Scandic Cup dag 3: Innebandymagi, glädjen, höjdpunkten och den otroliga trion

Tredje dagen av Scandic Cup och det är dags att plocka fram anteckningsblocket ännu en gång. Jag blev förresten lite överrumplad när jag lämnade läktaren efter en av matcherna idag och en kvinna plötsligt frågade mig artigt om jag skriver för en tidning. Förvånat utbrast jag att jag bara är en bloggare, men tanken slog mig först senare att jag där och då hade världens chans att fråga henne hur hon hade upplevt matchen… Attans, nåväl, nästa gång!

Jag inledde fredagen trevligt med att sluta något tidigare från mitt arbete, köpte med mig en enklare måltid och begav mig i min iver till Umeå Energi Arena. Valet stod mellan Zug United mot Mlada Boleslav, eller Umeå City mot SC Classic – tyvärr, för egen del, spelades SC Classic mot IKSU i IKSU sportcenter, vilket är lite för avsides för att jag skulle ta mig dit. Jag valde därför den förstnämnda matchen mellan Zug och Mlada och såg även en glimt av SC Classic mot Umeå City (där jag dock inte noterade några tankar annat än att Classic har ett fint tempo).

 

Zug United – Mlada Boleslav (5-6)

Jag gled in lagom till andra perioden och konstaterade två glädjande saker direkt: Billy Nilsson (Zug) och Milan Tomasik (Mlada) spelade! Härligt!

Matchen var ganska jämn, rent spelmässigt kände jag att Mlada Boleslav hade övertaget tack vare ett bättre och jämnare passningsspel och mer strukturerat anfallsspel, men Zug United hängde med bra i matchen ändå tack vare kvicka kontringar när lägena uppenbarade sig, en skicklig målvakt och Billy Nilssons dragskott. Och vilket dragskott sedan!

Förresten, på tal om Nilsson. Jag twittrade lite skämtsamt om en händelse som utspelade sig i slutet av matchen. Ställningen var 5-5 och klockan stod på 17.23 i tredje perioden. Känslan var att Nilsson varvade upp allt mer och att han när som helst skulle avlossa skottet som skulle sätta Zug United i förarsätet.

Plötsligt provocerade en spelare i Mlada Boleslav (var det nummer 9?) Billy med en knuff efter att spelet var avblåst. Billy knuffar tillbaka och jag vågar hävda att Mlada-spelare kastar sig lite dramatiskt på golvet och medvetet river omkull Nilsson med benen. Det resulterade sedermera i gruff och en dubbelutvisning – dock utan närmare hard feelings.

Det kändes som ett taktiskt drag av Mlada Boleslav och bollen satt mycket riktigt i Mlada Boleslavs favör under spel 4 mot 4. Absurt, men ack så roligt, sett från läktarplats.
Mlada Boleslav

Nummer 9 i Mlada Boleslav förresten, Petr Novotny, alltså, är det bara jag som upplever att han på håll är lite lik Milan Tomasik rent utseendemässigt? Nåväl, han visade några fina passningar bakom ryggen under matchen och så, roligt. Annars var höjdpunkten förstås Milan Tomasik.

Jag sticker inte ut hakan när jag säger att Tomasik har så fin teknik, snurrar bort motståndare, skickar iväg passar som skär igenom hela motståndarförsvaret och ger mer eller mindre öppet läge till lagkamraten… Det är sådan där innebandymagi som är väldigt underhållande att se!

 

Zug United

Om jag i stället skiftar lite fokus till Zug United vill jag lyfta fram en sak i laget som jag särskilt tyckte stack ut – glädjen! När laget hade bollen och började uppspelet började plötsligt några i hallen klappa igång, ni vet, en sån där skön uppklappning för att öka känslan av momentum i matchen. Men uppklappningen kom inte från publiken utan från lagkamraterna på bänken!

Och när Zug gjorde ett viktigt mål i matchen var de tjoande ropen från bänken som ljuv musik. Fan, jag gillar glädje i idrott, det värmer!

 

IBK Dalen – Wibax Patriots (9-3)

Den match jag av helt själviska skäl såg mest fram emot var annars den mellan IBK Dalen och Wibax Patriots. Om ni inte redan förstått det har jag väldigt starka känslor för Dalen, och Wibax Patriots är även det ett lag som jag uppskattat att kika på när jag haft möjlighet. Piteålaget är erkänt starka under försäsongen sett till hur de presterat de senaste åren i Umeåtrakterna.

 

Höjdpunkten

Även om matchen var riktigt bra vill jag ändå säga det att kvällens absoluta höjdpunkt var den pratstund jag och Maria fick med tränare Jonatan Brolin efter matchen. Jag ska inte återge så mycket av vad vi pratade om, men han delade öppet med sig av sina tankar och jag kände mig ungefär som ett barn på julafton som fick höra hans resonemang. Mycket intressant!

Jag passade dock på att fråga Jonatan om han kunde nämna en spelare i laget som gjort en bra försäsong och där valde han Anton Åkerlund, men tillade att det inte beror på de poäng Åkerlund gör. I stället lyfte han fram kvaliteter hos Åkerlund som han liknade med kapten Ketil Kronberg, exempelvis kroppsspråket när han går in i en viktig duell om bollen.

I övrigt lyfte Brolin fram lagets starka försäsong och vikten av att ingen fuskat med träningen och att det märks och ger frukt nu i matcherna. Jag kan bara instämma.

 

IBK Dalen

I kvällens match stod Måns Parsjö-Tegnér i målet och stod för några svettiga räddningar. Ryktesvägen hade jag hört att Måns är sjuk och jag vågar nog hävda att han lät hes vid ett tillfälle där han ropade åt lagkamraterna… Det är förresten nästan lätt att börja ta för givet hur bra Parsjö-Tegnér är, men jag vill ändå lyfta fram Måns som är en oerhört viktig del av laget Dalen den kommande säsongen. Hans lägsta nivå är på en otroligt hög nivå, det är få förunnat!

Jag kan heller inte undvika att gå in på matchens absolut vassaste trio – Patrik Rokka, Jonas Svahn och Ketil Kronberg. Ni känner igen dem redan från slutet av föregående säsong där de prövades en del tillsammans, men nu känns de otroligt samspelta och leker innebandy ihop. Och tolka inte leker som om de spelar lättsamt, tvärtom, jag menar att de får det att se enkelt ut när de gör det SÅ bra! Och de är verkligen SÅ bra!

Jag sa det till Maria på läktaren ganska tidigt att Patrik Rokka kommer bli serverad så många fina ”mackor” (för att använda innebandytermer) av kedjekamraterna Kronberg och Svahn. Patrik har ett fint avslut och jag gillar hur han även nyper till direkt många gånger utan att ge motståndarna chansen att förbereda sig på skottet som kommer. Det ironiska efter min kommentar var dock att matchen slutade med att Rokka stod för totalt fyra assist och noll mål.

 

Några andra spelare som förtjänar att nämnas i Dalen är Markus Lindström som vann många dueller om bollen och som likt backkollegan Henrik Sjöström blixtrar till offensivt emellanåt. Och på tal om Sjöström, han har onekligen ett fint skott, rör sig på ett sätt som gör att lägena uppstår och gör smarta avväganden, men på något sätt hittade han ändå inte riktigt målet. Jag är övertygad om att det kommer komma dock!

Marcus Berglund och Johan Larsson hittade varandra väldigt bra och särskilt Larsson var väldigt spännande att följa – fram till dess att han tyvärr gjorde illa sig i en sammandrabbning med en Wibax-spelare där Larsson sedan tog sig för nacken och sedan inte spelade mer.

Jag har även skäl att återkomma till Mattias Ljunggren. Jag tjatar om att få se Ljunggren skjuta och ikväll fick vi se Ljunggren skjuta likväl som lägga långa bollar till medspelare som nyttjades offensivt. Det jag särskilt gillar är att Ljunggren skapar lägen genom att han rör sig på ett sätt som gör att luckan finns där och att han sedan nyper till utan att tveka – vi pratar alltså inte om sådana där skott där en spelare tar bollen och bara måste skjuta även fastän varenda person i hela arenan ser att det är tokgivet att det kommer gå i täck.

Jag och Maria pratade även om Pär Forsman som spelade forward efter att Larsson fick vila nacken. När vi summerade våra reflektioner efter matchen var vi var båda överens om att vi gillar den smarthet och hårda arbetsviljan som Forsman utstrålar på planen.

 

Avslutningsvis

I Wibax Patriots noterade jag två spelare som särskilt stod ut – Oscar Öberg i målet, vilken grym målvakt han är – ärligt talat är det skandalöst att han suttit på bänken i Umeå – och Erik Nilsson, vilken teknik och snabbhet killen har!

Här känner jag dessvärre att jag behöver runda av kvällens inlägg, men det kommer mer reflektioner och tyckande under helgen så håll utkik och använd er med fördel av hashtaggen #scandic17 på twitter 🙂