Joakim Johansson intervjuar Skellefteåtränaren Per Gustafsson.
Foto: Maria Holmén, TR Bild

I 15 år jobbade han som programledare och reporter i tv men ledsnade till slut på att vara borta hemifrån. Inför lördagens V75 i Skellefteå ringer eder travlige bloggare upp Joakim Johansson och hör om mående, sysslor och de bästa spikarna på V75.

Är det inte dags för comeback i rutan snart?

– Oj, vad ska jag svara på det. Man ska ju aldrig säga att någonting är avslutat – men just för tillfället så är det inte aktuellt i alla fall, säger Jocke.

2015 klev han av jobbet för Kanal 75 och sändningarna i tv där Micke Nybrink var en vanlig parhäst i studion. Pendlandet och att vara i Stockholm slet på – med fru och barn kvar hemma i Skellefteå.

– Det blev typ 15 år av pendlande, mer eller mindre varje vecka. Det är så klart mycket jag saknar från den tiden men just det saknar jag inte. Jag hänger med i travet men inte lika mycket som förr. Men V75 på lördagar och när det drar ihop sig till de stora tävlingarna, ja då är jag med på noterna. I övrigt är det lite längre mellan gångerna än det var förut då jag ju var med på ett annat sätt för jobbets skull, säger Joakim Johansson.

Skellefteåsonen jobbar i Matchstudion under ishockeymatcherna hemma i Skellefteå och är på väg till torsdagens match mot Linköping då bloggen ringer.
Johansson hinner med en sublim pik.
En tydlig men snabb betoning om att Skellefteå AIK spelar i S-H-L (underförstått INTE de lägre divisionerna där ärkerivalen Björklöven hänger).
Vad jobbar han med förutom hockeyn nu för tiden?
– Jag jobbar på Förarprov på Trafikverket i Skellefteå. Trivs som fisken. Gillar ju att träffa folk och där träffar jag verkligen mycket folk från morgon till kväll, från 15-åringar till 90-åringar som ska förnya körkortet. Jag är kundtjänsthandläggare och det blir mest att ta hand om folk. Sedan håller jag i teoriproven, säger han.

>>>>>>Jocke som Jakob Hellman


Jakob Hellman på bild inför turnén 2019.

Spekulationerna kring Joakim Johansson och vart han tagit vägen sedan han klev ur tv-rutan är många. Bloggen drar den vilda jämförelsen med sångaren och artisten Jakob Hellman.
Johansson är lite som Travets Hellman. Sörlänningarna brukar prata om ”norrlänningen” som försvann men sällan bemöda sig om att ta reda på mer än att det blev Norrland igen för norrlänningen.
Skellefteå ligger i Västerbotten ska sägas. Jakob Hellmans uppväxtort Vuollerim ligger i Jokkmokk i Norrbotten, drygt 20 mil norröver.

På lördag arrangeras V75 i Skellefteå. Stayerloppet Stig Lindmarks styrkeprov var Joakim Johanssons idé . Banans störste fick ett eget lopp (V75-6 på lördag) och loppet över tre kilometer blev ett spänstigare alternativ än gulddivisionen som inte alltid håller högsta klass under lågsäsong.
Joakim Johansson lämnar sina två bästa drag till lördagen.
Jockes bästa spik: 8 Giant Shadow i V75-1, kusk Carl Johan Jepson, tränare Björn Goop.
Jocke chansspik: 1 Eder Bob i V75-5, kusk Magnus A Djuse, tränare amatören Anna Näslund från Umåker.

>>>>Var vilar Steggbest?

Stig Lindmark sittande bredvid monumentet över Steggbest i Skellefteås vinnarcirkel 2010.
Foto: Maria Holmén, TR Bild

2012 somnade Skellefteåtravets störste Stig Lindmark in av sviterna efter en trafikolycka. Han blev 76 år. Året före var Lindmark hedersgäst då hemmabanan arrangerade V75, och fick då även vara med om premiären av sitt lopp, Stig Lindmarks Styrkeprov.

Om Stig Lindmark har jag skrivit mycket i den här bloggen (använd sökfunktionen). På bilden sitter han vid monumentet över Steggbest, den norske hingsten som ”förändrade en hel ras” som det brukar heta.
Understrykas ska att Lindmark tränade några framgångsrika hästar efter Steggbest men inte var hingsthållare, ägare eller något åt det hållet. När bilden togs handlade det om två giganter med var sitt rubriklopp under V75.

Steggbest föddes i Norge 1947 och köptes till Sverige där han användes på strängt taget alla ston som fanns (lite överdrivet men inte mycket). Köpare 1965 var Hästägarföreningen i Skellefteå och så småning om tog travsällskapet i Skellefteå över hästen.

Steggbest var verksam i aveln i Sverige 1951-1977. Svenska avkommor blev bland andra: Ess Express 135 segrar, Sjunga Best 121 segrar, Andungen 104 segrar, Säterbest 82 segrar, Elsa Best 71 segrar och Viggo Best 65 segrar
Den sistnämnde, Viggo Best, var som många av er läsare känner till från Skellefteå. Ägd, tränad och körd av Per Gustafsson. Viggo (född 1974) tjänade mest pengar av segerstaplarna ovan med sina 827 000 kronor.

Steggbest ligger begravd ”någonstans på Skellefteåtravets innerplan” brukar det heta. Men riktigt var – exakta platsen – har jag aldrig lyckats utröna.
Äntligen har jag fått napp.
Yvonne Sundberg, sportadmininstratör på travet, fick en gång platsen utpekad för sig av några äldre gentlemen.

– Själva platsen där Steggbest ligger är strax till höger om måldomartornet, sett från banan, ganska långt in på innerplan. Det var så jag blev visad i alla fall. Graven är alltså en bit från monumentet. Steggbest har ju betytt så mycket för Skellefteå och på det här sättet blev han ju extra ihågkommen, säger Yvonne ”Yan” Sundberg.

>>>>>>Hur går det med detta Å?

Ser ni Volvo PV:n på den gamla bilden som just ska passera drive in i Skellefteå?
Det här barn, var på den tiden man kunde se skillnad på olika bilmärken. En Volvo Amazon och en riktig gamm-merca skymtas till höger. Ack, ljuva nostalgi.

Skelleftetravet blev Skellefteåtravet (med å) för ett par år sedan. Henrik Bäckström, vid tiden nytillträdd travbanechef, ville markera en nystart då banan slutade samarbeta med travet i Boden under rubriken Norrtrav.
– Det är ett sätt att närma sig kommunen. Banan ligger ju i Skellefteå och det heter Skellefteå, säger Henrik Bäckström i dag om tankarna på att lägga till ett å i namnet på travbanan.

I reklammaterial och på skyltar heter det med å. Men fortfarande är det den gamla stavningen som gäller på den klassiska stor-skylten vid huvudentrén som ses här ovan.
Det är ett stort jobb att börja karva i stenskylten. Och att bara hänga dit ett å efter e:et…nej, det skulle se ut det. Så vad ska hända, lägger banan ner projektet?
– Vi håller på att titta på att ändra på skylten och lägga dit ett å. Sedan får vi se vad som är bästa lösningen och hur vi ska göra. Vi har tagit hjälp och det går att ändra. Vi vill bara se vilken väg vi ska vandra först, säger Henrik Bäckström.

Ett å i banans namn som varit Skelleftetravet. En dråplig sak är att tidigare platschefen på banan Claes Broberg var mycket noga med dåtidens rätta stavning.
Broberg, i dag vd och sportchef i Örebro, gillade inte alls å:et och tog ofta kontakt och rättade journalister som skrivit något annat än Skelleftetravet.

Men då var då och nu är nu.

Lääängst ut i banan! Orbit Air skrällvinner Silverörnen 1999 till över 60 gånger pengarna på vinnarspelet.
Foto: Tommy Andersson, TR Bild

Staffan Osterling med sin gamla stjärna Orbit Air. Foto: Tina Stafrén, TR Bild

Solänget kör V75-tävlingar på lördag med bland annat guldloppet Silverörnen på programmet (V75-6). Victory Tilly, Zoogin och Hilda Zonett är hästar som segrat i loppet.
Staffan Osterling skrällvann 1999 med Orbit Air – en klassisk häst som nog är mest känd för sina två segrar i Sverigeloppet på Solvalla 1997 och 1998 då loppet var riktigt stort.
Staffan Osterling håller själv skrällsegern i Silverörnen 1999 som hästens största.

Orbit Air var stukad som en omvänd raggarbil kan man säga, med högre front än bakparti. Hästen hade oerhörda speedresurser.

1999 års upplaga av Solängets största lopp blev minnesvärd. Det var då hemmahästen Orbit Air segrade till 60 gånger pengarna. Totalt uträknad av tränare Staffan Osterling och inte minst av ägarna själva, hockeygänget i Stall Fura Fighters.

Modo-hockeys Magnus Wernblom jobbade med marknad på Solänget den här tiden.

– Ta med alla utom Orbit i guld. Han är totalt chanslös, tipsade Wernblom sponsorer och kompisar.

Andelsspelen i Nolaskogs-området var nedkletade med streck i guldloppet. Alla hästar kunde vinna. Utom hockeyhästen som inte alls var i form och dessutom hade passerat zenit som tävlingshäst.
Glädjen blev inte mindre för det när Orbit Air faktiskt gick och vann. Staffan Osterling inledde från spår fyra och styrde uppgivet ner invändigt mitt i gröten. I spets satt andrahandsfavoriten Prince R.S. (Ulf Ohlsson). Utvändigt denne loppets storfavorit Jupiter Hornline (Åke Svanstedt),

I den sista kurvan kom luckan då ett par konkurrenter galopperade och Orbit Air sköt till som han nästan alltid brukade göra och spurtade till sig segern längst ut i banan och var huvud och hals före Jupiter Hornline i mål.
Värdet på V75 sköt från 58 kronor till 5959 kronor! (utdelningen för sju rätt blev dryga en miljon kronor).

Ägarna i Stall Fura Fighters sammanfattade

– Det här FINNS inte!

>>>>>>>>Modo-gänget ägde Orbit Air

Stall Fura Fighters och Staffan Osterling efter segern i Silverörnen 1999. Endast tre av ägarna med på bilden, frv, Fredrik Bergqvist (som gick från Modo till Skellefteå), Lars ”Hörnta” Hörnqvist (tog guld i TV-pucken med gänget) och Modo-bjässen Magnus Wernblom.
Foto: Tommy Andersson, TR Bild

Det talas om ”Hockeyhästar” och Orbit Air var verkligen en sådan.
Hästen var ett annorlunda hopkok stammässigt – efter Anders Lindqvists Spring Turf med Orly Air som mamma – och köptes för 8000 kronor (åtta) av ett kompisgäng från Modo hockey och sattes i träning hos Staffan Osterling. Ulf Arne Johansson tog fram stjärnan som flyttades till Osterling under fyraåringssäsongen där hästen blommade ut på allvar.
Det blev en saga. 28 segrar på 119 starter och bara några tusenlappar ifrån två miljoner kronor intjänat! Orbit Air vann två upplagor av Sverigeloppet då loppet var som störst (försök- och finalsegrar åren 1997 och 1998) samt då Silverörnen.

Vilka Modo-spelare ingick då i Stall Fura Fighters? Jag har konsulterat en infödd nolaskogsare för att få den riktiga laguppställningen (sett över tid).
Kompisgänget var (och det här borde vara rätt, plus eventuellt någon Modo-ledare): Peter ”Foppa” Forsberg, Magnus Wernblom, Niklas Sundström, Fredrik Andersson, Fredrik Bergqvist, Lars Hörnqvist och Jens Öhman.

>>>>>>>Susanne tog sin första seger med Orbit Air

Orbit Air på stallbacken efter segern i Sverigeloppet 1997 på Solvalla. Staffan Osterling med dottern Susanne, hästens skötare.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

I somras blev Susanne Osterling svensk mästarinna för andra gången i karriären då Dam-SM avgjordes i Gävle.
Travtränaren från Örnsköldsvik har vunnit många lopp med hästar tränade av Robert Bergh och nu blev det en fullträff med Caligula.
385 segrar på nästan 4800 körda lopp är facit för Susanne Osterling med licens på Solänget.

Segrar i damlopp har blivit något av Osterlings signum. I Hertiginnan av Västergötland Kronprinsessan Victorias lopp på Axevalla har det blivit fem inteckningar under åren, varav tre med hästar tränade av Robert Bergh.

Visst kom den första segern i karriären med Orbit Air?
– Javisst, det var ett lopp på Solänget 1997 som var ett försök i Sverigeloppet som jag vann med Orbit Air, säger Susanne som på lördag kör en häst i V75 men inte tillmäts så stora chanser med Robert Bergh-tränade Officer C.D. i Silverörnen (V75-6)

Susanne var Orbit Airs skötare. Hästen hade stora problem med sina hovar hela sin karriär. Staffan och Susanne (då anställd av pappa) jobbade ständigt med stjärnans fötter och använde bland annat en anordning som liknade ett par vattenfyllda stövlar som hästen fick stå i vissa nätter.

Nästan två miljoner intjänat i karriären som avslutades 2001 blev det för Orbit Air och hästen vann 28 segrar på 119 starter. Respekt. 

Har Michail Gorbatjov någonsin spelat på trav?
I min värld har han det.
Jag fick till den här pratbubblan en kväll på Västerbottens-Kuriren någon gång på 1990-talet och sportavdelningen tog den direkt.
Sporten toppade tidningens lättsamma sida lördagen efter med min Gorby. Då var jag stolt.

Tidningsredigeringsprogrammet var inte som i dag med indesign och quark xpress. Det blev en gammal yxig pratbubbla när den förre ryssledaren hade lirat V65.

>>>>Lanser vann 1979

Lyckseletravet fick inte det bästa men i alla fall hyfsat väder under travveckan i somras.
Bläddrar 40 år tillbaka i tiden till 1979 då huvudloppet Lars Matsons lopp vanns av Lanser med tränaren och ägaren Kjell Elfving i sulkyn.
Lanser var igång när jag var grabb och började gå på trav. 91 segrar på 327 starter!
Lanser var ofta överlägsen. 1979 var Lars Matsons lopp ett heatlopp. Kjell Bergström skrev i VK att Lanser galopperade och ställde sig 50 meter efter sista häst men sedan svarade för en smått fantastisk upphämtning och vandrade hela sista varvet i spåren.
Ledande Lester och Gustaf Hallén hann undan då.
Lanser vann det andra heatet och blev totalvinnare.
Konstnären själv Lars Matson var prisutdelare i sitt eget lopp.

Årets upplaga av Lars Matsons gick till Don Viking som var jättefvorit i loppet. Hästen tränas av Stefan Dellbro och kördes till seger av Ove A Lindqvist.
Anneli Oskarsson från Vindeln äger och har fött upp Don Viking. Lyckseletravet är Annelis hemmabana.
Travtipstern Stefan ”Steve” Dellbro har gjort ett jättejobb med sköre Don Viking.
Bloggen ringer Göte Windelås som länge varit engagerad i Lycksele travsällskap. Tidigare ordförande, nu sekreterare i styrelsen.
– Jag körde vinnarhästarna under segerceremonierna den dagen och satt där och var fuktig i ögonen  när jag fick sätta mig bakom Don Viking igen. Det är ju min gamla häst. Don Viking har sina problem som Dellbro får vara försiktig med och hålla efter och han gör det ju verkligen bra, säger Göte Windelås.

– Matsons är vårt största lopp och har varit så under många år. Prispengarna är där de ska vara och vi har även kunnat lägga till egna pengar och nu har vi fått upp Matsons till 50 000 kronor i förstapris.

>>>>>>>En kvartett 1979 i Lycksele

Bildtext VK 1979. ”Kvartetten som förbereder Lyckseletravet är frv Tage Lindholm, Bernt Ahlqvist (ordförande) samt Leif och Ivan Nygren, den sistnämnde stallchef”
Foto: VK

”Många av travsällskapets medlemmar är engagerade i förberedelserna inför tävlingarna”, skrev VK inför premiären i Lycksele den där sommaren för 40 år sedan.
Göte Windelås berättar att ordföranden då – Bernt Ahlqvist – var på plats som publik nu i juli.

– Bernt är den som varit ordförande längst tror jag, på 1970- och 1980-talen. Han är pappa till Jörgen E Ahlqvist (travamatör) som inte har licens längre, säger Windelås.

….

Ivan Nygren, längst till höger på bilden, var en sköning. Jag minns honom från mina besök på Umåker. Ivan gick bort för några år sedan. Han var från Granö och var bland annat med i revyerna där. En farbror som la in stora snusar och kallades Snus-Ivan.
Ryskan Antonina Ordina blev landslagsskidåkare i Sverige och tävlade under några säsonger för Tegsnäspojkarna i Vindeln. En stor grej för bygden. Minns en intervju i Västerbottens-Nytt på tv där Ivan la ut texten inför ett större mästerskap när a’ Ordina skulle tävla.

– Om och a´Ordina förlorar ska jag baje mej vara utan snus i en hel vicku!

>>>>>>Ove A:s första seger

Ove A Lindqvist visar upp Långbens-hjälmen 1996.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Mera Lyckseletravet 1979. Noterar att Ove A Lindqvist tog sin första seger samma dag som Lanser vann Lars Matsons lopp. Då var han 18 år.
VK:s Kjell Bergström skriver i artikeln från tävlingsdagen 22 juli 1979 att ”Ove Lindqvist tog sin första men säkert inte sista” seger under dagen när han vann med Red Panter.”

Ove A är på väg mot 3.000 segrar i dag. I skrivande stund har han segerdefilerat 2.746 gånger i karriären.
Den vilde Ove…kan farbröderna ha sagt där i början. Kusken från Umeå ägnade sig nämligen en tid åt att försöka sätta farbröderna i respekt. Lindqvist har själv berättat det för mig.
Hade han häst och det kunde köras offensivt så gjorde han ofta det. Spets både ville och skulle han ha.
– Nu kommer den där jävla ungen igen!

Kanske får återkomma med en äldre kuskbild av Ove A. Denna är från 1996. Bara 23 år sedan…

Björn Karlsson är 13 år på bilden från år 2000, under en tv-sändning tillsammans med Hans G Lindskog.
Foto: TR Bild/P&R

Letade igenom hela huset i helgen i jakt på bilder av Björn Karlsson och Minisilver. 
Det var ju den knatten – 1,38 i mankhöjd – han körde sitt första lopp med 2005.
Premiären med ”stor häst” slutade med galopp och diskvalifikation. Kallblodet Minisilver (e. Alm Silver-Jorlidokka) galopperade en hel del i slutet av sin karriär men totalt sprang den ponnyliknande hästen in fina 649 000 kronor och tog 15 segrar på 99 starter.

Återkommer med mina bilder på Minisilver. Någonstans finns de.

Solängettränaren Björn Karlssons seger med Tangen Haap i Elitkampen piggade upp i travets Norrland. Jag var på plats på Solvalla och skrev elitloppshelgen för Kanal 75:s räkning och efter Elitkampen saknades det inte citat, kan man säga. Det var bara att sätta på bandspelaren om man ville hänga med.
Björn har alltid varit slängd på att prata och formulerat sig roligt.
Minisilver var samtida med Nordgubbens peak i karriären. Nordgubben tränades av pappa Kenneth och var Björns pass i stallet, en stjärna som tjänade 5,4 miljoner kronor med sina 72 segrar, 39 andraplatser och 22 tredjeplatser. En platsprocent på 72 (!) på de 184 lopp hästen hann med.

Björn var i tidiga tonåren då han fick stå med kommentatorer som Hans G Lindskog och kommentera Nordgubbens lopp vid bankanten. Det var ”live” och vad som helst kunde hända. Björn svor roligt och variationsrikt. Minnesvärda sändningar.

– Jag minns det där, säger Hans G. Kul. Killen är ju fortfarande jättekul att lyssna på.

Tangen Haap är nu inbjuden till finska storloppet Nordic King – 1609 meter – som körs på midsommardagen i Härmä tio mil öster om Vasa. Förstapriset är en halv miljon kronor.
Umeå ligger 11 mil norröver från Örnsköldsvik och Vasa i jämnhöjd med Umeå, så det blir en inte alls så betungande resa med bland annat båt i midsommarhelgen för familjen Karlsson.

>>>>fortsättning Björn Karlsson

Björn Karlsson och Nordgubben efter segern i Guldtäcket på Dannero 2002.
Foto: Claes Kärrstrand, TR Bild

1989, året då Björn skulle fylla två år, vann pappa Kenneth Elitkampen med Svinten. 30 år senare kommer sonens triumf i samma lopp.
Han berättade om telefonsamtalet hem till mamma Inga-Lill efter loppet när jag pratade med honom veckan efter elitloppshelgen.
– Överlyckliga. Jag pratade med morsan där på kvällen, hon hade ingen röst och farsan hade ingen röst överhuvudtaget, så han kunde inte ens komma till telefonen, sammanfattade Björn.

Men sonen lär ha pratat. Han har alltid haft lätt för det och varit kul att lyssna på.
Robert Bergh var Björns arbetsgivare ett år och där uttalade han sig om storstallets chanser ibland. Minns ett uttalande inför en tävlingsdag (i Travronden?) då en av Berghs hästar var i så bra i form att barfota eller skor inte spelade någon roll.
– Den här vinner om han så får springa i MOONBOOTS!

>>>>>>Boden firar sällan tredjeplatser

Mr Claude var en topphäst hos Petri Salmela. Här efter en seger i Boden i juni 2000 tillsammans med Örjan Kihlström.
Foto: Tommy Andersson, ALN

Petri Salmela och Ulf Ohlssons tredjeplats i Elitloppet med Makethemark blev (Tangen Haap får ursäkta) den verkliga höjdaren för oss i norr efter den stora helgen.
Ja, det beror förstås på hur man ser på saker och ting. I en del läger smäller Elitkampen högre.
Och en seger är förstås en seger…

– Vi firar sällan tredjeplatser i Boden!

Uttalandet är travchefen David Zimmers. En kommentar kläckt på skoj ska sägas, efter Makethemarks bragd.
Zimmer rättar sig snabbt.
– Nej, för mig är en tredjeplats i Elitloppet det överlägset största som hänt banan. Men jag vill ju inte sätta ord i munnen på andra norrbottningar. För exempelvis Lasse Marklund och Per Lundqvist som hade Scandal Play är det självklart inte det största, säger David Zimmer.

Banan delar ut Makethemark-kepsar till de x första betalande i entréerna till midnattstravet med V75 lördagen 15 juni.
Och banan hoppas förstås på en duell och revanschmöte mellan Makethemark och Propulsion. Daniel Redén har ännu inte meddelat vidare matchning med Propulsion.

Populäre tränaren Petri Salmela hade prickat formen så kirurgiskt exakt med Makethemark.
Minns intervjun jag gjorde med en Salmela 2009 då hans dittills bästa häst Brutus Sund (även den ägd av AB Nian) hade skadat sig och man hade tvingats avliva hästen.
Salmela svarade i telefon samma morgon och var så klart mycket ledsen.

Folk älskar att prata om sina hästar och Petri Salmela är definitivt inte undantaget, han är snarare en av de allra säkraste på att vara tillgänglig för pressen.
Det har ofta varit så att man inte velat störa i onödan och försökt runda av. Salmela kan ha hållit igång samtalen ibland och velat berätta mer om någon häst.
Som den gången för…var det 20 år sedan. Han satt i en parkerad bil någonstans med sin fru. Tipsen till Umåker skulle produceras. Salmela hade kommit upp i varv men kom plötsligt på sig själv:
– Nej, nu måste jag avsluta här! sa Salmela och skrattade till. Frun tittar strängt på mig.

Ett sista jobbsamtal innan paret skulle in på förlossningen.

Hejade på Propulsion i Guldbjörken på Umåker gjorde Tilde Eriksson (längst till höger) och Elsa Säll. I nederkant av bilden en glad Mira Birgersson.
Foto: Torbjörn Jakobsson, VK

Västerbottens-Kurirens fotograf Torbjörn Jakobsson fångade några unga travfans på bild under Umåkers V75-dag i april. Efter lite detekivarbete vet bloggen nu att det är Tilde Eriksson från Skellefteå som äger halsdukarna.
Tilde står till höger i bild med en halsduk som är riktigt aktuell i helgen då Propulsion är en av favoriterna till slutsegern i Elitloppet.

– Jag ska inte på Elitloppet. Fast egentligen borde man ju ha varit där med en halsduk. Vem jag hejar på i Elitloppet? Någon ur Daniel Redéns stall, kanske mest på Propulsion då, säger Tilde Eriksson.

Tildes pappa är travtränaren Jens Eriksson från Skellefteå. Hon fyller 16 år i sommar och i höstas var hon på en veckas praktik i Daniel Redéns stjärnfyllda stall. Solvallatränaren har fyra hästar med i Elitloppet – Propulsion, Double Exposure, Sorbet och Heavy Sound.
– Det är praktik i en vecka i grundskolan och meningen är väl att man ska vara på någon arbetsplats i närområdet. Men jag kollade med en kontakt hos Daniel och fick praktisera där i stället. Halsdukarna fick jag där förstås. Det var jätteroligt och verkligen lärorikt att se hur de tränade och skötte hästarna. Jag ska dit och sommarjobba i sommar också, i åtminstone tre veckor. Skickade ett sms till Daniel och fick svaret att jag var välkommen, säger Skellefteåtjejen.

Under praktikveckan fick hon hjälpa till med Delicious, Whitehouse Express och Conrads Rödluva. Hennes favorit i stallet blev dock en annan.
– Jag fastnade helt för Don’t Mind Me (vinnare av bland annat en final i silverdivisionen)…jag fick köra honom två gånger och tycker om hästen jättemycket.

Hemma i Ursviken finns stjärnan Zorro Swing, V75-vinnare i vintras och trea i bronsdivisionen på Umåker i april.
– Han vann senast hemma också. Hästar betyder mycket för mig så klart och jag hjälper till med att träna de stora hästarna hemma också. Har väl kanske tio segrar i ponnytrav. Har vunnit flest lopp med min shettis JR Bonfire. Nu är det min bästa kompis Elsa Säll som står med mig på bilden som kör min häst. Hon är ett år yngre än mig och själv har jag blivit för gammal för att köra Bonfire som faktiskt är uppfödd av Umåkers fotograf Jenny Rehman, berättar Tilde Eriksson.

Du är född 2003. Vilka är de första hästarna du minns från pappa Jens stall?
– Ja…det är nog Stallone Tuna och Nickel Tabac.
…..
Apropå bilden med Propulsion-halsdukarna. Vem är tjejen som syns skrattande i nederkant av bild?
Mira Birgersson visar det sig.
”Ja, det är jag till vänster. Men jag känner inte de andra tjejerna. Jag går på Umåkers travskola och är skötare till ponnyn Hyltans Stjärnskott – men han kallas för Kotten!” skriver Mira i ett sms.

>>>>till ett kåseri om styvkorkar på auktion.

Mysig bild från en Elitloppsauktion. Foto: Matilda Öhrman, TR Bild

Publicerar ett kåseri jag skrev för travnet.se då jag jobbade där. Ett kåseri skrivet 2004 om en elitloppsauktion jag aldrig glömmer. Mina kompisar som var med ville glömma det mesta redan dan där på.

Wikner kåserar:
Styvkorkar på auktion

Okej, vi hade druckit någon öl. Mest för smakens skull förstås.
Det var en travhelg i Stockholm för många år sedan och vi var på hästauktion, kompisarna och jag.
Vi skulle bara vara där en stund på kvällen och se på folklivet innan vi skulle gå vidare och göra stan.
Hästauktioner är trivsamma tillställningar. Öl serverades på auktionen. Vi var väl omkring de 20 allihopa. Det ena ledde till det andra och till slut stod det fullständigt klart att vi skulle bli hästägare.
Självförtroendet var gott. Här skulle impulshandlas.
– Allihopa! Kom igen! Transporten hem ordnar sig alltid!

Vi bodde fortfarande hemma hos föräldrarna, några i radhus, andra i lägenhet. Men stallplats skulle också ordna sig. Så även finansieringen.
Det enda som återstod var själva hästen. Det fanns massor att välja bland i katalogen. Travstammar var vi femjävliga på. Rena barnleken alltså.
Själv drogs jag bara med i den första hänryckningen. Besinnade mig efter några minuter och backade ur. Ölkön hade varit lång när jag skulle handla min tredje-fjärde flaska och jag hade köpt varmkorv i stället vilket säkert inverkade på mitt beslut. Kompisarna hade inte köpt korv.
– Hör nu på den där tråkiga jäkeln. Kom igen nu!

Klart att man kände sig trängd. Skulle jag svika gänget? Efter några sekunder kom jag fram till att…ja det var precis det jag skulle göra.
Glåporden haglade. Jag var glädjedödare, fegis och idiot. Allt i ett.
– Vågar du aldrig göra något impulsivt?!

Jag hade fått alla emot mig. Vännerna vände ryggen till och viskade över auktionskatalogen. Här skulle köpas häst och det var inget för fegisar.
Fler köpte varmkorv och efter att ha räknat på fingrarna kom the big spenders fram till att det behövdes en man till för att gruppen skulle bli riktigt köpkraftig och kunna bjuda på någon av de förkryssade hästarna.
Erbjudandet gick till mig. Tonen var mjukare den här gången. Om jag hade ändrat mig var jag varmt välkommen in i gemenskapen igen.
Men jag höll fast – och blev på nytt fegis och idiot.

Vi gick från auktionen utan häst. Vems fel var det? Mammapojkens!
Om någon av de förkryssade i katalogen blev stjärnor visste alla vem som skulle åka på stryk om några år.
Morgonen efter var hela händelsen som bortblåst. Jag tror inte ens att det blev någon uppföljning av de förkryssade hästarna i katalogen.
Katalogen kom väl bort eller något. Och jag slapp stryk.

Att värma upp med impulsiva hästköp inför restaurangkvällar förekommer faktiskt. Historien ovan dök upp i mitt minne när jag hörde om mannen på en Kriterieauktion som för vännerna berättade om det fina hingstfölet som blivit hans.
Han måste också ha lämnat måttstocken hemma och hade säkert lite kunskaper om mankhöjd eller om fölet hade korrekt alternativt inkorrekt benställning.
Några timmar efter auktionen gjordes nämligen den överraskande upptäckten:
– Fasen, det var ju EN MÄRR jag hade köpt!

— Slut på kåseriet—

Helen A Johansson och Ina Scot efter segern i Guldbjörken på Umåker 1995.
Foto: Johan Gunséus/VK

April är guld att arrangera V75 på för en bana som Umåker. Stjärnhästarna som slipat vårformen i Umeå har varit många under åren och på lördag kommer Propulsion på besök.
Är han världens andre, tredje bästa häst bakom Readly Express?
Kanske kan det bli tronskifte i maj i Elitloppet?

En stjärna som absolut inte behövde vända norröver för att starta var Mantorptravets drottning Ina Scot. 1995 fick hon göra det ändå.
Kjell P ”Sheriffen” Dahlström bjöd generöst på sin häst och sa att han ville sprida lite av Ina Scots glans över riket som ett tack för att han hade begåvats med ett sådant underdjur.

Helen A Johansson och Ina Scot vann Guldbjörken på Umåker 1995 – halvåret efter triumfen i Prix d´Amerique. Loppet kördes i augusti det året.
Det tog givetvis skruv publikmässigt med en världshäst på besök. 7500 personer har nämnts som publiksiffra den här Guldbjörks-dagen 1995.

Carina Jonsson var sportchef på Umåker den här tiden och hade skrivit ett brev, adresserat och formulerat till Ina, året innan, där hon välkomnade Ina Scot till Umåker.
Kjell P kom ihåg brevet efter Prix d´Amerique-segern och anmälde till Umåker. Det var en bit att åka med hästen men Kjell P ville ”ge tillbaka lite till travet efter allt han hade fått vara med om”.

– Kjell P sa nåt om att ”små sår och fattiga vänner ska man inte förakta”. Det var en magisk dag med den här fantastiska individen och gudabegåvade travaren Ina Scot på plats. Hon vann hur lätt som helst efter att ha avancerats fram i fjärdespår genom den första kurvan av Helen. Ägarna var på plats och även skötaren Carola Dahlström, Kjell P:s dotter, och vi gick ut och åt middag allihop på kvällen, berättar Carina Jonsson

Resultat
Guldbjörken 1995
1. Ina Scot – Helen A Johansson, 1.14,2
2. Extrem – Daniel Olsson,
3. Let Me Fly – Robert Bergh

>>>>Fortsättning Ina Scot

Ina Scot var en uppenbarelse. Här en midsommar i Kalmar 1994 tillsammans med Helen A Johansson.
Foto: Claes Kärrstrand, TR Bild

Ina hade en speciell kurvteknik och sprang alltid lite snett med huvudet. Hon kollade sig omkring i loppen tror jag. Lite innerplan, lite stallbacke.
Något var hon ju tvungen att sysselsätta sig med eftersom hon ofta var helt överlägsen och ofta fick springa i ledningen.

Kuriosa 1: Kjell P Dahlström hade varit med och spelat in i tv-programmet Fångarna på fortet som skulle sändas året efter. Den här lördagen 1995 hade Dahlström hört att ”Fortet-kompisen” och vänsterledaren Gudrun Schyman var i Umeå och bjudit henne ut till travet. A´ Gudrun dök upp och blev en av flera prisutdelare i vinnarcirkeln.

Kuriosa 2: Ove A Lindqvist blev oplacerad med Folke Riström-tränade Go On Royal och var fly förbannad. Helen A hade råkade plocka ”Rojjes” framben på vägen fram i den första kurvan och Bodenhästen galopperade. Det var krig om positionerna och när Helen skulle leta sig ner i banan blev det lite snävt. 5000 kronor i böter och en veckas avstängning för Helen A Johansson.

Kuriosa 3: Kjell P Dahlström gav avtryck och hade både starkt tyckande vänner och dito ovänner. Som showman (travet är ju till viss del en underhållningsindustri) är han en av de skickligaste vi haft. En känslomänniska. Förstås.
Det här med tipsintervjuer… Mantorptränaren var ständigt optimist (jag hann själv med att intervjua honom några gånger).
Guiden-tidningarnas tidigare chefredaktör Björn ”Björnen” Holmquist fick till det bra i sin minneskrönika efter Kjell P Dahlströms död. Björnen avslutade med…”Kjell P förlorade och vann – så gott som alltid med toppchans”.

>>>Mångsysslaren Lindgren startar två

Marcus Lindgren på Umåker i april 2017.
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Halmstadtränaren Marcus Lindgren har anmält tre hästar till lördagen på Umåker varav två startar inom ramen för V75. Här nedan kommer en mini-intervju jag gjorde med Marcus 1996 då han nyss hade startat sin bana som tipster och referent.
Han delägde Travtjänsten på den tiden – en riktig plantskola som fostrat namn som Solvallas sportchef Anders Malmrot, Gävletravets sportchef Mathias Gustavsson, förre Solvallachefen Mattias Stenby, i dag Svensk Travsport och Petter Johansson, i dag sportchef för Svensk Travsport. För att bara ta några exempel.

Umeåfödde Lindgren har två hästar till start i bronsdivisionen på lördag (V75-7) – 7 Counterfeightr och 8 Hierro Boko.
– Bästa chansen av de två är Counterfeightr som borde kunna få spets eller dödens. Hierro Boko lär hamna på vingel, säger Marcus som firar en 50-åring på lördag och för första gången på flera år inte kommer att vara på plats under den stora travhelgen i födelsestaden.

Marcus Lindgren började jobba med hästar hos Jan-Erik Erikson på Umåker och var travamatör innan proffstiden och har varvat med att vara spelare, tipster och vd på travtipsföretag.
I dag krögare, uppfödare och travtränare.
1996 var Marcus Lindgren referent på Romme med inhopp på Solvalla vid sidan av jobbet på Travtjänsten. Så här lät det då:

>>>>>Anna åker till Finland med Selmer

Anna Eidegren Beijar under Umåkers V75-dag 2017.
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

En som inte kommer att vara på plats på Umåker i helgen är Anna Eidegren Beijar.
21-åriga Anna jobbar som hästskötare i Stall Ratu och drar till Finland och Seinäjoki Race med Selmer I.H. i stället.
Det är drygt 700 000 kronor i förstapris i loppet och Samu Sundqvist och ägaren Ingemar Hultqvist valde en tripp till Seinäjoki före Berth Johanssons Memorial.

– Vi åker färja till Finland fredag kväll och är framme vid midnatt. Det är ju ett väldigt tufft lopp och vi hade önskat bättre spår för Selmer. Men det är en upplevelse bara att få vara med, säger Anna, korad till Årets Hästskötare på Umåker i fjol.

Stall Ratu kan bli vinnare på Umåker ändå. I silverdivisionen har man 7 Magnifik Brodde (V75-5) till start som den här gången körs av Robert Dunder.
Anna Eidegren Beijar är född i Norge och är en av alla dessa människor i sporten som lever för hästarna och ömmar så till den grad för de egna att man som utomstående ibland tappar orienteringen. Är ALLA travhästar stjärnor?
Hör man på Anna låter det som att det inte finns någon bättre än just hennes häst, nioåriga stoet In Photo (”min bästa vän, mitt hjärta och mitt allt”, skriver hon på facebook).

– Jag har flyttat runt mycket i mitt liv. Född i Norge och hann bo här i Umeå och Östersund innan vi landade på Lidingö i Stockholm, där har jag vuxit upp. Jag höll på med ridning, men via mormors granne Olle Bobrink i Kassjö kom jag in i travet, säger Anna.

Hon föddes 1998, samma år som Scandal Play vann Guldbjörken i Umeå. Tillbaka i Umeå igen har hon byggt upp en svit av V75-helger på plats.
– Det känns faktiskt lite konstigt att inte vara hemma i helgen. Det hade blivit mitt tioårsjubileum på plats faktiskt, jag har inte missat en V75-dag på Umåker, säger Anna Eidegren Beijar.

Det ska vara lite kul i travsporten. Lite drag och mild galenskap. Humor.
Bodentravets Hanna Olofsson är kanske landets roligaste travtränare för närvarande.
Känner bara Hanna flyktigt men läser allt hon skriver i sociala medier och fnissar ofta gott åt hennes tajming och upptåg. Hon är en rolighetsminister och sånt går inte att träna upp.
Hon verkar så pass trygg i sig själv också att hon vågar ta ut svängarna lite. Eller så måste hon det, som en ventil.

Som vid tillfället ovan med Hanna (v-tecknet) och hennes kompis Malin Åberg från Umeå. Bodentravets (då Norrtravs) gala i början av 2018.
”Den här bilden säger mycket om oss”, skrev Hanna till Malin, utan att djupare gå in på varför.
Malin Åberg deläger Roger America som fick pris som årets äldre på galan. Sefina, Gun De Chanlecy, Year Hall och Hattusa är andra av Malin delägda hästar hos kompisen Hanna.

Hur har då Malin och Hanna blivit kompisar?
– Jag jobbade hos Anders Lindqvist i Frankrike och Hanna kom ner under ett sommarlov från skolan och jobbade där i några veckor. Så lärde vi känna varandra för 17 år sedan, sa Malin när jag frågade.

Humor kan misstolkas som något oseriöst och nio gånger av tio är det bäst att sejfa och vara korrekt och vattenkammad i offentligheten. Men när det händer…skitkul.
Hanna är, som jag tolkar det, lite tjuvblyg och oftast blir det informativt och korrekt i segerintervjuer i landets vinnarcirklar.
Bodentravets champion är ingen clown som står på händerna på stallbacken eller drygar sig i konversationer ska sägas. Där träder nog blygheten in.

Björn ”Skräcken” Linders sätt att attackera en mikrofon kräver trots allt en plattform och många år på nacken. Skräcken är Skräcken också. Peter Ingves är Peter Ingves och Anders Lindqvist är Anders Lindqvist. För att ta några exempel på underhållare.

Och Hanna är Hanna. Med selfisar i vinnarcirkeln och lite skruvat kul ibland på nätet.
Framgångar som både tränare och kusk har hon ju bevisligen.

Apropå kul kvinnor i sporten. Jägersrotränaren Helena Burman, från Luleå och alltså från Norrbotten hon också, är en som jag uppfattar det rätt obrydd person som kan vara jävligt rolig både framför och bakom kamerorna.

Bodentravet arrangerar V75 på söndag. Kan Hanna Olofsson vinna något av loppen?
Piteåjournalisten Bosse Lundqvist tar med två av Hanna tränade (och körda) hästar på sitt systemförslag i banprogrammet, nämligen 13 Atlas Eagra (V75-4) och 6 Satellit L.A. (V75-7).

>>>>Vågar man säga V75? 

ATG:s Gert Lindberg framför en gigantisk V65-kupong 1974.
Foto: Einar Andersson, TR Bild

Vad jobbigt det är med alla halvkvädna visor om V75 nu sedan avregleringen av spelmarknaden. Sedan årsskiftet har det korvat till sig. Landets travbanor arrangerar V75, inser värdet av det namnet men baske mig om de kunnat skriva V75 utan att trassla in sig i formuleringar och tolkningar av reglerna.

– Vi…ääumm…är HUVUDBANA på lördag.
– Vadå, huvudbana?
– Jo, äumm…

Så får det ju inte vara. Ett så inkört begrepp som V75 är ju ett självspelande piano ALLA mår bra av att sola sig i glansen av.

Faktiskt så var det smygande i buskarna och tolkningar när föregångaren till V75 lanserades också. Alltså V65 som drog igång 1974 och som ersattes av V75 1993, som då blev det nya stora riksspelet på lördagar.

Jag har kollat Solvallas banprogram till den här dagen 1974. Noll annonser om att det var premiär för V65!
Att det inte finns något om lanseringen av det nya riksspelet hade sina förklaringar.
ATG:s motor på den här tiden Gert Lindberg höll i trådarna när det nya riksspelet skulle lanseras och det är uppenbart (ett understatement) att han gjorde ett gott jobb när man sjösatte det nya streckspelet.

ATG bildades det här året och Posten blev samarbetspartner för inlämning av V65.
Det måste ha handlat om en massiv marknadsföring. Men tro alltså inte att det gick att se att något nytt var på gång i själva travprogrammet.

Banornas program var en produkt som säkert var svårarbetad på den här tiden, med förstasidor som förhandstrycktes flera månader i förväg och så vidare.
Omslaget berättade bara om att första start var satt till 12.30. Samt att: ”I detta program intagna hästar äro definitivt startanmälda”.
ATG:s förste vd Gert Lindberg berättar hur det kunde komma sig att lanseringen av V65 blev så anonym i Solvallas banprogram. Det fanns nämligen en rädsla för att gamla V5-spelet skulle få konkurrens från Solvallas sida.

Detta stycke är hämtat ut boken Travet i våra hjärtan:
”En väsentlig del av vår marknadsföring var att alla banor i sina program skulle ta in reklam för det kommande V65-spelet och information om hur man skulle få startlistor, kuponger och tips om inlämningsställen och inlämningstider. För att få en bra volym i början var det ju viktigt att alla redan travintresserade var med. Solvallas styrelse beslutade emellertid att banan inte skulle ta in V65-reklam eller information i sina program och inte heller sälja V65 i förtid. Man förklarade detta med att V65 ju skulle skapa ett nytt spel och man ville inte konkurrera med det befintliga V5-spelet, Vi hamnade därför i den underliga situationen att den enda bana som inte deltog i V65:s marknadsföring var landets främsta bana, som dessutom var utsedd till premiärbana. Trots de problem som förekommit blev premiären på Solvalla en dundersuccé”, skriver Gert Lindberg.

50 öre raden och två vinstpooler. Vintern 1974-1975 kom V65 med på tv – kan man bara tänka sig då Tipsextra och Lars-Gunnar Björklund kom med i bilden.

Sommaren 2010 avled Gustaf Hallén i en ålder av 90 år. Vi pratar nu V75-aktuella banan Bodentravets störste tränare genom tiderna.
Jag intervjuade Gustaf före bemärkelsedagen i januari det året. Han berättade då bland annat om en resa från Boden till Årjäng då han skulle tävla. Färden gick med tåg 1952. Man lastade hästarna en morgon i Boden och var framme i Årjäng första två dygn senare.

– Tåget stannade nästan vid varenda mjölkpall på vägen ner. Men jag vann ett lopp i Årjäng den dagen i alla fall.

1659 segrar blev det som kusk, en siffra som väger mycket tungt med tanke på hur förhållandevis få tillfällen de aktiva hade att tävla när det begav sig. Gustaf Hallén blev proffs i Boden 1947 och under den första hälften av sin tränarkarriär tävlade han nästan uteslutande i Boden och på grannbanan i Skellefteå.

Jättestatyn av Gustaf Hallén frontar travbanan. Gustaf är den ende travtränaren i Sverige som blivit staty.

>>>>>Är Leon släkt med Hallén?

Leon Hallén är ett relativt nytt namn i trav-tv. En Stockholmskille, född i Vasastan.
Är 28-åringen släkt med legendaren från Bodentravet?
Blev tvungen att kolla.
– Nej, jag har faktiskt inte hört talas om honom. Lite dåligt kanske men så är det säger Leon.

Inte så konstigt. Grabben är född 1990 och är från södra Sverige.
Leon Halléns pappa kommer från Halmstad och även hans farfar är därifrån.

– Längre bak än så har jag dålig koll på, säger Leon.

Travnestorn Gustaf Hallén föddes i Sundsvall ska sägas.

När vi ändå har trevlige Leon på tråden kan vi lika gärna fråga honom om hans travintresse.
– Ingen travbakgrund om man menar att vara aktiv i sporten. Det är tack vare morfar jag kom in på travet. Jag fick följa med morfar till Jägersro när man var och hälsade på dem nere i Skåne men första besöken var på Solvalla dit han tog mig när jag var liten. Morfar var bara publik. På den tiden när jag började hade vi Brian Key som en favorit och följde den. Triton Sund är en häst jag följde från det att den började starta, säger Leon Hallén.

Hästar hade Leon knappt ens rört innan han åkte till Halmstad för jobb hos Marcus Lindgren.
– Efter det träffade jag min tjej på Axevalla och flyttade ner med henne till Frankrike och jobbade där. Vi hade hand om tio hästar som tävlade och även par vinnare på Vincennes, säger Leon Hallén, som är tillsammans med Annsofie Norman, dotter till Glen och syster till Peter G Norman.

Se där, lite Hänt i veckan-skvaller i Wikners TRAVliga blogg.

Ödets ironi. Janne Norberg klarade sig undan stora skador under sin 56 år långa karriär – och så kommer det två smällar under fjolårssäsongen.
Nu lägger han av. Två svåra olyckor inom loppet av ett halvår har satt sig i kroppen och i förra veckan meddelade han att han kört sitt sista lopp.

Passade på att kolla med Janne om det här klippet när jag ringde honom i förra veckan.
Sommaren 1990 skrev Västerbottens-Kuriren om poolen han lät bygga för hästar tillsammans med en av sina hästägare.
Fakir Ribb fick premiärtrampa poolen när VK besökte stallet den där sommardagen. Norberg hade köpt ”Miljonärsstallet” på Umåker av hårdsatsande amatörerna Gösta Carlsson och Gunnar Lindgren och ordnat med pool.
– Det var på tapeten med vattenbad och då investerade jag i det där. En jävla bra grej egentligen men det stöp på hygienen kan man säga. Hästarna sket ju i vattnet och vattnet de gick i blev förorenat av lera och spån. Reningsverket var för klent helt enkelt och med tanke på infektionsrisken gick det inte att hålla på, minns Norberg.

Liknande mindre hästpooler finns i dag för hästar som tränas upp efter skada men de är inte så vanliga. Anders Lindqvist var en annan som provade på under sin tid i Halmstad.

– Håller med Norberg. Tanken var mycket god men det blev alldeles för mycket jobb med de där. Det var inte bara hygienen som var jobbig. Vattnet förstörde också själva mekaniken. Poolerna är säkert bättre i dag, de få som finns. Men på den här tiden var det så mycket jobb med att hålla poolen fräsch att det nästan krävdes en avdelad man att sköta den, säger Anders Lindqvist som byggde en egen i första hand för Atas Fighter L. som var väldigt skör.

>>>>Norberg på Umåkers travgala 1999

Jan Norberg defilerar efter V75-segern på Umåker 1998 med Björknäs King.

Johan Edlund, konferencier på galan 2000, delar ut pris till Janne Norberg.

Årets tränare på Umåker 1999 har just fotograferats av galafotografen det året. Undertecknad.

Nu på lördag 16 februari avtackas Janne Norberg på Umåkers Travgala. Travprofilen från Umeå med dryga 2 400 segrar på meritlistan hade hållit på länge redan för 19 år sedan…
Umåker fyller 75 år i år och lördagens gala blir den 20:e Travgalan i ordningen.
Vid den första (för 1999 års vinnare) blev Jan Norberg Årets tränare på Umåker och det blir glimtar från filminspelningen från den gången då 1900-talets siste tränarchampion fick ta emot pris ur Robert Karlsson och Johan Edlunds händer.
1999 hade Norberg kört in mest till det egna stallet och hade flest stallsegrar på banan, 43 stycken.
– Jag vill att priset ska heta Årets Team Norberg, för det här är personalens pris lika mycket, sa Norberg den gången.

På översta bilden segerdefilerar han med stallets Björknäs King efter segern på V75 hemma i Umeå (klass II) lördag 25 april 1998. Kingen var jättefavorit och vann till oddset 1,53.
– När Björknäs King vann V75 hemma på Umåker. En klassiker för mig. Jublet från publiken började 200 kvar och hela upploppet ner! sa Nora när jag intervjuade honom i förra veckan.

Lupin Håleryd och Robert Dunder tog tredje raka på Umåker i fredags. 
Foto: Mikael Wikner

Robert Dunder nöjd i fredags bakom Lupin Håleryd.
Foto: Mikael Wikner

Glad blir man av att se Robert Dunders Lupin Håleryd vinna. På Umåker i fredags fick det treåriga stoet ett lättare jobb många längder före övriga fältet och har nu tre segrar på lika många starter. Robert Dunder nöjd så klart (startar igen på Bergsåker onsdag 13 februari).
Thomas Lundström, tidigare Skellefteå och nu boende i Umeå, har haft fina hästar förr (Alex Broline, Isor Håleryd, Trenchcoat, Easy Broline) men detta kan bli den bästa.

Synd bara att det är ett STO!

Ja, så är det. Ston når ju sällan gulddivisions-höjder, och gör de det tränas de så gott som alltid av tränare i södra Sverige där urvalet/numerären är lite annat.
Men tillåt oss tokdrömma. Hur många ston har nått ”högsta klassen” i norr genom tiderna? Jag diskuterade saken med några kompisar och kom fram till följande namn som tränats på banorna Dannero och norröver. Listan är inte komplett och utan inbördes ordning.

Amiretta, Sandy Brodda, Vincennes, Cirene Bunter, Lena Fox, Handbag, Princess Noon, Minerva och Plant The Seed (kan eventuellt ha tränats ett kortare tag i Boden, Petri Salmelas genombrottshäst i Torneå i norra Finland).

Anekdot om Sandy Brodda. Det järnhårda stoet sprang in 1,7 miljoner och tränades av Stig Lindmark i Skellefteå. Segerrikaste varmblodet i Sverige ett år. Totalt blev det 172 starter 48 segrar, 32 andra- och 21 tredjeplatser.

Någon gång på 1990-talet slog Sandy Brodda överraskande Stig H Johanssons Union Shark i ett lopp på Solvalla. En man från Umeå var på plats.
– Jag hade satt en rak dubbel för tio kronor till ett bra odds och vände allt, 870 kronor på Sandy Brodda. Tror det blev 10 000 kronor i vinst. Men bongen var borta! Jag hade rullat in spelkupongen i banprogrammet och tappat det någonstans på Solvallas publikplats på upploppet. Jag gick och letade men det var ju chanslöst, berättar liraren från Umeå.

Solvalla sa att det behövde göras en förlustanmälan och en sådan gjordes på polisstationen i Sundbyberg.
– Städbolaget som städade på Solvalla på den tiden gjorde anspråk på kupongen men drog tillbaka det. Pengarna kom på en postanvisning en tid efteråt, berättar mannen.

Ja, tänk vilken business att samla in och kolla kuponger efter större travdagar! Fina förtjänstmöjligheter för städarna.
Sådant funkar inte sedan årsskiftet då alla spel registreras.

Skämt på VK:s sportsidor, 1950-tal. Ett daterat skämt kan man säga. Men var det ens kul 1955?

Guidens man Stig H Johansson skriver autografer. 

Här ser ni Stig H Johansson på en tidig bild då Guiden-förlaget hade honom som reklampelare.
Bilden fick mig att minnas tillbaka till början av 1990-talet då jag var Guidens lokale medarbetare i Umeå och skrev kortkorta referat från hemmabanan efter varje tävlingsdag. Bara referat. Inga förhandstips.
Kunde det ha handlat om 15-20 rader? Långrandig fick man i alla fall inte vara.

Jag hade mest att göra med Micke Nybrink och Jan ”Hedda” Hedrén på redaktionen. Herrarna tog emot mina texter via fax.

Någon på Guiden skrev att deras ”expert i lappriket” Wikner (alltid detta lappande) hade nosat reda på ett par riktigt sköna oddsare på Umåker. Kunde de ge 15-20 slängar?
Det skulle visa sig att d e t kunde de inte…
Det var premiär på Totomatnyttigt och extra fokus. Typ varannan som läste om experten tänkte att nu jäklar skulle det skickas en hundring till Umeå.
Övertron på mina tips var stor och omsättningen i de aktuella loppen ska vi tala tyst om, vanligt vardagstrav som det var.
Mina roliga 20-oddsare blev två – och treoddsare och förlorade så klart.
Den totomatnyttiga sidan var före sin tid och blev inte långlivad.

Nils ”Nilox” Lagerström delar ut pris på Solvalla 2008.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Apropå Guiden. Minns ni spalten med ”Tant Krubba”, en hemlig matrecensent som reste runt landets travbanor och betygsatte maten när det var V75?
Det kunde vara rätt vassa kommentarer ibland.
Nu vet jag vem som var Tant Krubba. Ingen kvinna utan en man som en tid hade 300 resdagar per år på trav, nämligen Nils ”Nilox” Lagerström.

– Restaurangerna höll sig lite mera på bettet på min tid, sa Nilox då jag pratade med honom en gång och i förbifarten frågade om detta krubbande.

Nilox är Sveriges mest kände storspelare som i över 30 år arrangerat travresor för aktiva och privatpersoner i både Sverige och utomlands.
Nilox var också en tidig figur i tv om anlitades för att dela ut ”Nisses luringar” på lördagar.
Jag minns inledningen av dessa tipssnuttar, Nisse langade upp en attachéväska och plockade upp några nyttiga tips.

– Hej, det är jag som gillar de stora pengarna!

Vi tar väl en snäll Krubba-recension (NEDAN) så att det inte blir något bråk i efterhand. Hagmyrens restaurang fick fyra krubbor av fem möjliga sommaren 1993.

>>>>Till BP-loppet på Umåker i slutet av 1960-talet

Finbesök i Umeå 1969 i ”BP-loppet”.

Umåker fyller 75 år i år. Backar vi till 1969 och månaden maj det året så stod det i Västerbottens-Kuriren att det penningmässigt största loppet i banans historia skulle avgöras med delar av landets elit på plats.
Man tryckte särskilt på att hästar som Gösta Nordins Baron Gruff (ägd i Boden) och Ulf Reslows Big Lama skulle komma på besök från huvudstaden.

Sune Lindqvist, profil i Umeå via sitt engagemang i fotbollsklubben UFC och inte minst Umåker, drev en BP-mack i Umeå  och verkar ha fungerat som manager för storloppet med fina 10.000 kronor (!) i förstapris i finalen och 35.800 kronor i samlad prissumma.

Det så kallade ”BP-loppet” avgjordes i tre heat. Sedan elitloppshästen Xanthe blivit struken och Snapphanen, Baron Gruff och Noon T. alla galopperat bort sina möjligheter blev det seger för Wallner-Lindstedts stall.
Jänkaren Leahy Hanover lottades till ett innerspår i finalen och Berndt Lindstedt spårade varje meter av loppet med sin häst.
Umåkertränat på andra- och tredjeplatsen genom Golden Bunter (Berth Johansson) och Cirene Bunter (Olle Lindqvist).

Snabbjobb för 40 år sedan. En sista finslipning inför annandagstravets V65-omgång det året.
Berth Johansson i täten med Cornish Key och bakom Al Joe med lärlingen Ulf ”Kinkan” Kindberg. Foto: Martin Matsson, VK

Nu är det inte många dagar kvar till Juldagens V75-trav på Umåker.
Vilka vinner?
Ja, säg det!

Bilden ovan är från 1978, och den julen hade jag inte börjat gå på trav.  Berth Johanssons hästar hade man väl hört talas om och både Cornish Key och Al Joe på bilden tävlade när jag som 14-åring började intressera mig på allvar.

Bilden är hämtat från VK:s arkiv och en 40 år gammal artikel skriven inför V65-travet 1978 på Umåker. Ja, det var faktiskt det stora spelet i Umeå även den julen (V65 var föregångare till V75).
Tills för några år sedan travades det annandagen på Umåker. 1978 rundade Umåker och Åmål av med årets sista stora travdag i Sverige.
Kjell Bergström skriver i artikeln: ”De tre första avdelningarna på årets sista V65-kupong, körs på Umåker, de tre sista på Åmål. Visserligen ser andra V65-avdelningen Cornish Key som en av omgångens hetaste favoriter men f ö och inte minst i Åmål verkar det öppet till tusen och visst ligger det för präktig utdelning”. Berth Johansson blir nyckelkusken nr 1 och har även favoriten i tredje V65-avdelningen, Song Key”.

Hur det gick? Ja, svaret på det får ni läsa i nästa Wikners TRAVliga blogg.
Lite spänning måste vi ha – precis som att vi inte vet vinnarna nu på juldagen heller.

Apropå Cornish Key och Al Joe.
Kusin Jenny blev aldrig travintresserad. Kanske fick hon för mycket under uppväxten. Jag kommer ihåg hur hennes pappa brukade plugga hästnamn med Jenny då hon bara var ett par år gammal. Berth Johanssons hästar kunde hon som ett rinnande vatten.

Per-Ola: Al?

Jenny: JOE

P-O: Cornish?

Jenny: KEY

P-O: Song?

Jenny: KEY

P-O: Gi…?

Jenny: SSLE!

I dag vill hon inte kännas vid det där. Hon ignorerar mig när jag vill förhöra henne om de gamla hästarna igen. Hm! Lite borde hon väl kunna bjuda på. Ännu en förlorad själ för travsporten. Och en själ helt utan känsla för travnostalgi.

Håkan Hellerstedt i tidiga dressen ”blå med vita bollar”. På bilden underst vinner Hellerstedt lopp 5 juli 1984 med Fagott.

Julen 1978 hade jag alltså inte börjat gå på trav. Det var först året efter, på våren, som jag blev riktigt biten. Min morbror Per-Ola ledde mig in på travspåret. Han var kompis med Håkan Hellerstedt och att få sitta med i rockarden bakom dåtidens hemmafavoriter Rifus, Blå Jungfrun och The Sting gjorde att jag fastnade och blev publik och spelare.

Ända sedan tolvårsåldern hade jag cyklat ut till travet för att se på tecknad film i samlingslokalen Spiltan, och efter filmvisningen hem igen utan att ha sett ett lopp på Umåker. Kanske samlade vi tomflaskor också, jag minns inte.

Någon tog mig till travet (morbror och ingifta moster Eva), jag fick vara i stall och bekanta mig med hästar och sedan se dem på banan, flera av mina skolkompisar stod vid staketet under tävlingarna och det var dagstrav de första gångerna jag var på trav.
Se där, min väg in i sporten som säkert många haft på liknande vis.

Detta apropå travets gemensamma målbild  ”Pegasus 2020 – travsportens önskvärda läge” som generalsekreteraren Johan Lindberg föreläser så bra om tillsammans med Stefan Hultman, där ett av målen är att alla som är intresserad av trav ska ta med en eller flera av sina icke så insatta vänner/släktingar när det någon gång vankas ett besök på en travbana.

Att Håkan Hellerstedt var banans champion de här åren gjorde sitt till. Det var lite extra att känna mannen i den blå dressen ”med vita bollar” som radade championaten i Umeå just de här åren, 1977 till 1980. Sedan blev det Axevalla från 1985 för Håkan.

En klassisk text tv-smyg med tidning – men snart är det slut med det i SVT.

Från och med nyåret slopar SVT allt i resultatväg på SVT Text.
Sverige får en ny spellag och SVT har beslutat att ta bort allt spelinnehåll från Svenska spel och ATG i samband med den nya lagen.
En bra sak är att TV4 fortsätter med resultaten/startlistorna i sin text-tv.

Kompisen Dan Ericsson i Röbäck är med och deläger en treåring hos Svante Båth som vann lopp i veckan. Min första kommentar var att det kan vara en av de sista egenägda vinnarna han fick smyga in på Text-tv.
Ja, med lite modifikation då eftersom TV4 har kvar servicen.
”Knode” som han kallas kollade loppet på ATG Live och använder ATG.se mer än text-tv. Men förr var han en okrönt mästare i konsten att smyga in travresultaten på texten.
Det var tidningar och handdukar och smygande av resultaten bakvägen och framifrån och från ena ledden. Att dra smygen.

Gert Sildh är ett namn som troligen känns bekant för eftersom du läser ju den här spalten. Text-tv startade 1979 och Gert Sildh från Stockholm var travexpert från start. I 30 års tid levererade han sitt V75-förslag varje vecka, fram till sin död i september 2009, 81 år gammal.  Gert Sildh var en riktig doldis, aldrig intervjuad i fackpressen eller med på bild i något travsammanhang.

Som ett ödets ironi sökte jag upp Gert några månader före hans död och försökte övertala om honom att få göra en artikel eller ett inslag med honom i tv.
Vi ringdes några gånger och det blev lite småputter på ämnet trav. Han var mycket trevlig.

-Att medverka i en artikel? Kanske kunde det vänta ett slag, menade Gert Sildh.

Han var lite privat så där.
Efter 30 år som kultfigur i text-tv skulle han få lite uppmärksamhet. Men det blev inte så alltså…

SVT Text uppmärksammade honom på hans jämna födelsedagar, då det för en gångs skull skrevs om tipsexperten som vann enkelradsligan några år, en tävling där samtliga travmedier i landet deltog.
Björn Grundel, tidigare chef på SVT Text, skrev efter Gert Sildhs bortgång om posttjänstemannen som hade spelat mycket teater i sin ungdom.
”Fler än en gång var Gert rejält sjuk – ändå lyckades han alltid på något vidunderligt sätt åstadkomma ett tipsförslag och ringa in det till redaktionen. Vecka efter vecka, i 30 års tid! En fantastisk prestation, som han alltså dessutom gjorde helt gratis. Enda ersättning han fick var inträdeskort till Solvalla ett antal år…”

The Onion och Stig H Johansson efter Sprintermästaren 1983.
Foto: TR Bild

SVT Text startade alltså 1979 och är än i dag Sveriges mest lästa massmedium.
Det här var ju svenskarnas första internet på något sätt. Jag är säkert inte ensam om att ha kamrater som varit ”text-tv-beroende”.
Pratar man text-tv och trav så är Gert Sildh så klart det första namnet som kommer upp för mig. Det andra är faktiskt The Onion, Stig H Johansson gamla stjärna.

En eftermiddag 1983 gick jag in på text-tv för att kolla travresultaten och möttes av rubriken VÄRLDSREKORD AV THE ONION.
Glömmer det aldrig.

Minns att jag tyckte att det var häftigt. The Onion vann Sprintermästaren 1983 på Halmstadtravet på världsrekordtiden (1000-metersbana), 1.12,0 1609 auto.

Startsnabb svarting som året efter, som femåring, vann Elitloppet på Solvalla och Lotterian i Neapel. En av de här lite tråkigt överlägsna startsnabba hästarna. Typ Victory Tilly. Det blev sällan några race när The Onion – ”Löken” – var med. Han var för bra helt enkelt och alldeles för rask i starten för de andra. Vooossh till spets – och sedan var det nästan så att man kunde sätta en etta vid hästens namn i travprogrammet.

Nedan återger jag ordagrant inledningen av Lasse Kinchs intervju i vinnarcirkeln med Stig H Johansson efter The Onions bragd i Halmstad (har inspelningen på VHS).

Lasse Kinch: Det är alltså ingen född varelse som har sett en häst trava fortare på en tusenmetersbana än vad ni har gjort här. Vi är några stycken som är rätt unika. Och allra unikast är alltså The Onion och Stig H Johansson och ägarna kring denna häst. Jag tycker att han är värd en extra applåd, det är helt klart!

(Applåder)

Lasse Kinch: Stig H Johansson ber Reijo Liljendahl hålla i hästen. Behövs det när man travat 12,0?

Stig H: Han är förvånansvärt lugn och samlad efter loppet, ja.

Lasse Kinch: Fantastiskt, Stig. Jag ber att få framföra cirka 7000 människors hjärtliga grattis till det här.

Stig H: Tack. Det är en helt otrolig prestation. Det är inte de allra bästa förutsättningarna och ändå går han så enormt fort.

…och så vidare och så vidare, den gången 1983.