De delar av huvudet som legat i dvala de två senaste veckorna pga olympiska spelens morgontv börjar sakta reka till sig. I dagens morgonnyheter berättar en regiontrafikchef från mellansverige varför det blivit jättedyrt att åka kollektivt i hans län. Det har nu visat sig vara billigare att ta bilen till jobbet än att ta bussen/tåget och hans förklaring kan få till och med en nyvaken halvt avdomnad hjärna att restarta. Svaret är nämligen att de nyinköpta och svindyra miljöbussarna tvingat trafikbolagen att kraftigt höja biljettpriserna vilket i sin tur gjort biljetterna för dyra för resenärerna.
Så nu är pendlarna tillbaka till ruta ett och tar bilen till jobbet…
Gomorron!
Etikett: pendling
Pendling till Nyåker
Ni kan inte tro hur glad jag blev när jag läste notisen i dagens VK om centerpartisterna Madelaine Jakobssons och Kerstin Sjöströms motion till Nordmalings kommunfullmäktige om att starta en pendel mellan Nyåker och Umeå. kanske inte först och främst för att det fortfarande finns politiska idéer om hur utvecklingen av landsbygden måste reverseras utan även att det fortfarande finns celler av centerpartister som månar om ett levande Sverige. Den politiska idévärld som emanerar ur kanslierna på riksplanet innehåller sannerligen inte något matnyttigt för de människor som försöker hålla landsbygden levande.
Det pendlar
Ordet pendling har fått en ny dimension i och med att de nya tågen (Coradia Nordic X 62) kommit till Botniabanan. Vi som försökt hålla morgonhumöret uppe trots förseningar, tågstopp, ersättningsbussar osv. kände i morse att pendeln svängt ytterligare en gång. Med pendel menas här de omständigheter som rått runt resandet fram till idag. Nu ser det ut som att projektetet äntligen är i hamn. Ett stort modernt tågset, extraturer morgon och eftermiddag och soffgrupper för de som vill umgås under resan – inte kattskit precis. Förhoppningsvis är det slutpendlat nu vad gäller reslusten och vi kan ägna oss åt att pendla till och från arbetet utan risk för pendlande förhållanden…
Gomorron!
AC358 – The Road of a Thousand Ponds*
Ordet pendling har fått en ny innebörd för mig den senaste tiden. Känslorna för Botniabanan har nämligen svallat mellan ett djupt missnöje och ren och pur eufori. Nu är dock måttet rågat – att sitta och bresa med Iphonelurarna över huvet på resan till jobbet varje morgon är dock en fantastisk upplevelse. Men – att stå och gunga mellan eftermiddagssvettiga kontorister och studenter en halvtimme varje eftermiddag förtar med råge denna eufori. Detta även om man jämför med att sitta med krampande fötter på pedalerna mellan små dammar, långsmala och ibland gräsbevuxna sprickor på vägen mellan Brattsbacka och Gräsmyr.
*AC358 – De tusen dammarnas väg
Gomorron!
Botniabanan – från krydda till ingrediens
Under senhösten och tidigare i vinter har jag betraktat tågpendlingen mellan Nordmaling och Umeå som en kryddig ingrediens i tillvaron. Som om jag spelat på Lotto två gånger om dagen med liten eller ingen vinstchans. Inte ens Trafikverket har lyckats hålla reda på om Botniabanans turer skulle ställas in eller inte.
Men nu har det funkat nästan prickfritt i flera veckor och det känns underbart. Den kryddighet som tidigare varit ett problem har förvandlats till en av de ingredienser som kompletterar arbetsdagen allra bäst. Den lagom långa bilresan till resecentrat som åtföljs av en halvtimmes ostört lyssnande på mina musikaliska favoriter i hörlurarna har blivit den basingrediens som gjort att det blivit allt lättare för mig att stiga upp varje morgon.
Nej, nu måste jag sluta med skrytandet och ge mig iväg…
Gomorron!
Senaste kommentarerna