Vasaloppsspinning på IKSU

Av , , 2 kommentarer 4

Jag är inte typen som tränar särskilt länge, gärna ofta men sällan mer än en timme varje gång. De senaste tio åren kan jag komma på ett tillfälle som jag tränat mer än två timmar på rad. Trots det fick jag idén att jag skulle delta i ett spinningpass under Vasaloppet på IKSU. Jag hade hört att det var ett pass som började vid starten av Vasaloppet och slutade då vinnaren gick i mål, givetvis med en storbildskärm om man skulle vilja kolla på loppet. Alltså 4 timmar på en spinningcykel. Det låter ju förjävligt tråkigt faktiskt. Var det tråkigt? Jag återkommer till det.

A dök upp på chatten förra lördagen. "Jag tror att bokningen till vasaloppsspinningen öppnar vid midnatt." Det hade jag förstås inte alls tänkt på, men visste att platserna ofta tog slut ganska snabbt. Jag gick in på iksu.se precis vid midnatt och bokade en plats. 5 minuter över midnatt kollade jag hur många platser som bokats, 70 av 80! Galet.

Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag kom dit kvart i åtta imorse, men nästan alla hade redan kommit. Alla fick varsin Gainomax och ett nyckelband. Trevligt!

Första timmen: Jag höll igen en del för att spara krafter. När det gått en timme sprang ledarna runt och delade ut bananer till de som ville ha. Trevligt! De fyllde också på vattenflaskorna till alla deltagare genom hela passet så att man skulle slippa kliva av cykeln. Trevligt!

Andra timmen: Dags att öka. Fick lite ont i knäna, men det släppte så småningom. Utlottning av "Spurtpris", kläder. Trevligt! Det gjordes ett antal gånger under passet. Och så var det dags för vasaloppsklassikern blåbärssoppa. Även denna delades ut av ledarna till alla som ville ha. Trevligt!

Tredje timmen: Då började jag bli rejält trött. Mera blåbärssoppa och bananer. Hårdare musik.

Fjärde timmen: Nya krafter. Under slutet på loppet slogs ljudet på till TV-sändningen så vi kunde följa dramatiken. Utlottning av mera prylar.

På lätt darrande ben gick jag därifrån. Hungrig, trött och jävligt nöjd.

Nå, var det kul då? Det var grymt kul! Allt hängde på småsakerna. Bananer, blåbärssoppa, spurtpriser, peppande och glada ledare. "It´s the little things that count."

Stort tack till ledarna Clive Leddy, Thomas Hjärtström och Linda Eriksson för en trevlig förmiddag.

Nu blir det snöskottning, men jag ställer nog in squashträningen ikväll 🙂

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Risiga frisyrer i näringslivet

Av , , 2 kommentarer 1

Vad får man för assiciationer när man hör orden ”SvD Näringsliv”?

Gravallvar? Trist? Men orka läsa den?

Nåt sånt är nog vanligt. Emellanåt får man dock läsa en och annan lite udda och rolig artikel där. Idag om hur det är ställt med näringslivets toppars och andra makthavares frisyrer 🙂 Det är inte bara klang och jubel från frisyrexperterna: http://www.svd.se/naringsliv/karriar/experten-bedrovad-over-makthavarnas-frisyrer_7954424.svd

Som krydda till artikeln har de ett quiz, där man ska känna igen frisyrer på kända personer från näringslivet. Jag fick 9 av 10 poäng 🙂 Det är bara att damma av CV:t och lägga till ”Frisyrexpert, med särskild inriktning mot näringslivet”

Ta testet vettja: (funkar tydligen inte på paddor och mobiler)

http://quiz.svd.se/?sTid=1781

En man med principer

Av , , Bli först att kommentera 3

Igår kväll fick jag en oväntad fråga.

"Är du en man med principer?"

"Hur menar du?"

"Ja, alltså. Du har en princip runt hur du beter dig och så håller du dig till den."

Vi diskuterade några fall och jag kom fram till att jag nog inte var principernas man. Det tog väl ca. 30 minuter innan jag hade sagt en sak och personen tittade på mig och sa: 

"Aha, det är alltså en princip du har, och som du håller fast vid?"

Busted.

Idag var det dags igen. Ovädret till trots skulle jag åka ner på stan. Har jag inte barnen eller behöver packutrymmet i bilen eller jag har bråttom så cyklar jag. Jag är ju faktiskt ung (!) och frisk och behöver inte åka bil! Ut i snön. Så mycket dålig idé. Oplogat och eländigt var det. När jag kom ner på stan kändes det som efter ett spinningpass trots att jag fick lov att gå en lång bit på grund av all snö. Svetten lackade alltså, och jag tappade humöret innan jag köpt det jag åkte ner för att köpa. Tillbakavägen var inte bättre den.

Principer kanske är bra, men när principerna gör att man stänger av tankeförmågan är det dags att skippa dem.

Taxifärder att minnas

Av , , 2 kommentarer 5

När jag läste Lennart Holmlunds inlägg om Umeå taxi började jag tänka tillbaka på minnesvärda taxifärder. (Och även på att Holmlund måste ha otur, Umeå taxi är ju aldrig sen till mig, och ute på flyget har de så bra system att man myser, väntetiden är alltid noll.)

 

Karlavägen – Bromma. Färd 1.

Vid fyratiden en vardagseftermiddag. Jag och kollegan stiger in och vi åker iväg. Chauffören frågar vad vi jobbar med och sen berättar han att han funderar på att börja plugga till ekonom.

"Tror ni att jag skulle passa som ekonom?"

Vad svarar man på det? Vi hade ju aldrig träffat honom förut.

Han pustade och frustade över att det var så mycket trafik.

Efter ett tag frågade han hur gamla vi var. Vi svarade och ställde samma fråga till honom.

"25, men jag känner mig mycket äldre. Ni ska veta att man åldras SOM FAN i trafiken när man kör taxi."

"Jaså, hur länge har du kört taxi då?"

"4 månader". 🙂

Jag hoppas att han blev ekonom.

 

Karlavägen – Bromma. Färd 2.

Taxin var sen, och jag började bli lite orolig över att missa flyget. Jag tittade mig omkring och såg att det stod en Taxi Stockholm på andra sidan gatan en bit bort vid en park på tomgång. Jag gick dit och hörde en upprörd chaufför prata i telefon (öppet fönster).

"Men du kan ju inte beställa en taxi till Karlavägen om du är i Täby!"

Han i andra änden la nog på skulle jag tro, för det blev inget mer sagt i det samtalet. När jag sagt vem jag var och det visade sig att det var min taxi så visade det sig att resebyrån beställt taxin till fel adress OCH angett en siffra fel i mitt telefonnummer. Vi skrattade gott åt att chauffören ringt upp och skällt på en stackars oskyldig man i Täby.

 

Freys Hotell – Arlanda

Inget hände på den färden, men chauffören berättade en kul anekdot. Han hade hämtat upp en gammal dam som hade en stor väska med sig. Han packade in väskan i skuffen och när han satte sig i bilen satt damen i baksätet och en labrador i passagerarsätet. Chauffören som själv var hundägare klappade hunden och så åkte de iväg. Efter en stund säger damen:

"Men vad trevligt att du kan ha med dig hunden på jobbet."

"Vad säger du, är det inte din hund?"

Då blev det trubbel 🙂 Som tur var trodde sig damen sig veta vilka av hennes grannar som ägde hunden, så de kunde åka tillbaka och lämna den till ägaren.