I morse på fyrans kanal, såg jag Mona Sahlin och Olof Palmes barn (Mårten Palme). Återstående minutrar kunde jag inte släppa blicken från rutan, blev som klistrad framför tv skärmen. Ämnen var blandade, men det jag mest fastnade för var hur människors irritationer handlade om Monas leende.
Vad har politiken att göra med hennes yttre sätt, är det ändå inte den inre helheten som räknas och som ska ersätta hur du är och inte människoskalet. Jag tycker detta är fruktansvärt! Grupptrycket kan tydligen kontrollera ytterligheter.
Mobbingberget i vuxen värld.
Personligen tror jag att Mona Sahlin har känslomässiga drag, med ett hjärta av guld. Nu handlar inte det här, om dess politiska atmosfär. Det handlar om, som den innersta människan jag tror Mona Sahlin är. ENKEL!
Senaste kommentarerna