V 39 ett år går fort

Semestrarna avslutade för de flesta, snart börjar skolorna, livet återgår i ett normalare, mer förutsägbart läge. Valrörelsen trappar upp, budskapen och löftena blir bara fler och fler, alla vill bäst. Snart val och sen återgår samhället till normalläge, beroende på hur den politiska majoriteten ser ut, olika nivåer av normalläge. Vi bor i ett av världens rikare länder, med enorma skillnader både i löner och i tillgångar. Där de flesta har så att man klarar vardagen någotsånär.

Men vi har folk i utanförskap, vi har barn som får växa upp i fattigdom, utan trygghet och med en mycket osäker framtid. Och allt detta i ett rikt, välmående land där många har ett ofantligt överskott i tillgångar. Och överskotten växer, med den politik som nu förs ökar klyftorna, fler hamnar utanför vårt sociala trygghetssystem och fler får växa upp utan framtidstro. Samtidigt så ”skriker” företagen efter arbetskraft, vinsterna ökar och med det så ökar gapet mellan de som har möjligheter och de som är utan hopp om framtid. I min värld är alla lika mycket värda. Därför måste den som kan, hjälpa den som har behov av hjälp. Vi måste ge alla samma chans att känna sig värdefulla och behövda. Att kunna utbilda sig, att få ett arbete och bidra efter förmåga.

Jag fick bidra, som stöd och medhjälpare när en stor arbetsgivare försökte utnyttja ett par grabbars lojalitet och snuva dom på inarbetad ledighet, bara för att bevisa vem som bestämde. Nu gick det bra, dom fick ledigt. Men här var det deras kollektiva styrka som vägde tyngre och dom har lärt sig att ord är bara ord, inte mycket värda om dom inte sätts på pränt.

”ta livet på allvar för en dag är det slut”