…
Efter en varm vinter och vårliga veckor kom ett litet bakslag. Resultatet av alltihop är att Umeälven har rivit en månad tidigare än den ofta brukat och att nysnön ligger vackert vit.
Gammelbron är mycket fin med sin belysning.
Etikett: Umeålven
Skönhet och skevhet
…
Många har inte en susning om hur det ser ut i Vännäs. Man har sett våra samhällen och kanske lagt märke till vårt vackra stationshus och lite annat, men de stora vattenvägarna har man ofta inte upplevt mer än när man kört över broarna.
Det är vackert längs den majestätiska Umeälven och den vilda, frilevande Vindelälven som lugnar sig rejält innan den gifter sig med Umeälven. Vackra är även våra många sjöar som ligger inbäddade här och där i landskapet.
I afton var det riktigt vackert längs älvspromenaden i Vännäsby. Men det hade känts naturligare med skid- än båtföre ute på älven. Lite ur led känns det med porlande vår i mars. Här.
River Film Stories
…
Det blev en fin kväll vid Vindelälven, om än kall.
River Film Stories hette timmesprogrammet som visades på storskärm utomhus med mestadels korta filmer med älvanknytning. Den väldiga översvämningen 1938, tidig stumfilm från flottningsepoken och SF-film om tiden då de flesta älvarna byggdes ut och vilka offer det krävde.
Vindelälven är kvar i sitt outbyggda skick. Efter Vännäsby får vattenströmmen göra elström i Stornorrfors turbiner, men då är det i Umeälvens dräkt och namn.
Programmet visas i fler varianter, på flera ställen vid flera älvar de närmaste dagarna. Arrangörer är bl.a. Norrlandsoperan.
Några tog vattenvägen till Slöjdarnas hus ikväll. Vackert var det.
Vännäs vatten
…
I år har vädret gjort mig ännu mer medveten om Vännäs vackra sidor och inte minst vattenvägarnas skönhet. Sol, molnformationer och färgsprakande himlar har förstärkt allt som finns och bland annat väckt tanken på något som kanske inte skulle överanvändas en vanlig svensk sommar. En liten båt. Vännäs är väldigt mycket vatten.
Det borde få märkas ännu mer i byggandet också. Tanken arkitehögskolan presenterade härom året, att Vännäs i större grad bör vända ansiktet mot älven, känns allt riktigare. För alla delar av kommunen.
Tillbaka
…
En skön semester och en intensiv första jobbvecka ligger bakom. En underbar sommar har det varit, och är det. Det blir riktigt skönt om den här natten dessutom bjuder på regn. Det hör sommaren till.
Önskar också regn över de brandhärjade skogarna i Västmanland. Regn och kyla där. Regn och värme här.
Tanken är att bloggandet ska komma igång igen nu, efter lite sommarpaus. Nog finns det saker att belysa, driva och reflektera över.
Av vatten genomfluten
…
Härom kvällen tog jag en cykeltur från Vännäsby till Vännäs och Marahällan. Jag tog ner direkt till strandpromenaden och följde sedan älven så mycket det gick. Det är mycket nu och blir förhoppningsvis snart mer.
Det slog mig hur genomfluten och kringfluten vår geografiskt koncentrerade kommun egentligen är. Jag tror rätt få människor på andra håll förknippar Vännäs med vatten, men tänker att vårt gamla kommunvapen var ganska mitt i prick här. Blått för vatten, en bro och stockar som påminde om det timmer som då färdades vattenvägen.
Förutom de två storälvarna som genomflödar och möts i kommunen har vi också 17 sjöar som är minst en hektar. Det finns verkligen vatten till alla.
Vännäs är mer än Vännäs.
Vännäs växer vidare
…
Sakta, men säkert.
Till och med maj har Vännäs invånare blivit 35 fler. Mest på grund av inflyttning, men det finns också ett litet födelseöverskott. Roligt och utmanande.
Det handlar om att både bereda plats och kunna ge en bra service till människor i skilda åldrar.
Återkommer i ärendet.
Umeälven växer däremot inte just nu. Flera bryggor och båtar ligger på torra land där vattnet för någon månad sedan kanske var 1,5 meter högre.
Skulden till kraftkommunerna
…
Enligt den här tidningsartikeln i VK föreslår en utredning att bygdeavgiftsmedlen tas bort. Det är de pengar vattenkraftkommunerna fått för skadeverkningarna längs de utbyggda älvarna.
De här pengarna används idag på lite olika sätt i kommunerna som tappade överdämda byar och kulturområden, levande forsar och det naturliga fiskelivet i älvarna. Det kan absolut diskuteras i vilken mån ändamålen hängt ihop med ursprungssyftet, men medlen har varit en liten återbetalning till landsänden som med sina resurser i avsevärd grad möjliggjorde industrins framväxt och indirekt själva välfärdssamhället.
Det som är ställt utom allt tvivel är att Sverige har en väldigt begränsad återbetalning till de kommuner som står för hälften av landets elförsörjning. I Norge förstår man inte riktigt hur vi tänker på den här punkten. Där är vattenkraftkommunerna välbeställda och konkurrenskraftiga i kampen om människor och verksamheter. Staten tog och fick mycket, men ger också relativt mycket.
Sverige är en enhet vars delar är mycket mer ömsesidigt beroende av varandra än de olika landsändarna i regel begriper. Vi sitter ihop och ska sitta ihop. Norrland är också så oerhört mångfacetterat, är mycket mer än naturresursområdet. Vi skulle inte klara oss själva, inte Skåne heller. Men att ta de sista låga ersättningarna för ingreppen i älvarna och deras omland, det handlar om mer än pengarna.
Det är många försyndelser på olika plan som hopat sig i många medvetanden. På slutet förstärkt av många märkliga och tragiska beslut i olika styrelserum, inte minst inom medieområdet där Norrland lämnats allt mer obevakat. Traditionellt har missgreppen handlat om naturresurserna. En av min adoptivpappas förfäder sålde ett inte föraktligt skogsskifte och en stor del av fallrättigheterna i Harrseleforsen för 750 kronor och en mjölsäck. Han såg veden och vattnet och behövde både pengarna och mjölet. De som köpte såg mer.
De var andra än de köparna som byggde det nuvarande kraftverket som till för några år sedan ensamt hade kunnat försörja Umeå med elström. Jag är positiv till vattenkraften, vad gäller redan utbyggda storälvar, men anser att staten har en moralisk och ekonomisk skuld till de kommuner som står för så stor del av vårt energioberoende genom leverans av hyfsat miljövänlig vattenkraft.
Bygdeavgiftsmedlen ska vara kvar, kanske omdefinieras och absolut utökas. Staten ska inte skämma ut sig genom att komma tillbaka och ta igen den sista återbetalningen till älvdalarnas kommuner. Det handlar om pengarna och mer än det. Det har inte sagts för sista gången.
Mitt i Umeå
…
Stoppar in några mobilbilder till från besöket på Väven härom dagen.
Två mot ”bättersia”, och en av själva huset.
Man må gilla huset eller inte, alla måste väl i alla fall hålla med om att utsikten är fin.
Händers kunskap och förening
…
Dagens folkhögskoleresa med Eductus nysvenskar avslutades med att vi följde Vindelälven och mellanlandade på Slöjdarnas hus i Vännäsby. Där Vindelälven och Umeälven förenas till ett.
Orsakerna var minst tre. En var att man skulle få se lite av svenska händers kunskaper och våra hantverks- och landsbygdsrötter. En annan är att Slöjdarnas hus idag är ett av länets absolut största besöksmål med stor bredd och kvalitet.
En biprodukt av besöket var att vi fick tala om Föreningar. Sättet
för enskilda människor med små resurser att få väldig kraft och ibland kunna uträtta storverk. Vännäs slöjd som driver Slöjdarnas är en sådan förening.
Förr övade man tidigt och flitigt föreningsteknik och praktisk demokrati i olika föreningar. Idag är medlemskap och föreningskunskap mer sällsynt och även stora föreningar har tufft att få ihop folk till ett årsmöte. I en förening måste man ta ansvar för en helhet och ro saker i land, ofta mot strömmen och med små resurser. Nu ligger det ofta närmare till hands för oss med en auktionsgrupp eller lite lagom nätverkande. Kanske ett gillande på Facebook. Vi ser gärna att ”nån annan” tar hand om helheten, protokollet och det praktiska utförandet. Helst även det som kostar.
Många av Eductus deltagare inom integration kommer från länder utan demokratisk tradition och kan behöva hjälp att hitta och lära den. Här har vi infödingar traditionen, men bryr oss allt mindre om att vårda och ta vara på den. Kanske i tron att demokratin är självskriven, vilket den sannerligen inte är. Hade jag barn skulle jag kanske värna demokratin ännu mer. Vilket samhälle lämnar vi över till nuets barn? Krattar vår demokratiska likgiltighet för morgondagens despoter eller för enfrågeidealister som inte tar tid till helheten?
Den här kvällen avslutades för mig med ett rätt långt politiskt möte med Vännäsmoderaterna. Skulle annars ha gått igenom bilderna i kamerorna. Jag lånade ut dem till medarbetare och deltagare så det skulle bli omväxling i motiven och mer interaktion. Återkommer kanske med några bilder. Tills vidare blir det en avslutande mobilbild just från Slöjdarnas i i Vännäsby.
Senaste kommentarerna