Lagbyggena Dalen – en bloggserie om IBK Dalen inför 2023/24

Med säsongsstarten inom räckhåll för våra allsvenska lag och både DM-finaler och Scandic cup spelade tänkte jag göra något slags försök att hajpa upp säsongsstarterna genom att i en kortare inläggsserie summera mina tankar och förväntningar kring Dalens båda lag. Till min hjälp har jag skrivit lite stödanteckningar från DM-finalerna och Scandic cup med förväntningar inför cupen och reflektioner efteråt, men går även på magkänsla, tyckande och mina erfarenheter som Dalensupporter och innebandynörd. Först ut: Överblicken!

Dalen 2023/24 – summering av lagbyggena
Förra säsongen slutade med minst sagt mycket dramatik… Innebandy har sällan gjort så ont som när herrarna åkte ur svenska superligan efter en katastrofal förluststreak som borde ha lösts för länge sedan och det var brutalt hjärtskärande att se den nedslagna mentaliteten i laget som ledde till degraderingen. På andra sidan spektrumet hade vi otroliga framgångar för våra damer och det var på en hårsmån som Kais Mora drog det längre strået och knep uppflyttningsplatsen från oss, men det var en fantastisk resa att följa med på och ett slutspel som verkligen pulserade av liv och förväntningar!

Tro mig när jag säger att jag haft höga förväntningar på Dalens silly season inför den kommande säsongen och jag tycker att det har levererats på flera håll – även om jag samtidigt skrivit ned några frågetecken som jag förhoppningsvis ska kunna reda ut i kommande inlägg.

Spelare ut

På herrsidan har laget sedan föregående säsong tappat ett antal spelare:
Oliver Bodén (Sundsvall FBC)
Daniel Sonidsson (Team Thorengruppen)
Ludwig Svensson (klubban på hyllan)
Viktor Nystedt (Storvreta)
Niclas Brohlin-Ljung (Helsingborg)
Michel Wöcke (HC Rychenberg)
Tobias Sikström (Gimonäs)

Jag har markerat några av namnen där jag personligen känt att Dalen haft det mest kännbara tappet. Svensson som jag bara kan förmoda tvingats sluta på grund av sina skador känns otroligt tråkigt, men förståeligt. En back som hel och frisk hade varit en väldig fin tillgång i Dalen vars backsida fått en rejäl smäll de senaste säsongerna. Att tappa både Nystedt och Brohlin-Ljung som var Dalens första backpar senaste säsongen efter att tidigare ha tappat backar som Johan Larsson och Rasmus Andersson – ja, det här kommer Dalen känna av.

Övriga spelartapp tror jag av olika anledningar kommer vara mindre kännbara för Dalen. Bodén är en spelare som fortfarande behöver tid på sig att växa sig in i spelet, men som vi sannolikt kommer se mer av i något sammanhang. Sonidsson hade en riktigt tuff föregående säsong och kom aldrig upp i den nivå vi vet att han besitter. Förhoppningsvis mår han gott av ett miljöombyte och kan hitta tillbaka till den potential jag tror att han har i sig. Att Dalen slarvade bort Wöcke kändes från sidan av otroligt märkligt med tanke på den svåra säsongen man hade framför sig och jag kan bara spekulera i att det måste funnits en tanke bakom att bänka honom framför andra spelare som, i ärlighetens namn, inte levererade. Kanske inte en spelare som hade fällt avgörandet, men en spelare som hade bidragit när andra inte gjorde det. Vad gäller Sikström är det en spelare som kom in i Dalen med mycket viskade förväntningar om att det var en riktig kapvärvning, men det var något som olyckliga skador satte totalt stopp för och jag tror aldrig att vi fick uppleva hans faktiska potential. Mycket synd och jag hoppas för Tobias skull att han får möjligheten att spela innebandy frisk och skadefri framöver.

För damerna då? En betydligt kortare lista på förlustsidan:
Victoria Ström (klubban på hyllan)
Yui Takahashi (klubban på hyllan)

Att Takahashi skulle lägga klubban på hyllan tror jag varit lite väntat, men det har varit en intressant spelare att följa och något av en måltjuv när hon liksom smugit in bakom motståndarförsvaret med sin kvickhet där hon ofta klev fram och sprättade upp bollen i målet. Det största tappet inför den kommande säsongen är dock Ström som varit Dalen trogen och som spelat med mycket känslor och energi och passat mycket bra in i det höga speltempo som Dalen numera spelar. Här gäller det för Dalen att lyckas fylla på med nya hungriga spelare som vågar ta för sig. I övrigt har laget hållits intakt och det ger självklart väldigt goda förutsättningar för den kommande säsongen att bygga vidare på framgångarna de noggrant arbetat för de senaste säsongerna.

Spelare in
Om förlustsidan var en blandning av mer eller mindre betydelsefulla förändringar måste det sägas att det på plussidan hänt en hel del värt att notera i respektive lag.

På herrsidan har förvärven handlat om återvändare och comebacks:
Anton Åkerlund
Fredrik Edholm
Andreas Carlbom
Erik Söderström
Carl From
Vidar Mårtensson

Jag har valt att framför allt markera Åkerlund och Edholm som tveklöst får anses vara de stora namnen på listan och två spelare som kommer ha förväntningar på sig att leverera. Jag kommer att komma in närmare på dem i kommande inlägg. Jag skulle dock även ha kunnat markera en spelare som Carlbom, veteranen med ett otroligt mäktigt förflutet och jag tror att risken är att en och annan bloggläsare kanske ifrågasätter mina tankar här, men han har fortfarande en del kvar att bevisa för mig vad gäller frågan om han fortfarande håller (även om Scandic cup gett en god fingervisning om att ”gubben” verkligen har det i sig).

Söderström är för mig ett intressant frågetecken medan From har visat framfötterna ordentligt tycker jag och känns otroligt talangfull men kommer ha en utmaning att ta sig an motståndare som är två till tre gånger större än honom i kroppsstorlek. Slutligen har vi Mårtensson som är en bekant spelare sedan tiden jag och Maria flitigt följde division 1 här uppe i norr. Jag kommer in på Vidar närmare i kommande inlägg, men jag kan kortfattat säga att det är en spelare jag alltid haft ett positivt öga till och det var en värvning som gjorde mig väldigt glad när jag fick reda på den.

Damerna har även de varit väldigt flitiga på värvningssidan:
Camilla Lundin (?)
Thea Taflin
Sara Danielsson
Emmy Helander
Elin Hultman
Annie Ehlin
(Anna Helander)

Det stora utropstecknet för damerna är den i sportexpressen omtalade värvningen av Camilla Lundin som i mina ögon smäller väldigt högt – en spelare av riktigt hög klass som kommer bidra med både rutin och skicklighet. Det enda som oroat mig är hur tyst det varit i form av officiella bekräftelser av övergången från Dalens sida och att Lundin fortfarande inte står med i lagets bygge på ibis… Vad händer?
Här har jag inte markerat några övriga spelare av den simpla anledningen att jag har för dålig koll för att våga dra några större slutsatser. Känslan är dock att Dalen fortsätter på den mycket lyckade inslagna banan att scouta toppskiktet av spelare i den norra allsvenska serien för att bygga det bästa norrländska laget nästefter de svenska mästarinnorna Thorengruppen. Känslan har dock redan från det lilla jag sett hittills varit att Dalen hittat riktigt hungriga spelare i Taflin, Emmy Helander och Hultman som tydligt visat att de vill bidra med samma energi och höga tempo som övriga delar i laget. Det ska dock bli mycket intressant att följa samtliga nya spelare den kommande säsongen och se dem växa in i Dalen – och visst känns det som att Dalens redan mycket starka och spetsiga lag bara blivit ännu spetsigare?

Ni har säkert funderat över varför jag lade en parentes på Anna Helander som faktiskt klev upp från IBF till IBK redan föregående säsongen. När hon gjorde den övergången vet jag inte om det var helt självklart att hon skulle tillhöra IBK från början denna säsong, kanske var det så, men om det inte var det så visade hon klart och tydligt att hon förtjänade den platsen genom det sätt hon spelade på inte minst under kvalomgångarna. Anna imponerade stort på mig och Maria och det är en spelare att hålla utkik efter den kommande säsongen, det är jag helt övertygad om.

Övergripande förväntningar
Hur ser mina övergripande förväntningar inför den kommande säsongen ut då? I kommande inlägg ska jag försöka bryta ner lagdelarna lite mer i detalj, men övergripande skulle jag säga att den bittra eftersmaken från förra säsongen vad gäller herrarna är bortblåst. Det finns bara en riktning och det är framåt och visst har vi fått en fin försmak på vad detta lag kan åstadkomma? DM-guldet mot Team Thorengruppen och en väl genomförd Scandic cup ger helt klart en positiv skjuts av tro på detta lag som har för målsättning att nå ett kval och i slutändan vinna en resa tillbaka till svenska superligan.

När vi pratat med några av spelarna och även fick möjligheten att intervjua lagets nya tränare Linn Lundström (som tränar Dalen kommande säsong tillsammans med rutinerade Tommy Larsson) fick vi tydliga besked om att vi även fortsättningsvis kommer få se ett Dalen som spelar med hög press och hög intensitet, men som blir ett starkare spelförande lag. Min känsla har efter de spelade matcherna varit att vi kommer få se ett offensivt fokuserat Dalen som gärna är spelförande och spelar med hög intensitet, men som spelar med mer eftertänksamhet än den stundtals huvudlösa innebandy vi såg förra säsongen. Vilket jag tror är bra, för att inte säga nödvändigt. Jag tror att det är ett steg i rätt riktning.

Vad gäller damerna Jag blir ärligt talat alldeles lyrisk vid tanken på vårt damlag och den kommande säsongen. Det finns inte mycket negativt att säga – Dalen har tagit ett redan mycket starkt lag och stärkt upp det ytterligare.

På tränarsidan fortsätter Caroline Stattin som gjort ett mycket framgångsrikt jobb tillsammans med tränarkollega Urban Karlsson. Stattin har antagits till guldsteget för tränare och påminner mig om framgångsrika tränare som Jonatan Brolin när jag pratat med henne. En klok tränare som förstår hur man svetsar samman en grupp.

Förväntningarna är således höga – och det ska de vara!