Igår valdes jag av medlemmarna på Liberalerna Umeås årsmöte till ny gruppledare. Nu är siktet ställt framåt och jag är optimistiskt till att vi nu kan börja bygga grunden för en fungerande organisation tillsammans med kommunföreningens styrelse med den nyvalda ordföranden Badro Laajab.

Som gruppledare kommer jag nu att ägna mycket tid åt att tillsammans med fullmäktigegruppen skapa en strategi och vision för det politiska arbetet, huvudsakligen baserat på vårt valmanifest, som idag saknas. Det här var ett arbete tidigare gruppledare Björn Kjellsson påbörjade 2021 den tid han var gruppledare tills han en kort tid senare gick bort. Vi ska nu fortsätta detta arbete i Björns anda och med den ideologiska kompass han förespråkade partiet att ha. 

Jag bifogar pressmeddelande i sin helhet som skickades ut igår kväll efter Liberalerna Umeås årsmöte. Några fler kommentarer utåt kommer jag inte att göra angående bytet av det yttersta ledarskiktet i partiet lokalt.

Pressmeddelande Liberalerna Umeå 18 februari 2024

Under söndagen arrangerade Liberalerna Umeå det årliga årsmötet. På mötet beslutade medlemmarna att enhälligt välja Badro Laajab till ordförande för lokalföreningen och Hanna Lundin Jernberg till ny gruppledare för partiet med säker majoritet. 

För ett parti som tror på meritokrati är det ett styrkebesked med två kompetenta kandidater till lokalföreningens topposition. Jag är stolt över att vara medlem i samma parti som Hanna och Maria och ser fram emot att jobba tillsammans med den nyvalda gruppledaren för Umeås socialliberala parti, säger Badro Laajab ordförande Liberalerna Umeå.

Efter gruppledarbytet ser vi att Maria Lindvall, en politiker med lång erfarenhet, kommer att bidra med sin kompetens inom de sakfrågor som Liberalerna ska driva. Hennes medverkan i fullmäktigegruppen ser vi fortsatt positivt på. 

Jag har lovat Liberalernas medlemmar på årsmötet att skapa nya strukturer för att öka transparensen och bygga tillit mellan medlemmar, föreningsaktiva och förtroendevalda. Det är ett löfte jag tänker hålla, säger Hanna Lundin Jernberg, gruppledare Liberalerna Umeå.

Umeå kommun står inför stora utmaningar, inte minst när det gäller skolan, bostadsmarknaden och socialtjänsten. Socialdemokraterna har styrt Umeå kommun alldeles för länge och nu kommer vi arbeta för att presentera ett liberalt alternativ till 2026 med både hjärta och hjärna i politiken. 

För ytterligare information kontakta:

Badro Laajab

[email protected]

Hanna Lundin Jernberg

0702067081

[email protected]

Välkommet besked igår av regeringen och SD att man gett i uppdrag att reformera den statliga barn- och ungdomsvården som drivs av myndigheten Statens institutionsstyrelse, SiS. Jag vill först säga att jag tycker att det  är verkligen helt makalöst vad mycket regeringen åstadkommit hittills under mandatperioden. Jag känner en stolthet att ingå i en regering som gör verkstad av det som väljarna gav oss mandat att göra. Precis som en regering ska göra.

Liberalerna har under lång tid drivit frågan om att reformera SiS så det är glädjande som partiföreträdare att se det bli verklighet.

Så nu kommer en utredningen göras som ska föreslå en reformerad verksamhet, för en trygg och kvalitativ vård för de barn och unga som placeras inom den statliga ungdomsvården. Utredningen ska presenteras i april 2025.

Utredningen ska bland annat:
– Analysera orsakerna till bristerna i vårdkvaliteten.
– Analysera och föreslå vilka kärnuppdrag verksamheten ska ha.
– Analysera hur kompetensen och lämpligheten hos all personal kan
säkerställas
– Föreslå ett nytt namn på myndigheten

Jag vill dock höja ett varningens finger. Jag hoppas nu att det inte blir en ny myndighet med samma innehåll men med ”nytt namn” som presenteras våren 2025. Grejen är den att jag tror det inte är så enkelt som att reformera endast den statliga ungdomsvården. Vårdkedjan bestående av kommunernas och regionernas barn- och ungdomsvård (BUP) behöver också reformeras. Allt hänger ihop.

Sedan är det så här. Jag kan delvis dela bilden av att SiS får oförtjänt mycket kritik då hela barn- och ungdomsvården fallerat. Kommunerna och BUP ska ha sin beskärda del av kritiken också. Allt handlar inte om SiS och att det är SiS fel. Lagstiftningen har halkat efter överallt. SiS, HVB-hemmen, BUP – INGA av dessa aktörer har en lagstiftning och ett uppdrag som täcker upp det som en modern barn- och ungdomsvård behöver täcka. Lagstiftningen som reglerar dessa aktörers befogenheter behöver bli mer elastisk. Om kommunerna och BUP hade möjlighet att göra sina uppdrag bättre och initierat insatser i rätt tid så behöver ungdomar inte ens hamna på SiS. Därför behöver man se till helheten och hela vårdkedjan.

Mina tankar går i detta till om det kanske bästa av allt är att förstatliga hela barn- och ungdomsvården, både den kommunerna ger och regionerna genom BUP samt SiS. För att få det här omtaget som man menar behövs. På så sätt kan man även få en mer jämlik och rättssäker vård i hela landet, något som exempelvis små kommuner har svårt att lyckas med i jämförelse med en stor kommun.

Jag kommer skriva mer om detta. Fortsättning följer!

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson gick ut hårt i onsdagens ”P1 Morgon”. Inte bara pekade hon ut Olof Palme som näst intill invandringskritiker, hon hyllade också Miljöpartiet för dess omläggning till att acceptera en stramare migrationspolitik.

Det här måste vara höjden av falskhet och hyckleri av ett allt mer desperat Socialdemokraterna. De försöker skriva om historien där de påstår att de alltid stått för en stram invandringspolitik. Tänk alla år av brunsmetande som Socialdemokraterna påfört oss andra partier som modigt talat om att det behövs en reglerad invandring. Nu hoppas jag att svenska medborgare en gång för alla ser igenom Socialdemokraternas lögner och påståenden.

Citerar nedan en intressant ledartext från DN i lördags ”Så här talade S om invandringen fram till 2015”:

● ”Mitt Europa bygger inte murar.” – Stefan Löfven på ”Refugees welcome”-manifestationen i Stockholm, september 2015.

● ”Tillfälliga uppehållstillstånd ökar osäkerheten.” – Stefan Löfven, maj 2015.

● ”Det finns ingen väg tillbaka i den meningen att man kan säga att nu stänger vi in oss och stänger våra gränser och låtsas som om det här inte finns. Då är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat.” – Morgan Johansson, maj 2015.

● ”Sverige är ett rikt land. Om människor måste fly för sina liv ska vi hjälpa dem.” – Stefan Löfven, augusti 2014.

● ”Det riskerar naturligtvis att gynna Sverigedemokraterna.” – Magdalena Andersson efter att M valt att presentera kostnaderna för flyktingmottagandet, augusti 2014.

● ”Jag är väldigt rädd för att han spelar Sverigedemokraterna i händerna.” – Margot Wallström efter att Reinfeldt, i sitt ”öppna era hjärtan”-anförande, talat om höga kostnader för det svenska flyktingmottagandet, augusti 2014.

● ”Vi står upp för en generös och reglerad asyllagstiftning.” – Socialdemokraterna i SVT:s väljarbarometer, våren 2014.

● ”Alla förstår ju hur galet detta är. Det var väldigt olyckligt. I Sverige har vi en asylpolitik som grundar sig på en individuell rätt.” – Stefan Löfven, som också anklagar Billström för att ”fiska i grumliga vatten”, februari 2013.

● ”Nu har man pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck. De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som ’flöden’ och ’volymer’. Det är oanständigt.” – Stefan Löfven, februari 2013.

● ”Migrationsminister Tobias Billström lånar SD:s retorik när han skriver att han vill skärpa kraven på invandrare.” – Veronica Palm, augusti 2008.

● ”Vi gör inte så, därför att människovärdet kan inte beräknas på det sättet.” – Marita Ulvskog sedan S i Bromölla velat beräkna vad integrationen i kommunen kostar, januari 2008.

Apropå nyheten om att drogfynd gjorts på toaletterna hos fyra olika partier (inklusive mitt eget) på sina riksdagskanslier under veckan.

Bifogar i länk nedan ett äldre favoritklipp med den tidigare socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström som är för frivilliga drogtester. Själv vill han dock inte göra ett när P3 Nyheter frågar honom i klippet.

Det här är min högst personliga åsikt och jag har i många år tyckt att det vore intressant att drogtesta hela riksdagen med dess ledamöter och se vilket utslag det ger. Om det i praktiken skulle funka är tveksamt då det förmodligen skulle generera ett motstånd till ett sådant test, precis som för Thomas Bodström i klippet. Men varför ska man inte kunna drogtesta riksdagen som arbetsplats om man kan göra och gör det på andra arbetsplatser? Det ligger någonting i det att man inte kan ha anställda och/eller förtroendevalda som knarkar samtidigt som man styr och reglerar livet för landets drygt tio miljoner invånare, precis som en medlem i Liberalerna skriver i en insändare i Dagens nyheter.

Länk till klippet: https://www.youtube.com/watch?v=b-3Yl9TRk7E&t=12s

Trevlig helg!

Senaste veckan har det bland annat i mediebruset varit fokus på att överbefälhavaren Micael Bydén och ministrar gått ut till svenska folket att det kan faktiskt bli krig i Sverige. Det och att svenskarna behöver förbereda sig.

Efter det kom en tsunami av kritik mot regeringen och ÖB Bydén om att detta var opassande, överdrivet, skapade rädsla etc…!

ÖB Bydén och regering har ansvar över att informera svenska folket om beredskap och läget i omvärlden. De gör de helt rätt i. Är du förberedd på en kris? Vare sig om Sverige dras in i krig eller om elen blir utslagen eller hela samhället drabbas av en massiv cyber-attack?

Mest sannolikt inte och där räknar jag in mig själv i den skaran. Så jag tackar för informationen från de som har koll på säkerhet och beredskap och kommer preppa och ta ansvar för mig själv om något händer. För jag vill väl inte vara en belastning för samhället om något händer? Istället vill jag se till att jag klarar mig. Jag suckar över konspiratörer som menar på att ÖB Bydén längtar efter krig eller att det handlar om ”pengar och makt” för regeringen. Vad håller dessa röster på med?

Och hur är det fatt med beredskapen i Umeå? Tack och lov har frågan varit uppe i kommunfullmäktige flera gånger från oppositionshåll. Bland annat min partikollega Anders Norqvist (L) är duktig på att interpellera om detta. Förra året stötte jag på en person som jobbar på Länsstyrelsen som berättade för mig om hur inte så bra beredskapen är här i Umeå-regionen… oroväckande.

Avslutningsvis. Gemene svensk lever i godan ro trots krig, inflationskris etc, och åker lugnt och stilla på charter till Thailand eller Mallorca utan att bry sig. Att sticka huvudet i sanden är vi bra på. Därför tycker jag att det är bra med uppfriskande uppmaningar från regering och försvaret om hur verkligheten förhåller sig.

Skönare att ta semester istället för att preppa hemma i fall att krisen kommer?

Igår hade företrädarna för Alliansen i Individ- och familjenämnden en gemensam debattartikel publicerad i VK.

Här följer debattartikeln i sin helhet:

Individ- och familjenämnden i Umeå kommun fattade den 20 december ett betydande beslut angående ett omfattande besparingspaket, motiverat av nämndens påtagliga budgetunderskott och brist på personal.

Beslutet innebär bland annat förändringar av servicenivåerna inom funktionshinderomsorgen, inklusive byggandet av tvåplansgruppbostäder, avskaffade matsubventioner, daglig verksamhet för personer utan beslut samt insatserna kontaktperson och ledsagning. Vidare inkluderar beslutet att samordna personalen och låta dem arbeta på flera olika gruppboenden.

När politiken ska ta stora och ingripande beslut som påverkar många är det oerhört viktigt att inkludera de intresseorganisationer som berörs av besluten. Det är därför både olyckligt och obegripligt att ingen samverkan skett med funktionsrättsorganisationer vilket strider mot rättighetslagstiftningen LSS och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Därför yrkade vi från allianspartierna i nämnden på att ärendet skulle återremitteras. En återremiss skulle ge tid till både samverkan med intresseorganisationer och för att komplettera ärendet med en fördjupad risk- och konsekvensanalys. Allt detta bidrar till att beslutet får en ökad legitimitet vilket är en grund för att kunna genomföra nödvändiga förändringar.

Vidare anser vi att lokala upphandlingsalternativ kan bidra till att lösa bristen på LSS-boenden. Tyvärr avslogs samtliga alliansens yrkanden av Socialdemokraterna.

Genom att omfamna alternativa driftsformer menar vi kan nämnden uppfylla sitt grunduppdrag och tillhandahålla insatser för dem som behöver LSS. Det är anmärkningsvärt att trots att det finns färskt underlag från förvaltningen som stödjer detta inkluderades det inte i beslutsunderlaget till politikerna i nämnden. Det var inte förrän kommunjurist kontaktats som nämndens ledamöter fick ta del av dokumentationen från diariet (!).

Socialdemokraterna envisas med att allt ska skötas internt och förblindas av ideologiska skygglappar i stället för att se behoven hos dem som idag har LSS. Arbetet i nämnden försvåras och det är förvånande att majoriteten inte prioriterar dialog och samverkan med berörda intresseorganisationer, särskilt efter att ha avvisat alliansens förslag om återremiss.

Det är mycket oroande att hela besparingspaketet har pressats fram under tidspress av en stressad förvaltning utan tillräcklig dialog med berörda parter. Vi kan inte nog betona vikten av att inkludera intresseorganisationer i beslutsprocessen, särskilt vid stora och ingripande beslut. Sedan beslut togs i december har kritiken från Föreningen unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB) inte låtit vänta. Reaktionerna på att kommunen inte aktivt involverat dem är starka. Med all rätt.

Individ- och familjenämndens verksamheter påverkas starkt av det som sker i vår omvärld och kostnadsökningarna har varit mycket omfattande under året som gått. Kommunledningens krav på besparingar i nämnden kan ifrågasättas, men vi kan inte nog betona att det är Socialdemokraterna som styr kommunen och sätter ramarna, inklusive för individ- och familjenämnden.

Detta bör hållas i minnet inför det kommande valet, då kommunmedborgarna har möjlighet att omvärdera vilka som har ledarskapet över kommunen. Detta är avgörande för att säkerställa en mer hållbar och ansvarsfull förvaltning av nämndens verksamhet.

Hanna Lundin Jernberg (L)

vice ordförande

Igor Hell (M)

ledamot

Alireza Mosahafi (M)

ledamot

Veronica Kerr (KD)

ledamot

Lars Ove Renberg (C)

ersättare

Individ- och familjenämnden beslutade i onsdags om bland annat förändringar inom funktionshinderomsorgen för att klara nämndens uppdrag. Detta utifrån den ekonomiska situationen och bristen på personal. Rent konkret handlar det bland annat om byggande av gruppbostäder i två plan, slopade matsubventioner, daglig verksamhet till personer utan beslut samt insatserna kontaktperson och ledsagning. Det handlar även om att samplantera personalen och att de ska arbeta på flera olika gruppboenden.

Företrädare för funktionsrättsorganisationerna, Abbas Haghjo och Lena Renlund från FUB riktar framför allt kritik i artikel i Folkbladet mot att de inte har blivit aktivt involverade. Det förstår jag verkligen.

I stora och ingripande beslut är det oerhört viktigt att inkludera intresseorganisationer som berörs av besluten. Jag ser därför allvarligt på att ingen samverkan skett med funktionsrättsorganisationer – vilket jag håller med Abbas Haghjo om – måste ses som ett brott mot rättighetslagstiftningen LSS och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi som tillhör Alliansens partier i nämnden (L, M, KD och C) yrkade på återremiss som skulle ge tid till både samverkan med intresseorganisationer samt komplettera ärendet med en fördjupad risk- och konsekvensanalys. Vidare ansåg vi att genom att utforska upphandling av alternativa driftformer lokalt så kan bristen på t ex LSS boenden avhjälpas. Genom att bejaka andra alternativ kan nämnden klara sitt grunduppdrag och infria löften till de som idag har LSS.

Såklart avslog Socialdemokraterna med ordförande i spetsen våra yrkanden. Vi tycker att det är beklagligt för de som drabbas värst av besluten, det vill säga våra brukare. S var dock snabba med efter att ha hört vårt återremissyrkande om att yrka på ett eget tillägg i sitt eget förslag – att dialog ska föras med berörda intresseorganisationer om besluten som nämnden tagit. Som om det skulle vara plåster på såren. Och hur schysst är det? Att ta beslut först och sedan prata med dem det berör.

Hela det här ”besparingspaketet” har pressats fram på kort tid av en stressad förvaltning och tid har inte funnits att ha dialog med dom det berör. Det jag har med mig från att ha läst bland annat en master i ledarskap och organisation på universitetet och där jag studerat en hel del projektledning är att man alltid ska involvera intressenter tidigt i processen. När man inte gjort det har vi politiker har ett ansvar och möjlighet att bromsa upp, vilket vi i Alliansen yrkade på.

Jag vill säga till alla politiker som sitter på högre ort i kommunens ledning att låta bli att pressa individ- och familjenämnden mer. Nu är vi alltså inne på skelettet på nämnden och naggar, för att få en ”ekonomi i balans” beordrad av kommunledningen. I själva verket är nämnden underfinansierad sedan många år och har behövt tillskott i sin budgetram.

Men det är S som styr kommunen och sätter ramarna. Som man bäddar får man ligga, som man brukar säga.

Igår hade jag och två ungdomar från Liberala ungdomsförbundet en debattartikel publicerad i Folkbladet som handlar om att Umeå behöver ett ungdomsfullmäktige.

Nedan kan du läsa debattartikeln i sin helhet:

I dag behövs det fler sätt för att möjliggöra efterlevnad av barnkonventionen där det är tydligt att barn och ungdomar har rätt till demokratisk delaktighet. Många kommuner i Sverige har inrättat ungdomsfullmäktige där unga får en möjlighet att lyfta sina ideér och förslag på vad de vill förändra, förbättra och utveckla i sin vardag och framtid. En skulle kunna säga att detta är helt enligt Barnkonventionen.

Syftet med ungdomsfullmäktige är att skapa möjligheter för unga i en kommun att på ett demokratiskt sätt få framföra sina idéer till lokala politiker och genom dem kunna lyfta ungas frågor, så att dessa får en central roll i kommunpolitiken. Syftet är också att öka ungas inflytande och lust att vara delaktiga i att skapa sin framtid i sin kommun, vilket skapar en grund för ungas intresse för politik och arbete med demokratiska former.

Vi tycker därför att Umeå kommun bör följa efter andra kommuner som inrättat ungdomsfullmäktige och göra samma. Att unga får ta del av den demokratiska processen i Umeå kommun bör anses vara en frihetsfråga och att Umeås kommunpolitiker vet vad ungas behov och prioriteringar är. Hur ska Umeå kunna bli en stad för även unga om inte politikerna vet vad unga tycker? Det är viktigt att inte glömma bort att de beslut som politikerna tar också påverkar unga och då är det rimligt att faktiskt lyssna på dem. Detta skulle även ge en större tilltro från unga till politikerna vilket vi inte bör underskatta.

Idag ser vi även en ökad hopplöshet hos unga för framtiden och enligt en aktuell rapport från Ungdomsbarometern har antalet ungdomar som känner hoppfullhet inför framtiden minskat och allt fler unga upplever att de har sämre möjligheter att påverka sitt liv – på både kort och lång sikt. Vi behöver därför ge makt till den unga generationen att skapa en framtid som inte bara den äldre generationen ska leva i.

Att låta unga vara delaktiga och utveckla vår kommun är en garant för att vi bygger det Umeå kommun som våra invånare vill ha både nu och i framtiden. Detta kanske kan få unga att inte bara känna mer hopp inför framtiden utan också ge motivation till unga att engagera sig politiskt. Inrätta därför ett ungdomsfullmäktige.

Amanda Asplund, Liberala ungdomsförbundet Västerbotten

Linn Danell, Liberala ungdomsförbundet Västerbotten

Hanna Lundin Jernberg (L) ledamot i Umeå kommunfullmäktige

Igår var det en mycket bra insändare i VK skriven av tre politiker i Tekniska nämnden där min partikollega Urban Wikman (L) är en av dessa.

Så här skriver dessa tre:

Måndagen 27/11 beslutade Umeå kommunfullmäktige i ett ärende om extra tilldelning av medel för att motverka gängkriminalitet. Detta genom att tilldela några av kommunens nämnder sammanlagt ytterligare 58 mkr, för att omedelbart kunna agera.

Saken motiverades med och rättfärdigades av larmrapporter kring att kriminella nätverk i narkotikabranschen håller på att få fäste även i Umeå. Något vi i Umeå hittills varit relativt förskonade ifrån.

Med detta beslut ville fullmäktige skicka en viktig signal om att vi tar detta på allvar och agerar snabbt genom att växla upp arbetet med projektet ”Umeå växer tryggt och säkert”.

Trots en ovanlig och snabb beredning av detta, ställde sig fullmäktiges alla partier bakom förslaget, att i enighet besluta om att ta en extrabudget och skjuta till ytterligare 58 miljoner för nästa år att användas i detta arbete.

Detta trots att fördelningen av extra medel mellan olika nämnder väckte en hel del frågor. Exempelvis att vissa nämnder med stora prognostiserade underskott för 2023 skulle få stora tillskott, medan andra nämnder, till exempel för kultur och fritid bara skulle få en bråkdel, trots deras viktiga roller i brottsförebyggande arbete.

Beslutet säger inte vad nämnderna skall göra men att de extra resurserna skall användas till att förstärka kommunens insatser mot de kriminella nätverken.

När saken hanterades i tekniska nämnden den 30/11, valde majoriteten att lägga 10 av de 14 mkr som nämnden fått i extraanslag på matinköpen. Endast tre partier opponerade sig, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna. Centerpartiet ville återremittera ärendet för att bereda ett nytt förslag, som kan härledas till fullmäktiges beslut, samt projektet ”Umeå växer tryggt och säkert”. Alltså det projekt som växlas upp för att snabbt agera på den oroande situationen.

Självfallet är mat och måltidsservice viktigt, men, att hantera effekterna av skenande livsmedelspriser genom att besluta något som skall se ut som ett åtgärdspaket mot kriminella nätverkens etablering i Umeå är inte rent spel. De unga som riskerar snärjas in i de otäcka nätverkens garn förtjänar något betydligt mer träffsäkert.

Fredrik Rönn (C), Urban Wikman (L), Johan Stål (V)

Mina egna reflektioner:

Som politiker behöver vi verkligen vara på tårna här i nämnderna så att de här pengarna nämnder fått som är öronmärkta för satsningar mot gängkriminalitet inte går in i ”de svarta hålen”. Pengarna ska användas rätt och korrekt precis som Rönn, Wikman och Stål säger för det ändamål de är avsedda för, inte för att täcka upp långsiktiga underskott i diverse nämnder.

Fortsättning följer!

Igår var det en artikel i VK om uppgifter att Operativa teamet på Ersängsskolan som drivits i projektform två år ska läggas ned. Det känns som att det är en hel del i den här historien som beror på dålig kommunikation mellan utbildningsförvaltningen och stöd- och omsorgsförvaltningen och ned i linjen till medarbetarna längst ut som arbetat i projektet. För operativa teamet ska vara kvar – i alla fall om politikerna får bestämma. Jag uppfattade också att stöd- och omsorgsförvaltningens ledning vill att det ska vara kvar utifrån gårdagens arbetsutskott där delar av politikerna och förvaltningen samlades.

Jag har en del synpunkter på vad jag som politiker vill se för inriktning nu. Sluta använd benämningen ”operativt team” och använd de nationella benämningen ”Skolsocialt team” istället. Det är det som är arbetsmodellen och metoden för alla andra team runt om i landet och det blir enklare att kopiera allt som rör metoden. Skolsocialt team betonar de två aktörernas roll, dvs skolan och socialtjänsten, vilket det inte gör med operativt team. Operativt team skickar tycker jag även skickar ut signalen om att något ska ”fixas”. Det tycker jag är något stigmatiserande för de som kommer i kontakt med teamet. Skolsocialt team är mer neutralt.

Dessutom kan det tänkas vara enklare att söka statsbidrag för skolsocialt team då regeringen har lyst ut pengar till alla kommuner i landet att söka för att just ha skolsocialt team under året. Huruvida kommunen faktiskt ansökt om statsbidrag vet jag inte men det kommer jag fråga upp om på nämndsammanträde om två veckor.

Min partikollega Anders Norqvist har haft en motion från Liberalerna i kommunfullmäktige om att just inrätta skolsociala team. Den avslogs av majoriteten i våras med hänvisning till att det finns ett operativt team i projektform som det experimenteras med. Grejen är den att L och Anders har haft rätt om frågan hela tiden. Det behövs skolsocialt team – inte operativt team. Och det behövs inte experimenteras och utvärderas mer. Alla vet att skolsociala team fungerar. Särskilt nuvarande regering. Skolverket vet det också, samt socialstyrelsen.

L menade att man behövde bereda väg och utreda för att lansera skolsociala team eftersom det uppmanades från regering och myndigheter istället för att hanka sig fram på experimentet operativt team som är en Umeå-snickrad modell. Dessutom behöver skolsociala team permanentas och räknas in i ordinarie budgetram.

Sedan hade jag på känn att det skulle bli ett glapp här när operativa teamet skulle beslutas om det ska vara kvar eller inte, därför borde motionen om skolsociala team ha bifallits i fullmäktige i våras just för att detta inte skulle hända. Då hade vi kanske suttit här med både statsbidrag och en plan för framtiden redan.

Dessutom så yrkade Alliansen, när individ- och familjenämnden beslutade på novembersammanträdet om Verksamhetsplan för 2024, att nämnden ska verka för att bland annat införa skolsociala team på alla skolor i kommunen och att nämnden ska ta del och söka befintliga statsbidrag för dessa riktade insatser. Vilket avslogs från S, MP och V.

Jag är så evinnerligt trött på dessa projektformer. Projekt permanentas i regel inte. Det behövs också ett särskilt ledarskap av de/dom som leder projektet som ofta kan fallera då projektet inte ges den prioritet och resurser som krävs av ledaren. Exakt hur det är i det här specifika fallet vet jag  dock inte.

Jag vill rikta mitt fulla stöd till de medarbetare som arbetat i projektet på skolan. De relationer ni upparbetat till barnen och ungdomarna är otroligt viktigt och tillitsskapande.

Avslutningsvis är jag bedrövad över den här bakvända tid individ- och familjenämnden lever i nu där man som politiker ska lyckas ta något som helst vettigt beslut. Det jag menar är att vi klubbade en verksamhetsplan i november för 2024 som vi inte ens vet om vi kan fullfölja. För att en månad senare här i december ska vi ta beslut om ett stort sparpaket för nämnden. Sedan regnar det in miljoner från fullmäktige till nämnden för att arbeta med det brottsförebyggande arbetet. Pengar vi inte ens vet hur vi kan och får använda. Min farhåga är att de pengarna går in i ett svart hål som bara täcker upp underskottet nämnden har. Därför är jag som liberal politiker på tårna för att de här pengarna ska beslutas av oss politiker och vad vi vill se för exakt satsning.