Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Blogg

Den nya bloggportalen

Av , , 6 kommentarer 7

Det är med hyfsad besvikelse jag tar del av den nya blogg som VK sjösatt. Förmodligen har många jobbat skickligt och hårt med förnyelsen och det tar emot att att skriva som jag gör.

Tekniska problem, som att text och markör inte tycks vilja fungera med iPhone, kan säkert ordnas. Som det är nu tar skrivandet i mobil mycket mer tid än förr.

Jag undrar hur det blir med den förlorade översikten över sidan? Den saknar jag innerligt.

Hoppas att VK inte förlorar sin starka ställning som landsortstidningarnas ”bloggflaggskepp”. Jag önskar personligen att lusten att skriva här blir större än den är just nu. Skrivkrånglet, att kommandona ofta inte lyder och inte minst den oöverskådliga öppningssidan gör att det känns som om man förlorat en kär gammal vän.

Det ljusnar

Av , , Bli först att kommentera 12


Det är tillräckligt mycket som ser mörkt ut i världen, det är det. Men nog känns det att dagarna blir ljusare och längre. Solen har t.o.m. visat sig. Det var efterlängtat.

Idag kretsar tankarna kring olika saker, inte minst en del jobbrelaterat fast jag behöver tiden till annat. Det är mycket som ska på plats närmaste veckorna och månaderna. Inte minst inom SFI, Svenska för invandrare.

Jag tror jag ska ta lite bloggpaus ett tag. Skrivlusten brukar göra sig påmind väldigt snart, vi får se hur del blir.

Lotten Lindström till minne

Av , , 13 kommentarer 25


Sociala medier låter oss ibland lära känna människor vi aldrig har mött. Inte riktigt på riktigt, men en bit på väg.

Så blev det för ganska många av oss med Lotten. Man behövde sällan fundera över vad hon tyckte och inte heller vilket humör hon hade i skrivande stund. Lotten gjorde intryck och avtryck, ibland genom att vara både personlig och hisnande privat. Hon hade en intensitet och rakhet i språket som kombinerades med ovanligt sinne för nyanser, både på nätet och på papper. Ibland blev hon härligt otidsenligt mångordig, en slowfoodskribent i en 140-teckens fastfoodtid.

Jag gissar att hon var omtyckt som lärare och att hon hörde till dem som berörde även i skolan. De som engagerar sig i människor, kommunicerar och är nära vän med språket gör ofta det.

När jag i lördags hörde att hon oväntat dött och sedan läste den definitiva dödsrunan som bar hennes bild så kändes det mycket overkligt. 38 år och intensivt levande och sen bara död en morgon i september. Själv hade hon enligt runan tydligen oroats av något, men fått lugnande besked dagen innan hon dog.
Det är väl rätt att bloggar tas bort när bloggaren dör, men det kändes tomt att inte kunna läsa något i hennes stora arkiv på vk.se i går. Det var som om den skrivande handen dragits upp ur vattnet och vattenspegeln momentant slutit sig och raderat bort alla märken av att handen funnits där. Det känns inte bra.

Vi har som sagt aldrig setts, men har bytt många ord och meningar. Vi var oense i mycket, som politik och andliga frågor, med vi delade saker som nyfikenheten, människointresset och känslan för landsbygden. Jag hade respekt för Lotten Lindström som träffsäkert nog hette @someljest på Twitter.

Hennes död understryker att vi människor ingenting vet om vår morgondag, vi vet inte när tiden under solen är slut.

Strid och frid

Av , , Bli först att kommentera 10


Kom hem lite blodig idag och det var på tiden. De sista jaktlördagarna har det mest bara varit maten och godsakerna som gått åt.

Under dagen kom en av jakthundarna och hälsade på mig. Han lystrar till namnet Strid, vilket är rejält missvisande. Gladare och sällskapligare älghund får man leta efter, när han inte är ”på spåret”. Det blev till att hindra honom att ”fikadyka” i den öppna ryggsäcken, klia till fullt förtroende, koppla och återbörda honom till hundföraren.

När jag kom hem var det trots vädret tydligt att det är första advent. De sjuarmade ljusstakarna lyste i fönstren och påminde om Friden. Adventssångerna i husets luftrum förstärkte insikten att det faktiskt är mindre än en månad till jul. Jag tänkte återkomma till ”ankomstens helg” lite senare, kanske i morgon då jag också ska tala över en av adventstexterna.

Torsdagen och fredagen med social- och skolcheferna blev intensiva dagar för en som är ny på banan. Jag är trött än fast det mest blev lyssnande. En dag ute i friskt blåsväder lägger till en annan trötthetsdimension.

Under veckan passerade räkneverket på bloggen 900 000. Eftersom jag inte alls tror på den senaste tidens siffror är det med skepsis jag noterar det. Känns inte äkta.

Inget Bjurholm

Av , , Bli först att kommentera 2


Vid pratstunden med Ingvar Näslund häromdagen blev det också ett negativt besked.

Eftersom jag nu arbetar för Sveriges minsta kommun, och även kommer att blogga om saker som hänger ihop med det, funderade jag på att få ha bloggen både under Vännäs och Bjurholm. Förr var sådant tekniskt möjligt. De som har örnkoll på ettorna och nollorna på VK har nu kollat och man kan tydligen inte fixa det. Det hade annars känts enklare än att hålla igång två bloggar.

Få se hur problemet nu kan lösas på smidigaste vis.

Bloggförändring

Av , , 5 kommentarer 4


Nu har halva den tänkta förändringen inträtt. Min blogg finns inte längre under opinions- och politikerbloggarna. Den andra delen kräver visst lite omprogramering, om den alls kan genomföras. Får se om ett par veckor.

Ser att antalet bloggöppningar passerade 800 000 någon gång i slutet på förra veckan. Man får tacka för visat intresse. Kan bli lite lugnare trafik framöver.

Nu är tomtarna ute

Av , , Bli först att kommentera 6


Har inte haft tid med bloggande idag. Fick annars några bra bilder som jag gärna hade lagt ut. Men, de läggs till sommarens bildhög så länge. Datorn där bilderna finns kommer sällan upp ur fodralet för närvarande.

Var in och tittade om det kommit kommentarer tidigare ikväll. Då hade 5-600 varit in och tittat under dagen. En stund senare skulle 11-1200 varit in. Har svårt att tro att man på en liten stund sprätter från plats 12-13 till topps när inget skrivits. Gissar att några tomtar roar sig med att klicka upp olika bloggskribenter och nu blev det Nilssons tur.

Nåja, det hör till de riktiga småsakerna i vår oroliga, trasiga, sköra och kärleksfattiga värld.