Etikett: Skattepolitik

Arbeta mer för mindre

Av , , 2 kommentarer 21
reinfeldt4

Fredrik Reinfeldt: Gick du på det där med jobbskatteavdraget? Serru lille vän, nu får du ta skeden i vacker hand och be. Välgörenhet finns det gott om!

Det är som ett plundringståg. Det blir tydligare och tydligare, för var dag som går. Den moderatledda regeringens skattesänkningar har missgynnat de allra flesta. Något jag berört tidigare gällande Anders Ågrens hyckleri. Moderaterna har ökat inkomstklyftorna — gjort de redan fattiga fattigare, som om det inte redan var tillräckligt jävligt före valet 2006. De rika har däremot haft en vild klassfest på Rosenbad. Övergödda till bristningsgränsen går de till val 2014. Det är överklassens regering som suttit vid makten. Inte oss vanliga löntagares regering.

Det gjordes för en tid sedan en intressant sammanställning av hur vi svenska folket tror att förmögenheterna är fördelade i Sverige, hur vi anser att förmögenheterna ska vara fördelade samt hur förmögenheterna är fördelade i Sverige. Det är en skrämmande grafik som målas upp, men den synliggör hur sjukt orättvist fördelat förmögenheterna är. Se filmen nedan.

Med rätt enkla medel kan fördelningen bli bättre. Vi måste rulla tillbaka jobbskatteavdraget som ett första steg på den vägen. Förutom att jobbskatteavdraget ökar inkomstklyftorna har avdraget också sänkt löneökningstakten samt tvingat fram kommunala skattehöjningar. Det innebär ironiskt nog att många löntagare inte fått någon skattesänkning alls, men sämre trygghet och lägre lön. De stora förlorarna är dock alla de som inte fått del av jobbskatteavdraget, det vill säga pensionärer, sjuka och arbetslösa för att ta några exempel. Dessa har drabbats av högre skatter än innan 2006. De enda som tjänat på högerns politik är de redan förmögna.

Jobbskatteavdrag är lönesänkande något studier gjorda i USA och Storbritannien har också funnit. Jobbskatteavdraget leder till lägre löner. Vi som arbetar i Sverige har i snitt fått 4 procentenheter mindre i löneökningar på grund av regeringens politik. Det motsvarar för medelinkomsttagaren mellan 920 och 1000 kronor i månaden i uteblivna löneökningar. Vi har alltså fått skattesänkningar på motsvarande summa vi förlorat i löneökningar (vilket också leder till lägre pensioner i framtiden) och detta har pensionärerna, sjuka och arbetslösa fått betala. Lägg till detta det ovan skrivna om skattehöjningar i kommuner och landsting. Bra deal detta var för löntagarna i Sverige, vi blev riktiga vinnare! Så var har pengarna tagit vägen? Jo. De redan förmögna har kunnat smörja sitt krås (som ni såg på filmen ovan).

Att sänka lönerna, försämra för redan fattiga och öka inkomstklyftorna har varit ett av Alliansens mål. De vill också gärna att inkomstklyftorna fortsätter att öka ännu mer. Men när lönerna är så låga att vi knappt ens har råd att gå till tandläkaren eller köpa bra mat i slutet av månaden, då har det gått för långt! Var är människovärdet i detta?

De redan rikas regering tycker den inslagna vägen är bra och de önskar förstärka dessa redan extrema orättvisorna. Att moderaterna gör detta ogenerat förvånar nog få. De är trots allt överklassens parti, men hur folkpartiet kan gå med på det förvånar. Fast å andra sidan. Det var rätt länge sedan de var socialliberaler.

Lögn är Lögn, Ågren

Av , , 2 kommentarer 16

Det känns tradigt och det är oseriöst, men idag presenterar moderaten Anders Ågrenigen — sin tidigare oriktiga debatt på sin blogg. Jag kommenterade detta hyckleri tidigare. Se blogginlägg: Anders Ågren hycklar, igen! Att göra ett nytt inlägg för att kommentera Anders Ågren är onödigt, eftersom det är exakt samma inlägg som han skrev 5 oktober.

En lögn är en lögn. Den blir inte mer sann oavsett hur många gånger den upprepas. Det är fortfarande en lögn. Upprepningen är dock viktig för mytbildningen.

”Alliansen gynnar rika”

Av , , Bli först att kommentera 17
Pengar

Hur mycket får du i skattesänkning per kalenderår?

Jag har tidigare skrivit om hur snett regeringens skattesänkarpolitik slår. Idag skriver Sveriges radio under rubriken Regeringens skattesänkningar gynnar de som tjänar mest hur illa jobbskatteavdragets fördelningspolitiska profil är. Det ger också tydligt hur värdelöst och oärligt argumentet är som högerpolitiker brukar köra med: ”Vi satsar på låg- och medelinkomsttagarna.”

Sveriges radio skriver att ”[m]er än 25 procent av regeringens skattesänkningar och andra satsningar nästa år går till den tiondel av befolkningen som tjänar allra mest. Den tiondel av befolkningen som har minst inkomster får däremot bara en procent.”

Detta är en högerns klasspolitik. De som får mest av det femte jobbskatteavdraget är de med inkomster på över 42.500 kronor. Dessa får över 6.000 kronor i skattelättnad nästa år. De med de lägsta inkomsterna, under 7.800 kronor får, endast 300 kronor i skattelättnad utslaget på ett kalenderår.

Jag vill föreslå något radikalt. Avskaffa samtliga jobbskatteavdrag och rulla tillbaka flera av bidragen regeringen givit storföretagen i form av sänkt moms och andra skatter. Genomför sedan en ordentlig skattereform med ett rejält höjt grundavdrag. Denna kommer ha en mycket bättre fördelningspolitisk profil och inte slå mot sjuka, pensionärer och arbetslösa.

Ifall det politiska etablissemanget — i synnerhet den politiska högern — med någon trovärdighet i behåll vill kunna hävda att de är låg- och medelinkomsttagarna som är deras fokus, bör de genomföra en sådan reform. Det är såväl billigare och skapar ett mer rättvist skattesystem där de största lättnaderna tillfaller dem med minst marginaler (och inte som nu där de rika gynnas oproportionerligt).

Vi skulle också med en mer rättvis skattepolitik skulle denna gigantiska förmögenhetsöverföring från fattig till rik kunna undvikas och vi skulle även slippa de omfattande nedskärningar som hotar välfärden i landstingen runt om i Sverige.

 

Trött regering

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi som följer partiledardebatten kan konstatera att regeringen är trött. Den har inga idéer och den tycks leva i en fantasivärld. Välfärden havererar runtom landet. I kommunerna. I landstingen. Sparkrav efter sparkrav. Nä, regeringen har satsat historiska summor, skriker regeringen. Märkligt att kommunerna lever i motsatsen, att de tappat pengar och tvingas spara.

Någon ljuger. Inte är det kommunerna. Där ser vi vad som händer. Nä, borgarna ljuger. Påhejad i lögnen finns exempelvis lokalpolitikern Anders Ågren. Vakna. Ta ansvar!

PS. Det var väldigt roligt att höra hur Stefan Löfven testade på att göra en Göran Persson. Löfven parafraserade Perssons ”Jag hater klassamhället…” och körde istället ”Jag hatar arbetslösheten…”. Det blev rätt taffligt, men smågulligt. DS.

 

Anders Ågren hycklar, igen!

Av , , 21 kommentarer 24

Vi går från storhet till storhet. Det är inte utan att jag tappar hakan när jag läser Anders Ågrens blogginlägg idag: Alliansen värnar välfärden! Jag vet inte i vilken värld Anders Ågren lever. Det verkar som att han inte alls varit med i budgetprocessen i Umeå kommun, eller ens tittat åt Västerbottens läns landstings ekonomi (eller något annat landstings för den delen). Hur i hela friden kan Anders Ågren ens med någon som helst heder i behåll påstå det han gör? Jo han gör det enkelt:

”Så pratet om att Alliansen monterar ner välfärden är på ren svenska inget annat än skitsnack. Vi satsar på riksplanet mer än någonsin till vård, skola och omsorg. Är man missnöjd med sakernas tillstånd i den egna kommunen eller landstinget, så ska man lägga ansvaret där det hör hemma: hos de partier som styr i din kommun eller ditt landsting.”

Så bekvämt och så ansvarslöst på en och samma gång. För Anders Ågren är det lokalpolitikernas problem. Enligt honom verkar regeringen sväva i en helt egen värld vars ekonomiska beslut inte påverkar kommunerna. Vidare skyller han regeringens utgiftsöverföringar på kommunerna till att vara kommunernas egen förskyllan. Han skyller också de frysta statsbidragen på kommunerna (frysningen har inneburit att kommunerna gått minste om tiotals miljarder kronor). I båda fallen är detta regeringens politik. Hans parti har drivit fram dessa försämringar av kommunernas och landstingens ekonomi och därmed välfärdens förutsättningar.

SVTViktigt är att väljarna inte håller med Anders Ågren. En överväldigande majoritet upplever att välfärden har blivit sämre under den borgerliga regeringens tid, inte ens Ågrens egna väljare ger honom rätt. Jag skulle vilja säga som den borgerliga debattören Anna Dahlberg: Värna välfärden från högerns lättsinne. Hon menar att högern har ett lättsinne när det kommer till synen på välfärden och att den är välfärdspopulistisk. Hon anser förvisso inte att dagens välfärd med nödvändighet hotas av skattesänkningarna, men menar att morgondagens kommer att krackelera.

Välfärden tvingas till nedskärningar
Anders Ågren påstår att Alliansen värnar välfärden, men realiteten är en annan. Med utgångspunkt i uppgifter från ETC, Aftonbladet, SvD, Statistiska centralbyrån, Ekonomifakta med flera har vi kunnat läsa hur Alliansregeringen, med Moderaterna i spetsen, satsat 27 gånger mer på skattesänkningar än på ”värnandet av välfärden”. Regeringen har genomfört skattesänkningar sedan 2006, som på årsbasis motsvarar dessa 130 miljarder kronor. Välfärden har tillförts 4,8 miljarder kronor (försämringarna i den sociala tryggheten tagen i beaktan). Under Alliansregeringens styre har den statliga delen av den offentliga sektorns andel av BNP minskat med drygt 10 procent. Det här är fakta. Och det påverkar naturligtvis kommuner och landsting.

Sedan alliansen kom till makten har vi gått minste om runt 1.000 miljarder kronor i möjliga välfärdssatsningar på grund av skattesänkningarna. De senaste åren har rapporterna duggat tätt: Vi vet alla om att det behövs byggas fler bostäder, att järnvägen behöver rustas upp och att sjukvården behöver mer pengar, för att ta några exempel. Om regeringen inte hade genomfört sina skattsänkningar hade det idag funnits 172 miljarder mer i ”reformutrymme” att fördela. Med den summan skulle arbetslösheten potentiellt kunna utraderas med stora resurser över till annat. Men inte ens med nära 1000 miljarder i skattesänkningar har högerregeringen lyckats minska arbetslösheten. Det är ett EXTREMT misslyckande!

Visst. Jag kan ge Ågren rätt angående en sak. Alliansen har tillfört offentliga sektorn resurser i kronor räknat, men dessa täcker inte ens i närheten upp de grundläggande kostnadsökningarna såsom exempelvis löneökningar eller dyrare behandlingsmetoder och mediciner. Det innebär i praktiken en nedskärning: Kan kommuner och landsting inte täcka sina kostnader går deras ekonomi inte ihop = de tvingas spara, det vill säga genomföra onödiga prioriteringar och nedskärningar.

Även regeringens flitigt anlitade ekonomiskt sakkunnige, Lars Calmfors, nationalekonom, anser att jobbskatteavdragen hotar välfärden:

”Det blir svårare att uppfylla det offentliga välfärdsåtagandet i en tid när fler äldre behöver vård och omsorg. Därför skulle inte jag ha velat sett ett femte jobbskatteavdrag. Det är min uppfattning som baseras på en värdering av att de negativa effekterna väger mycket tungt.”

Skattesänkningarnas fördelning och effekter
Att studera skattesänkningarnas fördelning och effekter är intressant. Det har gjorts av media och det har gjorts av offentliga och privata statistikverksamheter. Av skattesänkningarna mellan 2006 och 2011 hade 43,1 procent gått till den rikaste femtedelen av befolkningen, medan endast 3,1, procent gick till den fattigaste femtedelen.

Den disponibla inkomsten är den inkomst som vi kan använda till konsumtion och sparande. Innan jobbskatteavdraget utvecklades den som följande: Mellan 2002-2006 fick den fattigaste femtedelen en förändring på +13 procent i disponibel inkomst. Samtidigt fick den rikaste femtedelen +23,6 procent. Mellan åren 2006-2011 fick den fattigaste femtedelen en förändring på +3,5 procent i disponibel inkomst. Samtidigt fick den rikaste femtedelen +39,1 procent.

Det sker just nu en omfattande förmögenhetsomfördelning från fattig till rik och klassklyftorna ökar mycket snabbt och snart är Sverige ikapp OECD-genomsnittet i fattigdom. Moderat klasspolitik. Anders Borg erkänner själv att deras politik gynnat de rikaste i samhället och han försvarar att klyftorna ökar.

En annan effekt av skattesänkningarna är att löneutvecklingen försämrats. Detta påpekade bland annat Lars Calmfors, nationalekonom och ofta anlitad av regeringen i ekonomiska frågor. Hans med fleras studie visar jobbskatteavdraget och försämringen av A-kassan har bidragit till att lönerna hamnat 4 procent lägre än vad de annars skulle gjort.

 

 

Därför röstar jag JA 8 september

Av , , 2 kommentarer 31

Just nu pågår det en folkomröstning om sjukvården i Västerbottens läns landsting. 8 september är valdagen. Den sista möjligheten att lägga sin röst. Det handlar om min och din välfärd. Socialdemokraterna och miljöpartiet kommer acceptera folkomröstningens utslag ifall mer än 50 procent av de röstberättigade väljer att delta i omröstningen.

Jag har många gånger blivit anklagad för att jag gör politiken personlig. Jag har aldrig riktigt förstått den kritiken. För mig är politiken personlig. Den påverkar i allra högsta grad mitt liv. Det är inte bara ord på en arena frånkopplad den verklighet jag och du lever i. Orden som sägs omsätts i program, utredningar och förändringar av system. Systemen lever vi i eller är beroende av. Dessa påverkar oss. Låt mig försöka sammanfatta min berättelse.

Konsten att nedgöra ett helt sjukhus
Jag är född och uppvuxen i Kiruna. 2001 förlorade vi vårt BB. Från och med då fick mödrar åka 10-12 mil till BB om de bodde i centralorten Kiruna. I andra fall kunde det röra sig om 25 mil eller mer. Det var vår nya verklighet. För mig blev Kiruna, från och med den dagen vi förlorade BB, en stad som jag inte ville skaffa barn i. Framtidstron dog för många. Jag valde att flytta.

Efter att BB lades ner befarade/visste vi att akutkirurgin stod på tur. Politikerna hävdade dock motsatsen. Det visade sig vara en lögn bara ett par år senare. Efter en lång kamp för att få behålla akutkirurgin förlorade kirunaborna mot landstingets politiker. Inlandet stod mot kusten och inlandet förlorade slaget. År 2011 beslutade politikerna som en logisk konsekvens av BB-nedläggningen även att stänga ner akutkirurgin i Kiruna. År 2013 lade man också ner den kirurgiska bakjouren vid Kiruna sjukhus. I hela Norrbotten finns nu akutkirurgi endast i Gällivare och Sunderbyn.

Barn dör
Nedläggningen av BB har skapat en stor otrygghet för många och tvingat enskilda mammor till skräckfärder efter dåliga vägar mitt ute i vildmarken. För ungefär två år sedan väntade en barndomskompis syster barn. Hon bodde i Kiruna och det blev dags för förlossning. Hon hann aldrig till BB i Gällivare. Barnet dog. För mamman måste detta varit något av det mest fruktansvärda som kunde hända. För familjen var det en katastrof. För mig var det en sorg och bekräftelse. För politikerna i landstinget var det en beräknad risk. Det var statistik.

Mamman heter Jenny Mäki och hon har bloggat om sina erfarenheter och om sin son Alfred som aldrig fick chansen.

Känslan av trygghet
Vi har ett gemensamt välfärdssystem. Det är gemensamt just för att vi finansierar välfärden tillsammans. Vi gör detta i vetskapen om att ger vi varandra trygghet och därmed vinner ökad frihet i våra liv. Vi behöver inte oroa oss för om ett av det mest basala i våra liv är skyddat, det vill säga vår hälsa genom tillgången till kvalificerad vård och omsorg när vi behöver den.

För mig är detta en fråga om en känsla. Det är en fråga om upplevd trygghet. Det är en känsla av ”Hit men inte längre! Nu är det bannemig stopp på dessa nedskärningar!” Man ska nämligen inte förringa behovet av känslan trygghet, oavsett om den är faktisk eller upplevd. Man ska heller inte förringa känslan av att bli åsidosatt, osynliggjord och få sitt människovärde nedgraderat och kränkt. Detta är något som sker mot inlandet just nu. De tillåts inte vara en del av den solidariskt finansierade sjukvården, men människorna i inlandet förväntas ändå utan omsvängning betala skatt, för en vård de ser läggs ner runtom dem.

Vi är inte enklaver av ensamma öar, oberoende av varandra. Vi har ett gemensamt ansvar: Vi lever för varandra och måste ta hand om varandra. Annars slits samhället isär.

Frågan är större: högerregeringens ansvar
Man kan lätt skylla allt detta elände på en icke-lyssnande landstingsledning av förmyndande socialdemokrater och trädkramande miljöpartister. Det är dock att göra frågan alldeles för enkel. Ansvaret finns någon helt annanstans.

Sveriges sjukvård är mycket billig. Den är kostnadseffektiv. Vi får mycket vård för de kronor vi betalar när vi jämför över världen. Det finns alltså utan problem ett utrymme för att kunna tillföra vården mer pengar. Tyvärr saknas den politiska viljan. Den moderatledda regeringen i Rosenbad i Stockholm prioriterar skattesänkningar för rika och storföretag framför satsningar på utbyggd sjukvård, förbättrad A-kassa och en trygg sjukförsäkring.

Statsbidragen som är en betydande inkomst för landstingen räknas inte upp i den takt de borde. De hänger inte med löneutvecklingen eller den allmänna kostnadsutvecklingen för landstingens verksamhet i hela Sverige. Det gör att landstingen i hela Sverige drabbas och måste genomföra nedskärningar. De som nu händer i Västerbotten är endast ett kvitto på regeringens politik. Detta är moderaternas, folkpartiets, centerpartiets och kristdemokraternas politik. Det är deras ansvar.

Förändringen 2014 börjar 2013 i Västerbotten!
Den folkomröstning som ligger framför oss i Västerbotten är en del i ledet av folkliga uppror mot en människofientlig politik. Det är här vi kan påbörja förändringen. Vi är människor och politiken är personlig.

Snart är det också riksdagsval. Vill vi inte se fortsatta nedskärningar och fortsatta bekymmer i välfärden måste vi agera. Vi behöver byta regering. Men det räcker inte med det. Vi måste också byta politik. Låt 2014 bli det år som vi återerövrar människovärdet.

Det handlar om människovärdet. Det handlar om att kunna känna sig trygg. Det handlar om att få vara en del av den större helheten. Det handlar om att dra en gräns för nedskärnings och privatiseringspolitiken. Det handlar om min och din välfärd.

Därför röstar jag JA den 8 september.