Om detta varit en stillbild hade de flesta trott att traktorn stått där helt insnöad och knäpptyst. Därför var jag trots kroppens skakningar – beroende på kylan och ett visst mått av sinnesrörelse – tvungen att göra en liten film till hans ära.
True colors
När allt därute är skrikvitt är det befriande att för ett ögonblick släppa greppet om ögats tappar och stavar.
Gomorron!
Moderaterna borde offentliggöra…
….vilka som finansierar deras verksamhet. Reinfeldt har arbetat mycket med att åstadkomma ett system som hindrar att högerns välgörare avslöjas.
Att givarna bara skulle inskränka sig till privatpersoner och att organisationen skulle klara sig och sina omkostnader på det har jag mycket svårt att tro.
Ju ensidigare skadeverkningarna ter sig, desto intressantare blir det att veta. Vilka är det som finansierar partiet och med hur mycket? Vi är många som skulle ge hur mycket som helst för avslöjandet av finansiärerna bakom nedmonteringen av den generella välfärden.
Reinfeldts försäkringar om att inga företag bidrar med några större summor är svårt att kolla när allt är så oerhört väl dolt.
Gomorron!
P.S. Vill du läsa mer om transparens, se även Jan Nilssons blogg.
Geni eller..?
Våra två halvårsgamla kattungar har trots identiskla uppväxtförhållanden utvecklats till helt olika individer. Till exempel så innebär speglandet i vår fotsida sovrumsspegel helt olika saker för de två ynglingarna. Den ena, Pricken är lagom intresserad av den medan Petter ofta sitter på byrån intill och begrundar spegelfenomenet. Och eftersom hela huset nu är grundligt inspekterat verkar han fundera över hur han ska ta sig vidare in i det gäckande rum han ser i spegeln.
Den intressanta slutsatsen av min iakttagelse blir således: Vilken av katterna är smartast? Pricken verkar vara nöjd med den verklighet han lever i men Petter ser ut att vilja gå ett steg längre. Är det geniet i honom som talar när han tar sats och hoppar rätt in i spegeln eller är han helt enkelt korkad?
Apropå speglar fick jag idén till denna blogg när den moderata spjutspetsreportern på TV4 än en gång rapade upp den numera cementerade versionen om de politiska alternativen i dagens politik. Sossarna ska gubevars mötas i huvudstaden för att brainstorma om partiets framtid efter "katastrofvalet", och det måste naturligtvis kommenteras. Reportern drog den oneliner han så ofta upprepat både under valrörelsen och efteråt: Moderaterna drivs framgångsrikt som ett företag med MUF-herrarna Reinfeldt, Borg och Slingmann i spetsen, och det är det genidrag som gjort att folk äntligen getts något begripligt att relatera till. Tyvärr är detta inte det recept som (S) ens bör försöka kopiera. Nej, det blir nog svårare för dem att bila upp den sekelgamla cement som utgör själva fundamentet för deras politik. Trots allt måste de ändå göra som moderaterna och bygga något som åtminstone framstår som nytt. Men att efterapa dem och satsa på en torpargrund som endast vilar på ett begränsat antal plintar finns förhoppningsvis inte på deras karta. Det bör räcka med att bila bort något decenniums bristfälligt armerade betonglager och göra en ny modernt förankrad gjutform, tricket är nämligen att formen ska tilltala betraktaren. Det ska bli intressant att följa den bild av återuppbyggnaden som presenteras i media framöver.
Till slut får de förmodligen göra som katten Petter och söka de nya horisonterna i sin egen spegelbild…
Gomorron!
Rumble of the Kings
Upptäckte just att denna natt som jag tidigare önskat skulle bli god inte längre kommer att gå i godhetens tecken. Reprisen på kampsportsgalan på TV pågår ända till 03.55, då brukar natten vara över för min del.
Men missa denna gala – tror inte det!
Lite perspektiv på enformighet
fick jag i morse när jag inventerade veckans djurspår längs de småvägar som genomkorsar våra marker (jag gör en sväng varje fredagsmorgon nuförtiden). I ett litet grustag fick jag plötsligt syn på uppgrävd sand i snön. Nyfikenheten fick mig att tillfälligt lämna värmen i bilen för att se vad som förorsakat grävningen. Som jag redan hade misstänkt var det en räv som hittat en matbit under den täckande snön och sanden (infälld bild). Lukten från nedgrävda älgben hade fått en hungrig räv – som förmodligen blivit hjärtligt trött på sorkdieten – att krafsa sig igenom det tunna tjällagret för att få lite variation i matsedeln.
I detta perspektiv är det inte så farligt att åka de tre milen till Pizzeria Michelangelo i Bjurholm och hämta en Antonio-pizza. Variation i maten vitaliserar sinnena för oss alla…
Apropå DO och HK
Jag tror att problemet för DO har sin grundorsak i den genuina svenska främlingsfientligheten. Vi tror att det räcker med att inrätta ett särskilt statligt verk för att skapa att alibi – både inför oss själva och omvärlden – för vår nattståndna "svenskhet". Och när sedan denna konstlade myndighet inte kan leverera (på grund av vaga lagskrivningar och medelålders vita rasister i domstolarna) är det inte så konstigt att de får på pälsen av högerpopulister i borgerliga media, denna gång Hanne Kjöller i DN. Tyngdpunkten i hennes kritik ligger som vanligt på kostnaderna i myndigheten, men vad f-n ska myndighetsledningen ta sig till när själva grunden för verksamheten – att det måste finnas lagrum att tillgå när ärendena äntligen är klara att föras vidare – inte står till buds? Det kanske vore ärligare av Katri Linna att avgå än att famla bland dyra konsulter, men det är inte troligt att det skulle förändra villkoren för DO särskilt mycket.
Om den politiska viljan fanns att seriöst sänka diskrimineringsgraden i landet skulle det dessutom inte inrättas ett speciellt ombud för människor som känner sig diskriminerade. Det måste nämligen till åtgärder av en helt annan dignitet för att avkaffa den grund varpå vår främlingsfientlighet vilar.
Gonatt!
Multitasking
Det blir allt svårare att koncentrera sig på en enda begivenhet på kvällarna. Just nu upptas jag av fyra fixpunkter, varav tre är TV-program: Idol, störtloppet för damer och fotbollsmatchen Lazio-Inter i Serie A. Till råga på allt kan jag inte låta bli att ha Bob Hanssons sjungande skånska prosa i IPhonens hörlurar. Ibland får jag för mig att anledningen till att jag hela tiden måste ha flera saker på gång beror på skräcken för att plötsligt dö.
Men förklaringen är nog mer prosaisk – hoppsan nu gjorde Lazio mål! – jag är helt enkelt uttråkad. Livet är så förbannat klart; ungarna är utflugna, morsan och farsan är borta, jag har provat det mesta i yrkesväg och lever ett lugnt och lyckligt liv. Kan det verkligen vara så att det är det sistnämnda som är problemet?
Ett turbulent liv där stor frustration blandats med många egotrippande verksamheter har avlösts av en kravlös tillvaro där kickarna kommer från musik, böcker och TV-program. Är det sånt som ska få dominera tillaron framöver eller finns det någon meningsfull sysselsättning även för en som anser sig ha "gjort allt"?
Förresten, jag har fortfarande fyra grejer som distraherar mitt spretande medvetande just nu trots att jag även bloggar. Bob Hansson får nämligen tillfälle att vila sin skrovliga stämma. 😉
ATG i Ukraina
Upptäckte av en händelse att ATG satsar stort i Ukraina. Den lilla staden Kirovohradska som ligger på den vida slätten mellan riksvägarna M13 och H14 någon mil sydväst om Kirovograd ståtar med denna travkiosk. Många svenska orter vore överförtjusta om de fick upplåta en lokal av den här magnituden till ATG. 😉
Flex in absurdum
Vad är det som gör att allt ska flexas nuförtiden? Är det möjligtvis den obetvingliga "globaliseringen" som fått Sverige att bli mer kontinentalt när det gäller att hålla förutbestämda tider? Jag har för mig att det här landet tidigare varit ett föredöme ifråga om att hålla tider – ibland in absurdum – alltså både i tid och otid.
I morse kändes det som om vi var statister i en TV-parodi om avregleringen av tidshållandet i landet. Sverige är trots allt det mest avreglerande landet i klassen. Och morgonens debacle när jag skulle ta tåget från Nordmaling till Umeå gav både syn för sägen och var tyvärr ingen filminspelning, det var verklighet.
På Nordmalings Resecentrum lyste det med ljusblå bokstäver på displayen när jag kom in i hallen: Ny tid 07.18. OK tänkte jag, tre minuter – vad är det i ett liv? Men den avvikande blå färgen varslade ändå om att något gått snett även för våra norrtåg idag. Men så när högtalarrösten meddelade "Tåg från Örnsköldsvik C mot Umeå Östra ankommer strax på spår 2" tog jag ändå med viss förväntan rulltrappan ned till perrongen. Väl nere sprakade det dock till i högtalaren igen och rösten talade om att tåget var försenat och skulle komma kl 07.18! Strax efter detta kom ytterligare en tidsangivelse: Tåget ankommer 07.20. Några minuter senare sprakade det till igen: "Tåget från Örnsköldsvik C mot Umeå Östra ankommer 07.25" och efter ytterligare någon minut kom meddelandet att tiden ändrats till 07.30 jämnt.
Då gav jag upp och tog som så många gånger tidigare bilen de fem milen in till jobbet för att i min tur (oanmält) flexa in en halvtimme för sent…
Gomorron!
Senaste kommentarerna