Arbetsresor, tidiga mornar och sena kvällar. Start vid 04 för att åka till Umeå och flyga, oftast Stockholm. Arbete med kreativa, energifyllda kollegor. Hemfärd med kvällsflyget efter intensiv dag och sen bil till Lomsjö vid 22-23 tiden. Man blir rätt mör av sådana dagar. Känns det som man utför något? Har man bidragit till arbetsdagens resultat och lärt sej något då är det faktiskt värt 10 timmarsrestid på en arbetsdag. Man får använda tiden till tankar och reflektioner, samtal och lyssnande eller att helt enkelt jobba med saker via vår databaserade värld. Att nästa dag sitta ensam i bilen på väg till Piteå för nya äventyr, när man har förmånen att känna att arbetsdagen är ett äventyr. 35 mil i bil, jobba, utbilda, informera och diskutera. Sen får man leta reda på ett hotell, sparka av sej skorna, kolla mejlinkorgen och använda datatekniken för att med ett videosamtal ha kontakt med Lotta hemma i Lomsjö. Då känner man sej inte så långt borta från hemmets lugna trygga vrå. När arbetsveckan är avklarad och man får ”landa hemma” då är man glad att man bor så vackert till, naturen inpå gården. Sjön framför med sina vackra solnedgångar även vintertid. Småpojkarna har printat en karta över Lomsjös utflyktsmål. Varannan helg när dom är här så letar vi oss ut till något av vindskydden, (finns 20 stycken) sjöarna och bergen runt byn. Sen kryssar dom över utfört uppdrag. Och vi lär oss om platserna och historier om vad som hänt där. Man kan läsa en hel del på Lomsjö bys hemsida. Men det finns mer beskrivning i varje vindskydd samt äventyret att få besöka dom, fika eller äta lunch ute och njuta av vår underbara natur. ” för att hitta den vackraste gläntan i skogen- måste man våga vara vilsen en liten stund”

Vardagen tränger på, kallt, mörkt och det ger tid för tankar och reflektioner. Hur vill jag ha min framtid? Vad har jag ”ogjort”? Vad måste jag göra? För min del var det valrörelseplanering och en del utbildningar som tog det mesta av tankar och tid. Då är det skönt att landa i lugna Lomsjö på helgerna. Varannan vecka och helg bor mina tre yngsta grabbar hos oss. Och två gymnasietonåringar, men dom ser man inte mycket av, inte ens på helgerna när dom är hemma. Dom är ju på väg in i vuxenvärlden och formar sitt eget liv. Arbetstempot var högt, många stockholmsresor, många mil i bil. Då planerade jag en semestertripp, efter valupptakterna som gick av stapeln i Jan, feb. Långsiktiga mål, kortsiktiga mål. Att veta vars man är på väg känns viktigt för mej. Sen resan dit, hur man kommer framåt och vad resultatet egentligen blir det är vardagsäventyret, dag för dag. Men jag ville ha ett reseäventyr, lugn och ro, sol, sand och bad att längta till också. Mitt i skolterminen, så tankarna på ett reseäventyr med barnen växte fram samtidigt. Mitt i allt arbete och planeringar så måste jag säga att jag uppskattar det enormt bra bredband vi har i Lomsjö, Åsele, Västerbotten. Möjligheten att kunna sitta i Lomsjö och arbeta tillsammans med kollegor i Göteborg, Stockholm eller Luleå. Det här bredbandet gör att jag kan ta del av vad vänner och bekanta gör. Jag får aktuella nyheter från världens alla hörn, ögonblickligen. Och jag kan vara miljösmart och utföra arbete uppkopplad mot servrar, kollegor och medlemmar utan att resa i många fall. Det personliga mötet är ju det mest kvalitativa men planering och ” grovarbetet” gör jag mer än gärna på distans.
” internet är bara en fluga som snart går över”

Naturligtvis pratas det politik hemma hos oss, med vänner, grannar och i familjen. Rikspolitik långt ifrån oss. Lokalpolitik om vårt lilla samhälle, Åsele.
Men det som oftast kommer till diskussion är världspolitiken. Klimatpolitik, krig, flyktingar och världsekonomin. Det låter ju som en omöjlig framtid.
Här försöker vi tänka på hur våra beslut hemma i Lomsjö kan påverka hela vår värld. vi undviker plast, har exempelvis plastbantat så mycket som möjligt. Köper inte saker som belastar miljö och ekonomi i onödan. Så här efter jul kan man komma ihåg att vi minns inte de presenter man fått under åren, man uppskattar upplevelserna, de kommer man ihåg. Jag själv älskar att resa, naturligtvis tillsammans med Lotta och ibland med barnen. Då blir man väl en miljöbov? Ja de tycker då pappa min iallafall. Men man kan välja flyg med bättre bränsle, med schyssta villkor för personalen och även då med aktiva val göra förbättringar. Man lär av andra kulturer och människor när man far runt i världen. Man tar med sej hem av kunskap och erfarenhet från andra platser. Jag fascineras av hur olika växtlighet vi har på olika platser och hur man använder växter och träd på olika sätt. Den kunskapen har förts från generation till generation och jag tar del av litegrann här och litegrann där. När vi skulle flytta från Gafsele upptäcke vi att vi hade över hundra växter inomhus. Dom tog stor plats. Vars skulle dom rymmas när vi flyttade? Växterna är ett intresse som har växt. Hahaha, de blev ordvitsning. Det finns en historia och ett syfte med varenda växt, något man lärt med åren. Vi behöver växter för vår överlevnad. Jag har under mitt yrkesliv haft kopplingar till växter, till naturen runt oss och den samverkan det innebär. ”Den som gjort en resa har alltid något att berätta”

För mej känns det bra när vardagen kommer åter, barnen börjar skolan och jobbet kommer igång. Tonåringar som vänt på dygnet och allt va det innebär. Förresten har jag 20årsjubileum med tonåringar i huset och några år till lär det ju bli. Det är ju alltid skönt med ledighet men allt blir enklare när vardagsrutinerna drar igång. Att vi gick in i ett valår märktes inte så mycket ännu. För mej var det planering, förberedelser och material som skulle göras.
Allting som händer runt oss är ju politik på ett eller annat sätt. Jag har alltid haft intresse för hur olika händelser formar framtiden. Jag har varit fackligt aktiv under hela mitt arbetsliv, utbildats, lärt och sett hur vi kan minska orättvisorna som finns i arbetslivet. Då var det helt naturligt att även ge sig in och påverka samhället på det politiska planet. Känslan att vara förtroendevald, att representera en grupp. Viljan att förändra och förbättra för de som valt en. Den känner nog de flesta förtroendevalda igen. Vanmakten och ilskan när man inte lyckas skapa den förändring som det var tänkt, känns säkert även den igen. Men styrkan i de kollektiva rörelser som jag finns i består av att vi är många, många som kan hjälpas åt, som kan stötta varandra. Många gånger är det jättejobbigt och tungt att vara förtroendevald, speciellt när man blir personligt angripen, när någon eller några inte kan skilja på sak och person.
Men det är en skön känsla när man lyckas förändra och skapa möjlighet till en bättre vardag för andra människor, då är det värt att kämpa på.