Dalen-Sirius (6-4): Genidraget, sjupoängsduon, magicentern och fysmonstren

Redan två dagar efter matchen mot AIK var det så dags för Dalens herrar att ta sig an Uppsalalaget Sirius på hemmaplan. Det ska även tilläggas att Sirius spelade match för två dagar sedan mot Falun så någon fördel fanns det inte för något av lagen.

Jag noterade inte den exakta publiksiffran, men lite drygt 900-någonting åskådare hade letat sig till Umeå Energi Arena, dagen till ära, för att heja fram de båda lagen.

Det finns vissa lag jag redan på förhand har en dålig (eller bra) känsla inför och jag ska ärligt säga att just Sirius har jag inte någon vidare känsla för. Dalen brukar ha svårt för Sirius och faktum är att Sirius var klart bättre i alla mötena föregående säsong. Sirius som dessutom känns ännu starkare i år – inte minst genom klassvärvningen av Joakim Olsson. Såhär efter matchen, trots att Sirius förlorade, var jag ändå imponerad av vad jag såg i delar av Sirius spel. Det finns klara styrkor där!

Samtidigt tänkte jag att det är ett helt nytt Dalen som ställer upp i år – något som syns inte minst i attityden på planen och hos spelarna. Jag skrev under föregående säsong om en förlorad identitet, men det har vi inte sett något av under försäsongen eller inledningen av svenska superligan. Däremot finns det en glöd i Dalen nu som saknades säsongen innan och jag hoppas att vi får se den fortsatt under hela säsongen!

 

Dalen – Sirius (6-4)

Om jag skulle beskriva inledningen av matchen kortfattat skulle jag säga att Dalen kändes stabila och mer spelförande under den första perioden och gick till periodvila med ledningen 2-1, men inledde den andra perioden som om de satt kvar i omklädningsrummet.

Samtidigt trummade Sirius på stenhårt vilket resulterade i att Uppsalalaget gjorde tre mål på tre minuter medan Måns Parsjö-Tegnér i Dalens målbur desperat försökte väcka lagkamraterna med väl valda ord. Det gav dock ingen effekt och desperationen växte sig allt starkare hos hemmalaget.

På läktaren var oron nästintill total när Sirius Bobby Edberg satte 2-4-målet och sålunda satte Sirius i en trevlig tvåmålsledning medan kaoset pågick hos Dalen. Så hände det dock, genidraget.

 

Genidraget

Tränartrion Hjort, Karlsson och Brolin kastade plötsligt om i formationerna, satte ihop Henrik Sjöström med Lukas Harnesk på backsidan och placerade Marcus Berglund tillsammans med Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Och det gav effekt – direkt!

Anton Åkerlund assisterade Alexander Hedlund till 3-4 (noterar att det står fel i iBIS) och bubblan spräcktes äntligen. Dalen vaknade till och började kämpa sig tillbaka in i matchen.

Minuterna senare kvitterade Dalen i numerärt överläge genom Anton Åkerlund, assisterad av Jonas Svahn (i princip identiskt med Dalens första mål i matchen) och drog sedan ifrån till 5-4 när Jonas Svahn fick bollen från Anton Åkerlund i numerärt underläge och trampade in och lade in den bakom Tobias Steineck i Siriusmålet.

 

Tjugo minuter svettig puls

I tredje perioden accelererade Sirius direkt och pressade, det låg en känsla i luften att Sirius skulle göra mål, men målet uteblev, trots att bortalaget kämpade intensivt. Hemmalaget kämpade dock minst lika intensivt och med lite drygt fem minuter kvar skickade Mattias Ljunggren en lång boll till kapten Ketil Kronberg som vann bollen i duellen med Sirius Henrik Malmgren och lade in den lågt på bortre stolpen förbi Steineck. 6-4 och det återstod bara minuter av matchen.

Därefter blev det väldigt hektiskt, inte minst när Jonas Svahn fick en tvåminuters utvisning för slag, men Dalen lyckades hålla ihop med starkt spel av bland annat Henrik Sjöström och Lukas Harnesk.

 

Sjupoängsduon

Matchens två bästa spelare var onekligen Jonas Svahn (1+2) och Anton Åkerlund (2+2) vilka tillsammans skrapade ihop sju poäng. Jag har dock inte noterat dem som bästa spelare bara utifrån poängen, jag noterade Åkerlund för hans enorma vilja och kämparinsats på planen. Titta bara på Åkerlund i forecheckingen och kampen om bollarna, matchen igenom, wow! Jonas Svahn glänste å andra sidan med sitt otroliga spelsinne och sylvassa passningsspel.

 

Goda chanser till magi

På tal om Svahn förresten… Jag diskuterade med Maria i bilen på vägen hem hur otroligt bra Jonas Svahn är när han spelar med spelare som synkar och verkligen kan hänga med i hans tempo, det flyter på så fint, ser så enkelt ut och det händer så mycket på kort tid! Det blir så tydligt i landslaget och jag tycker även att vi får se det allt mer mellan Svahn, Kronberg och Rokka.

Det pratades lite föregående säsong om att Svahn inte var lika synlig i Dalen som han var säsongen före, samtidigt som han glänste i VM, men jag tror att hela identitetskrisen (mitt ordval och sätt att beskriva det på) och avsaknaden av stäm i spelet som tyvärr skakade Dalen stora delar av säsongen även höll tillbaka Svahn många gånger. Spelet saknade liksom det där flytet och då kommer inte Svahn riktigt till rätta i rollen som center, spelet fastnar på mittplan. Att jämföra exempelvis med de matcher säsongen innan då Svahn och Jim Johansson hade ett otroligt samspel och skapade tillsammans.

Jag tror och upplever som sagt att det är en ganska hög tröskel att spela med Svahn, men jag tror samtidigt att vi den här säsongen har goda chanser att få se Jonas Svahn verkligen kunna spela sitt spel i harmoni med spelskickliga Rokka och Kronberg – och det kommer bli magiskt!

 

Övriga kortfattade reflektioner

Jag måste kort nämna fysmonstren Marcus Berglund och Lukas Harnesk. Alltså, Berglund, hur snabb är han egentligen? Helt makalös när han går in för det, tar sig förbi (eller genom) motståndare och vinner bollar. Riktigt imponerande!

Och Harnesk som är stenhård i närkamperna, var otroligt viktig hela tredje perioden mot Sirius när Dalen behövde det som mest och även saknade knäskadade Mattias Wallgren som annars brukar kliva in och vara orubblig. Riktigt bra och det känns väldigt tryggt med Lukas på planen när det hettar till. Månne lite upprättning för den knäckta klubban under Scandic Cup…?

Jag gillar även backparet med Mattias Ljunggren och Viktor Nystedt. Det är en spännande kombination med två backar som faktiskt inte alls är lika varandra, men som båda besitter fina offensiva kvaliteter. Luriga snurriga och mycket underhållande Nystedt tillsammans med fysiskt starka Ljunggren som har ett fint spelsinne. Inte alls dumt!

Vad fasen, en sista observation sedan får ni Marias topp-3! Jag läste på twitter att Henrik Sjöström fått två av fem stjärnor i innebandymagazinet i någon slags ranking av varje lags olika delar och spelare, där hans tre styrkor som lyftes fram kort och gott var att han täcker mycket skott. Jag vill bara förtydliga för den som missat det att Sjöström gör så mycket mer än bara täcker skott och att han välförtjänt spelade på två backpar stora delar av matchen ikväll.

 

Marias topp-3

1. OH MY GOD, målglada Dalen, maskinen, får dagens första placering! Enorm glädje och samarbete från alla håll. Bästa Dalenspelaren håller jag med matchsponsoren VK om med ett ”Ooh-ah Åkerlund, säg Ooh-ah Åkerlund”.

 

2. Matchtempot som Sirius hjälpte till att upprätthålla. Jobbigt för oss som tittade, men också enormt rolig innebandy visades upp. Sista 3 minuterna kunde nog ingen i Umeåpubliken andas, jag inkluderad.

 

3. Dalens för denna säsongen nya första formation med Ketil Kronberg – Jonas Svahn – Patrik Rokka. Dessa ska SSL hålla utkik på. ???? Spelförståelsen och samarbetet mellan dessa 3 är enormt. De hittar varandra såhär bra redan andra matchen i serien. Mycket, mycket mer lär vi få se.