Gårdagens Dalenmatcher: Umeåderbyt, supertaggad, ett patenterat skott och passiviteten(…)

Här kommer ett lite kortare inlägg, men jag tänker gottgöra er någon gång senare i veckan genom att bjuda på en riktigt trevlig spelarintervju jag medvetet hållit lite på. Jag och Maria har även planer på att spela in nästa poddavsnitt redan nästa helg om allt går som vi har tänkt. Och det finns en hel del spännande saker att prata om vill jag lova! Först tänkte jag dock summera mina tankar efter gårdagens matcher där jag osedvanligt inte följer kronologisk ordning. Först ut blir alltså IBF ”Dirty” Dalens bortamatch mot hemmalaget Umeå City i herrarnas allsvenskan norras första Umeåderby.

 

Umeåderbyt

Matchen slutade med de talande siffrorna 9-3 till Umeå City och jag skulle summera den ungefär såhär: två jämna perioder med chanser åt båda hållen och en tredje period där det gällde att koppla greppet. Umeå City var ruggigt effektiva direkt, gjorde mål på första skottet och det dröjde inte länge förrän andra och sedan tredje målet var inne också. Luften gick ur Dalen som aldrig återhämtade sig, eller orkade rycka upp sig tillräckligt för en upphämtning. Umeå City kunde ganska komfortabelt utnyttja Dalens alla misstag när de försökte jaga reduceringar och gjorde några fina mål.

 

Provokationen och en uppmaning till skärpning

Något som provocerade mig lite, vilket givetvis var tanken också från sekretariatet, var att de spelade upp DirtyDalens ”Gameday” i högtalarna både i slutminuten av matchen och även efter att matchen var över. Lite osnyggt, provocerande och nederligt, haha. Jag ska erkänna att jag tycker att det är både vidrigt och lite kul på samma gång.

Dessvärre om jag ska känga inramningen vad gäller musiken något, vilket jag faktiskt gör rätt ofta ändå (let’s face it, det behövs!), så måste jag påpeka att jag faktiskt inte alls begriper mig på valet av att spela metal, hårdrock och diverse rock som helt saknar takt för att trigga publiken i viktiga sekvenser under matcherna.

Alltså, hör ni det där? Det är ljudet av INGEN SOM KLAPPAR! Skärpning nu! Och det gäller alla som känner sig träffade, verkligen inte bara Umeå City – det är ett alldeles för vanligt fenomen även i svenska superligan. Det är ingen idé att gång efter annan slänga igång någon låt på måfå som helt saknar takt, ta tillvara på chanserna att spela musik som faktiskt taggar publiken och gör det till en upplevelse. Vad är vitsen annars, frågar jag mig.

 

Taggad – supertaggad – Ludwig Svensson?

Ja, Ludwig Svensson var taggad och gjorde vad jag kunde se från läktaren sitt bästa för att leda Dalen hela matchen. Dirigerade medspelare, kämpade och slet, stångade iväg en motspelare och fick sitta av två minuter i första perioden, men stod sedan för ett mål i matchen också. I tredje perioden fick Svensson även agera center. Det var riktigt kul att se Svensson spela mycket och få ta för sig! En skicklig och underhållande spelare som inte fått mycket speltid i svenska superligan ännu, men som på sikt lär etablera sig allt mer där. Måtte han bara lära sig tygla sig något och rikta energin där den behövs 🙂

En annan spelare jag banne mig blir mer och mer förtjust i varje gång jag ser han spelare är Jonathan ”showman” Larsson. Jag lade till ett litet smeknamn där som jag börjat använda när jag pratar med Maria om Larsson. Ja, han är en riktig showare och jag gillar det väldigt mycket! Det bjuds på zorros, iskalla dragningar och fina straffar när Jonathan spelar innebandy och han ser även klart starkare ut nu än vad han gjorde under Scandic cup också, orkar mer. Håll ett öga på honom när ni tar er ner och kikar på IBF Dalen!

 

IBK Dalen – Sirius (Svenska superligan, herr)

Jag har ingen större lust att återge hela matchen här, det blir lite svepande i stället.

Överlag en ganska tempofattig och tråkig match där Dalen borde tagit tre poäng, men Sirius var imponerande effektiva i power play och det sedan uppstod en sekvens i slutminuterna av ordinarie tid som tyvärr förtog en del av nöjet med att kolla på matchen. Jag återkommer till det, jag vill dock inleda med några av de positiva sakerna jag ändå tog med mig från matchen.

Markus Lindström fortsätter göra mål! Det är också roligt att se honom växa både vad gäller tryggheten med bollen och i spelet överlag!

Mattias Ljunggren fortsätter spela riktigt bra även i det offensiva spelet, står för fina passningar och rör sig på ett sätt som gör att han får fina skjutmöjligheter – men, flera gånger kom passningarna inte, vilket kändes slösaktigt av fint förarbete och som jag hoppas kan slipas bort mer och mer.

Viktor Nystedt sköt ett patenterat ”vad gör han, det där kommer aldrig… MÅL!”-mål och får det att se så enkelt ut också, damn!

En sista värd att nämna är Anton Åkerlund som jag skämtsamt skojade har blivit en uttalad fjärdemålsskytt i Dalen, alltså inte att han skjuter fyra mål utan att han skjuter Dalens fjärde mål i matchen såsom han även gjorde mot AIK senast. Jag nämner det dock inte för att lyfta fram min lite tama vits, utan därför att målet var riktigt snyggt. Åkerlund tog tid på sig innan han pricksköt in den i den pyttelilla luckan Tobias Steineck lämnade i Siriusmålet.

 

Passiviteten…

Urk, jag vill knappt ge mig in på detta, men känner ändå ett visst ansvar. Jag förstår taktiken, jag tror att jag förstår en del av tankarna som låg bakom beslutet och jag respekterar det. Jag gillar det bara inte. Händelseförloppet var följande:

Sirius och Dalen hade ställningen lika, 4-4 med något mer än tre minuter kvar att spela av tredje perioden. Det blev Dalens boll och Dalen beslöt sig för att hålla den och passa den fram och tillbaka mellan backarna för att döda ut resterande del av perioden och säkra poängen. Sirius visade inga som helst initiativ på att jaga på eller forechecka heller. Två lag som helt uppenbart bestämde sig för att en poäng var för värdefull för att riskera i en eventuell jakt på tre poäng. Över tre minuter av ingenting… Ett ganska märkligt beslut, eftersom båda lagen är i desperat behov av poäng (dock av två helt olika anledningar).

Jag vet inte hur de båda lagen resonerade, jag har inte diskuterat det med någon av lagen, men jag vågar mig på ett försök att analysera i alla fall Dalens tankegångar och skäl bakom detta taktiska drag.

1. Dalen har en duktig straffmålvakt i Måns Parsjö-Tegnér och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

2. Dalen har en duktig straffläggare i Fredrik Edholm och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

3. Sirius har en möjligen(?) något tveksam straffmålvakt i Tobias Steineck som vacklat något denna säsong överlag.

4. Sirius har en duktig straffläggare i Joakim Olsson som jag är säker på att Dalen kände till, men tilltron till Parsjö-Tegnér är stor (av goda skäl).

Lägg därtill att Dalen har några spelare som är duktiga i spel fyra mot fyra överlag, så tror jag att Dalen tänkte att rent taktiskt hade de ett visst övertag mot Sirius som dessutom gått väldigt tungt och som kanske har en del hjärnspöken att brottas med.

Det var en kalkylerad risk, en stark tilltro att chanserna var goda på att plocka två poäng – i stället för att riskera en/två poäng för att få en trepoängare i slutminuterna av tredje perioden. Och let’s face it, Sirius stod i princip bara och väntade med ett tajt försvar på att Dalen skulle gå bort sig och kontringsmålet skulle vara ett faktum. Lägg dessutom till att Dalen har en relativt svag form mot just Sirius och att känslan är ganska dålig mot Uppsalamotståndet… Ja, ni fattar. Så tänker jag i alla fall.

Jag kan som sagt respektera det taktiska draget. Jag gillar det bara inte.

Jag brukar såga lag som inte ens vågar ta ut målvakten med ett, eller två måls underläge och det ska hämtas upp i slutskedet av matchen. Lag som hänger med huvudena och inte vågar gå för det. Inte för att Dalen hängde med huvudena, men jag tyckte att både Dalen och Sirius visade en trist blekhet i slutskedet av matchen som lade en skugga över hela matchen.

Det är fortfarande mer än halva säsongen kvar att spela och jag förstår att den här poängen kan bli avgörande för båda lagen. Samtidigt kan jag inte undgå att tänka tanken att de potentiella poängen som uteblev mycket väl kan bli vad som avgör i slutändan. Jag vet inte riktigt hur jag ska runda av, men jag hoppas på bättring framöver för det här var alldeles för blekt och trist.