Nu är hela familjen samlad hos mina föräldrar. Mellanbrordern kom tidigare idag hem på en kortare ledighet från Afghanistan och yngsta brodern med flickvännen kom på  snabbesök från Stockholm. Hela familjen är nu samlad och firar min mors födelsedag imorgon.

Afghanistan har varit ett givet ämne när barnen är ute och leker eller inte hör. Det känns overkligt att höra vad de varit med om därnere. Som anhörig känns det fruktansvärt orättvist när vissa vänsterdebattörer som tex Johanne Hildebrant på aftonbladet förminskar och förlöjligar den svenska insatsen. Förhoppningsvis är detta enbart baserat på okunskap och inte brist på empati. Samtidigt är det ett viktigt inslag i ett demokratiskt samhälle – Rätten att säga i stort sett vad man vill om vad som hellst. Den rätten är inte gratis, även om en del vänsterdebattörer tycks tro det, utan måste ständigt vinnas. Men jag önskar att kritiker som tex Johanne svarde på frågan: Vad vill ni vi skall göra istället för det vi gör idag? Det är alltid lätt att kritisera – Men vad vill ni göra? För inte menar ni på fullt allvar att vi skall lämna alla människor i sticket?

Mellanbroderns äldsta flicka har verkligen sett fram emot att träffa sin pappa. Och idag har lyckan varit total. Dessutom planerar vi redan nu för ett julfirande hemma i Umeå, Öst på stan. Jag och Lena kommer att ta emot hela tjocka släkten i år är det tänkt.

Edward Riedl, gruppledare i landstinget (M).