Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Sveriges minsta kommun

Grattis Grannar!

Av , , Bli först att kommentera 8

Bjurholm är som vanligt ”värst” och hamnade högst av Västerbottens kommuner, på plats 34 nationellt. Umeå kommer rätt starkt och Nordmaling tar ett ordentligt kliv efter tunga år.

Det handlar om Svenskt Näringslivs ranking av kommuners företagsklimat och i slutänden inte lite om jobb, tillväxt och skatteintäkter. I någon mån om allas bästa och möjligheter och verktyg för politiken. 

Även Vännäs har något att glädja sig åt. Vi har kommit upp ett tjog platser och är nummer 216 i årets ranking. Vi har en väg att gå för att få företagen och arbetsskaparna att känna sig riktiga viktiga och välkomna. För det är man!

Vi har en del att ödmjukt lära av grannarna. Både stora och små.

Skatten i Bjurholm

Av , , Bli först att kommentera 7


Rensade bilder i mobilen och fick ögonen på den här Bjurholmsbilden tagen tidigare i sommar.

Sagan säger att det finns en skatt där löftesbågen tar slut. Frågan är var man ska säga att den här slutar. Någonstans i Bjurholm är det i alla fall.

IMG_0294.JPG

Ett visst tryck

Av , , 6 kommentarer 14


Intressant att det kan vara så kinkigt att hitta ett boende i Bjurholm. Har lovat att hålla utkik och höra efter var det kan finnas hus som inte hunnit ut på Blocket eller Hemnet. Funderingar finns från både öst och väst.

Trycket visar sig också i att barnomsorgen nu har närmast obefintliga marginaler. Både bekymmersamt och glädjande, det är inte så i alla mindre kommuner.

Lunch with a wiew

Av , , 8 kommentarer 12

Från mobilen

Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

Bra, men inte sant

Av , , Bli först att kommentera 9

Från mobilen

Under Bjurholms Kultur- och utbildningsnämnds sammanträde i kyrkstugan idag ringde en entusiastisk journalist från Folkbladet. Han berättade att vi hade länets bästa bemanning på Castorskolans fritidshem. Det förvånade mig, eftersom vi haft två års stadig ökning av antalet barn med bara en liten och temporär ökning av personal.

Just då skulle jag in och svara på frågor så jag bad att få komma tillbaka. Inne på sammanträdet fick jag syn på Kommunals rapport om fritids och kunde se att siffrorna kuggat om litegrann. Istället för 53 inskrivna barn står det i rapporten att vi har 20. Även om antalet personal också var för lågt blev det fel.

De uppgivna 8 barnen per personal är i själva verket 14,33 med det traditionella sättet att räkna. Även den siffran är lite missvisande då en del av personalens tid görs inom skolans hank och stör. Samarbetet mellan fritids, förskoleklassen, ettan och tvåan är viktigt och bra. Jag vill säga att vi totalt sett har en bra fritidsverksamhet med motiverad och ambitiös personal, men den är inte alls lika personaltät som Kommunal säger i dagens rapport. Det är inte lätt med statistik.

För övrigt blev det en bra dag. Intensiv, men bra.

Roligt

Av , , Bli först att kommentera 14


Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

Med förskolan som ansvar

Av , , Bli först att kommentera 10


Efter en en tämmeligen full och utdragen arbetsdag med uppgifter från både gamla och nya tjänsten ligger jag och läser Lpfö98. Läroplan för förskolan. Jag har under dagen hunnit med ett kort besök på den mindre kommunala förskolan och ett ännu kortare på den större.

Det är inga små saker som läroplanen säger att förskolan tillsammans med föräldrarna ska arbeta med. Inga obetydliga mål som ska uppnås. Förmågan till empati och omtanke om andra ska utvecklas. En grund för livslångt lärande ska läggas. Omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet i den pedagogiska verksamhet förskolan erbjuder. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare ska främjas. Ett kulturarv ska överföras från en generation till nästa. Med mera, med mera.

Att man bara vågar söka ett jobb där förskolan ingår som en stor del. Jag har alltid haft stor respekt för arbetet med de allra yngsta. Det är så betydelsefulla år.

Det är inte första gången jag formellt har ansvaret för en förskola, men första gången jag har det i praktiken. Förra gången hade jag i.o.f.s. också en del närkontakt med verksamheten och barnen. Det var svårt att få till all planeringstid så rektorn (som det hette då) var tillsammans med en eller två till ute med barnen så att de andra skulle få den tid som behövdes. Ett par timmar en gång i veckan, när inte tvingande saker kom i vägen. Det kändes bra på flera sätt, jag vill helst veta hur det är från golv till tak där jag arbetar.

Spännande ska det bli. Roligt att få möta barnen och föräldrarna. Mycket har jag att lära. Mycket att tillsammans med medarbetarna fundera på kring utveckling och mål som ska uppnås.

Luftväxlingen har inte varit optimal på några av avdelningarna på den större förskolan. Imorgon är det meningen att några ur personalen där ska skriva på godkännandet av att ombyggnationerna får börja. Det känns väldigt roligt, men det är min företrädare och tekniska chefen som hållit i detta, jag har ingen del i det. Men jag hoppas att på något sätt få ha bidragit till förskolans stolta mål innan jag slutar hösten 2013.

Den ordinarie arbetsdagen avslutades med arbetsplatsträff för SFI:n, Svenska för invandrare. Tillsammans med gymnasiet och vux – och fritids- hör det också till mitt ansvar. Andra skeden i livet, andra förhållanden. Och även det spännande. Trots allt ogjort, olärt, opratat, oläst och oprövat känns det roligt med det nya mångfacetterade jobbet. I Sveriges minsta kommun.

Samtal och tal i lövsal

Av , , Bli först att kommentera 6


Sista arbetsveckan innan semestern (eller vad det nu blir) ligger framför. En intressant vecka för min del. Ett par jobbrelaterade samtal är inplanerade, samtal som kan ha sin betydelse för det fortsatta livet.

På fredag blir det ambassadörsträff. Jag kanske inte riktigt platsar nu när jag är anställd i kommunen, men det är annars något jag ogärna missar. Vi som bott i kommunen, har fastighet eller annan anknytning kan bli ”ambassadörer” för Bjurholm. Man får en del material under året och man förväntas sprida information om kommunen där man bor och verkar. Jag har försökt ta uppgiften på allvar och har nog verkat som ambassadör även innan verksamheten drog igång i nuvarande form. Vid den årliga träffen möter man andra utflyttare, får ta del av information och kultur och inte minst, man blir bjuden på palt!

Kommande söndag blir det tal. Dels vid ett ”sommarmöte” på eftermiddagen vid mammas stuga i Österselet, pappa Tores hemby vid Umeälven. Dels ska jag tala på hembygdsdagen i Bjurholm.

Mycket har ändrats sedan pappa talade på en hembygdsdag där för länge sedan. Många förutsättningar har ändrats, många profiler är borta och har ersatts med nya. Bjurholms historia har ”förlängts” med det som då var nutid. Historia, nutid och framtid sitter ihop. Det blir nog lite av alla tre på söndag kl 1215 ute på hembygdsgården.

Framtiden

Av , , Bli först att kommentera 8


På måndag får västerbottenskommunen med högst andel företagare besök från Tillväxtverket. Bland annat för att det ska bli ännu fler företagare.

Det finns en smygande jobbkris i Västerbotten och Sverige, mitt under att de västerbottniska företagen generellt går som tåget. Allt fler företagare är äldre, nyföretagandet ligger lågt med internationella mått och sjunker för åttonde månaden i rad. En stor andel av de företag som ska generationsväxlas står dessutom utan någon som vill överta dem. Det har talats om kring 9 000 sådana företag i AC län där värden blir till, därifrån det betalas lön till människor och skatt till välfärden.

Västerbottenskommunen som ligger på pallplats i andelen företagare är Bjurholm. Många kvinnor finns med i skaran, men betydligt fler är män. Därför kommer högstadietjejerna på måndag att få träffa Sophia Sundberg från Stockholm som varit företagare från yngre tonåren. Hon är fortfarande företagare och jobbar mycket med att lära ut och hjälpa till med nätverkande av olika slag. Bland snnat ligger hon bakom konceptet Walk and talk. Dessutom är hon på uppdrag av Tillväxtverket ute i Stockholm och inspirerar tjejer att fundera på att driva företag.

Vi har flera duktiga inspiratörer i Västerbotten också, men Sophia ville komma upp till Sveriges minsta kommun där det finns en sådan företagartradition att bygga vidare på. Bjurholm har fostrat många duktiga kvinnor som lyckats bra som egna företagare. Det vore roligt och ”samhällsnyttigt” om det blir ännu fler.

På måndag under ”Elevens val” kommer tjejerna på Castorskolans högstadium att få träffa Sophia.

Det var riktigt roligt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Det kom en positiv överraskning i morse vid frukosten.

Bjurholm kom etta i länet och fyra i Sverige i SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) "Öppna Jämförelser – Grundskola 2012". Här finns en samlingssida med länkar kring undersökningen. Det finns också en sida med länkar till tidigare års resultat att läsa här.

Man har vägt samman saker som måluppfyllelse, andelen godkända och medelmeritvärden med enkätsvar från totalt ca 60 000 femmor och åttor i riket samt saker som kostnadseffektivitet m.m.

För Sveriges minsta kommun är det förstås väldigt roligt att få det här erkännandet. Vi har brister så det räcker att arbeta vidare med, men en hel del fungerar tydligen väldigt bra när man jämför.

Jag har personligen tackat dem jag träffat av vår personal idag, alla kategorier. Särskilt mycket uppmuntran och erkännande ska förstås lärarna och förskolepersonalen ha. Ett gott totalt skolresultat i mätbara resultat, trygghet m.m. är mångas förtjänst under lång tid.

Eleverna står ju för många av resultaten SKL mätt och nästa vecka blir det tårta för personal och elever. Fjolårets nior är ju på andra håll, men de fick i fjol äta tårta som niorna året innan arbetat ihop till.

Nästan bäst är att jag får skryta hur mycket jag vill. Ingenting är min förtjänst, undersökningen baseras på förra skolåret. 🙂

Till sist passar jag på att göra lite Bjurholmsreklam. Här kan man bo naturskönt och inte alltför dyrt med närhet till sådant som t.ex. Agnäsbacken och många fina sommartrevligheter. 50 minuters resväg till Norrlands huvudstad är förortsavstånd med Stockholmsmått. Lägg till detta att den viktiga skolan har bra resultat och gör som människor från både Asien, Europa, Afrika, Sydamerika, USA och övriga Sverige – flytta hit! 😉

(Undrar om jag får kompanistryk på kommunfullmäktige i Vännäs på måndag? *s*)