Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Vux

Låg arbetslöshet kräver också åtgärder

Av , , Bli först att kommentera 10


Västerbotten har just nu landets lägsta arbetslöshet. Det är glädjande.

Vi har under en lång högkonjunktur haft en gynnsam situation. En följd av det är att det blivit mycket mindre fokus på kompetensförsörjning. ”Så många har ju ändå jobb”, kan det sägas i politiken. Området har låg prioritet på regionnivå.

Det verkar mer vettigt än det är.
Arbetskraftsbristen är på flera områden så besvärande att företag och institutioner begränsas i sin utveckling, ibland stängs företag på grund av kompetensbrist. Möjliga skatteintäkter uteblir. En kommunal näringslivsansvarig på en ort i norr sa för ett par år sedan att flera företag där funderade på att flytta ut verksamheten till Baltikum, Inte av lönsamhetsskäl, utan av brist på utbildad arbetskraft.

Grupperna i ”arbetskraftsreserven” som ändå finns är få. Många har fått eller fötts med hinder i livet, andra har fötts någon annanstans. Idag finns möjligheter för många där att komma i arbete, inte minst via kortutbildningsjobb som kan bli livslånga eller steget vidare till annat.
Det kommer andra tider. Vi borde passa på att underlätta vägen för alla vi bara kan till utbildning och jobb när möjligheten finns. Det är i företagen skattemedel kommer till, det är i skola, vård och omsorg stora delar av välfärden blir till med hjälp av dessa medel. Det är I barnomsorgen och skolan mycket av morgondagens samhällsförutsättningar grundläggs.

Arbetslöshet är ett samhällshot, arbetskraftsbrist ett annat.
Nyttja dagen, låt oss aktivera samordnande kompetensinsatser igen. Det är särskilt viktigt i ett läge där matchningen till jobb kommer att halta ordentligt några år. Se till att vuxenutbildningen hos olika aktörer får förutsättningar att möta konkreta behov och ge fler människor möjligheten till egenmakt. Det är sannolikt också enda möjligheten av avlasta kommunernas ansträngda försörjningsstöd.

Expansion

Av , , Bli först att kommentera 8


Efter ett morgonmöte på distans slank jag in på sluttampen av morgonens dialogfrukost i Vännäs. Ämnet var fastigheter och Balticgruppens exploateringschef Björn Johansson berättade om arbetet med samhällsutveckling och exploatering i Umeå.
Känt är att stora saker är på gång och mycket handlar om förtätning.
Några spridda reflektioner hann jag få med mig under frågestunden på slutet;

Även fastighets- och projekteringsområdet har stora svårigheter att få fram utbildad och kompetent arbetskraft. Min fundering, hur lyckas vi flytta fler framåt till jobben som finns?

Ingen verkar veta hur vi ska få fram tillräckligt med infrastruktur och effekt för att riktigt många ska kunna köra elbil. Björn ansåg att vi måste ha flera hållbarare alternativ, det räcker inte med el.
Min fundering, hur ska vi undvika att stoppa utveckling av ny och befintlig teknik som så lätt sker om alla springer åt samma håll?

Det sades inte mycket om det planerade handelsområdet uppe vid Green zone (ersbodarondellen) som enligt uppgift har krympts, men blir tämligen stort. Nu sägs att det inte blir ett område med ”vanliga affärer”, utan mer av större verksamheter. Min fundering, för övrig handel i Umeå och regionen låter det klokt.

Baltic är idag verksamma på några platser till, utanför Umeå. Blir spännande att se om det även kan bli på fler ställen i regionen.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Porsche ser vad som sker

Av , , Bli först att kommentera 7


Anrika Porsche har problem med arbetskraftsbrist, liksom övriga Tyskland och mest hela Västeuropa. Biltillverkaren försöker nu möta bristen med arbetsmiljöåtgärder och tekniska hjälpmedel som ska hjälpa äldre arbetskraft att kunna och vilja fortsätta jobba. Långt in i pensionsåldern.

Det är klart att det i det här fallet handlar om utbildad, kunnig, teknisk och praktisk arbetskraft. Skulle lågkonjunkturen slå hårt blir det säkert mindre behov även av kvalificerad personal. All arbetskraftsbrist är dock inte konjunkturberoende. På vissa håll är bristen så stor att den beräknas bestå även i lågkonjunktur. I Sverige gäller det fordonsförare, vård- och omsorgspersonal, pedagogisk personal m.fl.

Glappet mellan utbildade, erfarna och många nyanlända som har låg eller ingen utbildning är oftast stort. De länder, områden och kommuner som ser till att hela tiden flytta en betydande del lågutbildade närmare korta eller längre yrkesutbildningar, högre utbildning och jobb kommer att höra till vinnarna.

    Ingen ska säga att det är lätt eller att problemen är små. Men där man inte arbetar målmedvetet för att steg för steg lyfta fram fler som arbetande och skattebetalande, där får man framöver jobba desto hårdare med arbetskraftsbristens konsekvenser. Och med försörjningsstödet förstås.

Bra gjort Nordmaling!

Av , , Bli först att kommentera 13

Väldigt roligt att se integrationsresultaten i Nordmaling. Det finns många goda exempel här i Västerbotten, men Nordmaling har jobbat riktigt målmedvetet med att få utrikesfödda i arbete inom vård och omsorg.
Vi har definitivt många kommuner där vi är helt beroende av våra utrikesfödda för att äldreomsorgen ska fungera. Vi behöver flytta fler närmare jobben, var det nu än är. Det är olika lång väg beroende på startläge, personliga förutsättningar och yrkesmål.

B28DB9BB-E1E9-44E5-AC3F-DE2CA17A56B7

Bild och artikel kommer från Västerbottningen.

Var hittar vi skattebetalare?

Av , , 3 kommentarer 8


Ibland har nationell debatt och valrörelse lite att göra med kommunal verklighet, ibland mycket.

När Löfven igår öste på med alla han vill tillföra arbetskraften skruvade nog många på SKL ( Sveriges kommuner och landsting) på sig.
Var ska de komma ifrån? Enligt SKL minskar de arbetande och skattebetalande inom kort med ca 80 000. Tidigare årtiondens små barnkullar börjar märkas. Många människor Löfven vill utbilda finns inte. För vår lilla kommun på 8 800 skulle arbetskraftsminskningen innebära 70-80 färre arbetande och skattebetalande, om den fördelats jämnt.

Offentlig sektor behöver rekrytera största delen av kommande årskullar för att helt täcka pensionsavgångarna. Inte lätt. Vissa kommuner skulle behöva få Alla sina unga till vården och äldreomsorgen. Definitivt inte lätt. Näringarna som betalar välfärden behöver också människor.

Vad kan man göra åt situationen?
Man måste i flera mindre steg börja flytta de enda arbetskraftsreserver vi har närmare arbete. Vi har våra invandrare och vi har en del som slagits ut från skola och arbetsliv.

Vi kommer inte undan ett bidragstak, få börjar arbeta om de yrken som står till buds ger mindre totalintäkt än att göra ingenting.

Än viktigare är att börja koppla språkutbildning och återupptagen utbildning mot jobb. Välmenande ”kravhöjning” som vi sett i t.ex. vårdyrkena hjälper inte ensamt för arbetskraftsreservens huvuddel. Många som behövs är studieovana eller studieobekväma. Kommer inget annat till än högre krav ökar bara antalet långtidsarbetslösa och människor utan utbildning och stadigt jobb.

I kommunerna måste vi fatta att det inte bara är arbetskraft vi saknar om vi inte ändrar tänk och arbetssätt. Det är arbetande som betalar skatt. Vi måste via vux och folkbildningen mer aktivt flytta de människor som finns mot arbete i fler, kortare steg.

Inget kortutbildningsjobb ska föraktas. Jobb nummer ett är ett steg på vägen och ofta en förutsättning för jobb två, tre och fyra.

Nu kavlar vi upp ärmarna.

Tvärt emot fördomarna

Av , , Bli först att kommentera 9

Har i veckan haft förmånen att vara med och arbeta med Academedia Vux chefsdagar där 165 ledare från olika företag hade den första av tre träffar under året. Ordet ”vux” är lite missvisande då allt inte är utbildning. Några arbetar också med att hjälpa människor till arbete mer konkret.

Stod nyss och pratade med några av länets riksdagsledamöter när jag kom att tänka på att jag fått prova uppgifter i både i ideell, kommunal och företagsdriven utbildning. I förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Allt i någon mån och under mer än 20 år. Alla verksamheter har innehållit insatser för nyanlända.

Ofta har jag önskat att människor med svårrubbade fördomar kring saker som ”kravlös skola”, konfessionella eller företagsdrivna skolor hade fått uppleva verksamheterna. Det har jag tänkt även i veckan. Mycket i programmet och i min grupp har handlat om hur verksamheter och ledare kan stötta varandra i samhällsuppdraget, i bygget av det inkluderande samhället. Hur man kan möta uppdragsgivarnas mål och mening genom kvalitativ undervisning, integrationsbefrämjande arbete, arbetsgivarkontakter, jobbmatchning och överbryggande av hinder. I bland under krävande och snabbföränderliga  förutsättningar.

Viljan att göra gott och utveckla människor för livet under solen genom utbildning och annat skiljer sig inte på ett för mig märkbart sätt mellan de ideella, kommunala och företagsdrivna verksamheter jag fått arbeta i. Om man i något mänskligt och avlönat sammanhang kan tala om altruism så har jag mött den överallt. Även egoismen, prestigen och annat som poppar upp där vi människor är.

Det har varit bra dagar och jag hoppas målbilderna, exemplen och inspirationen blir till nytta för många. Medlemmarna i min kreativa och åldersblandade norrlandsgrupp har tänkt ta nyttan ett extra steg. Hoppas vi lyckas.

  

Sjuksköterska i morgon

Av , , 2 kommentarer 7


Det kommer reflektioner när man ser läget på oerhört viktiga avdelningar vid NUS, t.ex. Kirurgcentrum.

Läget kan sannolikt bli värre, bl.a. för att det utbildas för få sjuksköterskor och, inte att förglömma, specialistsköterskor. Här behövs både kort- och långsiktiga lösningar.

Under senhösten har vi på min arbetsplats haft förmånen att ha en grupp mycket motiverade och målmedvetna deltagare som läst svenska inför sina undersköterskestudier. Utvalda från en dubbelt så stor grupp sökande från Umeås kranskommuner.
Nu har man gått vidare till själva vårdutbildningen på Medlearn och man säger där att flera tänker läsa vidare till högre nivåer. Jag tror avhoppen blir få.

Vi har många utrikesfödda med vårdbakgrund eller lust och god kapacitet att ta sig in på den banan. Här bör det tänkas till snabbt så att det så fort som möjligt kommer igång även akademiska vårdutbildningar för utrikesfödda. Modellen att få läsa vårdsvenska några månader innan och sen få stöd under utbildningen kan verkligen rekommenderas. Jag ser gärna att de som behöver kan få språkstöd även under sitt första arbetsår, för att snabbt nå goda språknivåer i sin viktiga uppgift.

Vi behöver vårdpersonal och många utrikesfödda vill gärna ha jobben. Här bör det tänkas nytt och kreativt för allas bästa. För oss potentiella patienter, dem som vill ha arbetet och för olika delar av vårt gemensamma samhälle.

Raplex värld

Av , , Bli först att kommentera 5


Ett ord som dykt upp ett par gånger på de seminarier jag besökt är ordet raplex. Det är en kombination av engelskans rapid och complex och används för att beskriva vår snabbföränderliga värld.

Jag har stött på ordet i samband med arbetsmarknaden där förändringarna går snabbt på olika sätt och vis. Jobb som inte fanns uppstår, jobb vi utbildat till försvinner. Utbildningar till jobb som finns och behövs möts ibland av litet intresse. Arbetslöshet och arbetskraftsbrist krockar.
Nog är det raplext alltid.

Igår var jag på ett seminarium om vuxenutbildningen i framtiden med VIS, Vuxenutbildning i samverkan. Jag skriver kanske mer om det framöver, men uppenbart är att vux i olika former och riktningar blir oerhört viktigt om jorden fortsätter att rulla på. Förändringstakten är snabb, samhälle och välfärd behöver arbetade timmar och de senare årskullarna är färre än de tidigare.

Vi behöver minskade arbetsmarknadshinder för de unga, det är inte hållbart med obefogat höga erfarenhetskrav. Det måste bli ett snabbt slut på åldersdiskrimineringen mot äldre. Vi har definitivt inte råd med den.

Och det behövs en bredare, vassare och tillgängligare vuxenutbildning, raplex som omgivningen.

Oväntade möten på vägen

Av , , Bli först att kommentera 7


Vid gårdagens sena middag i Nynäshamn blev vi serverade av en lång, trevlig gråhårig gentleman. Inte urtypen för personalen på dagens restauranger där många unga nu har sitt första jobb mellan olika studier och andra jobb.

Något måste han ha hört, för han frågade vilka vi var. Jag berättade att vår lilla grupp var från Academedias olika verksamheter och på väg till Almedalen, även litegrann om mitt stimulerande arbete. Det visade sig att vi arbetade med ungefär samma saker, han mest med omställning inom TSL. Vi delade den särskilda glädjen och tillfredställelsen av att se människor gå ut i arbete efter tuffa tider i livet. Även bekymret över den dubbla åldersdiskrimineringen. Att många arbets- och uppdragsgivare sätter höga och inte alltid helt befogade erfarenhetshinder för unga och samtidigt är ovilliga att anställa erfarna arbetsjärn över 55.
Det blev ett längre samtal än man brukar ha med kyparen.

Jobbet på restaurang vid kusten var semestern för möjliggöraren från Norrlands inland. Han hade passat på Eductus Umeå.