Slutspel, AIK eller FCH, världens bästa boxplayspelare och bulldozern

Slutspel – och några rader om slutspelskampen

En fantastisk bubblande känsla hänger fortfarande kvar efter kvällens match mot Storvreta, vilken slutade med vinst 7-4 för Dalen.

Jag lägger till ett svenska mästarna – Storvreta. Med åtta raka vinster klev de in som favoriter mot Dalen, även om Uppsalalaget var ödmjuka inför uppgiften vad jag kunnat följa i sociala medier.

Förståeligt så, Dalen är svåra att möta och har kommit igång på slutet. Tre raka vinster, först mot Karlstad, sedan mot AIK i förlängning, samt slutligen nu mot Storvreta, visar att Dalen är på gång och kan bli ett tufft motstånd i slutspelet.

För ja, dagens vinst innebär faktiskt att Dalen med 100 % säkerhet är i slutspel!

Det finns dock några andra lag jag kort ska beröra innan jag fortsätter med kvällens inlägg. Kampen om den sista slutspelsplatsen blir oerhört intressant och kan nu tack och lov betraktas på tryggt avstånd när nu Dalen inte är indragen i den.

 

Slutspelskampen – AIK, Helsingborg eller Sirius?

Nu återstår bara att se om Sirius, Helsingborg eller AIK kniper den sista platsen. Sirius har klart brantast uppförsbacke att bestiga, måste vinna båda matcherna och dessutom måste både Helsingborg och AIK förlora båda sina sista matcher för att det ska vara möjligt. Jag har visserligen i princip räknat bort Sirius, men omöjligt är det inte!

Själv tror och hoppas jag på att AIK tar 8:e platsen, även om jag inte kan säga säkert att Maria håller med mig. Vi är nämligen inte helt överens om vad vi tycker om AIK här hemma.

Jag har nog aldrig hållit på AIK i något sammanhang tidigare, men det är svårt att inte tycka om det så kallade ”AIK 2.0” som vi fått se i denna upplaga av svenska superligan.

Med full respekt för tränare Magnus Jäderlund har jag även med viss förtjusning fastnat för sköna lirare som Joakim Olsson (vilken energispelare), Andreas Stefansson (målgaranti) och Simon Götz (hal klasslirare). Kombinerat med AIK:s härligt fartfyllda, dock något slarviga, spelstil kan varken Helsingborg eller Sirius mäta sig med AIK i mina ögon när det gäller vilka jag hoppas lite extra på ska knipa den sista slutspelsplatsen.

Det är dock på intet sätt avgjort och Helsingborg känns på gång. Där handlar det framför allt om en spelare enligt mig. Många skulle nog tänka aha, Linus Nordgren förstås, men jag syftar snarare på Daniel Johnsson. Kanske förstod de flesta att jag tänkte på honom, men om det är någon läsare som inte vet vem Johnsson är så är det killen som zorrar. Nu vet alla vem jag menar.

Johnsson är det största skälet att heja på Helsingborg, kombinerat med skicklige Linus Nordgren och Jonathan Paulsson (världsklassig målvakt). Men jag vet inte, Helsingborgs blandande och givande har inte vunnit över mig.

Jag har ärligt talat urusel koll på Sirius. Lillebror till Storvreta i Uppsala, spelar dock inte alls som Storvreta utan har snarare känts som en ”Dalen-light” när jag sett dem. Spelar fint försvarsspel och har gjort en riktigt bra säsong.

Silly season var tung för Sirius, upplevde jag, vilka tappade riktiga klasspelare, men samtidigt har de uppenbarligen värvat bra och fått ihop laget på ett sätt som inneburit att de aldrig riktigt fastnade i bottenstriden som jag hade föreställt mig skulle bli aktuellt.

Imponerande, men jag tror inte att de tar platsen i slutspelet. Jag tror att både AIK och Helsingborg är för taggade för att förlora alla matcher som återstår.

 

Världens bästa boxplayspelare

…har nummer 70 på ryggen och heter Jonas Svahn. Ikväll var han helt otrolig mot Storvreta – spelade han verkligen varenda sekund av Dalens dubbelutvisning? – och fortsätter briljera efter ”otursveckan” jag skrivit om tidigare.

Det brukar talas om boxplayspecialister, men jag tycker inte att det beskriver Svahns kompetens tillräckligt rättvisande.

Världens bästa boxplayspelare heter Jonas Svahn – sådärja!

 

Bulldozern (och icke-bulldozern?)

Med hans klassiska bulldozerattityd ångade Albin Andersson på och gjorde två mål, nästan tre, och tvingade fram ett straffslag när han helt orädd bara trampade in mot Viktor Klinsten och tvingade fram ett slag i blotta förskräckelsen från Storvreta.

Och just det där har vi sett så många gånger förut, att Andersson kan skapa fina möjligheter för laget med den där fina krigarinställningen han har.

Straffen lades av Fredrik Edholm som hur kyligt som helst klev fram och lade in den bakom Klintsten. Jag förundras över Edholm. Killen har enorm teknik, kan skjuta och passa riktigt bra, men saknar emellanåt den där krigarinställningen Andersson så tydligt besitter. Hänger lite med huvudet emellanåt.

Andersson å andra sidan saknar något av den enorma teknik Edholm har, spelar mindre på finess, men mer på fart och kämpaglöd. Tvingar liksom fram chanserna ändå.

De liknar inte alls varandra som spelartyper, men bidrar med intressant bredd i Dalen och i rätt miljö är de båda viktiga offensiva spelare som kan avgöra matcher på sina sätt.

Framför allt ska det bli oerhört kul att följa deras utveckling som spelare!

 

”Urban Karlsson-effekten” fortsätter

Dalen fortsätter vinna med Urban Karlsson i båset, men något som också fortsatt märkas på sistone har varit självförtroendet hos flera av spelarna i Dalen.

Jim Johansson jagar numera på i 60 minuter, hänger inte med huvudet trots tillfälliga motgångar, vinner tillbaka bollar, skapar chanser och fortsätter vara ett offensivt hot på planen. Blir han en av de mest omtalade forwardsen i årets slutspel också?

Anton Åkerlund, talangen, agerar center åt veteraner av världsklass, Ketil Kronberg och Alexander Bodén, och gör det som om det vore hur självklart som helst. Åkerlund fortsätter briljera!

Försvarsspelet känns tryggt och har dessutom börjat få en allt större roll i Dalens offensiva spel. Detta har varit lite trevande under säsongen, men både Mattias Wallgren och Mattias Ljunggren får det äntligen att stämma både i det tuffa fysiska försvarsspelet och i det offensiva uppspelet.

Dalens andra backpar gör det inte sämre, Lukas Harnesk, den slingrande skottäckaren (såg ni hur uppoffrande han täckte skotten mot Storvreta idag? Helt galen!) och Patrik Suchanek, med fina offensiva kvaliteter och ett pricksäkert skott, känns konsekvent starka i försvaret och ger Dalen, tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér i målet, den där tryggheten som Dalen måste ha där bak för att våga skapa framåt.

Det är just den kombinationen som kan ta Dalen hela vägen, seriens bästa försvar kryddat med ett sylvasst anfallsspel.