Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: galenskap

Terror på hemmaplan

Av , , Bli först att kommentera 5

IS sägs ha haft kontroll över Västerås flygplats hemsida. Det kan förstås vara andra, men det kommer en del funderingar när man läser om det.

Vilka är det som praktiskt och faktiskt ska sköta hantverket om IS-sympatisörer släpper loss ondskan i väpnade angrepp? Är det polisen med förstärkt beväpning, militären, hemvärnet eller nationella insatsstyrkan? NI är inte stor och förväntas inte klara angrepp på två ställen samtidigt. 

Det vore nog bra att ha vissa grundläggande riktlinjer klara.

När vi i kommunledningarna övat krisinsatser tror jag att terrorangrepp sällan varit på tapeten. Det är nog tyvärr något som måste komma högre på prioriteringslistan. Inte för att beredskap alltid sitter i ord och papper, men i Vännäs krisledningsplan tror jag inte ens att ordet terror finns med.

Skvatt galna kvinnor

Av , , 4 kommentarer 12


Jo, jag menar det.

Var kommer de ifrån? Vad har de gjort innan? Vad är det som styr dem?

De som suktar och längtar efter en som dödat mer än sex dussin människor, varav många unga egenhändigt, och skulle göra det igen om han fick chansen. En person där väldigt få saker sitter på rätt plats.

Hur är det överhuvud taget möjligt att få fram två sådana kvinnor på denna jord? Aftonbladet säger att hundratals skrivit till massmördaren i Norge.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Vanligheter, gräsligheter och konsekvenser

Av , , 9 kommentarer 8


Har plågat gräsmattan med en klippning "in the midday sun". Inte för att det behövdes överallt efter denna lokalt regnfattiga sommar, men för att i alla fall hålla ner ogräsen. De växer ju alltid bäst här på denna jord.

Tankarna har gått till det onda i Norge. Till de många unga som fick stunden på jorden kortad av en massmördare. Säkert skulle många ha blivit engagerade i arbete för andra på olika vis. Man kan bli medlem i ett parti för vänskap, fester eller karriär. Men de flesta har ett samhällsintresse och en insatsvilja för det gemensamma. Flera skulle förmodligen släppa partiengagemanget för andra samhällsuppgifter. Andra skulle fortsätta i politiken, på hel-, del- eller fritid.

Jag gissar att även Norge har ett underskott när det kommer till dem som är villiga att ta på sig förtroendeuppdrag. Främst i de mindre och mer undanskymda sammanhangen, men alltför ofta tycks gestalterna fattas även på de stora scenerna. Förutom det värsta, alla personliga förluster, blev det förmodligen också en stor samhällsförlust på personsidan. På olika sätt.

Pratade i förmiddags med en ungdomsvän som är kvar i Oslo med sin familj. Han tycker att lokala media i stort har hanterat tragedin nyktert och bra, utan övertoner och överdrifter. Han hoppades att ansvarsfrågor och förebråelser bland de drabbade skulle kunna hållas nere på ett vettigt, mänskligt och uthärdligt plan.

Här är en ögonvittnesskildring.