Blå färg och olja

Gubben var rädd må ni tro, han skyndade sig att pensla olja på hans hemmagjorda bastustol, för nu när jag och mor har penseln i vår hand, då vet vi aldrig vad som hända kan. Har nog sneglat fram och tillbaks, den skulle ha blivit bra med det blåa.

Tur ändå vi hade två stolar som vi kunde måla på, då slipper jag kråma och stå i det blir sådant slit på mitt höftparti, när jag ska vicka på stjärten, hålla i hatten och samtidigt vara vacker. Kicki jag har försökt, föga hjälpte det, snyggare har jag sett sa han byt hatt. ( Se äldre inlägg Vackert sytt, med kommentar) Japp sa jag och gjorde mig en hatt av kottar då istället, nä..ä han såg mig inte ens bland penseln och oljeburken, så inte får jag sitta på hans ställe.

Ja som sagts i morse olja han så fettet skvätte och rann, Adam vår hund är totalt helblank, glittrar i solen och och blänker som ett oljefat jag får väl stoppa honom i spat och se om inte pälsen blir ren innan kvällen. 

I hemlighet

 

Mor och jag har målat en stol idag. Tjyvmålat ja! Vi fick inte för syrran, men vi yrkade på att denna skulle ändå stå i vedhuset och bli grå. Så därför målade vi den blå.

 Lisa hälsade på ikväll ( som ni kanske förstår  så är vi i stugan och tjasar på och eldar i vedspisen) hon lyckades se detta underverk, som blev av vår  konstnärspensel.  Jämmer och elände hon sa med spjuver i blicken, men bordet får ni inte ta. KONSTIGT TYCKTE JAG att blicken hennes var sådär glad! Ja skit samma (ursäkta) men nu har vi problem, vi vill ju också måla bordet.

Vi vet inte hur vi ska göra mor och jag, men vi har sagt att vi får väl åka upp till skarvsjöby och knycka det någon dag. Innan helgen är slut så ska bordet nog bli vårt Absolut!. Vi sitter här och klurar ut ska ni veta och det blir svårt, men vi ger oss inte i första taget vi vill ha bordet blått också förstås.

Gott folk håll tummarna syrran är inte grann att handskas med, när man har som vi,  tjyvmålat hennes trädgårdsmöbel.

Jordgubbar guld i hink

 

Har fått av min svägerska Gun-Britt och hennes dotter Kristina de hade plockat hinken full och det kan jag säga var inte köpt på ICA.

Ny plockade jordgubbar från Bjärdakken vi bara vräkte oss över hinken. Mor hon fick bråttom att koka sylt, medans jag och gubben tuggade vilt.

– Hiskeligt vilken stor trut ni har sa mamma, det blir ju inget kvar försvinn med det samma, ni börjar ju likna jordgubbar båda två, det fattas bara ett fat att sätta er på. Det var inget annat att göra, för mor hade säkert tagit oss i örat och tur var väl det  att vi sjappade för nu finns det färdig jordgubbssylt i köket. Tänk man blir som barn på nytt när mor är här hemma, det kan nog stämma för i dess barndomshem var det så att när mor liksom någon gång sa ifrån då var det bara att gå, och efteråt fick vi lov att smaka den nygräddade bakade kakan.

 

I kväll i diktens tiderum ( Scott & Boja )

 

Denna dikt är tänkt som en visa, men ingen melodi finns till ni får nog använda fantasin och se om ni har kvar dess barnasinne.

När hunden kommer fram, ja då kan ni morra som han, och när bollen syns till då får ni hoppa och studsa som ni vill. Timmret ja då kan ni rulla runt tillsammans och kramarna ja då kramar ni varandra.  Lycka till!

 

Jag sitter och dinglar med benen

ser vår stuga den grönklädda scenen

trasiga vandrarskor jag har

inget det gör jag sjunger ändå tralala

På kullens vackra mark ska vi bo

jag och min fru Boja hon är söt må ni tro

Min lilla svart vita hund är också med

vita vassa tänder han har ni skulle se

                 ¤

Hej och hå faderullan

Få Grr… Grr… i rullning

Hej och hå faderullan

Få Grr… Grr… i rullning

               ¤

En silvrig kula jag har i min hand

den lyfter och lyser så¨lätt minsann

i luften den snurrar vill leka tafatt

gör mången bus och ibland små spratt

Bland skog och tall den kan lysa

få dig att börja fnittra och mysa

på himlen syns den som en punkt

den hoppar och flyger runt runt runt

            ¤

Hej och hå faderullan

Få silverkulan i rullning

Hej och hå faderullan

Få silverkulan i rullning

          ¤

Vår koja görs av rullande timmer

snickrar och hugger det jag hinner

När vårt slott är färdigt och klart

badbyxor jag ska ta och hoppa i spat

Min fru hon plockar blommor sköna

hela dagen hon jagar vår knäppa höna

den springer och far åt alla håll

den studsar som en stor färgad boll

         ¤

Hej och hå faderullan

Få mig i spat med en rullning

Hej och hå faderullan

Få mig i spat med en rullning

        ¤

Jag vankar hemmåt  vid dörren hon står

en god jättekram jag alltid får

Hon har dukat med blommor och blad

lagat macedonk det sitter ju så bra

Hunden brukar leka och vara med

håller mellan tänderna alltid en sked

När vi har ätit blir vi så mätt och trött

då somnar lilla Boja på knäna så sött

        ¤

Hej och hå faderullan

Ge kramar till varandra

Hej och hå faderullan

Ge kramar till varandra

       ¤

Vänner som kommer på våra fester

de kommer då som hedersgäster

Jag har inte någon konstig mobil

i en liten låda med knappar och stil

Nej istället jag ropar till grannens dal

JAG HÄMTAR ER PÅ PIONBLOMMANS BLAD!

Då sprudlar glädjen och är på topp

tills orken tar slut och det blir stopp

      ¤

Hej och hå faderullan

Få glädjen till att sjunga

Hej och hå faderullan

Få glädjen till att sjunga

      ¤

Hinner inte berätta något mera

timmret börjar rulla blir många flera

Hunden har bajsat på vår knäppa höna

jag hör min fru hur hon ber och bönar

Nu hon ropar från vårt hus

DIN SILVERKULA GÖR EN MASSA BUS!

Ta bort den från mitt grönsaksland

och från pionerna som står vid vår strand

       ¤

Hej och hå faderullan

Se så schasa silverkulan bort

Hej och hå faderullan

Se så schasa silverkulan bort

       ¤

Från jag och min fru vi vill bara väl

Nu så säger vi kram och ett stort farväl

Vi ses någon gång igen

kanske sjunger vi då som i kväll

Hej Hej

 

 

Fortsätter Storbäcken

 

Där låg vi på madrasser och åkte ibland fort och ibland sakta nedåt mot storholmen som ni ser framför er. På sommaren växte blommor och blader där, grunt var det och sanden liknade små guldkorn, när solen lyste genom vattenytan. Någon liten liljekonvalj kunde växa fram på holmen inte alltid men ibland. Sanden var alltid varm och fastnade rejält på mina blöta fötter, och som barn jag var älskade jag att få ha det så, det liknade ju ett par skor med guld på.

Vår och mors fiskesten ser ni till vänster nu håller den på att växa igen, där satt vi och fiska hade metspön och i en burk masken. Det var väl inte lax precis nog så bra ändå, vi fick abborre mört och gädda.

Vad barndomsminnen kan ställa till det, nostalgitrippen och bilden är en enkel vy men för mig förs tanken till mina äldre kära syskon. Jimmy och Anne-Lise (Lisa) som tog sig tid att visa mig Storbäckens vatten jag var inte stor ska ni tro fast jag minns det som igår, jag skulle följa med och lära mig allt de visste, och bland annat om den lilla fisken Imen – om ni inte vet vad Imen är så kan jag säga det var små fiskar som simmade i grupp, snabb som tusan var de och vi fick upp dom på finmaskigt nät – de glänste även de i solskenet. 

Jag fick också glädjen att lära mig hur man styrde den böljande luftmadrassen, och det kan jag säga var ganska svårt när man var liten som jag var då, mina ben nådde inte över madrassen ej heller armarna, så jag i de flesta fallen lade mig ned och följde med strömmen mot den lilla holmen. Det funkade bra det också.

Trött och frusen men lycklig inombords följde jag min syster och bror hem på aftonkvisten, vilken lycka det var att de hade tagit mig med för första gången till Storbäckens badande lek.

 

BADLEK

Tårar strömmar ner från min kind

lekande lätt ser jag även min längtan

Aftonstundens barn visar mig vägen

till min barndomslek

¤

Skämtsamma tal rop och stoj

hörs i min tankegång

Åren har runnit iväg

men vad gör väl det

När timmen visar i ett skimmer

ett av mina bästa

barndomsminnen

Motorcykelparaden

 

Startade från vår vackra kyrka körde rankbäck sträckan, ringvägen sedan åter mot Holmen gungar. Jag tog fasta på detta och fotograferade kortegen. Min man var ju med. JAG VAR JU TVUNGEN! Nej jag skämta, det var klart jag även ville försöka mig på att skriva om dess motorcykelkonvoj.

Som vanligt blir mina kort inte så bra, men jag hoppas ni kan få fram, först min tumme och under den kom förste man körandes med sidovagn och flagga, resten av motorcykelgänget kom efter.

De är granna att se på skinnklädsel från topp till tå, och det är något visst med motorcyklister de sitter som klistrade vid deras hoj, ibland så undrar jag om de har satt fast sig själva med kardborr, ja när de har liksom satt sig på hojen då sitter de där precis som ett snyggt och läckert frimärke. Ja jag tycker det ser fräckt ut, men jag skulle inte själv kunna åka, det handlar om jag alltså tanten med ryggskadan. Fast om jag tänker efter så skulle det inte skada om jag följde med någon gång, jag kan ju låna en  rullator fixa något att stå på och sätta fast den bakom Hazzes hoj. Han fick väl köra försiktigt fram, jag kunde ju få åka åtminstone till ICA.

Jag vill bara säga en sak, tack för er kämparanda inklusive många andra som har vandrat så skorna har nötts upp. Ni verkar var en härlig trupp som inte ger upp i första taget, bara för att vi ska få glädja oss och ha skoj under Sorsele taket.

Älvkungen är ute i dag nu när Holmen gungar

  

 

 Tyvärr min kamera är inte så bra, men här har ni delar av kortegen som kom idag. Holmen gungar ju så klart och båtarna lika så. Musikern ombord drog igång en tango, får jag bli din tangokavaljer blott för några timmar…. mor blev glad hon kunde minnas den låten.

Hon ville dansa till dragspelsmusiken på balkongen men det sket sig  -ursäkta uttrycket- jag är ju ingen tangomästare precis och att böja rygg axlar och knän är inget för mig , men mor hon glömde bort sin ålder, och minnerna kom tillbaks. Hon stod  på vår altan och reste till loftets städade golv, där de dansade till vevgrammofon. 

Nostalgin slutade inte där hon fortsatte att dansa i köket med plättsmeten, så i kväll blir det tangoplättar med dansande lingonsyltburkar, och känslan ja den har hon lagt in i degen så det vette tusan om inte vi dansar tango ikväll på balkongen hon och jag.   

Hu va ja svettes, hä glimmer på skinne

Vicke ver vi ha här vid vindelälva, sola lys ju så grant å int ha åska gått ve nån knall. Fågla spela i björka min, och katta hon vill bli magastinn. Hunn han lägg sä i skuggun han, å ja ja föredra duschn iskall.

Hä ä ju int grant å hammen i svettila vill ja säg, när sola ska tjures å skin så där. Hudn min ä ju som en sil hä bara stril, hä syns precis som i min duschkabin.

Nä ja ska int klaga hä finns de som semestra än, å sola hä behöv de ju å int na regn. Å ja hoppas je kunn läsa de här, då vet je vars je ska kömma å svettes nåsånär, hä bli ju hit till Sorsele. Men ja kun säg bli int rädd, för int äre mina svettninga je få, ja smitt int je vet ju ja ä femtiotre år. Utan holmen gungar då.

HÄ BLI FEST I HELGEN MED DANS SÅNG Å SPEX, HOLMEN GUNGAR I SORSELE ja jag ska då dit män först bli hä nog, dusch i vattn som ä av is.

När husse är borta dansar katten och hunden på soffan

 

Hunden skällde och katten gnällde så var det i går kväll. Hunden saknade husse och katten Ella fick stutsmani, frivolt efter frivolt runt hundens korg, lekmadamen ville inte vi skulle sova.

En liten kattunge finns hos oss, det är dotterns lilla söta sockertopp, Adam -vår hund – han fostrar och står i snart skäller väl de båda i minut och parti.

Herre min je vilken rusch det har varit i natt , katta har lekt och hunden ville vara med, och det har påverkat oss vi ser i kors, har påsar under ögonen och ser nästan ingenting jag har, två hundar två katter och två döttrar nu, fattas bara att gubben kommer hem då får jag en extra gubbe till. Om vi nu skulle summera ihop allt och om dottern ser det dubbla precis som jag från inatt, ja då blir summan – Alltså vänta lite grann jag ska räkna på fingrarna – Det blir……………………………….

– Å herre je jag ser ju dubbla fingrar också, hur i h-vetet ska jag kunna räkna då?

Nä nu får det vara slut på det här, jag går också och lägger mig igen, multiplikationstabellen är inget för mig. Hej!