såsom svält och sjukdomar.

Det är väl dock knappast så att Johansson ska behöva stå till svars för alla otrevligheter som finns i världen? Det är väl bara positivt att försöka påverka, stort som smått, till det bättre? Och innebär exempelvis krig i någon del av världen, att vi samtidigt inte kan problematisera annat som vid en jämförelse aldrig kan mäta sig med sådana hemskheter? Märkligt resonemang…

Jämställdhet

Tanken är och har inte varit att inlägget ska handla om en specifik händelse, utan snarare beröra något om synen på jämställdhet mer generellt. Jag är övertygad om att jämställdhet och kanske även synen på jämställdhet speglas mycket av pratet vid hör, eller för, runt matbordet med familjen, i fikarummet tillsammans med arbetskamraterna, eller ute bland främlingar i olika sociala sammanhang. Det kan vara en slumpmässig konversation du råkar stöta på i förbigående när du sitter på bussen, eller liknande. Jag syftar förstås på alla de olika intryck vi tar in från olika personer, platser och sammanhang.

Just därför tror jag att vi alla kan bidra till jämställdhet genom att lära oss mer, att tänka om eller tänka till ibland, att vara öppen för små och stora förändringar i hur vi tycker, tänker och uttrycker oss för att göra skillnad på sikt i en önskvärd riktning. Kampen om en jämställd värld handlar många gånger om att ta stora, eller små steg för att ändra normer, bryta ner förutfattade meningar och fördomar eller påverka ett förlegat synsätt. Ibland är det tillräckligt att tänka ett steg längre, eller som Johansson i exemplet ovan, tweeta sina tankar.

För bekanta händer det att jag berättar entusiastiskt om mitt stora innebandyintresse och vid något tillfälle beskrev jag bland annat hur dyrt det emellanåt varit att kunna närvara under ett världsmästerskap och att följa hemma- och bortamatcher när möjligheten finns. Skämtsamt svarade denne att det är synd om min fru som släpas med på mitt galna intresse. När jag berättade att det faktiskt var min fru som väckte mitt intresse för innebandyn från första början och att hon är minst lika galen i plastsporten som jag, då möttes jag mest av förvåning.

Ett harmlöst exempel för att illustrera att fördomar inte nödvändigtvis är illa menade, men samtidigt ändå är uttryck för något. Jag är väl medveten om att personen i exemplet skojade med mig, samtidigt som jag väl känner igen just den reaktionen. Att jag som man intresserar mig för innebandy är inte lika konstigt för vissa som att min fru gör det.

Fördomar finns ofta där, visar sig objudet i det sätt vi tänker, hur vi uttrycker oss och vad vi tycker. Det påverkar vilka förväntningar vi har på någon, baserat på vissa föreställningar vi har om personen baserat på vissa kvaliteter, eller faktorer.

Om det är mindre konstigt att jag som man gillar innebandy, än att min fru gör det, då frågar jag mig själv – varför är det så? Varför skiljer förväntningarna sig åt?

Som läsare frågar du dig säkert om detta har någon faktisk relevans och tillägger att det är möjligt att det kan finnas flera förklaringar jag inte nämner till att personen uttryckte sig så, och att det dessutom är ett ganska fånigt exempel jag tar upp.

Jag tar upp det därför att jag är övertygad om att våra förutfattade meningar (fördomar) påverkar oss både medvetet och omedvetet – påverkar vad vi tycker, tänker, säger och hur vi agerar. Många gånger är vi förmodligen inte särskilt medvetna om att de finns där och påverkar oss och då kan det vara nog så viktigt att tänka ett steg till. Att stanna upp och fundera.

Med exemplet vill jag belysa en helt vanlig situation som kan förekomma, utan större uppseendeväckande händelser och helt i avsaknad av onda intentioner från endera part. Jag förstår givetvis att personen skojade med mig. Det är dessutom mycket möjligt att det inte alls var en fråga om manligt/kvinnligt som fick personen att säga som denne gjorde. Samtidigt är det inte ett så främmande synsätt, tanken om att sporter många gånger i första hand förknippas med manligt. Tänk om…?

Att sätta etiketter

Som man har jag ofta hört distinktioner mellan manlig och kvinnlig idrott – något som även många gånger förstärks av etiketter som ämnar till att bidra till ett sådant synsätt. Kanske rentav utan att de flesta av oss reagerar på det. Ett illustrerande exempel är svensk hockey på elitnivå. Jag kände tills helt nyligen inte till att Svenska hockeyligan (SHL) endast syftade till herrarnas högsta liga. Googlar jag svenska hockeyligan hittar jag herrarnas hockeyliga direkt.

För att skilja på damer och herrar i högsta ligan i hockey har det lagts till ett D i förkortningen, alltså, Svenska damhockeyligan (SDHL). Kan ni samtidigt tänka er reaktionerna om motsatsen skulle framföras på förslag? En ny etikett på svenska hockeyligan där SHL avser damerna utan något förtydligande i namnet, medan herrarnas liga skulle betecknas Svenska herrhockeyligan (SHHL). Otänkbart? Jag tror att sociala medier skulle gå heta.

Normen är sålunda att hockey utövas av män. Damhockey utövas av damer. Det behöver inte förtydligas i namnet att SHL avser männens hockeyliga. Det kan jämföras med innebandyn där svenska superligan (SSL) syftar till högsta ligan i innebandy, oberoende av om den avser damerna eller herrarna.

Det är viktigt att utmana normer om de speglar ojämställdhet. Ibland är de uppenbara, ibland räcker det inte att uppmärksamma dem en gång, två gånger. Ibland är normen så självklart given att få alls funderat på den och när den lyfts till ytan för att beaktas närmare kan det tyckas vara en icke-fråga, sakna betydelse.

Hur marknadsförs sporten?
Många gånger upplever jag att kvinnor förminskas som idrottspersoner och förebilder genom att de ständigt jämförs med män och normen att män per den definitionen är bättre, starkare och snabbare än kvinnorna. De tas inte på lika stort allvar, tjänar mindre och uppmärksammas mindre. Beskrivs av gemene person i stil med att ”i damhockey får de inte ens tacklas”.

Det första exempel jag erinrar mig gällande detta är upptaktsträffen inför SSL där damerna och herrarna skulle snacka upp sina respektive serier inför den kommande säsongen. Av någon anledning fann man det dock rimligt att ställa frågor till Kalmarsunds damlag hur det kändes att Kim Nilsson var tillbaka i Kalmarsund (inte på damsidan…) och även riktade frågor om herrlaget till Warbergs damlag. Någon borde kanske ha funderat om detta var relevanta, eller alls lämpliga frågor innan de ställdes – men det gjordes troligtvis inte. Det är självklart så att när damerna snackar upp högsta ligan i innebandy ska de behöva finna sig i att frågorna handlar om herrarna… Det kanske inte kan (bör?) jämföras med krig, men visst känns det fel och klumpigt att det hände.

Tack och lov finns det undantag.

Jag lånar ett positivt exempel från kampsporten, där jag erkänner att jag inte kan någonting om någonting. Jag kan inte reglerna, känner till totalt två utövare, varav den ena bara därför att jag är Umeåbo och har vänner som tjatar om Battle of Botnia, medan den andra utövaren är den som klart gör sig tydligast i mitt huvud när någon nämner ordet kampsport. Jag tänker givetvis på Ronda Rousey, den amerikanske MMA-utövaren.

Känner ni till att Ronda agerat frontfigur för Electronic Arts UFC-spel? Jag både förvånades och gladdes åt detta faktum. Jag är visserligen inte mycket för just kampsport, men visst är det fantastiskt att en kvinnlig utövare fått sådan genomslagskraft i den idrottsgrenen? Även personer utanför kampsportsvärlden känner till vem hon är och att hon är en otrolig idrottsperson.

Jämförelsevis tror jag tyvärr inte att någon utan vidare koll på innebandy skulle kunna nämna t.ex. Anna Wijk, trots att hon är helt enastående och fortsätter bygga på ett poängrekord i X antal raka seriematcher som numera är tresiffrigt. Hon har alltså gjort poäng i varje seriematch, i flera säsonger i rad. Det är helt otroligt – faktiskt helt overkligt bra!

Jag förstår att Kim Nilsson är stor, han är fantastiskt bra och älskad av publiken. Samtidigt ser jag inte några hinder för att exempelvis innebandy.se skulle kunna använda sig av en bild på både Nilsson och någon motsvarande superspelare bland damerna för att göra reklam för ”innebandy i media”, eller dylikt.

Innebandyn kan bli klart bättre på att lyfta fram spelare över huvud taget. I och med VM-bevakningen i år finns det dock goda förhoppningar om vad som väntar framöver, men jag hoppas innerligt att även damernas nästa VM får lika stort mediauppslag, med insidebloggar och snapchat, korta och långa videoklipp i skön ”bakom-kulisserna”-anda. Lyft fram duktiga idrottare och förebilder, tvätta bort smutsiga etiketter som bidrar till att skapa normer där vissa prestationer förminskas och jämförs med andra.

Slutligen vill jag avrunda med att säga att vi alla har ett ansvar att bidra till jämställdhet, vare sig det sker i stort, eller smått. Att tänka på hur vi uttrycker oss, om det så bara är att låta bli att skriva en förminskande kommentar till någon som reagerat på något och försöker göra skillnad.