Jag stör mig på TV-licensen. Nu betalar jag i och för sig den, så egentligen borde jag inte bry mig ett skvatt om den fantasifulla principen att smartphone- och paddägande ska innebära skyldighet att betala TV-avgiften eftersom man kan se t.ex. SVT Play på dem. Det känns som att regelverket försöker ta sig in i 2000-talet, men det enda man lyckas med är att gång på gång visa på det bisarra i hela tanken på själva licensen. Redan då vi fick fler kanaler än SVT:s kanaler blev konstruktionen märklig. Licensmodellen skapades under en tid då faktiskt TV-innehav var likaställt med att man tittade på sändningar på Sveriges television och att en TV var det enda sättet att se sändningarna. Mycket vatten har runnit under broarna sen dess och licenskrav för dator, padda och smartphone (extra roligt att Windows phone tydligen inte längre kan se SVT Play men det tycker Radiotjänst är oväsentligt 🙂 ) är nog bara ett sätt för radiotjänst att enklare kunna bevisa att folk har TV. För i ärlighetens namn så är det försvinnande få, så få att man kan ignorera dem, som inte bor i ett hushåll med en TV och som ibland kollar på SVT-sändningar. Fram för skattefinansiering, då slipper vi också mängdrabatten för par som nu finns. Ja, att man betalar för hushåll istället för per vuxen alltså. Skattefinansiering var på gång, men förslaget har skjutits upp, det var tydligen för svårt att utreda och komma fram till hur man ville ha det 🙂 För en utomstående låter det som bland de lättare utredningarna. "Vi behöver veta hur stor skattesatsen ska vara, så vi har kallat in Eva-Britt som är ekonom och ska räkna lite procenträkning åt oss. Som underlag får hon veta hur stor Sveriges skattepliktiga inkomster är." Klart.

Fotnot: Varför heter det RADIOtjänst när det är gratis att lyssna på radio och deras uppgift är att driva in TV-licens?