Arg och besviken på politiker

Blir så arg och besviken på alla partier i regeringen, Socialdemokraterna,Moderaterna, SD, Miljöpartiet,Centerpartiet, Vänsterpartiet,Liberaler, Kristdemokraterna, talesman och alla Ledamöterna, alla som skall synas och jobbar för oss människor i Sverige. Min sida här på Facebook läser inte politiker, ooh min sida här, så jag vet att det jag skriver bara finns i sfären, men det är för mig ett sätt att be och att kanske det släpper i tanken hos mig hur våra politiker beter sig. Egoismen står högst på debattlistan inom politikerarbetet.

Varför bråka om makten här i Sverige, när ni politiker som är vanliga människor precis som oss andra ser hur verkligheten eskalerar. Ni ser ju hur brotten ökar, ni ser hur våldtäkter börjar bli vardagsmat i våra hem och ute på gatorna. Hur gäng efter gäng tar över. Bara för att ni har olika ideologier och olika tankemönster måste ni väl ändå förstå att detta som nu händer i städer och landsorter måste få ett slut. Varför förstår ni inte att ni behöver öka på polisens närvaro, ge de befogenheter de behöver, för det är bråttomt nu? Varför förstår ni inte att ni måste ändra på lagar och regler för de som begår brott? Täppa igen kryphålen inom lagen, de är allt för tama. Varför?

Ni som sitter på era politiska stolar, är valda av oss folket. KOM IHÅG DET! Vi gav var och en av er våra röster. Ni alla och då menar jag NI ALLA inte bara Socialdemokraterna, ni lovade dyrt och heligt att se till att vårt land blir något så när tryggare i en så orolig värld. Ni gick ut med era viljor! Men när Sverige börjar vackla, kan ni inte ens samarbeta med varandra. Förstår ni inte att i dessa situationer som nu uppkommit kan inte ett enda parti klara av. Ni skulle var och en bli mer aktningsvärda och beundransvärda om ni kunde stå upp för varandra i sådana här situationer. Ensam är stark, men två är starkare, är ett ordspråk och som vi har hört någon gång. Nio politiska ideologier, några hundra ledamöter och några till, blir starkast.

Dagligen läser vi om våldtäkter, dödsskjutningar, gäng som tar över våra städer. Dagligen läser vi om polisens dåliga resurser för att kunna stoppa våldet… Dagligen, dagligen.
OCH NI STÅR OCH BRÅKAR, just det BRÅKAR DAGLIGEN, OM HUR NI SKALL BÄRA ER ÅT FÖR ATT SÄNKA VARANDRA TILL NÄSTKOMMANDE VALDAG!!!!!!! I min åsikt så kommer det inte att bli något bättre med någon annans politiska ideologi, i min åsikt så gäller det i detta som jag skriver om, att lägga undan egoismens stolta flagga, och försöka jämka med varandra.

Nu ber jag er att ni skall komma ihåg en sak till nästkommande debatter. ATT FOLKET HAR BÖRJAT DÖMMA SJÄLV! Folket kommer att ta LAGEN I EGNA HÄNDER. SÅ SKÄRP ER!!!!!!! Ett är säkert, jag skäms för våra partier här i Sverige. ????

Bli först att kommentera

Moderater och SD

Nu gå skam på torr lann!

Nu ska moderata partie samarbet ve SD För å fäll Socialdemokratiska ledningen, för Moderata partie ha tapp’e mer åh mer makt’a. Ge förstå! Dem ha tapp’e röst’a, dem vet in’t va dem ska säj längre till folk’e, å då ta dem hjälp utå SD. Men är in’t hä fegt, utnyttch SD på de där vise.

Nä nu säj ja som statsministern Stefan Löfven sa ida.
Nu ha Moderata partie tapp’e kompass’a.
Åh ja säj! Nu ha dem riktigt gått Will i smet’n.
Ja… Säg ba! Si opp hä kunn va nån i kuliss’n som ha charme sä fram ve Anna Kinberg Batra.
Sä hä ä sänna….

 

image

 

Översättning

Nu går skam på torra land.
Nu skall det moderata partiet samarbeta med SD, för att fälla den Socialdemokratiska ledningen, för det Moderata partiet har tappat mer och mer makt. Ni förstår! De har tappat rösterna, de vet inte längre vad de skall säga till folket, och då tar de hjälp utav SD. Men är inte det fegt utnyttja SD på det viset.

Nej nu säger jag som statsministern Stefan Löfven sa idag.
Nu har det Moderata partiet tappat kompassen.
Och jag säger! Nu har de riktigt gått vilse i smeten.
Jag säger bara! Se upp, det kan finnas någon i kulissen som har charmat sig fram med Moderatledaren Anna Kinberg Batra.
Så det är så…..

 

 

 

 

Bli först att kommentera

VLL! Era anställda är ankaret inte ni landstingsledningen.

 

Detta har ni fixat bra! Oreda inom sjukvården? När ska ni egentligen börja se hur eran grundtanke har gått i krasch. När ska ni börja se hur omvårdnaden av patienter har blivit ett enda kaos, och att personalen har blivit överkörda. Ni kör över era anställda med dunder och brak ingen pardon hur de ska orka. Ni utnyttjar personalens samveten och deras vilja att vårda och hjälpa, och det mycket kraftfullt skulle jag vilja säga, emedan ni inom landstingsledningen sliter och drar mellan varandra med eran så kallade penningsäck. Fy skäms…
Peter Olofsson! Sitter du fortfarande kvar och jäser med dina ord? Det är skrämmande hur ni behandlar era anställda, inte undra på att de inte orkar och vill söka efter nya vägar. Detta är botten av er i landstingets säte kan då jag meddela.

Av en anledning så besökte jag Storumans sjukstuga med jämna mellanrum och fick de veckorna se hur er personal, plus kommunens personal jobbade febrilt med att försöka hjälpa människor i nöd. Vissa gånger såg jag på personalens ansiktsuttryck hur ledsna de kände sig för att inte kunna hjälpa till med de behov som behövdes, och hur enormt trötta de var. Jag säger bara och har en fråga. Har ni som sitter på era kavajslag någon gång varit i ”praktik någon månad ” för att se hur era anställda har det. Det är bedrövligt hur ni har raserat ert förtroende om ni nu har haft något förtroende alls från folket sedan ni gick ut med era sparkrav.

Kan minnas hur du Peter Olofsson kom på besök i Sorsele hur du satt där uppe på pedistalen på scen, på Folkets hus och dyrt och heligt lovade att även om det skulle sparas, så skulle det öppna nya dörrar för sjukvården och den skulle vara bra och effektiv. Jag kan erinra mig då att jag frågade dig. Vilka nya dörrar? Men jag fick heller inget svar av dig. Nu är sanningen ikapp! De sparkrav som ni har tagit beslut om är de sparkrav som raserar folkets sjukvård, den sjukvård som generationer har försökt att bygga upp här i Sverige, har ni mer eller mindre raserat, det går i rasande fart nedåt, milt sagt.
Patienterna som behöver vård måste åka hem på grund av platsbrist och för lite anställda, operationer ställs in, nya smärtsamma artiklar dyker upp i media där det rent utav är svårt att läsa utan att bli ledsen i sitt hjärta eller gråta, för hur människor får genomlida på grund av att ni inte har insikt, och ett rättvist tänk i ert arbete.

Hur tror ni att er personal ska orka med att finnas till för andra när de är för ”kort” i ett arbetslag, ni drar ut personalens energier till det minimala, och med det så rasar allt samman också.

Peter Olofsson! Det är TREDJE PARTEN som blir syndabocken för hur ni beter er, men det är också TREDJE PARTEN som bestämmer när de känner att de inte orkar längre, det är TREDJE PARTEN som kommer att se till att ni inom landstingets väggar får släppa maktbegäret och se hur det egentligen har gått med era idéer.

Som sagts så har jag nu under vissa omständigheter varit på Storumans sjukstuga bra många gånger, den sista tiden och sett hur de får arbeta. Jag har sett hur de har gått tillväga hur de har jobbat febrilt för ett människoliv, jag kan enbart prata om min erfarenhet just då, och inte andras.
Men Jag kan säga att många gånger har de också fått på ryktets vägar negativ respons att de har gjort fel, det ska jag inte heller sticka under stolen med. Men den här gången fick de på Storumans sjukstuga, Personalen på avdelningen , mottagningen, undersköterskor, , läkare och sjuksköterskor beröm utav hjärtintensiven i Umeå för hur de snabbt hade hanterat hjärtinfarkten som blev och att de räddade ett liv innan patienten hade kommit ned till Umeå för fortsatt vård. Så är det! Men för den skull tänker då inte jag ge er politiker som sitter bakom landstinget dörrar och jäser CREDIT (uppskattning beröm respekt) för det. Den CREDIT vill jag ge personalen på mottagningarna och personalen på avdelningarna ABSOLUT INTE NI? Det är personalens drivande krafter och brinnande engagemang för att vilja hjälpa människor som är ANKARET Så ta inte åt er…

Fast personalen var trötta och dåligt med energi på grund av indragningar till höger och vänster så var det full aktivitet när jag kom dit, de fanns de som var lediga och var på plats just när detta skedde som då ställde upp utan någon som helst tanke på att gå hem. Där var personal som var snabb och lugn i sitt arbetssätt och uppmärksam på ett skeende där det gällde liv och död, och tack vara det så klarade vi resan och hamnade På Umeå lasarett” hjärtintensiven” där vi också blev trygga i det att personalen var kunniga och generösa i sitt sätt. Men kom ihåg! På denna resa som vi gick igenom stod inte ni i landstingsledningen med vita rockar, där stod människor som har fått sitt kall och vigt sitt liv för de som behöver/ behövde hjälp och ni inom ledningen ser inte detta eller uppskattar detta utan behandlar er personal som ja… Jag vill inte ens säga ordet.

Efter vårt besök i Umeå, så hamnade vi i Lycksele för mellanlandning. Jag frågar åter igen! Hur tänker ni? Där på Lycksele lasarett var kaos minst sagt, jag kan tänka att den personal som fanns där när vi kom hade inte och garanterat knappt hunnit med att få rapport om hur de skulle sköta om oss. De sprang hit och dit för att hinna med, stressen var i en förtvivlan, och det slets och drogs i alla hörn och kanter för att personalen skulle hinna med alla som kom och alla som behövde hjälp, och det På grund av era missräkningar vad det gällde sparkraven som skulle bli till det bättre, fick också Lycksele lasarett dålig respons på det att patienter blev/blir skickade hem förtidigt, och då undrar jag som skriver vem skall ta den kritiken. Vem fick ta den kritiken? Vi är inte dum som förstår att det blir TREDJE PART och inte ni inom LANDSTINGSLEDNINGEN som får gå med hundhuvudet? Stressen är så stor bland era anställda så gamla och unga får gå hem i tidigt stadium och ibland glöms det att skicka med den smärtlindring som behövs för fortsatt rehabilitering hemma. Peter Olofson och alla ni inom landstingsledningen, detta är botten och rent ut sagt bottenlöst.

Jag tycker ni borde skämmas som satsar på så mycket annat penningmässigt än just sjukvården. Jag tycker att ni borde skämmas rejält och be om ursäkt till personal som ni har och gett löften om bättre löner och bättre villkor. Tänk Peter Olofsson! De som nu jobbar för er kommer troligtvis inte hur länge som helst ha ork att fortsätta sitt arbete, ett arbete som de i början av sina liv har brunnit för” att hjälpa sina medmänniskor. Som de i början av sina studier har lånat en massa pengar för att kunna hjälpa andra människor i sin utsatthet, och dessutom har så stora studielån som ligger och tynger på deras skuldror. Jag kan för mitt liv inte förstå hur ni kan blunda för detta och bara gå på med ert sätt att vara mot era anställda Det är för mig en gåta? Det är för mig ett hån rakt upp i ansiktet på de som verkligen har gett och försöker ge sitt allt för sjukvård. Nu är det övertid, stress, och indragningar, trötthet och knappt sängar till patienterna, så patienter skickas hem i tid och otid.

Jag kan bara säga åter igen det är era anställda som i förtvivlan försöker hålla uppe sjukvården inte ni LANDSTINGSPOLITIKER  Ta till er det och visa er tacksamhet, för snart så har ni ingen personal, som ni behandlar era anställda. Ni vet tiden tar ut sin rätt, det är nog inte länge till dess skulle jag tro.
Peter Olofsson! Vi har diskuterat på ett möte i Sorsele kommunhus också, och där framförde du hur allt skulle bli så bra i alla kommunerna åter igen. Har inte sett ett skit av det. Tvärt om. Det är nästan så att ni har i stället stuckit huvudet i sanden och enbart bara tittat upp när det handlar om kulturen och den digitala världen och dess uppbyggnad. Nog är kulturen bra att den finns men enligt mig själv så tycker jag att den inte tillhör sjukvård och omvårdnad. Den digitala världen har kommit in i ert rum och den är bra på många sätt men tar också över den tiden och pengar som ni egentligen skulle först och främst satsat på läkare sjuksköterskor, undersköterskor all personal som finnes inom era blåvita väggar. Det är synd och skam att ni inte har gett era anställda den prioriteringen som behövs för att de skall orka. Det är synd och skam att ni utnyttjar personalen så till den grad att de säger upp sig, som på ett radband. Stressen blir till en hög tröskel och den stressen övergår sakta men säkert till många sjukdomar skulle jag vilja tänka.

Nu så vill jag rikta ett STORT TACK till avdelningspersonalen både de som jobbar/jobbade inom kommuns sjukvård och landsting och som befann sig på Storumans sjukstuga och som var flexibel i sitt handlande. Tack till Storumans taxi som förstod situationen, och till ambulans och ambulanshelikopter personal. Tack sjukgymnaster för ert angagemang efter vår resa. Ni skall veta tack vare er gick allt bra! och efter omständigheterna så mår vi mycket bättre nu Och får fortsätta att vara tillsammans här och nu. Tack för er snabbhet i en atmosfär där landstingets överordnade har successivt tagit bort resurser för er och försvårat för ert arbete. Tack Umeå hjärtintensiven som med trygga händer även hjälpte till och gav oss hopp i situationen, bakom er väldigt fina omtanke om oss så fanns där även hos er en väldig trötthet.. Lycksele personal ett tack till er också, förstod att er situation inte är så bra där heller på grund av oförstånd från ledningen, stressen var fruktansvärt hög bland er personal. Tack alla mänskliga omvårdande händer som vi mötte i vår kris Tack!

Nu riktar jag en gång till orden till dig Peter Olofsson! Jag tycker du och alla ni andra inom ledningen borde se och förstå situationen bättre. Nu har det gått några år och ni har inte kommit långt i er utveckling vad det gäller att göra sjukvården bättre för barn, ungdomar, och för äldre. Du har vurmat för den digitala världens genombrott inom sjukvården, och vill utveckla, kan tänkas att den är bra och givetvis kommer att stanna. Men vad har det kostat, och vilka har fått ge vika för era satsningar inom kultur och den digitala världen. Du och ni kan tala, men skrida till verket och ge det rättsliga till er personal verkar vara svårt. Enligt mig så stoppar ni huvudet i sanden och nonchalerar era anställda.
Mina ord väger inte tungt kan jag tänka, men jag säger åter igen. Det är bara en tidsfråga att ni tappar tronen, och med det så säger jag hej för den här gången.

@annevi

 

 

 

Bli först att kommentera

I Storumans kommun, i alla kommuner, över hela världen.

image
Blomman! Denna vackra blomma, till er ungdomar vart än ni befinner er. Ge inte upp, fortsätt framåt. Kraven är höga på er i dagens läge, krav som ställer oreda i tanken. Ni är vår och allas framtida hopp. Ge inte upp! Ni behövs i samhällets byggnation, ni behövs vart än ni bor, var och en av er.

Sorg och bedrövelser men även glädjen finnes i människosläktet, snälla ni – tänk efter! Ni behövs i det att bygga upp välfärden. Ni har hårt jobbat för er rätt att leva i fred på jordklotet.

Blomman! Den vackra, då så ser jag er. Ungdomar, Tappa inte livsgnistan vad än livet ger, ni är så mycket mer värt än det, så mycket mer.

Bli först att kommentera

”Livsrummet” och ”Världsrummet”

Det är ett tag sedan jag bloggade om kvinnojouren. Nu tänkte jag det är dax igen.
I min hand har jag ett häfte, den fick jag av kvinnojouren i Lycksele för några år sedan,och den har förresten ett vackert lila omslag, och i mitt tycke är skriften lättläst.

Häftet är skrivet at Stina Jeffner som fick i uppdrag av folkhälsoinstitutet att skriva och forska om våld mot kvinnor. Visserligen skrevs boken 1994, men jag tror som Stina Jeffner, att dessa ord som sägs i häftet är lika aktuell nu som då, och har blivit ett ännu större folkhälsoproblem här i Sverige.

I mitten och slutet av 70-talet började våldet mot kvinnor att synliggöras, och då på grund av små kvinnogrupper som växte fram successivt där förtroende till varandra kunde öppna dörrar för hur de hade det i sina hem eller i arbetet och ute i samhället. Här kommer en berättelse hur den gruppen uppstod.

Citat: En kvinna berättade för någon som hon litade på,en annan kvinna sa att hon kände igen sig, att hon hade varit med om samma sak. En tredje kvinna började gråta och sa hon inte orkade höra mer, att det påminde henne om något hon inte orkade minnas. Den första kvinnan hade på så vis fått bekräftelse på det lilla hon berättade av sin historia, en bekräftelse som innebär att de som lyssnade trodde på henne, men som också kände igen och företog smärtan. Den bekräftelsen gjorde att hon vågade berätta mer, att hon vågade minnas mer och när hon gjorde det vågade också andra kvinnor att minnas, känna efter och berätta. Citat slut.

Det här skulle vara starten till en kunskapsgrund för kvinnor att få hjälp och stöd och att våga ta första steget ut ur ett destruktivt förhållande. De vågade börja bearbeta det de hade varit med om, utan att lägga all skuld på sig själva. Men Stina Jeffner skriver också ”samhällets hjälpande instanser bjöd upp till motstånd”.

Det är nog som hon skriver, och det får mig att tänka på den i dagsläget manliga utbildade socialarbetare som uttryckte sig som om kvinnojouren var ” ingenting”. Kvinnan ringde alltså socialarbetaren och bad om hjälp och stöd för att försöka upprätta en kvinnojour i hennes kommun, svaret hon fick av denna utbildade man var med orden ” det finns så mycket annat som är viktigare”. För mig är det att se rakt av kvinnojourer som icke intressant i vårt samhälle, ett samhälle som fortfarande då som nu”bjuder på motstånd” jo… Men visst! Det finns mycket som är viktigt här i världen, men dessa ord som psykisk och fysisk misshandel är också en del i vårt folkhem och världshem.

Något som jag också fastnade för i häftet, och som hos mig säger väldigt mycket är Nea Mellbergs beskrivning av som hon kallar ” livsrummet” Stina Jeffner tar upp Nea Mellbergs beskrivningen. Här kommer skissen som är lättförståeligt för oss alla om vi bara vill se det.

 

 

image

Jag citerar Stina jeffners. ” Sakta men säkert har kvinnans livsrum begränsats den har krymp mer och mer, utrymmet blir snävare både för de yttre aktiviteter som inre självkänsla. En kvinna behöver inte vara inlåst och fången i sitt eget hem. Rädslan för den fysiska och psykiska utmattningen gör att hon inte orkar ta steget fullt ut. Citat slut. Hon menar att Verkligheten verkar vara sådan att när den första psykiska och fysiska misshandeln kommer är det långt gånget, och då läser jag också mellan raderna, att det är en kontrollerande svårbemästrad, näst intill osynlig makt som successivt förstör den själsliga och fysiska livsgnistan.

image

 

 

image

 

Enligt häftet som jag har här framför mig så står det skrivet. Att mannen/ männen som utför sina psykiska och fysiska våldshandlingar har tolkningsföreträde i samhällets instanser. Det vill säga de har då all makt att förneka, förminska det som hänt, bortförklara, försöka skylla på alla andra. De tar inget ansvar i det som var eller är, de kan kränka så mycket de vill och det kallas med ett ord för de yttre konsekvenserna i våldshandlingarna och blir då hans verklighet som gäller.

Emedan då skulden faller tungt på kvinnan/kvinnorna, och med följder som skamkänsla, för med mannens/männens yttre tolkningsföreträden i samhället görs kvinnan delaktig av deras handlingar. Rädslan blir då för stor för kvinnorna att ingen skall tro på vad de säger, eller att bli utpekad för att vara den skyldige, så även en rädsla för att betraktas som besvärlig. Den värsta biten av all denna inre konsekvens är nog att kvinnorna tappar tron och tilliten till den som utför handlingen, också till omvärlden som inte stöttar eller inte griper in. Därmed förloras också tilliten till sig själv.

 

Det kan tänkas nu att jag trampar på många mäns tår när jag skriver om psykisk och psykisk misshandel som just män utför, men för mig är det oförståeligt att de män som säger att de äskar/har älskat sin kvinna kan slå och misshandla psykiskt i den mån att kvinnan tappar sin livsglädje. Ett negativt flöde som inte hjälper någon vare sig det är mannen som misshandlar eller för kvinnan som blir misshandlad. Livet förstörs för båda, skulle jag vilja påstå. Om ändock kvinnan inte är passande i mannens liv behövs då fysiska slag eller det psykologiska våldet såsom ord och subtilt kroppsspråk användas för att eliminera det motsatta könet.

Jag såg en film häromdagen och jag tror den hette ”kvinnans hämnd” den visades i kanal åtta. Jag brukar inte tycka om att se filmer där barn medverkar i våld och oreda, men den här gången tittade jag. Jag säger bara! måste kvinnan släppa sin rädsla och gå emot mannen för att män skall förstå att vi också har krafter inom oss som inte de ser och som vi kan ta fram när det krisar. Är det det enda sättet att prata till män.

 

Häftet tar också upp ”världsrummet” likt livsrummet, och för mig är det detsamma som att gå tillbaka och titta på vilka som hade/ har makten och kontrollen i världen. Män och åter män har det varit i århundraden, och att då se hur kvinnor vill hjälpa till i världsproblemen vill bli ett problem i sig hos männen. Där krymper världsrummet för kvinnor också, likväl som det blir ett personligt relations problem i ”livsrummet” för män som inte vill släppa på den kontrollerande makten.
I livsrummet och världsrummet” så  innefattar det så mycket. Familjebanden, mobbing i skolor, krig förödelse och död, och där livs/världsrummet krymper för oss alla, om vi inte börjar förstå att med våldshandlingar vinner vi inget på.

Ja det är mycket som florerar i tanken vad det gäller misshandel och våldsdåd det är enbart ondska som förgör oss alla I olika sammanhang om vi inte börjar se vårt livsrum och världsrum i en gemenskap där alla har sina lika värden.. För varken du eller jag är mer värd än den andra, vare sig vi är högt utbildad eller inte. Vare sig vi är kvinna eller man.

Vi lägger alla våra handlingar och gärningar i vår livsryggsäck, och den ryggsäcken får vi vare sig vi vill det eller inte bära till den dagen, och efter vi lämnar denna värld. Ingen av oss är odödlig, den dagen kommer sakta men säkert även för de som har verkat i  elakt makt och kontroll spel, misshandel och så vidare, och som min gamla mormor brukade säga. Citat ” Annevi! Den dagen vi dör tar vi inget med oss, varken pengar eller materiella ting, enbart det vi har gjort mot andra, och i regel så brukar vi få ångra våra gärningar just innan vi dör, men då är det också försent.

 

I Västerbottens län

Kvinnojouren i Storuman 070-5676799
Lycksele kvinnojour. 0950-37211
Tjejjour Umeå. 090-778181
Kvinnojour öppen gemenskap Umeå. 070-8315053
Kvinnojouren Umeå. 090-779700

Du hittar kontaktuppgifter och kartor över hela Sveriges avlånga land beroende på var du bor på www.unizon.se där finnes alla kvinnor,tjej,ungdomsjourer, uppräknade med telefonnummer och mail. 

Mansjouren i Västerbotten hittar du på www.mansjouren.ac.se
Telefonnummer 090-178050 eller 070-2574313

 

Nu nalkas sommaren vad allt det innebär, ta hand om er i semesterstressens atmosfär. Låt sommarljuset verka för frid och ro, och låt sommarvisor finnas i ditt hjärtas bo, som exempel allas vår älskade Astrid Lindgrens fina visa

Du ska inte tro det blir sommar

i fall inte nån sätter fart

 på sommarn som gör lite somrigt

 då kommer blommorna snart.

Jag gör så att blommorna blommar,

jag gör hela kohagen grön,

och nu så har sommaren kommit,

för jag har just tagit bort snön…

Jag gör mycket vatten i bäcken

sådär så det hoppar och far

jag gör fullt med svalor som flyger

och myggorna som svalorna tar

jag gör löven nya på träden

och små fågelbon här och där

jag gör himlen vacker om kvällen…

Till er alla ett OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

@annevi Linder

 

 

 

 

1 kommentar

Semlor hos HANDLARN i Stensele

Som vanligt så är jag hos mor någon gång då och då och en kväll när jag skulle åka hem så sa hon till mig.

- Anneve! Kunn du in’t kör förbi a Jennie Lindqvist HANDLARN åh si om hon in’t ha semlor, ja längt etter en semmel. Hä ä ju sä gött!

- Visst sa jag, och kolla vad jag hittade i kyldisken!

image

 

 

Nu har det gått några dagar och mor kan inte vara utan, skall erkänna.. Det kan inte jag heller! Har köpt till kaffet näst intill de senaste dagarna, och idag mumsade vi hej vilt må ni tro, det är en fyllning i semlorna som heter duga.

 

image

 

 

Hallååååå…. Anneve

Ja… men ja hinn ju knappt ve ge, ge tugg ju på som en skördetröskmaskin. Hä flyg ju bara grädda runt kök’e. Ja ska å ha, hä se gött ut!

 

image

 

 

Jennie! De här’a ha du gjort bra. Sä mycke mandelmassa du ha lagt i, åh.. bulla ä färsk, åh in’t tal om grädda… Ja vill ha en till, ge ha ju hunn’e  ve fler än ja..

Men Jakobina hallå…. Du pratar på så du hinner ju inte med, ta en tugga till så du blir tyst och torka dig runt munnen och näsan. Det har ju fastnat grädde på…

- Törk mä om näsan in’t! Hä ä ju bara åh slick bort hä.. Grädda ska man in’t kast bort, hä fick då ja lär mä sen ja va lit’n. Hä va ju goes,t överst i mjölkhinken. Gu… Va du ä fin i kant’n, åh lengrädd’e.

Hur än det var med Jakobinas grädde och  mjölkhink, så ett är säkert, Handlarn i Stensele har väldigt, väldigt goda semlor.

 

Med hälsningar från mig, mor och en @jakobina gräddnos.

 

 

 

 

4 kommentarer

Detta är bara jag! :)

Ibland så är det bara så att jag sitter i ett nötskal och allt kan hända!

Förstås så skulle jag vräka mig ut i värsta kylan i förrgår. Jag bestämde mig för att köra ned till RA:s möbelaffär, för att se om de hade ljuslyktor. Jag parkerade framför deras affärs farstukvist, jo men vad hände? Bilen ville inte att jag skulle gå ut i kylan. Jaaaaag blev inlåst, den förbaskade bilen låste in mig. Och hur jag än försökte med centrallåset så gav den sig f-n på att inte släppa ut mig. Men hallååååååååå………

Vilket sjåååå… Jag tryckte på bilnyckeln, drog och slet i handtaget tills jag tröttnade, men det lät så här ungefär…. biiiiiiiiisssss, och inte kom det ut några kunder från möbelaffären heller, de hade väl fullt upp att bestämma sig för vilka möbler eller presenter de skulle ha, och det brukar ju ta tid! Tänkte om de hade kunnat hjälpa mig i min nöd. Men ack vad jag bedrog mig.

Mobiiiiiiilen, jag hade ju mobilen! Ja men var hade jag den då? I min kalla 30 graders ryggsäck förstås, för bilen hade ju inte precis hunnit bli varm när jag kom till Stensele. Drog upp den näst intill ihopfrusna mobilen, tog åratal tyckte jag innan den hade tjorvat sig fram i den kalla yttre atmosfären och hittat telefonnumret till RA:s möbler, och innan någon svarade.

RA:s möbler, hörde jag från den andra sidan av luren! Ja…. Hm… Hej det är Annevi! Tror du att ni skulle kunna komma ut och öppna min bildörr, du förstår jag står utanför er affär och tar mig inte ut, dörrarna har på nått vis frusit till….. och så pladdrade jag på. Jag vet inte heller riktigt hur jag förklarade det hela nog så vettigt, men han fattade galoppen och vet ni vad! Han kom ut i lugn takt, försökte öppna förardörren. Den var mycket riktigt låst, däremot så var bakdörren öppen så han lånade bilnyckeln och öppnade förarsidan. Typ! Bara så där….Ja men hallå….. Så jäkla pinsamt. Men, men, som sagt detta är jag i ett nötskal och inget att göra åt.

Men ett säger jag då bara! Tryggare kan ingen vara, om man får för sig att åka till RA:s möbler och ska handla i den bistra kylan, för man får hjälp av dess trevliga personal.

Tack för hjälpen!

Ett är också säkert! Min bil har eget liv, skulle inte förvåna mig alls om den hade backat ut från parkeringen, emedan jag höll på att betala i kassan, och kört iväg förarlös och bara på pin kiv. Ja…. men hallååååååå……

 

image

 

 

@annevi

 

 

 

4 kommentarer

Ikväll i diktens tiderum ( Det nya året)

image

 

 

Klockan klämtar intill tidevarvets omfång, det nya årets början i andlighetens gång. Spirans färger finner glädjen och tron, över det mörka och över vår jord.

Året som kommer är ljusets färg, spektrumet av lila står för uppvaknandet. Året som kommer när klockan slår tolv, ger vårt liv hopp i dess världsliga sorg.

Spirande klockans önskan!

Se varandra med förtröstan, att åter vandra tillsammans på broar av omsorg.

Hälsningar poeten i nattliga nyårstimman.

Bli först att kommentera

Allhelgonadagen

I kväll åkte min syster och jag till Stensele kyrkogård, för att tända ljus på våra anhörigas gravar. Det är Allhelgonadagen.

 

En dikt jag skrev på morgonen ligger intill  tangentbordet, och nu vill jag som dela den med er.

 

image

 

Allhelgonadagen där minnen och ljusen tar vid

Allhelgonadagen där timmen förenar själslig frid

Allhelgonadagen där eftertanke finns

Allhelgonadagen i det vackraste skenet av lågornas liv

Aftonljusets tid.

 

@Annevi

 

Bli först att kommentera