Ett år går fort 21

Årsmötenas tid, än hit än dit. Att prata om ett stundande val är obligatoriskt. Ibland ordförande, ibland valberedning, förtroendevald i olika organisationer är ett stort och ärofyllt uppdrag. Det finaste man kan få. Då är det värre med dom som vill ha uppdrag för egen räkning (eller förtjänst.) Dom som lider av avundsjuka och har för mycket disponibel tid är en farlig kombination för organisationerna. Förtroendeuppdrag ska man få för att man delar organisationens värderingar och kan bära organisationens tanke framåt. När jaget sätts före laget då bleknar organisationens värderingar. Ser alldeles för många sådana i årsmötestider.  Att man sedan inte vågar träda fram utan använder olika ” bulvaner” är fegt, men alldeles för vanligt

Än räcker skoterföret. Vägarna börjar visa sitt rätta jag, vintern har tagit hårt.

Spruckna kanter, väggupp och allehanda hinder. Spännande att åka på småvägar. Plogkanter högre än bilen. Gupp stora så man kan fastna. Ingen dag den andra lik. Förhandlingar om stort och smått. Också en massa valsnack, hur kan så många tro att nånting blir bättre av att visa / rösta i missnöje? När nånting är fel måste vi lyfta det till dom beslutande…….. och komma ihåg att droppen urholkar stenen. Om och om igen, utan att mattas.

”Moral är det du gör när ingen ser dig”