Scandic Cup dag 1: Försnacket, tokreaktionslöparen och kanonvärvningen

Så lider en fantastisk innebandydag mot sitt slut efter att ha inletts med att lyssna till podcasten innebandysurr (som äntligen dragit igång) för att sedan avsluta dagen med Dalen x2. Ja ni läste rätt, det spelades massa härlig innebandy och vet ni vad som är ännu bättre? Det fortsätter hela veckan!

Ja, nu är äntligen Scandic Cup här! Jag brukar kalla det startskottet på innebandysäsongen här i Umeå och försäsongens höjdpunkt och jag tycker att beskrivningarna ger en ganska rättvis bild av vad det är – riktigt bra underhållning!

Jag ska dock erkänna att jag fick bege mig hemåt något tidigare än vad jag hade önskat, men jag hann ändå med att se hela fem perioder innebandy och jag tänkte i sedvanlig ordning dela med mig av lite reflektioner och tyckande.

Jag vill förresten förvarna att jag dessvärre stod utan min älskade fru och livskamrat Maria under kvällens gång, på grund av arbete i annan ort, så det blir renodlat mina tankar och reflektioner i kvällens inlägg. Tanken är dock att Maria ska bjuda på en del skön läsning framöver under Scandic Cup – så vet ni att det är på gång! 🙂

 

IBK Dalen – Umeå City (13-2)

Försnacket

Strax före matchen hann jag få några ord med den mycket trevlige tidigare Dalen-spelaren Jim Johansson och passade då även på att fråga honom vilka spelare som kommer göra genombrott i år och om det var några han särskilt ville lyfta fram.

Anton Åkerlund, Markus Lindström och Ludwig Svensson svarade Jim direkt. Kolla förresten på Ludwig och den klubbteknik han fått sedan förra säsongen, den hade han inte förra säsongen, tillade han. Riktigt bra!

Jim passade även på att hylla grabbarna från Skellefteå. Vi konstaterade att de gör något otroligt bra där uppe, inte minst i Gamla Stan IBK, som fostrar så duktiga spelare.

Jag kunde förstås inte låta bli att påpeka för Jim att jag hoppas få se honom på planen igen i framtiden och han berättade då att han ska spela i Obbolas lag nästa helg i Scandic Cup. Så, för alla er som gillar Jim lika mycket som jag, se till att bege er ner till Umeå Energi Arena 8-10 september och kika!

 

Matchen

Som jag så ofta påpekat skriver jag inte referat. Eller ja, om sanningen ska fram, jag försöker undvika att skriva allt för referatliknande eftersom jag är alldeles för bekväm – att skriva bra referat är riktigt tufft och kräver mycket detaljer! Jag fokuserar mer på tyckande och lite tyckande har jag noterat under matchen jag kikade på!

Marcus Berglund… alltså, det är knappt att jag fattat hur kvick han är egentligen. Trots att jag skrivit om det förut och nästan tjatat om att folk kommer få upp ögonen för hur bra han är när poängen också börjar trilla in – blir jag likväl positivt överraskad varje gång han gör de där tokreaktionslöpningarna (i brist på bättre begrepp), vinner bollen hux flux och trollar med den på något sätt och skapar farliga lägen på nolltid.

Förlåt, den beskrivningen vinner nog inga priser, men vad jag menar är, han är inte bara snabb som i att han springer fort – han är kvick. Kvicktänkt, reagerar direkt och rör sig på en gång när möjligheten knappt uppenbarat sig. Jag vet inte om reaktion är rätt ord egentligen.. det känns… proaktivt ibland. Nå, jag svamlar och ni förstår förhoppningsvis vad jag menar, annars, well, jag tror att det kommer uppenbara sig längre fram!

Andreas Carlbom spelade tillsammans med Marcus Berglund och Johan Larsson och såg hungrig ut. Krigade till sig ett mål och stod även för två assist om jag räknat rätt. Jag upplevde att Carlbom och Berglund hittade varandra bra, spännande kombination och om formationen hålls intakt går Carlbom alltså ganska resolut in som en temporär ersättare för skadade Sebastian Degeryd.

Och på tal om att hitta varandra bra… Jonas Svahn och Patrik Rokka har ett riktigt bra passningsspel som skapar farliga chanser kontinuerligt. Sistnämnde Rokka var förresten riktigt bra matchen igenom och stod för två mål och två assist. Jag vill höja ett varningens finger till innebandysurr som i ovannämnda avsnitt nämnde Ketil Kronberg och Jonas Svahn som de som poängmässigt ska göra det i Dalen. Inte för att de har fel gällande nr 25 och nr 70, men för att de i sammanhanget aldrig nämnde Patrik Rokka.

Sist men inte minst måste jag nämna Lukas Harnesk som levererade två mål och en assist, 2+1 alltså, och jag fick frågan från Maria som inte såg matchen om Lukas spelade forward eller vad tusan som pågick. Jag har ingen aning, men fantastiskt var det i alla fall! Se upp svenska superligan!

 

Umeå City då?

Jag erkänner, jag hade svårt att inte fokusera huvudsakligen på Dalens spel och hur det gick för de svartvita spelarna och jag har dessutom inte jättebra koll på Umeå City, men jag noterade dock några reflektioner kring Umeå City från matchen.

Umeå City fick kämpa hårt matchen igenom för att hänga med, men stundtals visade de prov på ett kontringsspel som blixtrade till och där finns potential upplevde jag. Bland spelarna tyckte jag lagkaptenen Timmy Nyberg stack ut positivt.

Som siffrorna avslöjar var det en ganska ojämn match där Dalen aldrig egentligen var hotade. Dalen var starkare, snabbare och bättre, men Umeå City kämpade ändå på bra och jag hoppas att det går vägen för dem i allsvenskan norra!

 

IBK Dalen – Team Thorengruppen (7-1)

Som jag skrev ovan hann jag dessvärre inte med att se hela matchen mellan Dalen och Team Thorengruppen, men jag hann dock se två perioder. Matchen började jämnt och jag upplevde ändå att Team Thorengruppen hade ett visst övertag i den första perioden, men när den andra perioden väl började växlade Dalen upp.

Jag har inte hunnit bekanta mig jättemycket med damlaget ännu, men jag hoppas hinna med att se mer matcher den kommande säsongen. Därför var det extra kul att titta närmare på de olika spelarna i laget och jag noterade ett antal spelare jag upplevde stack ut extra mycket i kvällens match.

Det var svårt att undgå Frida Eriksson som stod för tre mål och två assist i matchen, men som jag försökte beskriva matchen för Maria över telefon när jag gick hemåt var det tydligt att Frida har något extra även utan att beakta poängen, kolla bara de dragningarna hon gjorde… Det krävs inte ett geni för att se att Frida Eriksson är en kanonvärvning av Dalen och att hon kommer göra poäng den kommande säsongen!

Jag noterade även Victoria Ström som var riktigt stark och rentav jobbig i forecheckingen och som även vann många viktiga närkamper. Jag gillade det och såg fram emot de byten hon spelade.

Det kändes även tryggt med Matilda Wirthig som vaktade målburen. För i ärlighetens namn slarvades det lite emellanåt i uppspelet, men det löste Wirthig, no worries!

Sista namnet jag noterade var Anna Skyltbäck. Det fanns något där i anfallsspelet som jag gillade, teknik blandat med lite lurighet. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, men det kändes spännande när Skyltbäck var på planen!

 

Surret på läktaren

Avslutningsvis kan jag inte undgå att kort nämna två saker jag hörde i förbigående på läktaren.

Det ena var en person som glatt påpekade det billiga inträdespriset för att få se så mycket innebandy. Jag kan bara instämma – det är i ärlighetens namn ett fantastiskt bra pris för all underhållning som erbjuds för den som gillar innebandy. Passa för all del på att gå och kika om ni inte redan tänkt tanken!

Det andra var en klassisk anhörigsupporter och i ärlighetens namn värmde det så mycket att höra personen dra in andan högljutt varje gång ett skott gick någon meter utanför målet som om det vore kryssribba ut, eller hur omtänksam denne lät när en spelare gjorde si, eller så. Det är fint på något vis.. känsla!