Idag var Andersson och jag till Café Anno i Olofsfors. Vi åt en härligt lunch me

Ibland blir jag förvånad. Polisen har tydligen inte tillräckligt med bränsle eller tankkort som ger möjlighet till att tanka mellan Nordmaling och Umeå. En händelse som loklapressen berättar om denna dag. Utryckningen blev därmed avbruten.

Medborgarnas säkerhet kan därmed vara i fara. Ingen vill väl ha "stående" polisbilar efter vägarna?

När polisen är på utryckning är det kanske bäst och tryggast för medborgarna om poliskåren har ett antal gengas-bilar att använda för säkerhetens skull. 

Allt i väntan på sol-och el-bilar.

Om personalpolitiken i Nordmalings kommun kan man tycka mycket. Kommunen saknar både Socialchef och Personalchef. Det senaste är att rektorn för Artedieskolan har sagt upp sig. Under Allianspolitiken i kommunen har ca 10 st personer på olika chefstjänser bytts ut eller slutat.

Jag tror dessutom inte att en person kan uppehålla två chefstjänster. Jag tänker på Socialchefen som också upprätthåller IFO-chefstjänsten. Eller är det så att kommunen har för många chefer? Om en chef kan upprätthålla två-chefsstolar, dessutom en längre tid, då börjar jag fundera. Är detta bra för verksamheten, klaras alla myndighetskrav och medborgarkrav? Konsekvensen blir att det är synd om människor som måste vara två där dom skulle ha varit en eller…….

Personalchefen "signalerade" redan hösten 2009 att han tänkte gå i pension maj 2010 vilket han också gjorde. Sedan började rekryteringen av ny personalchef. Ett av de stora rekryteringsföretagen anlitades. Träffar hölls med några av många sökanden. När alla trodde att en personalchef hade usetts visade det sig att personen ifråga hade valt en annan kommun.

Så nu blir det att börja om och även denna gång känner sig många utvalda men frågan är hur det slutar.

Ett är dock säkert att vår högste chef  har allt under kontroll. Jag menar från engagerad sommarkolloniansvarig till framtida personalrekryteringar. Det känns tryggt speciellt eftersom kommunfullmäktige har beslutat om en ny chefstjänst som utredare/ultvecklare en önskan från kommunens hägste chef.

Framtiden är ljus eller hur?.

I år var det Anderssons tur att ha släktträffen. En tradition som syskonen Anderssons har haft allt sedan deras föräldrar gck bort. Släktträffen prioriteras av alla syskonen med respektive.  En pång per år samlas familjerna Anderssons, var och hos vem sker efter en turordningslista.  Träffarna är efterlängtade och vi (Anderssons i Nordmaling) tog hem denna års släktträffs-lott. Trevligt på alla vis. 

I lördags kom så allla vilket tinnebär att vi blev 15 personer som träffades och trivdes på alla vis. Gubbarna samlas i sin grupp på förmiddagen allt för att lösa "världsproblemen" och vi kvinnor för att å kvinnors vis se möjligheterna och lösningen på "de mindre samhällsproblemen" Tjejsnack innebär allt mellan historier och verklighet, här ryms allt, gardiner, tyger, blommor, arbetsplatser, barn och barnbarn.

Andersson hade beslutat att vi skulle ha catering ett mycker bra föslag, perfekt på alla vis.Detta innebar att vi samlades på gräsmattan bakom huset där Lillen satt upp Partytält. Sedan "parttades" det till inpå småtimmarna, helt perfekt. Nu vet vi det mesta om vad som händer över hela landet både i släkten, vänners och bekantas liv och tillvaro. Ännu en lyckad släktträff och nästa år hos en annan av syskonen Anderssons. Vi ser redan fram mot nästa sommars släktträff.

Ett förbjudet ämne är religon och politik. Kvinnorna i släkten har beslutat att " Ulla-Maj skall ha en politisk frihelg" i glada vänners lag. Härligt tycker jag

Men så här på måndag förmiddag måste jag ändå få tala om att jag tycker att Mona (S) har helt rätt när hon kräver att Reinfeldt (m) skall sluta lägga "dimridåer kring  affären Littorin". Visst skall alla bedömas lika även om dom är en fd minister.

Imorgon är det en vecka sedan jag tvingades skicka Lille Boy till "hundhimlen"

Så tyst och trist det blev här hemma. Nu går jag omkring och muttrar för mig själv och inget litet skall får jag till svar. När jag på morgonen går ner för trappan från övervåningen kan jag  tycka mig höra hans tassande efter mig. Vi följdes alltid ut till postlådan. Jag för att ta in tidningarna och han för att snusa in och markera gatan och infarten till huset.

När vi sedan fikade satt han alltid bredvid mig på egen stol allt för att kolla in vilken ost och skinka som fanns till frukostmackan. Han gillade skinkan bäst. När Andersson inte var med kunde han lägga upp huvudet på bordskanten.Han visste att jag inte låtsades se det, men så fort Andersson kom så tog han ner nosen och vi såg endast ett par stora bruna ögon vid bordskanten.

Att Lille Boy och jag tog morgonpromenader var ett måste för honom och säkert bra även för mig. Nu när jag är ensam skall jag börja cykla. Andersson har fått i uppdrag att fixa min gamla cykel, så till veckan börjar cykelturerna.

Ett stort tack till  alla Er som hört av sig med råd och stöd. Jag uppskattar det och jag är övertygad om att Lille Boy Persson också gör det där han springer omkring på RödGröna ängar i "hundhimlen".

När ens bästa och trognaste vän inte orkar längre. När det glada skallet endast blir en väsning. När ögonen inte går att öppna och det rinner var ur dom trots droppar som jag ger flera gånger om dagen. När alla veterinärbesöken och alla tabletter och olika droppar inte hjälper vad finns då att göra? När veterinären säger att det inte går att göra mera och att vi borde fundera på att skicka Lille Boy till "hundhimlen" allt för Lille Boys skull.

Lille Boy blev 11 år och fyra månader. Om tårar vore av guld då vore jag en guldmiljonär sa grannen när hon tvingades ta bort sin katt. Jag säger detsamma, men  vad är guld värt när ens älskade vän inte längre orkar och vi (Andersson och jag) måste ta det svåra beslutet.

Min Lille Boy som alltid "puffade" sin nos i mina ben med frågan "skall vi gå ut". Lille Boy som alltid gav "hund-kramar" och troget låg på min säng.

Nu har Lille Boy farit till hundhimlen. Igår höll hussse och matte honom i sina arnar för sista gången. Han fick somna in hos veterinären i Rödbäck. Vi kramade och kliade honom även när hans hjärta slutat slå.

I mitt minne kommer alltid Lillle Boy att finnas och jag kommer att minnas och sakna min trogna färdkamrat.

Idag skall jag städa ut alla hans grejer, tårar, och ledsamheter kommer att prägla även denna dag.

Helt häftigt här ses första vindkrafstornet. Vilka master vilken vind och vilken energi.

Jag blev imponerad av hur monteringen går till. Gabrielsbergets vindkraft kommer att ge ett bra energitillskott. Ett tack till Nordmalings kommuns samhällsbyggnadschef som fixade besöket på Gabrielsberget samt till Mickael som visade oss runt. Ett fortsatt lycka till