En helvit tripp

Av , , 4 kommentarer 7

Skulle inte det här gå att sälja? Ja, så krasst tänkte jag när vi gled genom den snöglaserade skogen på väg till Bjurholm. Vissa sträckor erbjuder så fantastiska vyer att till och med en garvad nordskandinav som undertecknad blir tårögd av hänförelse. Vad skulle då inte en turist från låt oss säga Sydtyskland, Holland, Belgien, Danmark eller varför inte Saudiarabien som aldrig sett annat än grönska och sönderbränd växtlighet tycka om denna vidunderliga natur? Varför bygga ispalats när allt redan finns på plats?
Det handlar ju till slut enbart om förpackning. En mycket välplanerad resa med stor portion lyx i boende och mat kombinerat med ett dagligt program där åkturer i minibuss eller på skoter ingår. Resorna skulle naturligtvis marknadsföras som extraextra exklusiva. Merförsäljning kan dessutom ske om man kombinerade åkturerna med visningar av fullt beboeliga men tomma hus i halv- och heltomma byar som passeras.
Jag menar, istället för att pytsa ut EU-miljarder till alla de tusentals vindskydd, vandringsleder, spångningar och kurser i glesbygdsöverlevnad som inte gör annat än konserverar människor här ute kunde man väl för f-n med dessa pengar ta vara på det som redan finns och med bibehållet självförtroende försörja sig på det. För tro mig, det finns inte mycket på denna planet som slår en snövinter i Norrland! Den behöver bara logistiseras på ett professionellt sätt.
På tal om färger – är jag blåögd…

 

Vitt, vitt, vitt

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är vitare än f-n ute just nu. Och i morse var det om möjligt ännu vitare när luften kristalliserats och ett tunt, tunt snöfall gled ned mellan de snötyngda träden. Egentligen var det nedsinglande froststjärnor jag ville fotografera eller rättare sagt dokumentera, men fick nöja mig med den stationära vitheten.

Och så min gamle kämpe som skickar dubbla signaler i den 25-gradiga kylan – munnen är glad men i ögonen kan man skönja ett visst mått av oförstående.

En grå framtid?

Av , , Bli först att kommentera 4

Dagen började med en intervju i Nyhetsmorgons som gick i grått och avslutades nyss med att Gokvälls designguru pushade ör det grå i tillvaron. ”Nu är det slut både med skarpa färger och svart och vitt, nu är det grått som gäller”, sa hon. Vilket timing, tänkte jag; sossarna har fattat trenden och redan valt en grå ordförande. Det våras för gråsossarna. Intervjuoffret i Nyhetsmorgon var den nya sosseledaren Löfven som visade sig vara precis så färglös som jag hade förväntat mig. Han har ingen starquality direkt, men svara på frågor det kunde han. Journalister av den klenkalibriga typ som häckar i tvrutan ska alltid – på grund av tidsbrist mellan reklaminslagen – ha svaren i svart eller vitt, men Löfven vägrade bli fintad. Han gav de gråmelerade svar han ville och ignorerade försöken från journalisten att svara kategoriskt. Han var varken för eller emot nånting egentligen utan gav resonerande svar, hela tiden med en ideologisk botten. Det räcker nog för de flesta, vilket i sin tur innebär att högerpressens dödförklaring av ett rättvist samhälle var betydligt överdriven.
Jag hade nästan gett upp hoppet om detta under det senaste årets bevakning av Håkan Juholts svanesång.

Naturen är pausad

Av , , 4 kommentarer 10

Minus 32 grader och en natur svept i dödliga kristaller. Så känns det när jag höjer min morgonimmiga blick från vår kvarlämnade sprittermometer i fönstret på baksidan av huset. Idag känns det väldigt påtagligt som om någon "pausat" naturen. Gårdagens födelsedagsglädje smolkades av att det låg ett döende rådjur under vår småfåglellärken.
Köldknäppen förvandlade mig till Naturens obarmhärtiga medbrottsling när jag inför Kung Bores osäkrade vapen tvingades osäkra min egen tolva och avliva den lilla råbocken. Empati är inte naturens bästa gren.
Gomorron!