Ser att (S) nu beslutat på sin kongress att de vill förbjuda SMS-lånen. Jag har sett någon debatt och läst några artiklar på ämnet. Visst känns det som ocker med räntor på flera hundra procent. Men frågan är hur vi skall hantera detta. (S) har nu valt förbudsvägen.

Jag funderar istället kring en annan dimension av frågan. Var tar det egna ansvaret slut och när börjar samhällets? För om nu vi svenskar inte klarar av lockelsen om att låna pengar snabbt men alltför dyrt – Vad behöver vi mer hjälp med? Och vart leder det till för samhälle i slutändan?

Kanske. Kanske är det så att grundproblemet är att samhället/staten ständigt övertar individens eget ansvar med den ständiga påföljden att vi hela tiden klarar allt mindre av eget ansvar? Igår cykelhjälmen och bilbältet. Idag SMS-lånen. Imorgon?

Kanske måste någon våga säga: Man måste ta ansvar för sina egna handlingar. För var slutar annars förmynderiet?

Edward Riedl, gruppledare i landstinget (M).