Engagera publiken, matchen mot Linköping och breda trupper

Tänkte inledningsvis skriva några rader om ett ämne jag och min fru diskuterade efter gårdagens hemmamatch mot Linköping. Det handlar lite om ämnet att engagera publiken, något Dalen jobbat ytterligare lite extra med i år. Den rörande hissningen av Peder Bodéns tröja, glada maskotar som uppmuntrar publiken att klappa och ger godis till barnen, att inleda varje match med att sjunga en sång om Dalen, detta är några exempel på saker Dalen gjort i år som bidragit till att engagera publiken. Vi kom fram till att vi är positivt inställda till förändringarna, extra roligt var det ju att sekretariatet sjöng med vid den inledande sången. Sången förresten, första gången den spelades var det nog inte många i publiken som hängde med i vad det var som hände. Nu känns det dock som att den börjar få med fler i publiken. Enkel och klämmig, jag tycker att det är ett roligt initiativ som gör uppladdningen inför själva matchen till något lite extra. Förhoppningsvis är det en sådan sak som även uppskattas av spelarna, vetskapen att folk är där för att se dem spela och finner glädje i det. Nåväl, tänkte inte skriva så långt i just detta ämne nu, men ville ändå uppmärksamma att initiativen märks och uppskattas på läktaren.

Vidare till gårdagens match mot Linköping. Känslan inför matchen var god i samband med att det gick att utläsa truppen Dalen ställde upp med. Flera spelare som saknades i den föregående matchen mot Växjö var nu tillbaka, inte minst Ketil Kronberg. Sedan är det alltid glädjande att Jim Johansson kan spela, en spelare som tar för sig mer och mer och som är en duktig skytt. Vid en jämförelse av de två matcherna, mot Växjö respektive Linköping, är det två helt olika Dalen vi fått se vilket självklart leder in mig på att skriva några rader om bredden i truppen. Först vill jag dock dela med mig av några reflektioner efter gårdagens match.

Hur var Linköping? Som förväntat var de stora, fysiska och började matchen riktigt stabilt. De rullade en del boll och det bjöds inte på många kontringar, så fort Dalen lyckades ta vara på en boll stod det minst en motståndare i vägen och stoppade upp försöket. Jag var ärligt talat orolig på läktaren där efter första perioden, Linköping ledde visserligen bara med 0-1, men de kändes väl förberedda för att möta Dalen. Det brukar ju sällan bli målkalas i matcherna mot Linköping och det blev det ju inte här heller. Dalen ändrade dock spelstil en aning, eller ja, det var känslan på läktaren i alla fall, och stannade kvar längre upp i banan när Linköping fick tillbaka bollen efter ett Dalen-anfall. Linköping fick märkbart svårare att rulla igång offensiven och det verkade ge självförtroende till hemmalaget. Dalen hade ett flertal lägen de bommade, men gav inte upp utan fortsatte kämpa och det gav slutligen också resultat.

Sett till spelarnas prestation på planen fanns det många glada överraskningar hos Dalen, samtliga backar spelade bra, första kedjan hotade med sin spelskicklighet och Måns Parsjö-Tegnér gjorde några riktigt bra räddningar. Dock vill jag här lyfta fram andra kedjan med Jonas Svahn, Markus Berglund och Jim Johansson (som fick stå över vissa byten). De var en stor anledning till att matchen slutade med vinst och stod för en fantastisk insats – Berglund gjorde bland annat två mål assisterad av Jonas Svahn vid båda tillfällena. Svahn var enligt mig matchens bästa spelare, spelade med stort hjärta, gjorde uppoffrande löpningar i raketfart och lyckades störa spelet hos Linköping flertalet gånger. Det finns goda skäl till att både Svahn och Kronberg nämns i sammanhanget ledare.

Så, några tankar kring bredden i truppen. Breda trupper, tunna trupper, skörheten när skador drabbar spelare, sjukdomsperioder och så vidare. Det skrivs ganska mycket om just detta den här tiden på året. Jag har läst att Linköping i likhet med Dalen anses ha problem med just bredden i truppen. Jag vet inte så mycket om just Linköping så därför kommer jag inte heller att kommentera detta nämnvärt här. Noterade dock att de precis tappat Simon Klein vilket måste vara kännbart såklart. Nå, åter till Dalen.

Jag följde flitigt ”silly season”, alltså perioden mellan säsongerna när lagen samlar sig, spelare väljer om de ska stanna kvar eller byta lag, det byts och värvas spelare och trupper kan ta form eller förändras radikalt. När ryktena började gå att Jonas Svahn närmade sig Dalen firades det med glädjetjut och high fives i tunnelbanan i Stockholm av mig och min fru.

Det stod dock klart när själva försäsongen började att Dalens trupp genomgått en hel del förändringar, ett flertal spelare ut och ett flertal spelare in. Min känsla var dock att laget gått något starkare ur silly season jämfört med den trupp laget hade de två föregående åren, trots viktiga tapp såsom bland annat Adam Berglund, Milan Tomasik och Kim Lundström. När laget spelade Scandic Cup under försäsongen blev skillnaderna tydligare. Förutom de förändringar som skett i truppen, blev det även tydligt att vissa befintliga spelare vuxit. För att nämna några: Markus Berglund besitter ett större lugn nu och har en spelskicklighet som han därmed kan nyttja mer på planen och Stefan Dellsand Lindberg känns självsäkrare, gör mindre misstag och har en härlig offensiv kvalitet. Laget har också tre spelare som visar typisk ledarkaraktär vad jag kunnat se, sett till engagemanget och hur de dirigerar sina medspelare på planen och peppar på bänken – Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Mattias Ljunggren. Viktiga för laget så klart!

Var i laget ser det tunnast ut? Det måste onekligen vara på backsidan. Tack och lov fick Dalen in Lukas Harnesk denna säsong, med tanke på vilka spelare som lämnat laget sedan förra säsongen. Dalen har skickliga backar, men det skulle kunna uppstå problem med att fylla ut positionerna om någon av dessa blir frånvarande.

På frågan om Dalen har en bredare eller tunnare trupp än de två senaste åren anser jag dock att svaret är självklart – Dalen har en bredare trupp helt klart. Det kommer att bli ännu tydligare när fler skadade spelare kommer tillbaka. Sedan är det ju en annan fråga om ett lag någonsin kan ha en tillräckligt bred trupp för att gardera sig mot alla otänkbara otursamma eventualiteter. Troligtvis inte.