Etikett: lycksele

Fullsatt i Lycksele

Av , , Bli först att kommentera 5

Var rätt tom i bollen efter två timmars framträdande i Lycksele. Vid boksigneringen på kvällssidan var jag knappt närvarande i denna värld, men höll ändå god min. Numera har jag svårt att tåla stress, något som tog fart efter stroken 2015 och som förvärrats av min Parkinson.

KentLBrabild Publik2Mindre
Lycksele bibliotek. Jag kåserar om schack och inlandsmän.

Det var trevligt komma hem till Lycksele. Fullsatt, nånstans mellan 80-100 åhörare. Många bekanta ansikten – som jag tyvärr glömt namnen på. Sedan kom det fram folk som jag inte kunde minnas alls, men som hade mycket att berätta om mig. Min ursäkt är alla dessa arbetsplatser som jag under årens lopp passerat och sedan dragit vidare. Om och om igen. Allt bottnade i min oförmåga att stå ut med långtråkigheten. Förmodligen egenskaper som har att göra med min ADHD. Tempo, tempo … Spring Kent, spring!

Det är roligt att framträda i Lycksele. Jag känner mig välkommen, och möter alltid en publik som KAN mina romaner, som minns vad karaktärerna heter, förstår mina skämt – dessutom känner jag mig respekterad. (Något jag sällan gör i kulturkretsarna här i Umeå). Utan att förhäva mig, känns det som jag blivit utsedd till ”stadens officielle berättare” – det visar inte minst publikrekordet som jag innehar på ca 150 personer (Före Torgny Lindgren).

DuvaKatt

Kvällens stora samtalsämne uppstod efter mitt kåserande kring ”Män som spelar schack.” Det handlar förstås om mitt pågående arbete med romanskrivandet om Ester Duva Nilsson. Nya tips, nya berättelser. Hon har onekligen lämnat spår efter sig – tyvärr försvinner spåren emellanåt. Som skolgången, varför hon blev kvar på ålderdomshemmet, när/om hon blev omyndigförklarad. För att inte tala om vad som egentligen drev henne att vara allestädes närvarande: 2000 begravningar, bröllop, dop plus allt annat världsligt. Var det glädjen av att tillhöra en social gemenskap? Att vargflocken som hånade henne, inte kunde komma åt henne inne i kyrkan?

Fredagen den 13:e, otursdagen. Icke. Statistiskt sker det inte fler olyckor fredagen den 13:e än alla andra dagar. Man kan faktiskt ha otur på årets alla dagar. Så det så. Alternativa nobelpriset ska delas ut och en av upptäckterna som kan komma att vinna är att vänster testikel är varmare än den högra. Hur sjutton har man kommit fram till det …

alcohol-428392__340

Moderaterna, våra käcka och modiga frihetskämpar. Nu vill de utvidga individens frihet genom införa söndagsöppet på Systembolaget. Mot bättre vetande. Det är tillgängligheten och tillgången som ökar drickandet. Folk med missbruksproblem kan alltså gå till bolaget sju dar i veckan, istället för sex, och därmed i frihetens namn supa ihjäl sig lite fortare. Samtidigt kan de som är på väg in i ett missbruk, var söndag ta sista klivet in i alkoholismen och därmed kosta samhället miljoner för att förbli nykter igen. Ja se, det frihet det!

För övrigt kastar man en diskus som allra längst när det blåser motvind.

Fakta och fiktion

Av , , Bli först att kommentera 1

Fullt i mina tre rum. Ulf Isenborg ligger i TV-rummet och snarkar på en uppblåsbar säng (liknar mer en flotte), medan Lena sussar sött i mitt sovrum. Har landat efter boksläppet. Under gårdagen var kroppen stel och öm; ryggen värkte och händerna skakade. Åkte upp till Ersboda för att köpa en svart skjorta, men varenda en av de jag provade var ett par nummer för små. Måste kanske besöka en sportbutik och köpa ett tält …

Kent2
Boksläppet på Pilgatan den 5/9 2019. Fullsatt.

Nästa torsdag bär det av till Lycksele. Där brukar brukar det ju alltid komma mycket folk. Men så är det ju också min hemstad och som geografiskt ligger 3-4 mil från Baklandet där fem av mina romaner utspelar sig.

woman-737438_960_720

Kände under framträdandet i torsdags, att jag blivit bättre på den muntlig berättarkonsten. Lärde mig en hel del av Linda Marklund (Burträsk) när vi var ute på turné med våra två berättarföreställningar under åren 2015-2017. Precis som när man skriver en roman, så måste en muntlig berättelse ha en dramaturgisk plan; en resa från A till B, en stegrande spänning och en knorr på slutet. Man lär sig alltid nåt nytt – även på äldre dar.

Har fått alltmer fakta om Ester Nilsson; känd i som Ester Duva. Men fakta i sig berättar ju inte alltid vad som faktiskt hände, vilket gör att jag måste ikläda mig den fiktiva rollen. Vad är mest logiskt? Vilka personer kan ha varit inblandade i händelseförloppet? Hur hårt vågar jag driva mina spekulationer utan göra åverkan på hela storyn? Inte lätt. Dessutom – det som var tänkt bli en kortroman på ca 150 sidor har redan blivit 250 sidor. Men sedan ska jag sätta mig ner och stryka. Dock kvarstår faktum: Någon kortroman lär det inte bli.

Men i första hand är det ”Män som spelar schack” som gäller i höst. Åtta föreställningar kvar. Men det ska gå.

Anteschack
En man som försöker spela schack. Ante på boksläppet.

För övrigt tycks allt som jag lyckas fånga i handen, snabbt ta formen av en flykt.

Utrensning av skräp

Av , , Bli först att kommentera 2

Har städat i dagarna två. Brukar göra så någon gång om året – fast senast jag gick fram mellan rummen som en tornado, var nog för ett par år sedan. Bara att kasta en massa onödiga årsredovisningar från 1999 och tio år framåt, fyllde en container. När de tar eld stiger siffrorna upp genom skorstenen, åtföljda av debet och kredit.

clean up

Jag har en förmåga att spara på papperslappar där jag skrivit ner så väl storartade litterära idéer som totalt värdelösa irrbloss. Nu åkte tio kilo sådana anteckningar ner i sopsäcken. Sedan sorterade jag böcker och efter det flyttade jag runt på saxar, tejprullar, ett trettiotal kablar som tillhört forntiders datorer och mobilkameror. Storjobbet var att i prydliga buntar lägga korrektur och research och allt det som hörde till de romaner jag en gång skrivit. Mest grävande låg i två stora pappkassar och hörde till den refuserade kriminalromanen från 2009. Det var första gången jag bläddrande i korrekturet – och insåg att det faktiskt höll måttet. Men så hade jag intervjuat kriminalare, tekniker, domare, åklagare – allt för att få kläm på hur man på listigaste sätt fick fem Lyckselebor att försvinna.

lycka

Kring ”All världens lycka” (2003) var det inte inte mycket efterforskningar, likaså var det med ”Konungars konung från Baklandet” (2006). Men grunden i de två romanerna byggde ju på True stories. I mina ögon de två bästa romaner jag hittills skrivit.

Då gjordes det betydligt fler eftersökningar vad gällde ”Vedtjuven” (2012) och inte minst självbiografin ”Spring Kent,Spring!” (2016) då jag lärde mig allt om mina sjukdomar och mina tillkortakommanden. Ingen skulle kunna slå mig på fingrarna. 

strategy-1080528_960_720

Inför skrivandet av min kommande romanen ”Män som spelar schack” (Augusti 2019), gjordes minimalt av tekniska undersökningar, då detta är ett slags kammardrama ligger tyngden på vad männen känner, tänker och säger. Inte minst på vad de INTE säger. Då är det inte så noga med hur en rubank fungerar.

För övrigt funderar jag på att gå ut i solskenet och vissla en stump. Om vindarna är de rätta så kan jag kanske få melodin att sväva ovanför mitt huvud.

Män blir sjukare

Av , , Bli först att kommentera 3

Jo, så är det! Män drabbas hårdare av förkylning än vad kvinnor gör. Forskning tyder på att män har en svagare immunreaktion när det kommer till virusinfektioner som förkylningar och influensa. Män har värre symptom och som håller i sig längre. Det verkar vara så att de kvinnliga könshormonerna stärker immunsystemet. Så ni som brukar raljera över hur ynkliga vi män blir av en förkylning, vet nu att det det finns vetenskapliga belägg för att vi helt enkelt blir så vansinnigt mycket sjukare än vad kvinnorna blir. Skriver detta för att få någon slags sympati gällande den svåra förkylning jag lider och pinas av. Orkar knappt hålla mig upprätt, hostar och nyser. Förfärligt värre.

förkyld

Grattis Lycksele till den nya ambulanshelikoptern. Den kommer att rädda många liv. Det vet jag som en gång i livet varit ambulanssjuksköterska i Arvidsjaur. Det var nån gång i slutet av 80-talet. Men då var det ingen ambulanshelikopter jag flög, utan en helikopter som var ansedd för militärt bruk. Det betydde att man fick släpa med sig akutväskor, syrgastuber och allt annat som behövdes för färden till Boden eller Piteå. Efter en av turerna till Boden, vill jag minnas, så rådde det full snöstorm. På vägen hem flög piloten vilse. Just det. Noll sikt. Till slut meddelade han att vi var tvungna att gå ner. ”Nu är min stund på jorden kommen”, tänkte jag och höll fast så hårt jag kunde. ”Jag måste läsa av vägskyltarna”, fortsatte piloten. Vägskyltar? Sakta sänkte sig helikoptern mot marken. Till slut skymtade konturerna av en bilväg. Helikoptern flög fram på ca 20 meters höjd. Om det kommit en bil vid det tillfället, hade vi dött. ”Se där”, sa piloten. Skylten pekade åt vänster och på den stod det (typ) Arvidsjaur 18 km. Så vi flög åt vänster, en bit ovanför vägen, och kom fram med livet i behåll.

För övrigt är det extrapris på ägg. Undrar varför?

Bilder från premiären

Av , , Bli först att kommentera 3

Så var då de två första föreställningarna avklarade: Premiären i Lycksele onsdagen den 6 september och dagen efter på den något större scenen i Väven, Umeå. Både jag och Linda Marklund är nöjda vad vid vi åstadkommit och de positiva reaktionerna lät inte vänta på sig, särskilt de i Lycksele där våra fyra människoöden en gång verkat och levt sina liv. Nästa anhalt med ”Mitt ibland oss” är i Bjurholm – sen lär det droppa in fler bokningar vad det lider.

PremiärLse
Premiären i Lycksele.

Det kom drygt 80 personer och lyssnade på oss i Lycksele. Både i pausen och efteråt var det många som ville dryfta sina minnen kring de livsöden jag berättat om – Valfrid ”Konungen” Johansson och Ester ”Duva” Nilsson. Med de uppgifterna kan jag nog göra en dubbelt så lång föreställning, men så får det inte bli.

I Väven dök det – i hård konkurrens med andra framträdanden – upp drygt 40 personer. Jag kände mig lite ovan vid den stora scenen och fick påminna mig gång på gång att röra mig över hela ytan och söka ögonkontakt med publiken.

Vävenspet17
Stolen – eller tronen – fyllde en viktig uppgift under föreställningen.

Efter båda föreställningarna var jag upplyft av den fina respons vi fick.Så här skev bland annat VK:s recensent: ”Det finns en charm och humor i de fyra berättelserna Kent och Linda delar med sig av. [ …] Det är som att stiga in i ett Sverige där det går långsammare och folk får bete sig på udda sätt.” Väl hemma slog gummiklubban till i min strokeskalle och jag blev tyst och yr. Somnade tidigt.

KentVävenKentstol

För övrigt undrar jag varför jag gång på gång ställer mig på olika scener och håller låda. Det är ju egentligen inte min grej – jag ska ju sitta vid min dator och skriva romaner …

En tur till Lycksele

Av , , Bli först att kommentera 2

Drar snart till Lycksele. Premiär ikväll; då ska jag gestalta Konungen från Baklandet och Ester Duva. Äntligen börjar texterna att sitta – någorlunda. Jag är ju en sådan berättare att jag vill känna mig fri i mitt berättande, vilket gör att historierna blir en aning olika var gång de framförs. Men det får de väl bli. Det är ju inte teater jag sysslar med. Åker iväg nu på morgonen eftersom jag vill hälsa på mor Gunhild och kanske ge henne ett handtag då hon fortsättningsvis har jävligt ont i sitt opererade knä. Det krävs höga doser av morfin för att hon ska orka gå med sin rollator. Knäoperationer är brutala, det sågas och spikas, så det är klart en 82 år gammal gumma får det svårt med att komma på benen igen. Det har ju tagit Zlatan ett halvår att vara på banan igen efter sin knäoperation.

Minns plötsligt en sak från min sjuksköterskeutbildning i Skellefteå i början av 80-talet. När vi läste anatomi och kom till benet och knäet, envisades läraren med att säga ”knädet” – så till den milda grad att vi studerande under en lång tid trodde att knäet hette knädet …

Efter att ha sovit över en natt i Lycksele, bär det av mot Umeå och nästa föreställning – den i Väven 15.00.Som tur är har jag min Skoda Roomster – nu utan ilsket blinkande varningslampor.

Ser genom mitt fönster här på Pig Hill att en vacker höstdag står och väntar därute. Ser fram emot veckan i Saxnäs, då vi ska bo I Ricklundgårdens annex, där folk som fått ett författarstipendium från Norrländska författarsällskap brukar får bo – och med utsikt över Marsfjället ska jag insupa inspiration till fortsatt skrivande. Hoppas även på uppfriskande promenader, lite plockande av kantareller och vackert väder, förstås. Drar mig för att köpa en ny regnjacka, då det skulle vara att ge klartecken till ett rikligt regnande.

_DSC4666

För övrigt ökar spänningen på Koreahalvön dag för dag. Trump utlovar utplåning av Nordkorea, medan Kim Jong-un hotar med sin vätebomb och sina 1,2 miljoner soldater vid den 38:e breddgrad.Kina ligger låg, medan Putin än säger att parterna måste förhandla, än hotar att ett tredje världskrig väntar. Är det någon jag inte litar på så är det judoexperten Putin.

Ester Duva och Konungen

Av , , Bli först att kommentera 1

Gårdagen ägnades åt att fila på texterna till berättarföreställningen ”Mitt ibland oss” som har premiär i Lycksele den 6 september. Det är en föreställning där vi ställer oss frågan: ”Var tog alla original vägen?” Sanningen är att de fortfarande finns kvar oss, men de är kanske inte lika synliga. De finns mitt ibland oss. Jag kommer att gestalta Valfrid Johansson, mannen som trodde sig vara Konungarnas konung som skulle leva i tusen år. 2006 kom min roman ”Konungarnas konung från Baklandet” ut – som baserades på Valfrids liv. Det blir en rejält nedbantad version på cirka 30 minuter, men tillräckligt lång för att beskriva hans märkliga liv.

Valfrid Johansson Konungen

Valfrid Johansson ”Konungarnas konung” född 1904. Uppvuxen på Flakaliden. Död i Åmsele 1987.

Nästa person jag valt att gestalta är Ester ”Duva” Nilsson. Ett märkligt livsöde, som i en ålder av 33 år flyttade in på Lyckselehemmet tillsammans med sina åldrade föräldrar. Hon blev kvar på ålderdomshemmen i Lycksele. Ester sökte sitt sociala sammanhang genom att delta i alla bröllop, dop och begravningar, och bjöd sedan in sig till kyrkkaffet utan att egentligen känna de som var värdar.

Ester Duva2

Ester ”Duva” Nilsson, född 1896 i Öretorp. Död 1985 i Lycksele.

Har nyligen läst Arne Müllers bok ”Stockholm, städerna och resten”. Resten ska syfta på det avfolkade, snudd på bortglömda Norrlands inland (bland annat).Som torparson, uppvuxen i Västerbottens inland, kan jag nicka igenkännande åt Müllers analyser. Idag saknar stora delar av Norrlands inland elementär service som fungerade skola, matvarubutik, apotek, fungerande vårdcentraler (och finns där någon vårdinrättning så saknas det ambulans). Det kan innebära en resa i taxi på 20-30 mil – med en pågående hjärtinfarkt. Det är klart att missnöjet frodas i dessa trakter, och när förtroendet är slut för de etablerade partierna så hamnar allt fler röstsedlar hos det främlingsfientliga SD (som för övrigt skiter i glesbygden).

För övrigt håller jag med Mark Twain som sa: ”Ett gott samvete är ett säkert tecken på dåligt minne.”

BESTÄLL BOKEN! (Endast ett fåtal böcker kvar!)

Konungarnas Konung.cdr

 

Beställ >>>>

 

 

Musik i digitala moln

Av , , Bli först att kommentera 2

”Gläns över sjö och strand, stjärnan ur fjärran …” Julmusik i bakgrunden. Spotify där jag numera har all min musik samlad, i nåt digitalt ”moln” nånstans på nätet. Tusentals låtar, hundratals listor som finns i mitt bibliotek efter år av samlande. Förlorade ju min musikskatt då jag tvingades sälja mina 500 LP-plattor och min Thorens skivspelare hösten 2010 – vid en tid då jag var trasig och pank. Sålde det käraste jag hade för att få ihop till hyran. Så där försvann mina kompletta samlingar av Genesis, Gentle Giant, Camel och Pink Floyd – och mycket, mycket mer. Men så kom Spotify och jag har återfunnit nästan allt av det ”gamla” och funnit mycket nytt, och fördelen är att jag kan lyssna på musiken överallt där jag råkar befinna mig, via mina datorer, min mobil, via mina Bluetooh-högtalare. Men nog saknar jag det där dova knastret från en LP-skiva och att få sitta och bläddra i de ofta så vackra omslagen. Inte minst kunna följa med i texterna. Men numera samlar vi allt i de digitala ”molntjänsterna” – musiken, våra foton, texterna, snart rubb och stubb – och om detta skulle slås ut går allt förlorat, hela vår kulturskatt.

Minne1

Såg igår på TV där de diskuterade vår sårbarhet och hur enkelt det är att slå ut Internet i USA. ”Det är ju bara att spränga sönder kabeln som går längs havsbotten mellan Europa och USA.” Mobilnätet slås ut genom att sabotera G4-masterna. Nu håller man på att bygga ett ”nytt” Internet genom att sända signalerna från 4000 satelliter – vilka skulle bli svårare att ”sänka” då det skulle behövas hundratals robotar som skickas ut i rymden. Så jag lyssnar väl på Spotify så länge det går. Just nu på Pavarottis ”Ave Maria”.

20160315_163208

Knappt två timmar innan Karlsson kommer med sin fina bil för att skjutsa mig till busstationen, för vidare avfärd till Lycksele och dagens boksignering på ICA Supermarket mellan 13.00 och 16.00. Kom förbi! Mina böcker säljs till bra priser: ”Spring Kent, spring!” för 190 kr och övriga för 150 kr.

Ibland kan kroppen bli till ett vidöppet öga som visar all den smärta och oro vi bär inom oss. Korta ögonblick. Livet blir tydligt där det tassar fram genom tillvaron med små, små steg. Detta sker de gånger när vi inte riktigt ryms i kroppens hölje och själen börjat få skavsår. Titta nog, titta förbi, och du ska få syn på en visionär. Så sluts ögat och gömmer allt för världen. Det händer när vi vågar visa oss sårbara. Alternativet är att mura igen själens fönster.

Ögablått

För övrigt finns det ögonblick som brinner, medan andra står stilla och fladdrar lite lätt.

 

Förlora inte språket

Av , , Bli först att kommentera 2

Tillfrisknar så sakta. Det är bra, då jag jag måste var frisk och kry på onsdag. Åker buss till Lycksele och släpar sedan min tunga bokväska till ICA Supermarket, slår mig ner vid ett bord och börjar signera mina böcker. Vi får se om lyckseleborna tar sin chans att köpa en bok eller två inför julen. Som jag skrev tidigare så är det endast andra gången jag signerar böcker. Har tidigare tackat nej, men upplägget i Lycksele verkar bra. Särskilt när Ica är hyggliga att sälja mina böcker, då Lycksele och inlandets sista bokhandel gick i KK för några år sedan. Det är rätt tragiskt att det bara finns bokhandlare i städerna vid kusten – i övrigt finns inget liknande, förutom några boklådor och spridda bokställ i del matbutiker och på mackarna. Men då handlar det ofta om ställ med deckare och thrillers av de stora drakarna. Det skulle gå att finna något system att sälja andra böcker, inte minst de mängder av bra bra litteratur som skrivits i Norrland om Norrland.

Började må illa när jag i morse läste att två sjuåriga (!) flickor i Nigeria försetts med sprängbälten och sedan skickats, likt robotar, in i en marknad där de utlöste sina bomber och dog på fläcken. 17 skadades. Det lutar väl åt att det är extremistgruppen Boko Haram som ligger bakom, eftersom de ofta använder sig av den ytterst fega taktiken att utnyttja kvinnor och barn för att genomföra bombdåd. Sju år … småflickor, barn som spränger sig i luften. ”De kom ut ur en riksha och gick rakt framför mig, utan att visa några som helst känslor”, säger en soldat som var på plats när det small.

NYHQ2015-0203

Hjärntvättade barn av en beväpnad Jihadistisk terrorgrupp – som just specialiserat sig på att kidnappa småflickor, våldföra sig på dem och sedan sälja dem som slavar. Detta är ett av många terrordåd som inte utförs i Europa eller USA, och som därför kommer i skymundan och blir till små notiser i våra tidningar. Drygt 80 procent av extremisternas terrordåd drabbar nämligen muslimer i fattiga länder. Jihadismen är i mångt och mycket en självständig politisk rörelse, som i ”Guds namn” spränger såväl västerlänningar som sina egna i luften – utan att ha egentligt samband med islam. Påminner om 70-talets isolerade vänsterterrorism. De trodde sig stå för den rätta, sanna socialismen – medan ”vanliga” socialister världen runt tog kraftigt avstånd från dem.

orden

Det är oroliga tider. Stollarna får allt mer att säga till om. Trump och Putin håller på att dela upp världen mellan sig, samtidigt som det finns högerspöken i varje mörk vrå. Vi måste förlita oss på språket, för utan det kan vi inte kommunicera och inte heller kritiskt granska det som sker. Med språket kan vi ställa diagnos, vi kan förklara. Kniper vi käft kommer världen att onyanserat glida förbi, samtidigt som vi drabbas av den stora likgiltigheten. Det vore synd mot själva livet. Mot kommande generationer, våra barn och barnbarn.

För övrigt är det så att om en världsbild rasar samman, ändras även ordens innebörd och mening – och dess innehåll går upp i rök.

Bortglömd dialekt

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknade riktigt ordentligt i ottan och kände klart och tydligt att jag hade sovit färdigt. Detta efter två dygn i sängen, omtöcknad av feberyra och med bly i fötterna. Känner mig feberfri, men känslan av förkylningen sitter kvar i form av hosta, nysningar och muskelvärk. Om det är något jag ärvt av min far, så är det att nysa hysteriskt. Från noll till hundra kommer nysningarna, fem-sex på raken och utom kontroll, som ett jävla smatterband. Påminner lite om Prosit, en av dvärgarna. Dagens stora utmaning blir förstås att ta mig till apoteket och hämta ut två av mina mediciner som tagit slut. Det blir ingen bokföring i dag heller, utan riktar in mig på att det får bli ett uppdrag under helgen. Moms in, moms ut.

Ju fler böcker jag skrivit, desto viktigare har det blivit att återfinna min förlorade dialekt. Inte för att jag skriver på dialekt, utan mer för att höra hur mina karaktärer pratar. Lyckselemålet blev liksom utraderat när jag lämnade stan i slutet på 70-talet – och det var ett medvetet val från min sida. Tyckte att jag lät ”bonnig” när jag använde min dialekt. Sedan blev det en hel del skelleftedialekt då jag bodde där i början av 80-talet. I mitt barndomshem talades en blandning av mammas vilhelminamål och pappas lyckselemål – och som det inte vore nog så var farmor uppvuxen en bit utanför Vindeln. Så det är inte alldeles lätt att hitta tillbaka till min dialekt, vad den nu består av?

domherre

Fögla: Köksiken, sjira, sisselskit´n, spittetjet´n, spänningen och rypa, Några exempel. En farbror som var bördig från vilhelminatrakten brukade säga följande om fögla: ”Egentligen finns hä bara två sorters fögla. Tjälatjompen å köttpet´n.” Han sa aldrig vad de hette egentligen men jag gissar på domherre och talgoxe.

För övrigt har jag börjat hurves å frys. Mot sängen.