Stockholm, Piteå, Lycksele. Det är rejäla svängar i resandet. Mycket planerande, för att i vissa fall planera. Jobba med så många olika lösningar, så många olika problemställningar kan, även för mej bli aningen rörigt ibland. Jag packar olika väskor med material för olika dagars arbete. Sen ska man packa för sej själv också, olika kläder för olika aktiviteter, ingen ”standardpackning” här inte. Men jag gillar när det är fart och fläkt i arbetsdagarna. Förberedelser, men ibland får man ta dagen ”på volley”. Lösa den här och nu.

Precis så tycker jag ofta att privatlivet är oxå. Inte är man förberedd på allt som händer. Små barn, ungdomar, tonåringar. Det här har jag haft som vardag i över tjugo år, ja är inte gråhårig, ja ä nästan kal. Så känns det ibland. Och andra stunder är det ett lyckorus som är hur stort som helst. Barn, barnbarn nästa generation som måste testa och pröva sig fram. Går inte alltid bra att tala om, varna eller förmana, de måste pröva själva. Och man får vara orolig, ängslig och glad ibland i nästan samma stund.

Men de skönaste stunderna är när man får landa hemma i Lomsjö. Prata några ord m grannar som är ute och rastar hundar, åka å få en kopp kaffe å en pratstund om livet och vardan här hemma på byn. Varvat med funderingar om Sveriges framtid, det som händer runt i världen åsså om grannen som bytt bil.

” En sund inställning till bagateller är bättre än att skämta om allvarliga händelser”

Utbildningarnas tid, jag kör ju mycket korta utbildningsinsatser. 2, 3, 5 dagars.

Då blir de bortaliggning, favoriter är många av de små B&B som finns på snart alla orter. Jag börjar veckan i Kalix, sen ner till Pite och det var den arbetsveckan. Blir ändå ganska många mil i bil innan man får landa i Lomsjö.

Inväntar med spänning ett slutgiltigt valresultat, vad månde detta bli. Känns som det kan bli en mycket svajig och osäker politik. För att någon ska kunna driva politisk förändring så måste man ju ha majoritet för att kunna genomföra det. Men det finns ingen majoritet eller tydlig samarbetskoalition som får det, varken på riks eller lokalplan. Vad månde detta bli?

Höststädning ute och inne, kläder som ska fram, kläder som ska hängas bort. Gräsklippare som ska vinterställas och möbler plockas in. Färdigställt ett växthus till Lotta så det ska finnas färdigt till vårens odlingssäsong. Pojkarna är mer heta att det snart ska finnas snö så några skotrar kan plockas fram, men jag hoppas det dröjer lääääänge än. Fina färger, en natur som visar en livfull höstprakt. Bakom huset har vi röjt upp ett gammalt samfällt grustag som ska få lite ”parkkänsla”, man klipper gräset och lämnar en del större lövträd som både skuggar och ger en känsla av skog. Där sjuder det av liv, fåglar i massor, nån räv och rådjur som brukar dyka upp.

” naturen skyndar aldrig, ändå blir allting utfört”

Dagar blir till veckor, veckor blir månader men nu har slutspurten av en valrörelse gjort alla dagar lika. Skönt när det är gjort. Ladda om, nya tag. Arbete för en tryggare vardag, arbetsdag för människor i Västerbotten.

Ja kör utbildning i veckan, försäkrings, arbetsmiljö och organisation. Skönt med vanliga vardagar igen, även om man måste ligga borta. En del nätter.

Man får resa, träffa många människor, lära nya saker. Men bäst är nog att man nu får landa hemma, Lomsjö är lugnt, fint och en liten miniatyrvärld av allt det utanför. Dagarna går, älgjakten pågår, många ” jaktbilar” som glider runt på vägarna runt byn. Jag har förresten inte jagat älg själv på flera år. Tiden som kommunalråd gjorde att man fick släppa många av sina egna verksamheter. Och det har som inte kommit något nytt älgjaktssug igen. Två av mina pojkar jagar, har hundar och ser till att man får sej några kilo av årets jakt. Brukar tänka på älgjakten när man reser, ser marken från flyg, vägar från bilen och jägare som spänt väntar på villebråd.

”varje dag så hittar jag något att vara tacksam för och det är livets lärdom”

Dygnen är för korta, valrörelse i full fart. I norra delen av Västerbotten, hela veckan. Från kust till fjäll. Många platser, mycket människor. Dagtid på arbetsplatser, valstugor och på torg. Kvällar på folkets hus och andra offentliga möteslokaler. Jädrar va kul, va mycket människor man får träffa och prata med. Tankar och funderingar om livet och framtiden. Ganska likvärdigt både i Malå och skelleftehamn, bara lite annorlunda förutsättningar. Alla vill ha trygghet, tydlighet hur framtiden blir och känna att man behövs i vårt samhälle. Ung eller gammal spelar mindre roll, att få uppskattning för den insats man gör eller har gjort är viktigt. I skola, i arbete, i samhället och i vänkretsen. Vi människor är flockdjur och vill bli, mer eller mindre, uppskattade i vår ”flock”.

Bilkörning, olika platser varje dag, ibland flera platser på dagen. En vardag, borta från hem, nära och kära. Ja de är ju en ensamvecka ( blir ändå mer ensamt för Lotta därhemma). Skulle vilja ”landa hemma” fler kvällar men tiden och logistiken funkar dåligt för det. Känns som man jobbar lite för mycket ibland. Men det är ju roligt, de känns ju viktigt de man gör. Blir väl lugnare sen i höst. Men då ska man ju jobba ikapp sådant som skjutits fram pga valrörelsen.

Många vill försöka få en tryggare framtid men det känns svårt, hur ska man göra? Mitt svar blir – engagera dej, säg ifrån när det är fel, stötta och beröm de som gör bra för dej. Och använd din demokratiska rätt -rösta.

När man inte passar in i planerna som ledningen bestämt så styrs man undan Och ges ingen plats, härskartekniken är rättesnöret för Åseles egen Judas. När han får bestämma så ser han till att omge sig med gelikar som inte stör de egna planerna, Han söker inte rättfärdighet och låter sig inte drivas av rena motiv. söker istället sin egen vinning. Där känner inte jag att man kan ge något. Det passar inte in i min bild av demokrati.

”det är klokare att gå sin egen väg än att gå vilse i nån annans fotspår”