Tre målvakter, urladdning, när släpper det?, bredd på backsidan och fina gester

I samband med att sista matchen spelades i serien hände många saker samtidigt, framför allt rafflande spänning i botten av tabellen där Höllviken dramatiskt lyckats gripa halmstrået och tog den viktiga poängen mot Växjö och därmed höll sig kvar i svenska superligan (SSL) medan anrika Warberg och upphypade Karlstad åkte ur.

Jag ska inte ägna detta inlägg åt de lag som åkte ut dock, utan i stället skifta fokus till det som samtidigt hände. Först lite kort om Dalens match mot Falun och sedan några rader om de dramatiska kvartsfinalserierna som väntar runt hörnet.

Framöver ska jag även bjuda på en kort återblick av hur jag och Maria tippade inför säsongen. Vem fick flest rätt i slutändan? Och hur tippar vi kvartsfinalerna?

 

Dalen – Falun (7-3)

Det ska sägas direkt här att ingendera lag egentligen hade någonting utåt sett att spela för, annat än den goda känslan inför slutspelet. Efter matchen pratades det dock i Umeå energi arena att Falun troligen hade sett Dalen som ett lovligare byte i valet av kvartsfinalmotstånd OM Falun hade tagit ytterligare en enkel vinst mot Umeålaget. Så skedde dock inte.

Båda lagen ställde upp formationer och målvakter som vanligen får sitta mycket på bänkarna. Fredrik Hörnkvist, målvaktsveteranen i Dalen, ställdes mot Faluns Emil Lilja i målburen.

Falun valde efter en period att låta deras rutinerade spelare såsom Emil Johansson, Alexander Galante-Carlström och Rasmus Enström ta på sig overallerna, och lät i stället bröderna Hajo tillsammans med den forne Dalenspelare Martin Tokos, samt Johannes Larsson, Casper Backby, med flera spela klart matchen.

I Dalen fick spelare som Johan Eriksson, Nico Scalvinoni, Markus Lindström och Henrik Sjöström mycket speltid. Tillsammans med Albin Andersson, Jim Johansson (som dessvärre haltade av ännu en gång för att få foten lindad..) och Marcus Berglund gjorde de en riktigt bra match.

Visserligen ska inte Ketil Kronbergs insats på något sätt förminskas, lagkaptenen gjorde bland annat två mycket fina mål i numerärt överläge, båda målen assisterade av radarpartnern Alexander Bodén, men i matchen mot Falun förtjänar framför allt de spelare som kanske inte annars får så mycket fokus att nämnas.

 

The man behind the mask

Ja, alltså, Hörnkvist var enormt bra när han var som bäst, men det kändes på förhand lite svårt att avgöra om han skulle hinna med i Faluns höga tempo, eller ej.

Visserligen var Falun inte på topp, medan Dalen kändes desto mer taggade, men Hörnkvist var fantastiskt bra i matchen, stod för ett flertal fina räddningar och visade prov på vassa reflexer och fint spelsinne. Han var högst bidragande till att Faluns siffror hölls nere!

 

Tre målvakter på planen

Och på tal om att hålla siffrorna nere… Lukas Harnesk och Patrik Suchanek, vilka tuffa backar de är! Efter matchen slängde jag ur mig att Suchanek måste ha täckt bort 300 skott, visst, en uppenbar överdrift, men ändå inte långt ifrån.

Trots Suchaneks ringa storlek är han riktigt svårt att möta för motståndarna och jag lånar och förvanskar ett uttryck från en av tränarna i Team Thorengruppen (sorry, jag minns inte vem av er som sa det i VK, men klockrent var det i vart fall!) för att beskriva detta backpar i Dalen – det är inte lätt att göra mål på Dalen när de har tre målvakter på planen!

Falun spräckte förresten dessvärre Lukas Harnesks poängsvit… på läktaren hoppades vi på att få se Harnesks tredje raka match med poäng, men det ville sig dock inte, även om han såg hungrig ut.

 

Urladdningen

Det finns anledning att återkomma till några av de spelare jag nämnde ovan. Det har väl knappast undgått någon att Nico Scalvinoni haft en poängfattig säsong och att han har haft det riktigt svårt att hitta nätet när lägena väl funnits.

Motgångarna har dessutom slagit hårt mot Scalvinoni som sedermera fått finna sig i att spendera mycket tid på bänken. Och så är det förstås inom elitidrott, de som presterar bäst får speltid, medan de som lyckas mindre bra riskerar att se sina chanser förlorade.

Scalvinoni har det dock bevisligen i sig, något vi inte minst fick se under VM, och i matchen mot Falun dröjde det inte länge för Scalvinoni att ta chansen han fått att bevisa att han kan prestera.

Det blev både ett mål och sedan två för schweizaren, med chans på ett tredje mål också, men bollen satt dessvärre inte bakom Lilja i Falunmålet. Glädjen var dock stor för Scalvinoni som äntligen fick sätta några av hans chanser.

Och det tål att nämnas den enormt fina assisten från Johan Eriksson vid första målet – när Scalvinoni ångade fram i full fart gjorde Eriksson en riktig precisionsavvägning innan han lade över bollen precis rätt för Nico att slå in den.

När jag ändå är inne på urladdning vill jag även passa på att återigen nämna hårdjobbaren Albin Andersson. Två mål blev det för Andersson, genom distinkta avslut. Snacka om att han hittat formen på sistone och det kunde inte komma mer lägligt.

Fortsätter Albin Andersson på detta sätt i får Storvreta se upp i kvartsfinalerna som kommer!

 

När ska det släppa…

för Marcus Berglund? Som jag skrivit tidigare, han är SÅ bra! Och han får SÅ sällan lön för mödan. Det är obegripligt, men någon gång måste det väl släppa?

Nåväl, poäng eller inte poäng, det går knappast att missa vilken gedigen och konsekvent spelare Berglund är, för de av oss som kikar regelbundet på Dalens matcher.

 

Bredden på backsidan

De flesta vet att Dalen har skickliga backar. Det är ett faktum, säsong, efter säsong, efter säsong. På sistone har Viktor Nystedt fått allt mer förtroende och han axlar rollen välförtjänt.

Bakom de ordinarie backarna finns dock ytterligare backar som förtjänar att nämnas, jag tänker främst på: Ludwig Svensson, Henrik Sjöström och Markus Lindström.

Tre unga backar, vilka inte synts allt för ofta i spel under säsongen, men de klev samtliga in i matchen mot Falun och gjorde det bra. Av de tre har jag sett minst av Lindström, men tyckte att han löste situationerna bra i matchen och inte lät sig stressas allt för mycket när erkänt svåra forecheckare som Martin Tokos och Ciya Hajo stressade på.

Det är också lätt att uppskatta Svenssons härligt fysiska backspel och Sjöströms trygghet i spelet kombinerat med att han täcker skott som om han lika gärna kunde ta plats i målburen.

Det känns faktiskt riktigt bra vad gäller bredden på backsidan i Dalen.

 

Fina gesterna från Rokka

Och då menar jag inte målgesterna. Både jag och Maria kommenterade på läktaren att Patrik Rokka som vilade i matchen mot Falun var en av de största påhejarna på bänken, mötte de unga spelarna på planen när de gjort mål, klappade på axlarna och firade med dem.

Det är en fin gest det där, att dela och uppmuntra glädjen hos lagkamraterna som kanske inte får allt för många chanser under säsongen att visa vad de går för. Härligt Rokka!

 

Kvartsfinalerna

Efter matchen stannade ganska många kvar i arenan och inväntade kvartsfinalvalen. Spelare i både Dalen och Falun småpratade och stretchade tillsammans. Stämningen var både avslappnad och lite spänd, i alla fall hos oss Umeåbor. Vilka skulle välja Dalen?

Alla fruktade vi nog att Falun skulle välja Dalen. Eller såsom jag hörde sägas: ”Vilka som helst utom Falun”.

Ett annat alternativ som inte heller lockade nämnvärt många var även Växjö. Jag höll kanske inte heller Växjö som det lag jag helst ville se Dalen möta, men det hade onekligen blivit spännande matcher mot ett revanschsuget Växjö efter den tunga kvartsfinalserien föregående säsong där Dalen lyckades vinna med 4-0 i matcher trots att varje match var enormt jämna.

Under slutskedet av matchen mot Falun syntes deras förstafemma prata ihop sig med tränare Thomas Brottman. Detta spädde nog på misstankarna om att Falun övervägt att välja Dalen, men att det de fick se under matchen vägde över till att Falun i stället slutligen valde Helsingborg.

Måhända spekulationer, men så kanske det var. Vi lär nog aldrig få veta. I stället blev det Storvreta som fyra i tabellen som fick Dalen som slutspelsmotstånd.

Dalen som ännu en gång inte valdes av de lag som rankade 1-3. I sedvanlig ordning lär det hänvisas i sammanhanget till geografi och kostnadsfrågor, vilket förvisso lär spela in i valet, men jag tänker samtidigt att om något av lagen sett Dalen som ett lovligt byte rent spelmässigt hade nog inget lag tvekat att välja Dalen.

 

Fyra enormt jämna kvartsfinaler väntar med andra ord mellan följande lag:

Falun – Helsingborg

Växjö – Pixbo

Mullsjö – Linköping

Storvreta – Dalen

 

Kvartsfinaler mot Storvreta

I Umeå var känslan god efter beskedet. Detta beror inte på att Storvreta anses vara ett lätt motstånd, eller att kvartsfinalen på något sätt skulle vara given. Sett till spelarmaterialet är Storvreta bland de tuffaste motstånden att få.

Däremot finns det historia mellan Storvreta och Dalen i slutspelssammanhang och känslan är väl lite sådan att i bäst av sju kan det gå lite hur som helst, men att Storvreta är ett lag som vi i Umeå gärna ser att Dalen möter.

Det kommer bli spännande hela vägen – innebandy när den är som bäst!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>