Valpfest, ooh-ahh Åkerlund, storspelande backar och Månstret

Så har jag äntligen en stund över till att skriva ned mina reflektioner efter två spelade omgångar av den i mina ögon viktigaste kvartsfinalserien. Den mellan Dalen och Storvreta förstås.

Efter två spelade omgångar, båda vunna av Storvreta, kan jag konstatera ett par saker:

• Det är två slutspelslag som ställs mot varandra. Små marginaler avgör, det handlar om att minimera misstagen och straffa motståndarna så fort de tabbar sig.

• Storvreta har hittills visat enorm fokus, inte bjudit på någonting, tagit hemjobben och inte underskattat motståndet. De har varit bättre i två matcher och därför också vunnit båda, även om siffrorna är något missvisande. Det kan de tacka Viktor Klintsten för…

 

I den första matchen var Storvreta klart bättre och förutom en tajt första period var känslan att Storvreta var snäppet vassare i de flesta moment.

I den andra matchen, som spelades under gårdagkvällen, var det däremot enormt jämnt och efter två spelade perioder kunde det ärligt talat ha gått hur som helst. Klintsten spikade dock igen och Storvreta fick möjligheten att lägga in några bollar i öppen kasse, vilket kryddade på deras siffror.

Precis som när Dalen nollade Team Thorengruppen tidigare under säsongen kan det ge samma missvisande känsla av att ett lag var överlägset – men så var inte fallet i någon av matcherna. Nåväl, till det positiva i stället från gårdagens match…

 

Valpfest

Vi bjöds på den livligaste och energirikaste publiken under gårdagen tack vare gästande klacken Valparna från Gamla Stan IBK (samarbetsklubb till Dalen) som eldade på ordentligt med härliga ramsor, trumma och glimten i ögat.

Om detta är det stöd Gamla Stan IBK har på alla sina matcher är de lyckligt lottade och tanken börjar gro att jag och Maria kanske borde ta oss norröver för att kika på ett derby mellan Gamla Stan och Skellefteå, det lär ju bjuda på en hel del underhållning!

Jag hoppas att vi får se mer av Valparna på Dalens matcher – erbjud dem gratis inträde och fika varje match de väljer att komma och stötta Dalen!

 

Ooh-ahh Åkerlund…

Valparnas klämkäcka ramsa ”ooh-ahh Åkerlund, ooh-ahh Åkerlund” satte sig direkt och nynnandet fortsatte även efter matchen. Anton Åkerlund var uppskattad av klacken från Skellefteå, men uppskattas även av övriga på läktaren som håller på Dalen.

Åkerlund har gjort en knackig säsong, men växlat upp ordentligt på slutet och gjorde ännu en bra match i går, lade fina avvägda passar utan att tveka och stod upp väl mot Storvreta upplevde jag.

Vi noterade att Åkerlund inte spelade när Dalen gick ner på folk, men som Maria påpekade hade det nog framför allt att göra med att det inte fanns utrymme för en tredje center. Det är svårt att konkurrera med fysiskt tuffe Marcus Berglund och spelskicklige och snabbe Jonas Svahn helt enkelt (Ketil Kronberg gick som forward).

 

Storspelande backar

Två av Dalens backar utmärkte sig extra mycket i kampen om bollen mot Storvreta under gårdagen – Mattias Wallgren och Lukas Harnesk. Jag tappade räkningen på hur många gånger de vann närkamper, avväpnade motståndare, slog undan bollar i viktiga sekvenser eller bara var rent jobbiga i sarghörnen mot Storvretas offensiv. Helt klart värda en hyllning!

Observera även att Harnesk var ytterst nära på att sätta en boll, men Klintsten var som sagt rejält på hugget och motade bort den bollen. Synd där, Harnesk förtjänade att få sätta dit den bollen.

 

Månstret

Jag såg att Måns Parsjö-Tegnér, also known as Månstret, fick ganska hård betygsättning efter första matchen av magazinet, kanske inte helt rättvist heller sett till de mål han faktiskt släppte in (2 mot 1, skymd, backar som missar att markera, och så vidare). Så kan det dock vara när förväntningarna är enormt höga på en spelare. Alla vet att Månstret kan stänga ner matcher när han är riktigt på hugget.

Parsjö-Tegnér fick dock revansch i omgång två, stod för ett flertal fina räddningar och kunde lika gärna ha blivit matchhjälte om Dalen bara lyckats spräcka nollan på Storvretas motsvarande.

Om Parsjö-Tegnér fortsätter som han gjorde igår kan det mycket väl vända för Dalen, men det kommer förstås att krävas lite mer än fint målvaktsspel för att göra det möjligt.

 

Vad behövs till tredje omgången?

Storvreta har varit bra och som sagt inte bjudit på något och varit duktiga i hemjobben vilket resulterat i att Dalen ställts mot uppställda försvar i princip i 60 minuter speltid per match.

Dalen har på sistone återgått till den identitet de mer eller mindre är kända för, att spela tajt försvar och kontra. Tittade man närmare på Dalens kontringar under matchen igår var det dock tydligt att det fanns ett uns av tvekan, den där känslan av att ”vi får inte bjuda på något nu” som gjorde att kontringarna dröjde aningen för länge – Storvreta hann hem och Dalen ställdes mot ett uppställt försvar, gång efter annan.

Det kommer att krävas distinktare kontringar, alla måste vara på hugget och de måste tas utan att tveka. Ta en spelare som Albin Andersson som exempel här. Han ska inte fundera – han ska köra över! Jag efterlyser självförtroende och att våga i tredje omgången, för ställs Dalen mot uppställt försvar i ännu en 60-minuters match kan det mycket väl sluta med ännu en förlust.

Storvreta har nämligen tagit efter Dalen, spelar ett fint försvarsspel och täcker mycket skott. Slarvar inte och showar inte. Då är det inte längre tillräckligt att lägga över bollen på skarpskyttarna Jim Johansson eller Fredrik Edholm och låta dem skjuta. Det måste till något mer!

Och på tal om skarpskyttar – känner någon annan att Patrik Rokka glidit lite under radarn nu på sistone? Av Dalens skyttar är han kanske den som täcks bort minst och som avlossar snabbast – Edholm, Johansson och kanske även Mattias Ljunggren har för vana att ladda upp innan de avlossar sina enorma bössor, men Rokka tenderar att vara lite mer direkt och svårberäknelig.

Inget ont mot någon av de övriga spelarna här, de har alla gjort underverk under säsongen och bland annat Jim Johansson var en av få ljusglimtar i den första matchen mot Storvreta, men det är tydligt att Rokka glömts bort lite när det ska in och avgöras. Vilket är synd, för han är så grymt bra och förtjänar något större förtroende!

Som jag sade tidigare i något inlägg – när det ska hämtas upp ett mål, sätt in Patrik och Patrik (Suchanek). Det är två spelare som kan lägga välplacerade bollar utan att de är så pass ökända skyttar att motståndarna är som ryggsäckar på dem i offensiv zon.

Och på tal om Suchanek. Ännu en gång fick vi se hur han kliver upp i banan och agerar forward för ett byte, medan en forward eller center roterar ner och agerar back. Det är fina rokader, och jag hoppas att det är något Dalen vågar bygga vidare på även den kommande säsongen, om vi får det glädjande beskedet att Suchanek spelar i Dalen även nästa säsong förstås.

För visst känns Silly season (tiden mellan säsongerna) obehagligt nära just nu? Det står visserligen bara 0-2 i matcher, men bortamatchen på måndag blir en riktig nervkittlare. Dessvärre missar jag med all sannolikhet dessutom första perioden på måndag, så när jag väl intar soffläge för att bevaka den tuffa drabbningen hoppas jag såklart på att få se en vacker Dalenledning!

Det är dags nu, precis som Valparna ropade, Dalen kommer tillbaka!