Laget som gick från botten till toppen

Risk för ett lite längre inlägg idag. Jag tänker inte hålla mig värst länge vid förlusten mot Linköping utan bara kort och gott önska Linköping lycka till i SM-finalen, med ett litet tillägg:

Se till att visa innebandy-världen att ni förtjänat er plats i finalen, att slå ut Pixbo och Dalen i slutspelet är ingen liten bedrift – gå för guldet nu!

 

Dalen gick alltså inte hela vägen till finalen, men fick ett värdigt brons efter en välspelad säsong där laget slutade som femma i tabellen och sedan slog ut fyran Växjö med 4-0 i matcher. För oss som flitigt följt Dalen under hela silly season efter föregående säsong och som tittat på deras prestationer under försäsongen och Scandic Cup kom det inte som någon överraskning att Dalen skulle vara med på riktigt i jakten på guldet – men för många andra experter och diverse tippare och tyckare inom innebandy har det däremot varit allt annat än givet. Inför säsongen var Dalen tippat allt mellan 8 till 12 placeringar, jag minns särskilt att Jonas Gustavsson (författare till den mycket läsvärda innebandybloggen på Aftonbladet – rekommenderas!) i början av säsongen uttryckte att det inte vore någon vågad gissning att anta att Dalen tillsammans med Karlstad och Granlo skulle göra upp i botten denna säsong. Jag är glad att Dalen fick motbevisa sådana gissningar.

Annars har det ju varit lätt att förstå varför många tvivlat på vårt kära Umeå-lag. Före denna säsong hade laget haft två rejält tunga säsonger. Först så när på att åka ut ur SSL för att sedan missa slutspelet på målskillnad mot Warberg. Dalen såg dessutom väldigt bleka ut de två säsongerna – laget var i princip helt beroende av trion Ketil Kronberg, Alexander Bodén och Johan Eriksson. När sedan rutinerade backar som Adam Berglund och Kim Lundström försvann, ja då fanns det kanske skäl att börja oroa sig. Martin Rudeström var dessutom så härjad av skador att han inte kunde fortsätta spela i SSL-laget. Rudeström var en målvakt som imponerade stort med fina reflexer när han fick spela utan smärta, men det var så smärtsamt tydligt hur han hölls tillbaka av sina skadebekymmer. Att dessutom förlora en så skicklig straffspecialist var kännbart.

Under silly season hände det dock saker. Dalen var ett av de aktivaste lagen och jag följde hängivet varenda rykte, spekulation och nyhet som jag kunde komma åt. När det ryktades att Jonas Svahn var på väg in från Falun, något jag och min fru fick reda på när vi var på ett pendeltåg i Stockholm, så brast vi ut i high-fives och glädjetjut. Ryktena kring Svahn sade att han eventuellt inte skulle få fortsatt förtroende i Falun efter att ha gjort en sämre säsong än väntat. Sedan gick han ut i slutspelet och imponerade stort och Falun gick då ut med beskedet att de visst ville behålla den skicklige centern. Det kändes nästan för bra för att vara sant, något vi knappt vågade hoppas på, tänk om Svahn faktiskt skulle komma till Dalen? Och visst blev det så. Jonas Svahn gick tillbaka till Dalen där han spelat tidigare och har gjort en fantastisk säsong och verkligen fått visa hur grym han är. Han nämns ofta i sammanhang där man hyllar hans snabbhet på planen, men jag tycker att han har ett flertal kvaliteter som imponerar, där spelsinne, lagkänsla och envishet bara är några av dem. Svahn får sina medspelare att bli bättre – en riktig ledare och center!

Från Falun kom även målvakten Måns Parsjö-Tegnér. Det kan inte ha undgått någon som läst denna blogg att ”Månstret” Parsjö-Tegnér varit en framgångshistoria långt över allas förväntan. Att han skulle göra bra ifrån sig var aldrig någon tvekan – men han har varit en av de absoluta nyckelspelarna i Dalen denna säsong. Jag och min fru gladdes åt nyheten att han skulle spela för Dalen när vi fick höra det. Parsjö-Tegnér fick vakta målet några matcher för Falun under säsongen före och då tyckte vi båda två att han var väldigt imponerande. Tänk att ha en sådan stjärna som andramålvakt. Falun har varit ordentligt bortskämda! På sistone har det pratats en hel del om att han kan och kommer att bli en landslagsmålvakt – en ny Patrik Åman eller Viktor Klintsten. Vi får se, men jag skulle inte bli förvånad om vi får se Månstret i blågult inom en snar framtid.

In från Team Thorengruppen kom även Fredrik Edholm, en målgörare. Edholm skadades tyvärr under försäsongen och har sedan haft en svajig säsong där han blandat och gett. Han har dock en hel del fina kvaliteter och kommer förmodligen att synas mer nästa säsong. Förutom att han har ett hårt och pricksäkert skott är han duktig i det fysiska spelet och imponerar med sina tekningar. Känslan är att Edholm bara behöver lite mer tid för att vänja sig vid tempot i SSL för att bli riktigt bra. Det blir intressant att följa honom nästa säsong helt klart.

Lukas Harnesk, backen från allsvenska Täby, kom in i Dalen lite som en joker. Jag visste ingenting om honom, annat än vad Dalen beskrivit i sin motivering. Klart nyfiken fick vi se vad han gick för redan under försäsongen i Scandic Cup. Wow, här stod det klart direkt att Dalen hade värvat en riktig topp-back med känsla för försvarsspel och skott-täckning. Kännetecknande för Harnesk är att han vinner bollar, räds inga närkamper och flyger över sargen mer än någon annan spelare i Dalen. Hur mycket stryk ska en och samma person behöva ta under en säsong? Han har dessutom en väldigt följsam skott-täckningsstil, eller som min fru beskrev det, ”han slingrar sig som en orm” – vilket passar otroligt bra in i Dalens sätt att spela och måste vara ett skönt stöd för målvakten. Många har ju fått upp ögonen för Harnesk den här säsongen, framför allt för det fina spelet, men kanske en liten del berott på den så kallade ”nakenchocken” när han bjöd på en nakenbild i samband med att han gjorde sitt första mål i SSL. En kille som bjuder på sig själv, både på och av planen alltså.

Henrik Sjöström anslöt till Dalen från Umeå City, om jag inte missminner mig, och har varit en viktig spelare i Dalens box play. Håller huvudet kallt, täcker skott utan att tveka en sekund och har gjort en bra säsong utifrån den speltid han har fått. Jag tycker att kombinationen av att inte låta sig stressas så lätt trots att man är ny i SSL, och känslan för att täcka skott och backa upp målvakten är fina kvaliteter hos en back. Även här en spelare som det kommer bli intressant att följa hans utveckling framöver!

In kom även den unge Anton Åkerlund, spelaren från Gamla Stan i Skellefteå. Jag tror att han bara var 17 år gammal när han började i Dalen, men jag kan ha fel. Här har vi en framtidsspelare. Som jag skrev för några inlägg sedan, har Åkerlund spelat i Dalens första eller andra kedja gång efter annan och gjort det på ett sätt som gör att det känns självklart att han hör hemma där. Håller huvudet kallt, läser spelet, skickar iväg avvägda passningar, kan trilla boll i hörnen med Ketil Kronberg och Johan Eriksson, eller fylla ut för Marcus Berglund och anpassa sig efter Jonas Svahns fartfyllda spel. Har visat prov på en imponerande kylighet när han fått frilägen och har gjort flera mål under säsongen, trots att han inte haft möjlighet att spela hela säsongen med Dalen. Känslan är att han kan bli hur bra som helst, och Dalen har uppenbarligen gett honom ett stort förtroende. Jag hoppas att vi får se Åkerlund i Dalen hela nästa säsong, det kommer att bli riktigt bra!

Sedan har vi finske Ville Turula, för mig en helt okänd spelare före säsongen, som Dalen tydligen hade haft ögonen på ett tag. Har spelat som center i tredje kedjan och blandat och gett en del. Framför allt varit bra i det offensiva spelet, men behövt lite mer stöd och coachning i det defensiva. Det är dock något med honom som gör att jag och min fru hållit tummarna extra mycket för hans skull. Turula har visat prov på nerver när han tagit avslut utan att tveka, lyckas med en del omöjliga passningar, såsom bland annat till Bodén i ena matchen mot Linköping, och räds inte stora fysiska motståndare. När Turula gjort en bra match, då har han varit riktigt bra! Lite likt Edholm kan han behöva lite mer tid för att vänja sig vid SSL – kändes i början av säsongen som att han inte riktigt hängde med i det höga tempot. Gjort en tydlig utveckling under säsongen och jag hoppas att Dalen ger honom chansen att fortsätta i laget. Det ska bli intressant att se Turula efter en hel försäsong med Dalen.

Jag går inte in på spelare som inte haft möjligheten att spela, eller som spelat väldigt lite. Däremot har ju Dalen haft en hel del spelare som inte varit nyförvärv den här säsongen, men som gjort en fantastisk resa i alla fall! Jag börjar här med backarna.

Mattias Ljunggren, efter den här säsongen känd som mannen med slagskottet – jämförd med Nicklas Lidström från NHL (för sitt fina slagskott). Ljunggren har blivit uttagen till landslaget, helt klart välförtjänt, och det är lätt att imponeras av hans skott som gjort att han satt bollen i målet många gånger under både säsongen och slutspelet. Ljunggren besitter dock många fler kvaliteter som förtjänar att lyftas – spelsinnet och speluppfattningen, coachningen och peppningen av sina medspelare kombinerat med det fina försvarsspelet och det hårda slagskottet. Han har verkligen blivit den där backen Dalen har behövt sedan Robin Nilsberth lämnade laget. Om inte Ketil Kronberg bar lagkaptensbindeln skulle jag utan tvekan kunna se Mattias Ljunggren bära den och göra det väl. En riktig nyckelspelare för Dalen.

Patrik Suchanek, ber om ursäkt att de tjeckiska namnen saknar korrekta tecken, stannade kvar i Dalen även efter att lagkamraten och vännen Milan Tomasik lämnade Dalen för spel i Visby. Känslan inför säsongen var att Dalen skulle ha gått under om Suchanek också lämnat. Här har vi en back som gör otroligt fina avvägningar och fyller en viktig roll i Dalen. Suchanek gör ett enormt jobb i försvarsarbetet och jag imponeras gång på gång av att han vid rätta tillfällena går på motståndare med bollen precis tillräckligt för att ge bort ett frislag (utan att utvisas), för att köpa tid och andrum för Dalen att samla sig. Duktig på att vända bort motståndare emellanåt och lägga fina passningar utifrån lägen han själv skapar. Han har även en del fina offensiva kvaliteter som gör sig bra i en power play-uppställning, även om han sällan fått chansen. Jag ser det som en stor vinst för Dalens del om Patrik Suchanek väljer att stanna en säsong till i laget.

Stefan Dellsand-Lindberg, en back som tagit flera kliv framåt i sitt spel sedan föregående säsong. Jag var envist säker på att han skulle kliva fram och imponera den här säsongen. Han har en bit kvar, har blandat och gett en del under säsongen som varit, men något som jag imponeras av gång på gång är hans offensiva spel. Det påminner lite om Thomas Holmgren (och Johan Eriksson), den där förmågan att befinna sig på rätt ställe för att få ett fint läge. Dellsand-Lindberg har visat en större trygghet i sitt spel och känslan är att om han fortsätter sin utveckling även under nästa säsong, kommer det bli riktigt bra.

Viktor Nystedt, backen som jag hört kallas ”yrvädret” på läktaren, förmodligen för att han är både snabb och aldrig tvekar att snurra en, två eller rentav tre gånger för att skaka av sig sina jagande motståndare. En back som likt Dellsand-Lindberg har tagit flera kliv framåt sedan föregående säsong och han spelar ett underhållande spel. Kommentatorer brukar nämna det i sändningar att de gillar att se Nystedt på planen. Jag kan bara instämma. Den här säsongen har han kombinerat sitt snurriga spel med en säkerhet med bollen som gång på gång öppnat upp möjligheter när han plötsligt sticker iväg som skjuten ur en kanon efter att ha snurrat runt motståndare på egen planhalva. Dalen är duktiga på att ta fram skickliga backar och Nystedt är inget undantag.

När så backarna är avklarade fortsätter jag nedan med övriga spelare.

Albin Andersson har spelat mindre denna säsong än vad han gjorde föregående säsong. Det har varit lite blandade prestationer där han ibland imponerat stort och ibland varit nästan osynlig. Andersson är duktig i anfallsspelet, bidrar med fart och fläkt och framför allt en oräddhet att kliva in som ibland skapar farliga kontringslägen för motståndarna, men som oftare skapar total oreda och kaos i motståndarnas försvar och som leder till att de drar på sig utvisningar och ibland även straffar. Jag kan inte komma på en annan spelare i Dalen som lyckas vinna så många utvisningar åt laget som Albin Andersson. Den där oräddheten som både Andersson och Harnesk uppvisar i sina spel är imponerande, men jag hoppas bara att det inte leder till att de skadar sig – de har båda åkt på ett antal otrevliga flygturer, särskilt Andersson som dessutom slog i huvudet olyckligt vid ett tillfälle.

En spelare som kännetecknas av en hög lägstanivå är Marcus Berglund. Gör han någonsin en dålig match? Känslan är att han ska fokusera på att utveckla en högre högsta nivå, men det är en trygghet att ha spelare som Berglund i laget. Spelare som alltid kan kliva in och gör jämna och bra prestationer. Påminner mig om forne Dalen-spelaren Kim Lundström i det avseendet. Brukar kunna flyttas runt lite och ändå göra bra ifrån sig. Undrar om han likt Lundström även klarar av att vikariera som back? Berglund är även han en spelare som blivit märkbart bättre och bättre för varje säsong. Det gör det extra roligt att se vad han kommer med nästa säsong.

Så vidare till Jim Johansson, ”mannen som vrider och vänder på det mesta” eller som ”vänder på en femkrona”, ja, alltså hans smeknamn är i alla fall grundade på att han tar bollen, lägger den i ”hooken” och vrider runt och drar iväg ett dragskott som är både välplacerat och som letar sig mellan både täckande försvarare och målvakt. Johansson var i det närmaste osynlig när han tillslöt förra säsongen efter att ha spelat en kort period i Norge, men har vuxit till en riktig gigant i Dalen i år där han stått för många av Dalens mål. Visar fina kvaliteter såsom ett fint spelsinne (vilket blir så tydligt när han och Svahn gör sina varianter tillsammans), ett sinne och skott för att göra mål, är duktig på att bryta in och ta bollen av motståndare och har blivit allt bättre i sin forechecking. Ryktena säger att Jim Johansson är en av flera kandidater som övervägs att få chansen att spela i landslaget – väldigt roligt och välförtjänt förstås om det visar sig stämma.

Tjecken Martin Tokos är en spelare med många sidor. Med sin snabbhet och sin bollskicklighet kombinerat med att hålla en jämn nivå i avsluten när han får chansen, är han ett farligt offensivt vapen som Dalen ibland inte tagit tillräckligt tillvara på kan jag tycka. Däremot har Dalen satt honom på uppgiften att jaga boll och där är han en gigant. Ingen i Dalen och få i SSL är så duktiga i forecheckingen som Martin Tokos. Han står dessutom ofta för ett väldigt bra hemjobb när spelet böljar fram och tillbaka. Han är även en makalöst skicklig box play spelare och kan där ersätta endera Jonas Svahn eller Ketil Kronberg utan att det känns som ett nedbyte på något sätt. Nu har jag sett så sent som idag att det ryktas att Tokos är på väg bort från Dalen. Jag kan bara hoppas att ryktena har fel. Tokos är en nyckelspelare i Dalen och någon som förtjänar en fast plats i lagets första eller andra kedja om han fortsätter spela som han gjort denna säsong.

Johan Eriksson, målskytten som kanske inte fått göra så många mål som förväntats, eller som han brukar. Eriksson har dock ett spelsinne som klart överstiger många i SSL. Han är en spelare som är där han behöver vara och som skapar farliga lägen utav ingenting. Det gör han så bra tillsammans med sina kedjekamrater Ketil Kronberg och Alexander Bodén. Att han dessutom är vass i forecheckingen, trots att han, förlåt Eriksson, inte är den snabbaste spelaren och inte sällan blir omsprungen av motståndare, beror just på detta. Ett skarpt spelsinne där han är duktig på att läsa av motståndare och vad som kommer att hända. Får vi se ännu en säsong av Eriksson i Dalen-tröjan? Jag kan bara hoppas!

Även Ketil Kronberg har haft svårt att göra poäng i år, jämfört med föregående säsonger. Men vad han inte bistår med i mål eller assists ger han ju såklart laget genom den energi, den järnvilja och det jävlar anamma han utstrålar. Precis som Jonas Svahn är Kronberg en spelare som får sina medspelare att skina. Det är en sån spelare alla lag skulle vilja ha, utstrålar ledarskap och laganda. Besitter en otrolig kyla när det gäller som mest, något han bevisat gång på gång genom åren, men inte minst när han satte alla tre straffarna mot Robin Laakso i Linköping under semifinalerna. Samtliga var med kniven mot strupen så att säga. Otroligt imponerande! Ketil Kronberg symboliserar Dalen och pratar vi om nyckelspelare är han nog den allra största.

Alexander Bodén, som gjort sin sista match i SSL (vad vi vet) och som därmed lämnar ett enormt hål i Dalen att fylla. En spelare som likt sina kända kedjekamrater kännetecknas av lurighet, enormt sinne för spelet, skicklighet med bollen och fina avslut. Bodén har is i magen på planen, kan hålla i bollen trots att motståndare trycker på och jagar, gör fina avvägningar och luriga passar med enorm precision. Har visat prov på att vara en duktig taktiker och får använda detta i sitt arbete som tränare för det kanadensiska landslaget i innebandy. Det blir intressant att se om han får sin tröja hissad bredvid hans bror Peders tröja. Jag tycker att han är förtjänt av det. En Dalen-gigant har valt att kliva ned och förtjänar att hyllas för sin tid och sina prestationer!

 

Vidare bör ledarstaben med tränarna Urban Karlsson, Jonatan Brolin och Christian Hjort tillsammans med lagledare Eva Lindgren hyllas för allt jobb de lagt ned och vad de lyckats förmå laget att prestera under säsongen. Dalens framgångar kan beskrivas som att man tagit tillvara på alla lagets styrkor och svagheter och verkligen lyckats krama ur så mycket man bara kunnat av detta. Fantastiskt av både spelare, ledare och förening!

Slutligen måste även publiken få en stor hyllning! Dalens publiksiffror visar verkligen hur stort intresset för innebandy är i Umeå! Trea i publikligan under säsongen och i slutspelet har man klart imponerat stort med siffror över 2000 varje match!

Tack för den här säsongen Dalen! Ni har sannerligen varit laget som gick från botten – till toppen!

På återseende nästa säsong, och kanske finns det då även experter, bloggare och tyckare som vågar tro lite mer på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>