Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: gemenskap

Digital utbildning

Av , , 2 kommentarer 5


Hur många svenska universitet finns kvar om 10-15 år? Hur kommer de snabbt växande digitala studiemöjligheterna att påverka övrig utbildning? Och olika landsändar?

Den här artikeln om utbildningslandskapets drastiska förändring sätter igång en del funderingar. Några ser en uppenbar risk att de flesta universitet i världen rätt snart får lägga igen då den nya tekniken gör det möjligt för alla att läsa för världens främsta lärare, hemma.

Visst finns lockande tankar med möjligheten att studera för Harvards professorer i Hyngelsböle och Hällfors. Men nog låter det torftigt att tillbringa hela sin studietid, och ha allt utbyte, digitalt. Jag tror inte att människan i någon ålder är skapad för ett liknande liv. En stor del av vår utveckling och vårt växande sker också vid möten och impulser som inte bara är rationella och vetenskapliga. För att inte tala om socialisationen, utvecklandet av kultur och samlevnad. Till den behövs människor.

Jag hoppas att den konservativa akademiska världen hittar vägarna att nyttja den digitala teknikens möjligheter och det på ett positivt och människovänligt vis. Skulle morgondagens variant på gårdagens ”ligga vid universitetet” innebära att alla ligger hemma på kammaren och hänger fysiskt ensamma framför sin dammiga skärm, då låter framtiden gråare.

Sveriges framtid

Av , , Bli först att kommentera 10


Idag måndag kommer många elever i vårt avlånga land till gymnasiernas ”plantskolor”.

I Vännäs börjar riktigt många ettor på Liljaskolan, drygt 330 stycken. Några från Vännäs (härifrån hade det rymts ännu fler) och många från Umeåregionen. Några från 50-60 andra kommuner och en handfull andra länder.

Tonåren är sällan så enkla som vi äldre vill minnas dem. Jag kan förstå eleverna som börjar och inte riktigt vet vad man vill. Dem som är för fokuserade på andra för sitt eget och lärandets bästa. Dem som bär på saker som kanske ställer till det på något plan. Att några upptäcker att man valt fel, men att många fler förstår att valet blev riktigt okej eller nästan perfekt. Jag kan förstå om några inte mår alldeles bra och hoppas att de i så fall söker och får hjälp med det som skaver. Jag hoppas att eleverna på både yrkes- och studieförberedande program ska inspireras att ta vara på sina möjligheter av engagerade lärare – möjligheterna är stora men tidsbegränsade.

Förhoppningen är också att alla får känna och förstå att de behövs. Jag brukar citera den kände filosofen Clint Eastwood som en gång sa: ”It takes all kind of people to make the world go around.”

Jag hoppas slutligen att ingen ska behöva känna sig så ensam. Att särskilt de långväga ska hitta vänner, gemenskap och vuxenkontakt som gör att lärande och utveckling fungerar bra. Att det inte ska behöva ske onödiga studieavbrott.

I dagarna tar vi emot en viktig del av Sveriges framtid. Måtte vi på Liljaskolan och i Vännäs – liksom på andra ställen – göra det på allra bästa sätt.