Veteranerna, ungdomarna, Patrik Hagberg och Karlsson-effekten fortsätter..

Kvällens match mellan AIK och Dalen var något särskilt. Förutsättningarna var sådana att en trepoängare för endera lag skulle få stora konsekvenser för det andra laget i jakten på de åtråvärda slutspelsplatserna. Tre poäng till Dalen hade mer eller mindre säkrat slutspelsplatsen – AIK skulle då behöva ta sex poäng i de sista matcherna och dessutom gå om Dalen på målskillnad. Tre poäng till AIK hade å andra sidan inneburit att de båda lagen skulle placera sig på 43 poäng med lika många spelade matcher. Och med tanke på Dalens spelschema (Storvreta och Falun) kunde det vara förödande…

 

AIK – Dalen (6-7 efter förlängning)

Matchbilden var sådan att AIK parkerade bussen framför Stefan Odebring och Dalen matade skott efter skott.. nej, jag skojar bara. AIK spelade offensivt, jagade på och tvekade sällan att gå rakt på mål.

Dalen bjöd inte upp till dans lika mycket som senast i Umeå, vilket var smart. Umeålaget försökte spela mer kontrollerat och för första gången på länge fick vi se prov på Dalens typiska distinkta kontringsspel som vanligen brukar leda till framgång.

Jag upplever ärligt talat att det varit blekt hela säsongen, Dalens kontringsspel, men trots detta har Dalen beskrivits som försvarslaget med det fina kontringsspelet. Nåväl, kul att det var tillbaka idag.

Matchen var dock fröjdig och spännande, särskilt med tanke på allt som stod på spel. Att det dessutom blev mål åt båda hållen i matchen vilka inträffade i spännande delar av matchen, ja, det skadade ju inte direkt.

Det är i de tio sista minuterna det avgörs – eller ja, i vart fall är det ju oftast så i innebandy. I kvällens match var det dock i de tre sista minuterna (speltid).

Vad sägs om detta händelseförlopp i tredje perioden och övertidsperioden:

18:03 gjorde Patrik Hagberg (vem annars) mål för AIK – ställning 6-5 till AIK.

19:31 kvitterade Fredrik Edholm för Dalen – ställning 6-6. Matchen gick till övertid.

00:39 i övertid gjorde Anton Åkerlund det matchvinnande målet för Dalen.

 

Spänning? Ja, här hemma satt jag i alla fall med gåshud på armarna… Och grannarna trodde nog att vi vunnit på Triss att döma av våra jubel!

 

Veteranerna

I Dalen såg det länge ut att vara framför allt veteranerna som skulle vinna matchen för Umeålaget.

Jonas Svahn var hetare än på länge – kanske var det så att en match utan försenade flygplan eller akuta akutenbesök under matchen var precis vad som behövdes för att en av världens bästa centrar skulle komma igång och visa vad han går för. Ett mål och två assist blev det för Svahn, men bättre än poäng var alla de viktiga aktioner han gjorde på planen. Wow!

Mattias Wallgren var en backgigant, vann dueller gång efter annan och använde hela hans enorma fysik för att hålla undan det frenetiskt jagande AIK. Ja, Wallgren kändes länge som en av de riktiga matchhjältarna i mina ögon, men tappade dessvärre snöpligt bollen som ledde till att AIK tog ledningen med endast två minuter kvar av tredje perioden. Tråkigt, men fan, Wallgren var så enormt bra i övrigt att det misstaget inte ska ta ifrån honom allt det han gjorde så bra. Wow!

Ketil Kronberg stod för ett vacket mål i boxplay, men var även i övrigt en viktig drivkraft på planen. Observera att Kronberg är en av de äldsta spelarna i svenska superligan, men jagar på som om hans krafter aldrig tar slut. Med unge Anton Åkerlund som center fick Kronberg agera tank på planen och gjorde det riktigt bra. Wow!

 

Ungdomarna

Och det leder mig oundvikligen in på nästa avsnitt, ungdomarna i Dalen. Ni får ursäkta, men jag tänker att de tre spelare jag nämner här är ganska unga i sammanhanget. Det handlar om Patrik Rokka, Fredrik Edholm och Anton Åkerlund förstås.

Jag nämnde ju tidigare att jag och Maria pratade inför matchen mot Karlstad om att det skulle vara så kul att se Anton Åkerlund som center. Det blev ju dock aldrig riktigt av till följd av den otur som drabbade Jonas Svahn. Idag fick vi dock äntligen se Åkerlund axla rollen som center tillsammans med forwardkollegorna Ketil Kronberg och Alexander Bodén.

Åkerlund tog sig an rollen med bravur och spelade välförtjänt konsekvent under hela matchen. Säga något om Åkerlund, men konsekvent och jämn nivå har killen helt klart. Maria uttryckte precis när övertidsperioden drog igång att det kunde bli riktigt bra med Åkerlund, Svahn och Kronberg – och jag kunde bara instämma. Och mycket riktigt, kort därefter gjorde Åkerlund det matchvinnande målet i övertid.

Ett mål som kan visa sig väldigt viktigt för Dalens eventuella spel i slutspel denna säsong. Och kul för Åkerlund som suttit alldeles för mycket på bänken under säsongen som varit!

Fredrik Edholm ville jag också nämna. Det är svårt att få riktigt pejl på Edholm, en kille med enorm teknik och ett ännu enormare skott, men som stundvis kan vara både osynlig och inte riktigt känns med i matcherna. Att han kan gå från noll till 100% sådär på nolltid, det har han ju visat gång på gång, men det känns lika överraskande och otroligt varje gång. Om det nu bara gick att baka in lite av Albin Anderssons bulldozer-mentalitet i Edholm skulle nog de osynliga stunderna försvinna helt.

Edholm har kanske inte ännu fått det genombrott som många förväntat sig denna säsong, men han har samtidigt gjort sig känd i SSL som en noterbar skytt. Jag tror dock att han på sikt kommer att noteras för mycket mer än så.

Slutligen tänkte jag nämna Patrik Rokka, på tal om osynliga spelare, inte för att jag tyckte att Rokka var osynlig, men jag reagerade på att kommentatorn på SSLplay verkade uppleva att Rokka varit det. Tja, Rokka kanske agerade något i skymundan av vissa andra spelare, men stod ändå för både en kämpainsats i kampen om bollen, sköt fint flera gånger och assisterade kedjekamraten Edholm till två mål under matchen. En ungdom som på många sätt bidrog till att Dalen vann ikväll, något som i vart fall inte gick alla oss som håller lite extra på Dalen obemärkt förbi.

 

Patrik Hagberg

Ja, alltså det var ju knappast oväntat att Dalen skulle gå hårt åt stackars Andreas Stefansson, näst bäste spelare i målligan för tillfället. Dalens backar var inte kamratliga mot Stefansson som gick mållös i matchen, men vad gjorde väl det för AIK och lagkapten Patrik Hagberg…

Hagberg hittade nätet bakom Måns Parsjö Tegnér gång, efter gång, efter gång, efter gång, efter gång, ja ni räknar rätt, det blev fem mål från Patrik Hagberg. Väl värt att kika highlightsen dessutom, jag tror bestämt att det var 5-5-målet som var ett mål som hette duga.

Patrik Hagberg var glödhet och det kändes faktiskt nästan lite för bra för att vara sant att han inte spelade första bytet i övertid (vad jag kunde se). Inte sällan avgörs ju övertid i första bytet, eller det är i vart fall min känsla.

Jag tror i vart fall inte att Dalen glömmer bort Hagberg nästa gång lagen möts, för då smäller det bevisligen direkt!

 

”Urban Karlsson-effekten” fortsätter

Det måste bara sägas, med tanke på alla ”effekter” det skrivs om hit och dit. Ni undgick väl inte Jonas Gustavssons något ironiska inlägg om just det i Innebandybloggen han driver på sportbladet?

Jag vill dock få det sagt – med Karlsson i båset har det ingjutits lite extra trygghet i spelet hos Dalen, vilket särskilt märkts i kontringsspelet. Tvivlet och osäkerheten som varit påtagligt många gånger under säsongen har inte känts av på samma sätt i matcherna mot Karlstad och AIK.

Och jag menar verkligen inte på något sätt att förminska prestationerna hos någon av de övriga i lagets ledning, jag vill bara lyfta fram detta som något positivt.

Nu kör vi Dalen – hela vägen till slutspelet!