Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: extremnationalism

När mörkret kom till byn

Av , , 4 kommentarer 10


Det är mer än sorgligt att höra hur ett av partierna som uppstått på extremnationella kanten agerar i en av Umeås kranskommuner.

Man delar ut ”återvändarpropaganda” till människor med annan hudfärg, invandrade och adopterade. I både samhälle och byar delar man ut material i utvalda postlådor som uppmanar människor att återvända därifrån de kom, för Sveriges skull. För att göra Sverige ”ljusare”.

Undrar hur många barn som ikväll går och lägger sig med ont i magen på grund av detta.
Man önskar nästan utdelarna vad de förtjänar.

Dags att se och fatta

Av , , 2 kommentarer 10


Notera noga vad de som lämnat SD för Alternativ för Sverige, AFS, har för sig. Det är inte bara där Rysslands- och Putinvurmen finns, men inga andra har öppet åkt på liknande ryska konferenser för att ”bygga nätverk”.
Partiledare Kasselstrand avvisar uppgifterna om ryska påverkansoperationer som ”hjärnspöken”. Han kan ha många skäl för att göra det. AFS och SD:s systerorganisationer i Europa har inte stått lottlösa efter att konsekvent ha stött Rysslands intressen i EU-parlamentet. Något även SD varit duktiga på att göra.

AFS är riktigt skrämmande. De är inte aningslösa. De vet vad de gör och varför. Med den här utvecklingen borde inte medlemmar där få göra svensk militärtjänst.

Alternativ för Sverige i Ryssland för att bygga nätverk med Europas Putinvänner.

Vanligheter, gräsligheter och konsekvenser

Av , , 9 kommentarer 8


Har plågat gräsmattan med en klippning "in the midday sun". Inte för att det behövdes överallt efter denna lokalt regnfattiga sommar, men för att i alla fall hålla ner ogräsen. De växer ju alltid bäst här på denna jord.

Tankarna har gått till det onda i Norge. Till de många unga som fick stunden på jorden kortad av en massmördare. Säkert skulle många ha blivit engagerade i arbete för andra på olika vis. Man kan bli medlem i ett parti för vänskap, fester eller karriär. Men de flesta har ett samhällsintresse och en insatsvilja för det gemensamma. Flera skulle förmodligen släppa partiengagemanget för andra samhällsuppgifter. Andra skulle fortsätta i politiken, på hel-, del- eller fritid.

Jag gissar att även Norge har ett underskott när det kommer till dem som är villiga att ta på sig förtroendeuppdrag. Främst i de mindre och mer undanskymda sammanhangen, men alltför ofta tycks gestalterna fattas även på de stora scenerna. Förutom det värsta, alla personliga förluster, blev det förmodligen också en stor samhällsförlust på personsidan. På olika sätt.

Pratade i förmiddags med en ungdomsvän som är kvar i Oslo med sin familj. Han tycker att lokala media i stort har hanterat tragedin nyktert och bra, utan övertoner och överdrifter. Han hoppades att ansvarsfrågor och förebråelser bland de drabbade skulle kunna hållas nere på ett vettigt, mänskligt och uthärdligt plan.

Här är en ögonvittnesskildring.